Rödbetsmassaker, en vurpa och en ny omgång Hålebergetbilder

Nytt år, ny matkasse! Vi är tillbaka i Citygrossträsket och denna gång med vegokasse - eller ja, en mix av Flexitarian och Flexkassen där man själv kan byta ut recepten mot andra om man vill. I måndags fixade jag mat för ett halvt kompani och det är en salig blandning av kryddig indisk böngryta, apelsindoftande couscous och så ett flak högst ordinära potatisar och korvar eftersom M av någon outgrundlig anledning inte var lika pepp på rödbetspaj som jag är. Sagda rödbetspaj iordningställdes igår, vilket gick smärtsamt långsamt av den anledningen att jag drog årets första is-relaterade vurpa i tisdags och tog emot mig medelst högerarm som nu har börjat protestera vilt mot all form av handgriplig ansträngning. Tänk er stå och råriva tre stora rödbetor med en högerarm som endast tål varsamma klappar på en hög med dun styrkemässigt och så jag då som står och grimaserar mig till två helt nya rynkor i fejset. While we´re at it så kan ni ju tänka er hur mycket rå rödbeta färgar av sig samtidigt. Där hade vi min tisdagskväll - upp till armbågarna i lila rödbetssafter som visserligen gick bra ihop med det purpurfärgade blåmärket på armen och så lågmält morrande i takt med rynkrumban som hade full show i mitt stackars anlete. Och så mitt i allt upptäckte jag att mjölken till äggstanningen var slut och I´ll be DAMNED om jag skulle ge upp där och då när pajskalet var förgräddat och rödbetshelvetet all over mitt kök men komplett grovt rårivet. Det blev en tur till Shell med lilafärgade fingrar som personalen tittade konstigt på, men sedan var pajen gjord och den var riktigt god - tack och lov...

På jobbet har saker och ting faktiskt lugnat ner sig en aning för min del, eller så är det lugnet före stormen - har jag lärt mig nåt på och om det här företaget är det att aldrig andas ut och tro att saker ska vara easy peasy från och med nu. Men just precis NU är jag inte lika stressad, ondmagad och ångestfylld som de senaste månaderna iallafall. Kanske jag kommer vara piggare framöver nu och inte bara spendera kvällarna med att ligga i sängen och tugga fikon med min bok. 

Helgerna är iallafall höjden av avkoppling för det mesta nu och vi har redan kommit in i en slags betryggande rytm - långa promenader i valfri skog med alla vilddjuren, lång och kaloristinn frukost, följd av kanske nån liten aktivitet men annars har det varit Harry Potter-genomgång de senaste helgerna och inga som helst krav eller måsten. Mycket, mycket skönt.

 

Förra helgen invigde jag M i Hålebergets klättervänliga omgivning när det till allas vår lycka äntligen hade kommit lite snö också så mysfaktorn var total. Det smälte ju såklart bort några dagar efteråt så allt skogen har och erbjuda nu är grådaskig lervälling - det absolut värsta hundägarvädret ever. Det är hår, grus, sand och allsköns skit i de allra konstigaste av ställen i lägenheten plus salt-tass-avtryck (!) så nu är den officiella "ingen idé och bry sig om och städa på ett tag" - perioden inledd i det här hushållet. Dammsugaren åker fram när dammtussarna börjar bilda fackförening.

Jag har inte riktigt tänkt på hur himla fint det är att det faktiskt finns så många olika skogar och andra bra promenadstråk här omkring där man kan njuta av varandras tysta sällskap och barrknarrande fotsteg och glada vovvar som springer över stock och sten. Visst har jag alltid åkt runt mellan dem i alla år men nu när jag visar upp dem på rad för Marcus så slår det mig hur många de faktiskt är. Och hur fint det också är att han uppskattar barrknarrandet och stillheten lika mycket. 

 

Och just det - ett fyrfaldigt leve igen för Elielunds Edith Piaf, aka Idun som fyllde nio år igår! <3 <3 <3 Och firade detta med att få välja, inte bara en utan TVÅ gånger från den illaluktande påsen med diverse torkade och rökta djurdelar som huserar i mitt förråd och stinka ner hela mitt sovrum - även under natten som följde <3

Helt otroligt att mina två värdefullaste små själar här i världen börjar bli gammelvovvar. 

Nu ska jag roa mig med att städa det däringa badrummet som jag planerat och göra hela veckan men inte hittat energi till och klockan tjugo över tio en torsdagskväll seems as good as any time. Sov gott med er peeps!

Den berömda nystarten (nytt år och allt!)

Jaha, det där med att kunna fortsätta blogga spamfri på min gamla plattform gick väl sådär. Trots rensning så fortsatte det droppa in filer med mer eller mindre ekivokt alternativt fullständigt ologiskt innehåll, och City Network måste ha haft min blogg på speed dial så ofta som de stängde ner den och skickade mail av typen "nu får du skärpa dig eller ta bort sidan". Så jag valde att ta mitt pick och pack och dra. Eller nja, alternativet hittade jag ju inte själv utan det fick jag hjälp med - vilken tur ändå jag har som konstant verkar omge mig själv med individer som vet sån här skit?

Så nu har jag flyttat åtminstone en tiondel av bloggen hit - till Squarespace. Jag har fortfarande mycket kvar att importera, och göra the final touches på den här designen samt lära mig hur jag ska konfigurera allt utan och få tuppjuck... men det känns ändå jäkligt bra att få en nystart och med ett format som ger mig lite mer möjligheter och utforma mina inlägg som jag vill ha dem.

Vi är elva dagar in på det nya året, och jag har faktiskt ett par nyårslöften den här gången. För och vara ärlig så är de tankar som varit med mig ett tag men som lämpligt nog uppenbarade sig relativt nära årsskiftet så då kan jag lika gärna omvandla dem till löften, så jag får cred för dem right?

Om jag nu håller dem vill säga.

Det första är och äta mer vegetariskt. Jag har funderat på det i flera år men alltid avfärdat tankarna med halvdana argument som "kött är för gott" och "det är för krångligt/tråkigt" (rätt motsägelsefullt?) och trots att jag är intresserad av mat och kost generellt, så har jag inte gått in för och utforska det gröna utbudet. De senaste veckorna föll det sig som så att flertalet aspekter kom ihop sig och övertygade mig till slut.

Majoriteten av de bloggar jag läser äter mestadels vegetariskt och de lägger upp underbart färgglada bilder på sånt som jag faktiskt gillar och tycker ser himla gott ut. Jag har lagat vegetariskt med Marcus ett par gånger enbart av anledningen att recepten såg intressanta ut. Och av en slump blev det så att jag åt nästan uteslutande vegetariskt en vecka, och min mage mådde bättre än på väldigt, väldigt länge. Jag som alltid jagat kolhydrater, laktos och gasbildande mat som bovarna till mina magproblem, verkar ha förbisett att köttet kan vara ytterligare en medbrottsling. 

