Sadistisk björkrishantering och massor växtlighet

Herrejösses alltså – min kropps känns som minst 100 år gammal nu. Sådan grym träningsvärk! I fredags hade jag en riktigt produktiv dag. Hade ju sen innan planerat och göra klart min upphöjda odlingsrabatt, och under torsdagkvällen kom vår grannbonde John förbi för och hämta pengar för vinterns plogning. I samma veva pratade vi om när vi skulle låna hans flis, som han erbjudit oss tidigare. Jag tror inte jag lagt upp någon bild på det, men efter att vi tog ner de två björkarna vid ingången till oss har vi haft en rishög stor som ett halvt attefallshus liggandes i trädgården. Den här rishögen har varit en nagel i ögat på mig sen dess, eftersom jag intensivt HATAR björkris vid det här laget eftersom det är ÖVERALLT. John kom och kikade på vad vi hade gjort för någon månad sen och till vår stora glädje är de innehavare av en rejäl flis som han sa kunde minimera den där högen på nolltid.

Så, när tillfälle nu uppstod, så bidde det så att han kom förbi redan vid tiotiden på fredagsförmiddagen, och dessutom var så himla schysst att han hjälpte till och mata det blåa vidundret han hade med sig. Jag i min tur släpade ur alla större grenar som kunde bli prima ved, och kvistade av dem med häcksaxen.

Och efter en dryg timme var hela rishögen borta, reducerad till denna hög med flis som ni ser här. Vilken är rätt maffig den med, men betydligt mer lätthanterlig. Ni kan ju se på gräset hur stor andel som togs upp av allt bråte. Den här flishögen ska jag använda som täckmaterial och marktäckare, och i mina stora odlingsbäddar.

Jag måste säga att jag erfor en smått sadistiskt tillfredsställelse över att se den här massiva mängden björkkvistar matas in i det stora blåa hålet och fullkomligt pulvriseras ut till fragment av de pollenbärande monster de en gång var. Revenge of the pollenallergiker liksom. När jag slet ut de stora grenarna ur högen och drog bort dem kändes det som en primitiv form av jakt, där jag nedlagt mitt byte och nu släpar hem det för att sedan stycka det i bitar och slänga lemmarna på hög.

Ehem…friskt…?

Anyway, när det var ur världen och risdödaradrenalinet hade nått mer normala proportioner, tog jag itu med odlingsbädden igen. Efter mycket hukande, böjande, sittande, krypande, svärande, måttanpassning, brottningsmatcher med staket, skruvar och vattenpass, så färdigställde jag det!

Det är inte på långa vägar några helt raka linjer – det kanske inte syns så jättemycket på bild, men marken är rejält ojämn och jag slet mitt hår med att få det så någorlunda jämnt för ögat som möjligt. Som ni kan se är det bakre planket något högre än det främre, men det gör ingenting. Det kommer ju döljas av blomster ändå.

Men tro inte att jag stannade vid det här. Eller jo, just när jag tog ovan bild gjorde jag det. Tog ett break och drog till Blomsterglädje och shoppade loss med mitt presentkort jag fick av pappa och farmor. Pure bliss! Köpte på mig massor fröer, valde omsorgsfullt ut en klematis, och några småplantor som skulle få äran att bli de första gästerna i odlingsbädden tillsammans med fjolårets pioner och annat fint.

Sen åkte jag tillbaka och påbörjade projekt Fylla Upp Bädden. För och inte behöva ruinera mig på jord, och ta tillvara på så mycket som möjligt, så experimenterade jag hej vilt med en egenkomponerad odlingslasagne. Flis och stora lecakulor (som jag släpade hem från Björn och Jessica förra året) i botten, sedan en omgång av kogödsel, och till sist jorden. 8 säckar jord räckte nästan hela vägen, en sista säck till behövs längst till höger. Sen lämnar jag lite rum för täckmaterial.

Tadaaaaa!

Så himla kul med en rejäl yta att sätta fröer och plantor i! Den här fyrkanten framför huset ska fyllas med blommor har jag tänkt, och jag har fröer så det räcker till ännu en sån här upphöjd bädd. Vilket jag ju tänkt fixa, när kroppen återhämtat sig från den första, haha!

Hade tänkt och betsa eller måla framsidan för och få det lite mer enhetligt, men jag gillar faktiskt de olika skiftningarna. Endast de översta plankorna är nyköpta – allt annat är återbrukat virke som jag haft sparat, och en del hämtat från mamma och Lasse.

Jag har många planer för den här lilla trädgårdsplätten, och vill såklart helst ha allt färdigt NUNUNU. Men, det får vara ett work in progress. Vill helst inreda och fixa allt med så mycket återbrukat material som möjligt, och då blir det ju ett lite mer utdraget letande. For now så är jag himla glad över denna första lilla blomrabatt <3

Apropå glad, så måste jag bara få sjunga lovsång över hur otroligt bra jag mår nu över all grönska och alla blommor som bara väller över oss mer och mer. Jag insåg inte hur väldans ensligt och tråkigt det är här ute under höst och vinter, när allt är kalt och kallt. Nu när syrenerna och äppelträdet blommar för fullt, alla häckar och snår har växt sig gröna och frodiga, och det poppar upp överraskningsblommor överallt, så blir jag som nyförälskad i vårt lilla hus. Det är så himla härligt! Därför kommer här en rejäl bildkavalkad på växtligheten som omger oss just nu.

Såhär ser köksbordet ut nu. En salig blandning av tomatplantor, blomsådder, buketter med blommor från skog och trädgård, bitar av födelsedagsbuketterna och sticklingar.

Och en söt liten uggla från pappa.

Syren – min absoluta favoritblomma.

Ännu fler tomatplantor, paprikaplantor, och små små spirande blommor och kål.

Blåklint i massa olika färger. Dessa har nu fått flytta ut till odlingsbädden.

Den här galna doftpelargonen vars tre grenar bara blir längre och längre. Jag borde förmodligen ha klippt ner den flera gånger om för länge sen, men har liksom inte förmått mig till det. Ville se hur långt den kunde gå. Nu kan man knappt gå in i det här rummet från vardagsrummet, utan att få sig en citrondoftande smekning.

Födelsedagsliljor.

Ännu en galen växt – den här höstglöden fick jag av mamma någon gång i typ sensomrars/höstas. Normalt sett brukar alla höst/vårglöd jag skaffar sluta blomma efter att tag och bara vara tråkiga blad. Jag ställde den här i fönstret, vattnade den bara nån gång ibland när jag kom ihåg – och den belönar min ignorans med att fullkomligt explodera i nya blommor. Och det mesta galna är att de typ aldrig vissnar!? Normalt sett får man ju gå och plocka vissna blommor från de här hela tiden.

Under TV:n gömmer sig sättpotatis som jag testade att förgro i jord det här året.

Mer tomatplantor när man går uppför trappan.

Och en stickling igen, omringad av – mer tomatplantor. Jäklar vad vi kommer få äta tomat om alla tar sig.

Sen har jag ju börjat fylla pallkragarna med – kan redan skörda plocksallad, och väntar på att spenaten i olika stadier ska gro och växa till sig. Bortglömd salladslök som kanske orkar ta sig nu när de fått mer space, jord och vatten. Tatsoi och en planta jag glömt bort vad det är delar en annan pallkrage. Och persilja, gräslök och timjan har redan vuxit sig rejäla. I år ska jag satsa på rotfrukter, så har både majrova, rättika, kålrot, palsternacka och annat smått och gått att pula ner vid nästa ledighet. Kanske blir och bygga fem sådana där odlingsbäddar istället… min arme kropp!