Min tanke är att jag ska dra ner väsentligt på mitt köttätande och, så att säga - vända på steken, ha köttet som ett undantag istället för tvärtom som det är nu. Jag kommer fortfarande äta mjölkprodukter, fisk och skaldjur och när jag väl äter kött ska det vara svenskt och/eller ekologiskt i så stor mån som möjligt. Kommer såklart äta kött om jag blir bjuden och kanske nån gång på restaurang men jag brukar ändå köra på fisk de flesta gångerna då. Jag gör det här dels för min egen hälsas skull, men också för miljö-och-djurhållningsaspekten även om det kommer inte bli ett moraliskt ångestdilemma of some sorts. Att bli helvegetarian/vegan är inte ett realistiskt alternativ för mig just nu men det är en bra start

Löfte nummer två - köpa mindre klädesplagg. Oooh den kommer bli tuff! Men nu efter två flyttar där jag packat upp min garderob under en kaskad av obsceniteter och en bara knappt tillbakahållen lust att slänga skiten i valfri container och skaffa mig fem basplagg och leva som en fransk minimalist, så har jag insett att jag faktiskt... har en jävla massa kläder. Och köper nytt hela tiden. Jag har massor klänningar men använder dem inte för... varför egentligen? Bara för att jag inte längre är i Dublin med en dresscode och upplever Sverige som betydligt mer casual, så behöver det ju inte innebära att jag måste klä mig därefter. 

Jag har gett mig själv ett litet kryphål, och det är dels att majoriteten av de klädesplagg jag ändå skaffar ska vara vintage och second-hand, dels att de måste vara något jag verkligen, verkligen vill ha och vet med mig att jag kommer använda. Hållbart och miljövänligt. Och snällt mot plånboken.

Löfte nummer tre: pryl-detox. Samma här som med kläder. Jag har så himla mycket grejer, och jag har ju alltid dragits till allt som är vackert och varit lite av en samlare. En Oxes förbannelse. Min plan är att i omgångar rensa bland alla mina saker och göra mig av med sånt som jag inte haft uppe på ett tag, eller kommer ha användning för i den närmaste framtiden. Undantaget saker med stort affektionsvärde men även dem måste jag fråga mig själv vart de ska ta vägen framöver. Men jag håller på och bli galen på mig själv varenda gång jag öppnar en låda som visar sig vara en veritabel skattkista av skit, skräp och onödigheter. 

Löfte nummer fyra: göra det bästa för mig själv det här året. Göra det jag verkligen vill göra. Inte tänka så mycket. Leva i nuet och uppskatta allt jag har omkring mig. De senaste månaderna har varit ett ständigt planerande, ett ständigt tänkande framåt och ett pussel för att få ihop allt både praktiskt och själsligt. Jag vill utveckla min förmåga att strunta i oväsentligheter, att inte bry mig om vad oviktiga personer tycker, kunna ta konflikter på ett bättre sätt. Och göra roliga saker, resa - både korta sådana, och de långt bort. Hoppa på ett plan någonstans en fredag och bara boka in ett random hotell - inga planer, bara åka dit och strosa runt i ett annat land för en helg. Det som jag alltid sagt att jag ska göra men inte gör. Och så vill jag ta med min käraste någonstans. Och så vill jag till Afrika. 

Med lite taktik och en stor portion självdisciplin så kan mina tre första löften leda till mer möjligheter för det fjärde. Smart va?

Sen såklart så ska jag ju få ordning på min lägenhet utan att det ska kosta en förmögenhet, något som är en utmaning i sig och speciellt eftersom jag gärna vill ha allt fix och färdigt NU! Men jag ska försöka låta det ta tid, hitta fina vintagemöbler och ta in saker som kommer för att stanna. 

Nu ska jag ta och fixa mig lite mat (sista slurken sojafärs och couscous) och fortsätta läsa i soffan. Jag har varit hemma idag pga asjobbig huvudvärk och ska egentligen de-toxa från datorn med, men var så himla pepp på och skriva nytt blogginlägg så det får slidea lite för den här gången :) hoppas ni har en bra kväll peeps!

Gamla skogar och nya blickar

Så var vi då framme vid nyår. Slutet på ett år som innehållit alltför många storheter som gått bort, en Trump för mycket till president, och en oerhörd twist för min egen del. Jag har fortfarande svårt och tro ibland att jag faktiskt har en helt annan vardag bakom mig, helt andra framtidsplaner. Nu är det som ligger framför mig som en öppen bok, vilket faktiskt känns väldigt bra.

De senaste dagarna nu har varit precis så som jag velat ha dem. Långa promenader i en ny skog varje dag, med kaffe eller choklad och fuktiga rumpor mot frostig mossa. Stillhet och kyla och hundar som (än så länge) kommer överens.

Jag hade egentligen tänkt och skriva ett rätt långt inlägg om reflektioner och nyårslöften, men vi har en trerättersmiddag att förbereda och mitt hår måste fluffas, nagellacket penslas, och jag var alldeles för upptagen med att äta chips och läsa under gårdagskvällen för och förbereda inlägget. Det är för övrigt ett av nyårslöftena (förbereda då - äta mer chips behöver jag knappast göra) då är man ursäktad om man slackar in i det sista va?

Så jag nöjer mig med att önska er alla ett gott nytt år och en god fortsättning, så hörs vi år 2017 - ta hand om er allesammans! <3

Hackat och malet

Jaha ja... det här gick ju bra. När man väl sätter sig ner och ska blogga, så är bloggen hackad. Igen. Seriöst. Kanske dags och flytta till en annan, säkrare plattform. Marcus har suttit och gått igenom alla filer och plockat bort hur mycket skit som helst. Det förklarar alltså diverse login och annat mystiskt som dykt upp i samband med att man surfar in här.

Men nu så. Är vi up and running igen.

Eller ja - snarare down and däcking again. Nu, kan jag äntligen pusta ut ett par dagar utan något annat inplanerat än en tvättid. Och ja, så är det visst en nyårsafton där med. Men förutom det. Det är helt sjukt så mycket jag har flängt, fixat och pusslat de här senaste veckorna, och då var det ändå full rulle innan utan eget place och bil. Nu har jag bil (woop woop!) och rivstartade den stackaren med att dra fram och tillbaka till Linköping i en veckas tid och sen Eskilstuna under hård blåst och annandagstrafik. Det har blivit sena kvällar och tidiga mornar och varenda timme fyllt med något som ska göras, så nu är jag fullständigt slut mentalt. Så till den vida grad att jag börjat märka av en del stressymtom som pinglar med sina varningsklockor. Jobbet blir mer och mer utmaning - mer att göra som jag ännu inte lärt mig fullt ut, vi har blivit färre men arbetsbördan större. Kombinerat med den röra som privatlivet har bestått av och som så sakteligen kommer ikapp mig nu när jag är "safe" med egen borg och kan stänga om mig och bara andas ut. Jag försöker vara försiktig och lyssna på kropp och knopp - vill inte ha samma situation som förra året när jag var farligt nära den berömda väggen - men det är banne mig svårt. Hur logiskt det än är och hur allvarligt det faktiskt kan bli, så är jag fast i det där "men så farligt är det väl inte" tänket. Och kör på. Och glömmer saker. Tappar ord. Är virrigare än nånsin. Minsta lilla motgång får den lilla fågeln där inne i bröstet att picka vildsint och något svåridentifierbart - rädsla, obehag? - skjuter upp som en glödhet pil från mellangärdet. Vill ändå inte vara "svag", tänker att jag klarar mig, "andra har det ju värre för Guds skull!" Det är fascinerande hur man själv kan sitta och vara så förnumstig och klok med andra medmänniskor men så totalt ignorant när det kommer till ens egen person?

Jag ska ge det de här dagarna av ledighet nu och känna efter, bara vara och släppa alla måsten, njuta. Sen får vi se hur det känns när det börjar närma sig sitt slut.

De här bilderna är för övrigt från en tripp till Västervik som vi gjorde för två veckor, för och hälsa på Marcus fina morföräldrar Lite roligt att han har släkt i samma områden som jag. Det var tjock dimma både på vägen dit och vägen hem, men det är något mycket rogivande och vackert med det här kalla, karga. Att bara sitta tyst och låta den fuktiga luften slingra sig runt dig som rök och försöka räkna alla träd där på andra sidan vattnet.

Den häringa är ju också rätt vacker och se på tycker jag.

Julstämning hemma hos dem med avundsvärt stor veranda PLUS balkong. Vi åt världsgod mat och fika, Marcus fixade med deras dator och sen tog vi en raid till det för mig helt nya området med Biltema, Jula och massa annat där vi införskaffade gran, klappar och mat.

Vi har ätit pannkakor och jag har introducerat M till mina älskade buttermilk pancakes.

Granen har klätts med glaskulor, glitter, halmdekorationer och bjällror jag fyndade på loppis i Skänninge.

Tittut i alla kulor!

Och därefter klä-gran-fika såklart.

Från ett glögglas till flertalet andra, så har jag även avverkat årets julklappslek i Vadstena.

Hannas fina dukning med massor granris och olika mässingsljusstakar - så effektfullt i sin enkelhet <3

Malin Olyckskorp hade störtdykt i en trapp och blev 90-åring för ett par dagar med ond höft och svanskota - fick sitta på sidan och balansera peppisar.

Även här världsgod mat och flödande julmust. Jag hade gjort dessert i form av brownies med saffransglasyr och valnötter, mäktigt god men fullständigt oaptitlig på bild av någon anledning.

Sara och ny-blonderade Angelica frös och hoggade elementet.

Och jag tog kort på den här stilige lille nyförvärvet.

Kolla de små ullebullegosserunda tassisarna och tofsisarna på den små öjonen, ahmaggaawd <3

Årets julklappslek gick ovanligt städat till - ingen bråkade (särskilt mycket), det var måttligt med svordomar och Malin grät inte. Men hon fick ett av mina ljus. Annars fick jag ovanligt bra med loot!

Det är bara en av flarrorna med glögg kvar (rabarbern för övrigt - supergod, rekommenderas) och ljuset är snart uppbrunnet.

Sen var det en julfest också, men den enda vettiga bilden därifrån är denna - resten är antingen blurriga, mörka som satans ändalykt eller relativt opassande för en blogg. Festen hölls på en MC-klubb och maten var väl sådär - vi var dock bara där för och mingla lite, jag följde med en kollega under tipspromenaden och "hjälpte till", styrkt av några glas 20-kronors-vin från baren. Det gick förvånansvärt bra dock eftersom hon/vi vann och hälften av en halvt krossad kartong Lindh-choklad väntade på min desk på måndagen <3

Vårt lilla gäng gick vidare till Pitchers där vi hängde under resten av kvällen.

Vi hoppar fram en vecka till nästa fredag som ju var dan före dopparedan, då pappa och farmor kom för och fira minijul och äta middag.

Mycket fint vare i alla paket.

Så himla långt hår jag har nu! Ska kapa av lite i veckan hade jag tänkt.

Pappa tar seriöst på det här med julklappsöppning. Det är stoneface som gäller för att sen gå och skrika ut sin julglädje i en kudde.

När allt det fina var uppackat och alla ugglor, parfymer och böcker var uppradade längs granen drog de sin kos i ett glöggos och vi skulle egentligen ätit traditionsenlig skinkmacka med snaps vid midnatt men jag däckade ifrån allt på sängen.

Och ja - sen var det julafton! Vilket för vår del innebar jobb - halv åtta på julaftonsmorgonen ringde Marcus telefon och vi kombinerade julstrumpor med konferenssamtal. Fram till strax efter elva höll det på, och sen gick jag hela dagen på helspänn och bara väntade på att det skulle komma ytterligare nåt mer. Men det var lugnt resten av julhelgen. Skönt.

Åt risgrynsgröt till frukost och kom på halvvägs att det skulle utgöra en bra bloggbild men vart inte riktigt lika rustikmysigt med halväten skål. Men min nya fina jultröja från julstrumpan skymtar här iallafall.

Kaffe och chokladjulbjörn (och solljus!) på det.

Vi lastade in hundar, julklappar och julemat (mina bidrag var röd coleslaw och vintersallad med fikon, päron och ädelost) i min nya bil som hämtades ut förra måndagen och sparkade upp till huset där det vankades ännu mer mat och klappar.

Mamma och Oliver debatterar om vilken substans prydnadstomten kan tänkas ha dragit i sig vid tillverkningen.

Vad tror ni? Den ger mig fan mardrömmar.

Några med lite mer normal uppsyn.

Och ja, mycket fint blev det även här - Marcus var helt överväldigad över hur mycket julklappar jag och Oliver får. Så är det varje jul - "vi ska inte köpa så mycket" och sen är det ändå så att klapphögen når upp till de understa grenarna runtom granen.

Vi stannade kvar till nästan midnatt, åt knäck, jag drack vin ikapp med mammas Fireball-halsande när mitt skift slutade vid tio, sjöng snapslåtar och snicksnackade tills ögonen gick i körs och vi promenerade hem för att därefter totaldäcka i sängen med finkläder och allt.

Sen var det juldag med allt vad det innebar - sovmorgon, dagdriveri, hämtmat, några ängsliga blickar på jobbtelefonen som ju höll sig fortsatt tyst och sen hämtade vi klappar och Fidan som sovit över i huset. Annandagen for vi till Eskilstuna för och fira efterjul med Marcus familj - fick ännu mer fina klappar, lärde mig fylla i alla fiskar i Hitta-Doris-boken på korrekt sätt eftersom jag tydligen gjort fel i hela mitt liv, samt åt kalkon med gudomlig sås och närapå spräckte kjolen. En mycket trevlig tillställning med en väldigt fin samling nya människor att ha i sitt liv.

Och där är vi framme till idag - dvs tisdagen då jag sitter och skriver detta. Nu ska vi inte åka någon annanstans än till olika skogar och kanske Maxi för lite mera mat. Annars är det i soffan ni kommer hitta mig, med te, fikon och bok. Låt oss hoppas nu att bloggen inte går och blir småsmulor igen så jag har en chans att komma ikapp med den däringa regelbunda bloggningen som jag tjötat så mycket om ;)

Flytta kartonger, ät ost, drick vin, adventsfika - repeat

Ja jösses här går det undan! Idag har jag bott exakt en vecka i min nya lägenhet, eller ja - torsdagen sov jag inte här men tekniskt sett har jag bott här sen dess enligt Adressändring iallafall. Tanken var ju att jag skulle ta en halvdag på torsdagen, möta upp flyttfirman (aw yiss, flyttfirma denna gång, fuck bära kartonger igen) och få allt inburet snabbt och smidigt så jag kunde ägna resten av dagen åt att packa upp rasket och sen chilla järnet min allra första fredagskväll på Kungsgatan.

Det vart dock inte riktigt så. För när klockan var kvart över tolv och ingen flyttfirma dykt upp, så skulle jag kolla bekräftelsemailet efter deras nummer. Och ser då att de har skrivit in fredagen istället för torsdagen som bokat datum. Fuckfuckelifickfuck. Trots att Marcus specifikt sa torsdagen 1:a december när han hjälpte mig boka. Klantigt av mig och inte dubbelkolla datumet i mailet, men jag fokuserade istället på att de tre adresserna blev rätt eftersom jag misstänkte att det var där det kunde bli fel. Men ändå, hallå. Det var inte mycket och göra åt dock, dispatchern bad om ursäkt men de kan ju inte skicka ut någon med så kort notis. Så det blev och flytta kläder och smågrejs och utnyttja min lediga eftermiddag på det sättet istället, och sen pussla järnet på fredagen med och jobba hemifrån samtidigt som vi koordinerade firman från huset till pappa till mig och tog emot Mio som kom med nya soffan. Och spendera första fredagskvällen på Kungsgatan med allt annat än och chilla. Men det var väldigt mysigt ändå, jag hade en personlig möbelihopsättare i Marcus medan jag uppbådade sista energin till och packa upp kartonger - mamma och Lasse dök upp lagom till pizzadags och tog över möbelihopsättandet. Och så bubbel emellanåt såklart. När bordet var ihopsatt blev det ett firande trots allt, och vi skålade i både vin, chips och lösgodis. I ett ölglas och ett vinglas eftersom det var de enda jag hittade i kartongkaoset.

untitled-1114

untitled-1117

untitled-1119

Älskarälskarälskar mitt nya bord förresten, värt varenda krona - tungt och rustikt, det kommer bättre bilder nedan sen.

Jag kanske ska passa på och säga här också, att Marcus kommer figurera en hel del i bloggen framöver. Jag har vänt och vridit på det här i tankarna hundra gånger om, huruvida jag ska ta upp det eller ej eller vänta. Samtidigt, vi umgås väldigt mycket just nu, det vore konstigt att inte säga vem jag gör saker med och som skymtar i bakgrunden. Det är ingenting som planerades överhuvudtaget eller något som skedde innan jag bröt upp. Det var inte anledningen till uppbrottet heller. Jag vill bara göra det klart for now.

Så. Just nu är jag fortfarande i smått kartongkaos, även om jag nått milstolpar som första julpynt och laga mat i mitt nya kök. Så vi lämnar den biten en liten stund till och kollar på vad annars som skett de senaste veckorna.

Det bidde ännu en ost-och-lite-vin-kväll hos Malin framför brasan, med mycket prat om det som varit och vad som är nu. Överlag har min ost-och-vinratio skjutit i höjden den senaste månaden.

untitled-1005

untitled-1008

untitled-1009

untitled-1019

Mina vovvar har bott heltid i huset och har nu blivit helgvovvar hos mig. Eftersom jag inte har bil än och inte kan skjutsa upp dem på morgonen så får jag ha vårdnaden om dem ca 30 minuter varje eftermiddag och helger.

untitled-1033

Jag, Marcus och Stefan gick ihop på jobbet och beställde hem shitloads med chips från Amazon - alla mina irländska favoriter! Jag fick hämta ut det här paketet på Östenssons i stan och bära ombord det på bussen. Ni kan tro att folk stirrade när jag helt sonika slängde upp det här monstret på axeln som om jag vore Superwoman. Chirre väger ju inte så himlans mycket liksom men det vet ju inte de!

untitled-1034

Borde nästan gjort en haul-eller-unboxingvideo på YouTube här, NÅT chipsföretag hade ju kunnat se och sponsra mig med livslång obegränsad chipskonsumption när de inser hur dedikerad till detta snacks jag är!

Som och gräva guld - knaprig, friterad och lättsaltat guld <3

untitled-1035

Aw yiss!

untitled-1036

untitled-1037

untitled-1038Jag känner mig snuskigt chipsrik! Det här kommer räcka åtminstone december ut.

untitled-1041

Har hunnit med iallafall en julmarknad hittills.

untitled-1049

untitled-1050

Ekologisk glögg, brända mandlar, lagrad julmust, tre sorters korv och fyra sorters senap. Och en skumtomtejulkalender. Lustigt hur marknadsinköpen successivt byts ut från diverse prylar till endast ätbart ju äldre en blir.

untitled-1052

Första advent firades med chipsprovning och noggrann protokollföring, för att sedan bytas ut mot skinkmackor, glögg och ädelostdignande pepparkakor.

untitled-1064

Om nom nom!

untitled-1091

untitled-1090

untitled-1088

untitled-1100-2

Åkte hem till huset och möttes av ännu mer glögg och ännu mera pepparkakor. Helt OK ändå att överdosera båda två på advent tycker jag.

untitled-1105

untitled-1108

Sen vart det inflytt och första helgen i lägenheten, med en tripp till fullsmockat IKEA där jag höll på och bita sönder käkarna i mitt försök att containa lusten att tillintetgöra minst hälften av alla människor där. Helt sanslöst mycket frysa-för-att-sen-stå-mitt-ivägen-folk. Men fick med mig fyra kassar fulla med Nödvändigheter iallafall. Efteråt invigde vi kaffemaskinen också, ihop med syndigt knubbiga och krämiga cinnabons.

untitled-1122

Jag hade fått de allra finaste inflyttningsblommorna med <3

untitled-1123

"Nu blir det ju bara kort på mig när jag äter olika saker ju!"

untitled-1126

Men ja, det åts väldigt mycket indeed - andra advent kom pappa och Heidi och fikade på diverse saffransbakverk, ännu mer glögg, must och p-kakor.

untitled-1138

Och ost såklart...

untitled-1139

Mitt julpynt sträcker sig än så länge till adventsljus, en ljusstake i köksfönstret och hyacinter, men det är ju the essentials eller hur? Tänkte få upp en gran asap också.

untitled-1140

untitled-1144

Vi har ytterst, ytterst försiktigt börjat sammanföra våra vovvar med varandra och det gick över förväntan, även om jag fortfarande inte vågar vara helt optimistisk. Saga och Kelly är ju inga problem, Idun och Kelly är den knepiga kombon. Men till slut hade vi dem alla tre tillsammans i lägenheten, plus lösa på långpromenad.

"Vaddå JAG bråkar väl inte?"

untitled-1137

Utöver detta med flytt, IKEA, hundsammanförande, kartongkaos och adventsfika så har jag även tagit över en ny roll på jobbet efter en kollega som slutade denna vecka. Jag dual-wieldar nu två processroller på jobbet och det är i särklass en utmaning, även fast det är rätt kul att återigen göra nya grejer. Men som med allt annat är det rätt tungrott, så jag är helt slut om kvällarna och räknar ner dagarna till min julledighet. Den kommer bli veckan efter jul, veckan innan och själva julafton är det jag som har beredskap. Det ska bli intressant och se om Murphy´s Lag vågar sträcka sig så långt som till och avbryta Kalles Jul-tittandet.

untitled-1155

Nu ska jag premiärbaka kanelkakor i min varmluftsugn och språka loss på Discord. Trevlig kväll peeps!

untitled-1153

Stockholm round två

Inatt var en av de konstigaste nätterna på länge - jag drömde att jag blev mörkrädd, och detta på grund av att det satt monster i varje hörn av rummet i klassisk barnskräcksmanér. Jag bodde fortfarande i huset och allt var som vanligt, förutom att när jag gick och lade mig så hörde jag hur mamma och Lasse gick över till grannen och jag totalfreakade för att jag då var ensam hemma och tog trappan upp i tre steg och stod o gapade för full hals i trädgården medan alla monster stod i dörröppningens skuggor och väntade på mig. När jag vaknade helt abrupt höll jag på och totalfreaka på riktigt i ungefär två sekunder innan jag insåg att jag lämnat bordslampan på så det var fullt ljus i rummet och inga monster i sikte. Helskumt.

Anyway - jag har tänkt och få till ett inlägg om Stockholm nu men det har blivit nåt nytt varje kväll som tagit uppmärksamheten ifrån mig. Som mina sedvanliga soffdäckningar under fredagarna, både planerad och oplanerat sen hemkomst eller så har jag suttit i tre timmar framför Pinterest och stressat över att jag inte vet vilken nyans av beige min hallmatta ska ha. Men bättre sent än aldrig!

Vi - som i jag och Marcus, som också hade polers i huvudstaden som gjorde att vi kunde slå ihop en social miniturné - åkte tidigt på fredag morgon, blev försenade i ungefär en timme men anlände ändå i helt skapligt tid till hotellet, där vi inte chillade särskilt länge innan vi gav oss ut på helgens första äventyr: Comic Con.

Vi, eller snarare jag, hade spanat in att det skulle vara den här helgen så vi avhandlade Kistamässan dirr. Jag hoppades på lite kul grejer i stånden och vart inte besviken. Det var förvånansvärt mycket Japaninnehåll, supergulligt och färgglatt.

untitled-0884

Och vissa andra saker inte lika supergulliga.

untitled-0885

Nä fort tillbaks till det gulliga och färgglada igen!

untitled-0886

Aaaaw... känner ni igen de här tjockishamstrarna? Jag har ju en sån uppfiskad från en av de japanska arkadhallarna som ligger någonstans i en låda nu och väntar på att få charma brallan av alla dess åskådare.

untitled-0887

Även Gandalf måste ta lunchbreak och mumsa i sig en köttbullemacka.

untitled-0890

Det vart en del fynd men dem visar jag vid ett senare tillfälle när det inte är så pissmörkt och tråkigt att fotografera.

Vi vandrade iallafall runt här och klämde, kände och köpte saker, åt mackor och stod hundra år i kö till pengaautomaten för att den säljare där jag spanat in en animefigur efter många beslutsångestkval såklart inte tog kort. I det stora hela var det inte så supermärkvärdigt, några roliga cosplayare och en del kul grejer men annars rätt meh.

Vi styrde kosan tillbaka till hotellet och fick med oss en låda socker och frityr från Dunkin´Donus på vägen.

untitled-0910

Med energilagret påfyllt av blixtsnabba kolhydrater gjorde vi oss gå-bort-fina och inhandlade alkohol plus blomsterkvast för att bege oss till Flemingsberg.untitled-0894

Där skulle vi nämligen äta middag hos Marcus vänner Jonatan och Amna, och inmundiga sagda alkohol under mycket trevligt prat och dundergod lasagne till inpå midnatt.

Kvällen avslutades sen på baren runtom hörnet vid hotellet med lite mer rödvin och sällskap av ingen mindre än Marcus moder med man, som helt slumpartat hade bokat musikalbesök samma helg och inackorderade sig på samma hotell.

Nästa dag var jag bara pyttelite rödvins-hangover, och botade den bäst med flertalet tallrikar ost, äggröra och croissanter med jordgubbssylt. Hotellet vi bodde på var för övrigt Raddison Blue Waterfront Hotel, som ligger precis bredvid centralstationen och var helt awesome, aningens lyxigare än vad en enkel bonnflicka är van vid ska sägas. Här blev också Marcus hooked på cappuccino.

untitled-0913

Vi åt faktiskt så pass mycket att vi fick gå och lägga oss en stund igen efteråt av ren frullekoma. Då vet man att den är bra.

Men sen så, var det upp och hoppa igen och ta en svängom runt staden som var Halloweenpyntad.

untitled-0915

untitled-0916

Hötorget fullt av pumpor som utgjorde en riktig färgbomb.

untitled-0917

untitled-0918

Jag trodde mina två vilddjur var omaka men så ser man den här kvinnan och hennes Helan och Fjärdedelen till hundar.

untitled-0919

Mest av allt lockade alla blombuketter såklart. Så avis på stockholmsborna som kan välja och vraka mellan dessa gudomliga och jämförelsevis oförskämt prisvärda buketterna.

untitled-0920

Bara för att så slog vi till på en bukett, efter att ha letat förevändning att ens köpa någon och utnämnt mamma (och Lasse med då) som den bäst lämpade ursäkten.

Här är han förresten, mitt eminenta resesällskap med håret på vift och ett stadigt grepp om växtligheterna som fick följa med oss resten av stadsrundan och blev ett ovanligt världsvant blomsterarrangemang.

untitled-0923Spanade in denna skapelse, högst oklart vad för tjänster den faktiskt erbjöd förutom ett muntert skratt då.

untitled-0924

Jag tog som sig bör ett dussin bilder på ett fågelskrälle som åt bröd.

untitled-0925

Aningen vildsint emellanåt.

untitled-0928

Vi gick förbi Punkt Shop och gick såklart in för ännu en liten nostalgitripp.

untitled-0930

Fotade fina byggnader och höll på och bli överkörd här eftersom jag placerat mig mitt i en gata.

untitled-0931

Den här däremot var helt riskfri.

untitled-0932

untitled-0933

Vi styrde kosan mot Historiska muséet för och få oss en liten dos kultur, och spanade in åtskilliga benbitar och krukrester innan vi återigen kvistade tillbaka till hotellet med endast ett pommestallrikstopp. Ett av de bästa stoppen onekligen. Men under lördagkvällen var det dags att träffa mina vänner <3 och det inleddes med mexikanskt på Geronimo´s i Gamla Stan med Borchers, hanses flicka och Peter.

Ljuset härinne var horribelt och min kamera verkar bli lite väl åldersdigen så sorry för något oaptitliga bilder. Maten var iallafall riktigt god, och här skymtar även en supergod Cadillac Margarita.

untitled-0939

untitled-0941

Sedan skulle det väljas ut en pub och helt fullständigt otippat, så hamnade vi på irländska The Liffey där vi fick celebert sällskap av Amanda, Bex, Thellan och Sara och hade en alldeles utmärkt afton där i ett hörn med öl och GTs och snack tills man blev hes. Jag tog faktiskt inga bilder alls här eftersom jag hade fullt upp med att umgås, prata och förundras över hur annorlunda allt var nu jämfört med sist jag var uppe.

Vi delade till sist på en taxi hem med Peter och Sara, de sista munkarna mötte sitt öde och vips så var det söndag.

untitled-0936

Det enda som gjordes denna dag dock var och äta ännu mer frukostbuffé, chilla och till sist packa ihop inför hemresa. Innan dess hann vi dock med varsin söndagsdrink ihop med Marcus kusin som hade fixat släktrabatt till hotellet.

Hej hej där i spegeln!

untitled-0942

Och i denna!

untitled-0944

Och blomsterbuketten som fått följa med på gator och museum och stått i ett pytteglas med vatten, den klarade sig alldeles utmärkt och det var först häromdagen som mamma fick plocka bort de som vissnat. Kvalité!

untitled-0951

To beige or not to beige

Två veckor och en dag kvar. Inte för att jag räknar så noga... och inte för att det på nåt sätt är illa som det är nu, tvärtom. Men nu börjar jag verkligen riktigt rålängta efter att få flytta in i eget, helt eget, och börja om igen. Helt och hållet faktiskt eftersom jag endast tog med mig skrivbord och en hallpall i möbelväg ihop med lite köksgeråd utöver alla mina desto fler prylar och pinaler som inte duger nåt vettigt till egentligen. Tack och lov för att jag inte lade in alla mina extrapengar jag fick i våras på mitt lån - jag hade tänkt och betala av det helt, men någonting fick mig att tveka och hålla fast vid dem ett tag istället. Och det visar sig vara ett klokt val nu såhär ett halvår senare, fast kanske inte riktigt av den anledning jag hade i åtanke då.

Jag har nämnt lite tidigare att det känns lite som att jag går runt i nåt slags vakuum fast ändå inte, det känns som livet för två månader sen snarare var två år och jag får fortfarande stanna upp ibland och tänka "vafan hände?" eftersom jag ärligt talat glömmer emellanåt varför jag bor hemma i en källare och har en ny lägenhet och se fram emot. Då får jag ett hugg av dåligt samvete och försöker ta ett ögonblick och kontemplera över ledsamheten i det hela - men ska jag vara ännu mer ärlig så har jag så himla mycket fint på gång i livet just nu också, att det går inget bra att försöka ägna dåtiden den respekt den faktiskt förtjänar. Och DET kan jag känna mig hemsk över med jämna mellanrum, eller iallafall att jag borde känna mig hemsk över det. Ska man det? Jag har ju liksom ingen manual i hur man hanterar detta och vad man ska känna och göra, när man är den avslutande parten som gör det här av helt eget val och går relativt helskinnad ur den känslomässiga skurtrasan som ett uppbrott definieras av. Hur lång sorgeperiod "bör" man ha? Jag har ju bara varit i andra änden och känner endast till den avgrundsdjupa smärta och förlamande ångest som hör till -utan dem i någon nyans känns det väldigt förvirrande och tafatt.

Att det går så pass "lätt" beror förmodligen på att uppbrottet var abrupt, tydligt och utan vidare kontakt whatsoever när det praktiska var avklarat. Vilket jag var helt förberedd på. Jag hade ju trots allt den fördelen, den mentala förberedelsen. Att redan ha gått igenom scenarion, arbetat igenom dem, när de väl sker.

Jag funderar också en hel del över hur mycket jag egentligen ska skriva om det hela här - det kliar i fingrarna att få ösa ur mig alla känslor jag har just nu, redogöra för vad jag pysslar med och vad jag ser fram emot. Just nu håller jag tillbaka just på grund av den respekten jag ändå vill bibehålla, även om jag är medveten om att den redan är förbrukad i vissas ögon. Men really, vem som läser den här bloggen skulle egentligen göra det bara för och elda upp sig över min brist på deppighet? Och egentligen är det inte vilka som läser som spelar någon roll heller och har aldrig gjort, nu har det bara blivit så att jag tycker det är kul och kommunicera via bloggen till folk runt omkring mig. Jag håller på och svamla iväg ut i oändligheten nu med känner jag men ja - jag släpper nog på den här mentala haken rätt så snart, det finns ingen anledning till och hålla på och vara mystiskt intetsägande och insinuerande som den simpla blondin jag ändå är. Jag är ju inte nån Kissie, Dessie eller Kenza liksom.

För och summera upp hela texten så kan jag säga att mitt största problem i livet just nu är och välja färg på min nya soffa. Jag har ett enormt sug efter att återgå till mina jordfärger som jag alltid varit så svag för, varma toner med inslag av rustikt trä och massor grönt. Jag har mer och mer fastnat för gråa soffor, gärna ljusa sådana som man sen kan tona ner med hjälp av kuddar, plädar och olika träslag i resten av rummet. Grått är också så pass lätt att ha som grund och sen ändra accentfärger efter behag. Men nu har jag också börjat överväga en beige/neutralfärgad soffa för och ytterligare förstärka det varma och ombonade. Det skulle vara jäkligt snyggt med en smutsvit/gräddvit soffa också men som hundägare går det fetbort. Då tänker jag att beige kanske är ett lämpligare substitut.

Arrrghh the beslutsångest! Vänliga (och ovänliga med för den delen) själar med åsikter får gärna träda fram.

64380-2

02382a0cdd3011a665596c4fe9291e10

 

em_classic_natur_0616_alt2-jpg_766_496

pic_206349597 skarmavbild-2013-08-05-kl-13-35-26

7354815ee3d868ca6b52757e1f718940

Good news iallafall är att jag nu har en säng i mammas garage, samt ett nytt köksbord på väg. Så jag åtminstone slipper leva mitt vardagsliv ifrån en filt på golvet under den första tiden. Nu är det bara mattor, lampor, soffbord, sängkläder, mat i skafferi och kylskåp, el, bredband och en generös andel krukväxter som ska införskaffas. Och så den där jäkla soffan, om jag kan bestämma mig innan årsskiftet åtminstone...

Reality check

Tjo! Här flyter dagarna förbi i ett stadigt töcken av jobb, pendling, hundpromenad, lite mer pendling, äta mat, jobb, pendling - och ja, sova då. Det finns inte så mycket utrymme kvar däremellan men nu är det iallafall ganska så exakt en månad kvar tills jag flyttar till eget place igen. Och kommer närmare resecentrum. Bilen kommer julaftonsveckan om jag har tur, vilket är lite drygt eftersom det innebär en månad i eget hem fast utan möjlighet till och lämna hundar per fordon under morgontimmarna.  Men men, det löser sig nog.

Appropå pendling, så har jag aldrig nånsin åkt så mycket kollektivtrafik som nu alltså. Jösses. På morgonen har jag och välja mellan och kunna ta landsortsbussen som går precis utanför huset, men SNORTIDIGT (= kräver sänggående vid 21 som en annan pensionär) eller så får jag byta tre gånger för och ta mig in till jobbet. Ungefär samma på vägen hem, fast byt ut SNORTIDIGT mot TRÅKSENT. Lägg till att jag också åker in till Linköping under helgerna alltsomoftast nu med. Jag som inte trodde jag kunde bli mer trött på kollektivtrafiksfolk har nu nått en ännu högre ribba. Det är banne mig karaktärsbyggande detta.

(Försöker jag åtminstone intala mig när jag åker mitt femte fordon för dagen på vägen hem och en yvig herre bakom mig konstant träffar mig på baksidan av jackan när han ska gestikulera... det är inte mycket asså men det räcker fan till mentalt mord)

Jag ackompanjerar det här inlägget med en hög randombilder från hösten som gått nu, eftersom jag faktiskt har gjort annat än och gått runt som en veritabel ångestböld men inte riktigt har kunnat förmå mig till och blogga som om allt skulle vara som vanligt.

Detta är från en superb supé som Malin anordnat med super-supergod mat och dukning värdig ett uppslag i Elle Decoration <3

_dsc0778

_dsc0769_dsc0782

_dsc0813

I övrigt då så kan jag meddela att vissa saker aldrig förändras när man återigen befinner sig i sitt familjehem. Rebecca 30 ska gå ner till källarrummet men hejdas abrupt av spindel modell femkrona mellan ögonen som sitter på golvet och kontemplerar hur hen bäst ska strypa mig i sömnen - mamma får komma och plocka bort den åt mig.

_dsc0707

_dsc0671

_dsc0821

Var på Halloweenfest förra helgen och träffade en hel drös nytt och trevligt folk med en katolsk emopräst vid min sida. Läskigaste delen av kvällen var nog när jag beslöt mig för att det var en bra idé och hala ut båda mina linser mitt framför allt folk inne på en smockfull pub. Bilder kommer senare.

Nu i helgen eller rättare sagt redan i övermorgon, fredag morgon, bär det av till Stockholm igen. Nu kommer jag förhoppningsvis träffa tredubbelt så mycket folk, har redan med mig eminent sällskap upp, och saker och ting är så himla annorlunda från förra gången jag var där så det svindlar lite för ögonen. Men det kommer nog bli jäkligt bra.

_dsc0823

_dsc0822

_dsc0837

_dsc0827

_dsc0840

Nu ropar tvättmaskinen på mig så nu tidsinställer vi detta till arla morgonstund istället för halvvägs till midnatt som det är nu, just på grund av att jag kom på att jag behövde tvätta när jag egentligen behöver sova. Måste ju se till och nå ut till alla mina trogna fluktare out there. Hoppas ni får en fin torsdag mitt i all blås, snö och slask <3

Life & Lemons

Nu så, börjar saker och ting falla på plats så sakteligen här. Mitt i ett stillsamt kaos egentligen. För några månader sen bloggade jag om att jag kände på mig att det skulle bli stora förändringar det här året - just då hade jag egentligen helt andra sådana i huvudet. Inte för ett ögonblick tänkte jag då att jag skulle sitta här i huset, med min fasta punkt nere i mitt gamla källarrum återigen och vardagen nerpackad i lådor med bara the essentials uppe. Min gamla dator lämnade jag kvar eftersom den egentligen inte var min, och köpte en sprillans ny. Som en slags första markering. Den har sedan följts av boende och bil. Förra veckan skrev jag kontrakt på en ny lägenhet, i centrum igen. Med fransk balkong, tänka sig...och där jag blev larvigt lycklig över och hitta en grovtvättmaskin i tvättstugan med.

Bil är beställd - på leasing. Bewan fick bli kvar hos honom, och jag hoppas jag kommer njuta lika mycket av min egna, gräddvita pärla som jag gjorde med den svarta pantern. Det är så fånigt egentligen - när jag gick där med ångesten som ett kallt, blött täcke över axlarna och spelade upp mina tankar kring hela situationen om och om igen, så var bland det allra sorgligaste och tänka på hur glada vi var när vi skaffade Toyotan ihop. Och hur mycket jag skulle sakna och ha henne, tillsammans. Det var liksom det första riktigt vuxna jag gjort med någon, och sen skulle jag rasera den fina känslan några månader senare. Det ger mig fortfarande ont i magen när jag tänker på det. Även om det bara var en bisak i det stora hela.

I övrigt rullar det på - jag tycker själv att jag har tagit det här förbluffande OK ändå. Men så är det ju lättare för mig som redan processat detta till förbannelse ett tag innan. Nu börjar jag känna av en viss melankoli då och då över hur det blev och skuldkänslorna kommer nog aldrig försvinna. De uppstår vid alla möjliga uppenbar och mindre uppenbara situationer och jag försöker acceptera att de finns och hantera efter bästa förmåga.

Ute faller regnet och snart är alla löv borta. Det här är min absoluta favoritårstid, dock blir det inga äpple-och-kaneldoftande bakverk gjorda, eller riggade photoshoots ute bland färgskiftningarna. Jag planerar max en vecka i förväg, beställer hem massa böcker att försvinna i emellanåt och dricker massor starkt kaffe och är tacksam över de jag har omkring mig som möjliggör tid för reflektion och välmående under detta limboläge.

Jag har iallafall knäppt en handfull höstbilder när jag kommit ihåg och ta med mig kameran ut (och det har funnits dagsljus, brr!) dock verkar jag ha förlagt överföringskabeln så tills jag köpt en ny - vilket med mina uppstartstider mätt kommer ske nån gång innan julafton iallafall - kan jag drömma mig tillbaka till solvarma citrusfrukter från Schönenbrunns orangeri.

dsc_0297

dsc_0300

dsc_0298

dsc_0303

Nu ska jag ta ytterligare en kopp alldeles för starkt kaffe (efter att ha uteslutande använt perkolator eller Tassimo det senaste året verkar jag ha blivit helt handikappad när det gäller doseringen i vanliga, hederliga kaffebryggare) och köra några dailys i WoW innan jag går till sängs och reflekterar över att det gått tre veckor nu men känns som tre år.

När livet tar en annan vändning

Nu har det varit tyst här ett ganska bra tag, och anledningen är inte att det inte händer något - tvärtom. Men all min energi har gått åt till att reda ut den härva av tankar och känslor som jag gått runt och plockat, trasslat med under en längre tid nu.

För två veckor sen avslutade jag nämligen min sju år långa relation, en av de svåraste saker jag någonsin gjort med tanke på vår intensiva historia och de framtidsplaner vi ändå smidde alldeles nyligen. Men det var någonting som inte kändes bra med dem, någonting som gjorde att jag bromsade mitt i allt. Jag har fått ledtrådar i hur jag känner av och till, men skyllt det på jobbstress eller 30-årskris. Sedan visade det sig, efter mycket rannsakan, ältande, ifrågasättande - att det inte var någotdera. Och att det inte är schysst någonstans att fortsätta som ingenting, köra på med planerna och med förhållandet när ens själ och hjärta inte är i det. När känslorna inte räcker. Det låter så himla futtigt när man säger det, och ingenting som jag alls önskade, men så är det.

Jag flyttade ut samma kväll och är åter tillbaka i mitt gamla tonårsrum. Tills jag får mitt egna place om några månader. Jag är så oerhört ledsen för den skada jag orsakat inte bara för den som var min allra bästa vän, utan även alla runt omkring som blir påverkade av detta. Jag tänker inte skriva så mycket mer, hade kanske egentligen inte tänkt skriva alls men så är ju det här min dagbok med, om än offentlig, där det vore konstigt om en sådan stor händelse inte fanns med. Och för att jag inte riktigt vet hur man gör när man ska berätta sånt här för dem utanför ens omedelbara närhet. Det känns så himla konstigt att världen där ute fortsätter utan och veta att min (och hans) värld plötsligt vänts upp och ner, å andra sidan finns det väl inte direkt nån manual eller process heller för och informera.

Så ja - fyi.

113487-sad-podrick-walks-away-gif-img-atel

Bloggtest

Tjo peeps!

Inte för att jag vill göra mig några föreställningar om att jag har mer än fem läsare som alla desperat suttit och refreshat URL:en de senaste veckorna i jakt på ett livstecken, men om ni ändå är iallafall två stycken som klickat er in lite småsurt under lugg så får ni gärna meddela ifall ni fortfarande blir skickade till en kinesisk skoåterförsäljare? Efter många om och men har City Networks gjort en återställning från backup, vilket inte helt säkert skulle lösa problemet men jag hoppashoppashoppas verkligen det för satan vad enerverande det har varit med den här skiten. Och vad himla random att just min blogg ska bli hackad och utnyttjas för skodon och husgeråd av tvivelaktig kvalitet - hur mycket kan de ha tjänat på min handfull av småbuttra läsare liksom?

Men ja - hojta gärna om ni fortfarande blir ivägskickade. Jag ser att det fortfarande kommer kinesiska tecken när man googlar på Noobyliscious, I am at loss till vad man ska göra åt det om resten funkar men hoppas väl på att det är nån cache som tar tid på sig att tömmas.

Cat (and bird) tax:

lerro8r-imgur

Loka med treo, kråkhår och stolta Stockholm

Hej hopp sockertopz! Sista helgen innan allvaret och vardagen drar igång igen, och just idag är jag gräsänka och har skrotat runt här hemma i ensamt majestät under en särdeles seg morgon. Tänkte jag skulle kvickna till strax och dra ner till stan för en flaska bubbel, ha till sista semesterlördagen ikväll ihop med några goda, illaluktande ostar nu när det är safe att stinka ner vardagsrummet lite. I och för sig dröjer det inte så länge innan jag gör just det, fast i Stockholm om exakt en vecka i egenskap av Niklas förkläde på ett 45-årskalas. Visserligen blir det grillat istället för stinkost men ändå! Lite lagom festlighet efter första veckan tillbaka vid min desk och fullsmockade inkorg.

Appropå bubbel, så blev det ju gott om det med under Stockholmshelgen när två shoppingsugna vapendragare anslöt sig till staden, och jag tog mitt pick och pack och traskade från mitt hotell till vårt gemensamma på Stureplan. Spetsade Lokan med lite treo för och jaga bort baksmällan från dagen innan och fixade en veritabel minifontän där jag satt på en parkbänk i 28 graders värme.

DSC_0027

Vi gjorde oss hemmastadda på hotellet och förberedde oss för en eftermiddag full av nödiga och onödiga inköp. Kiddist vet hur man lever hotelliv med flärd, och grundade med choklad, högtalare och peppmusik.

DSC_0029 Värmen ute hade nått sin höjdpunkt, och man kunde svalka av sig vid hotellentrén.

DSC_0031

En lättare lunch intogs och för mig och Malin var chevrésallad det självklara valet.

DSC_0032

Så gott, tröttnar aldrig på getost! Jag ska leva på det här i höst.

DSC_0033

Överallt sken stoltheten <3

DSC_0034

Och vi gick och gick och gick, in och ut ur affärerna. Till sist kom vi fram till min gamla favoritaffär, där wannabepunkfjortisen i mig köpte rad efter rad med nitarmband och skinnhandskar förr i tiden. Detta innan näthandel hade blivit en grej och enda chansen jag hade till och köpa sånt här var just under de årliga huvudstadsbesöken - hemma i Motala fanns ju inte en tillstymmelse till nitbelagd utsmyckning. Vilka tider!

DSC_0035

Jag hedrade mina tonårsminnen genom att köpa mig ett av de mildare armbanden som jag dessvärre glömde ta bild på, men som sattes på omgående till Malin och Kiddist förskräckelse. De strök fascinerat runt på dessa okända domäner och iakttog med skeptisk blick alla mina utrop över vassa attiraljer till höger och vänster. Jag ska nog införliva lite wannabepunkfjortisstil i min garderob igen, det kan liva opp!

Sedan var det kvällning och vi dammsög systemet på jakt efter bra bubbel, fick en lyxig och välfylld kylhink av hotellpersonalen och hade lite pre-dinner-party på rummet medans vi gjorde oss i ordning för tapas. Malin var i akut behov av toa hela vägen hem men när vi väl anlände så fick toan vänta - vin, glas och kylhink skulle arrangeras för Instagram först! Prioriteringar gott folk, den här kvinnan är min själsfrände på den fronten. Kolla hur hon till och med har riktat skrivbordslampan för bästa möjliga återsken på stillbilden.

DSC_0037

Sen for vi iväg till restaurangen som jag glömt vart den låg och vad den hette, men som serverade urgod mat och farligt lättdrucken sangria.

DSC_0043

DSC_0046

Efter god mat och god dricka kom vi samstämmigt överens om att det var ju en dag imorgon med,och satte oss i en taxi hemåt. Kiddist tog en avstickare till bekanta som satt på ett annat ställe, och jag drog med Malin till ett fik vi passerat tidigare under dagen som hade nattöppet och sålde gigantiska bakverk.

Lite busigt kändes det allt och köpa fikabröd i lyxstorlek mitt i natten.

DSC_0048

Jag tragglade som satan med mitt stackars hår under pre-dinner-peppen och Malin hjälpte mig med ena sidans lockar och lovordade mitt barr hela kvällen. Jag tyckte mest att det såg ut som att jag hyrde ut per timme till stadens kråkor. Är inte riktigt van vid och ha den här längden igen.

DSC_0050

Dagen efter var vi uppe, raska och krya (förutom jag då som var på hemskt morgonhumör och mentalt högg huvet av folk vid frukostbuffén).

DSC_0053

Sedan checkade vi ut, lämnade väskorna på förvaring och tog ännu en svängom på Stockholms gator.

DSC_0054

Sneglade lite okynnigt på plattblad men har ju redan ett halvt träd av dessa hemma.

DSC_0055

Jag köpte på mig jeans och lite toppar och fluffig kjol till Västeråsbröllopet, följt av lite småsaker. Sedan var det dags att tänka på refrängen och ta sig tillbaka till våra hemstäder, och lämna en härlig Stockholmsweekend bakom sig. Men vi ses om en vecka!

DSC_0056

Steven Seagull och brödbitarnas undergång

På väg till Tallinn så fanns det, till min stora lycka, ett gäng asiater vid skymningsdags som lockade och pockade på en fiskmås som hängde hack i häl i aktern och nappade åt sig brödbitar och poserade välvilligt inför alla kameror. Jag var inte sen att sälla mig till deras ivrigt påhejande gruppering och få mig ett par snabba på denna Östersjöns Steven Seagull.

DSC_0211

Majestätisk som få.

DSC_0218

DSC_0224

Tjoff!

DSC_0235

På´t igen! ÖÖÖÖÖHHRNNÖÖÖHHRN! *ska föreställa accelererande billjud* *vilket är rätt ologiskt för ska nåt ljudas till detta så är det ju ett accelererande flygplan* *men hur ljudar man ett sånt?*

DSC_0240

Vi går in för touch down.

DSC_0257

Rätt in i brödluckan!

DSC_0258

Tredje gången gillt.

DSC_0261

Röda Jackan är så skraj så hon släpper brödsmulan i luften innan vår bevingade hjälte ens hunnit fram till handen. Men det är ingen match för denna Majestätiska Måzart!

DSC_0266

TJOFF! sare så var smulan i magen!

DSC_0267

DSC_0268

DSC_0269

Deal with it.

DSC_0270

Jag vet inte riktigt vad som hände med bilderna här för övrigt, mitt 35 mm objektiv brukar fungera alldeles ypperligt i sämre ljus men här var det färgblödning och oskärpa så det sjunger om det. Jag orkar inte ta reda på om det är nån redigering i Lightroom som felar eller handhavandefel av undertecknad - det är lättare att komma fram till att det är objektivet som är skrött och ett nytt behöver införskaffas som höstpresent...

(O)rakryggad och med veckoblick

Efter en semester där solen faktiskt har haft en klar majoritet av midsommarvädret, så känns det helt OK att sista veckan nu verkar mer eller mindre regna bort. Ute öser det ner och här sitter jag och myser åt att vara inomhus med en perkolator som puttrar ikapp med vovvarnas snarkningar. Enda smolket i bägaren är mitt ryggont - det har kommit mer och mer i någon veckas tid nu och har fastnat i en mer eller mindre konstant, molande värk som varken tabletter eller smörjmedel verkar rå på helt. Känns som de de senaste veckornas minskade motion i utbyte mot sakta stros medelst Converse eller klackar är boven i dramat här.

Därför har vi nu under en tid suttit och scannat hyresföreningarnas hemsidor på jakt efter en markplanslägenhet eller åtminstone något på första våningen. Japp, ännu en flytt är i tankarna - med facit i hand skulle vi nog tänkt på det här redan från början och inte haft så bråttom med att flytta från min gamla lägenhet (ja mamma, du hade rätt - igen) även fast den här lägenheten är i särklass den finaste hittills och hade varit trevlig och bo i tills eventuellt husköp. Men det funkar helt enkelt inte med min onda rygg och kånka Idun upp och nedför sex trappor flera ggr om dagen, i princip varje dag ihop med väskor, matkassar och random skit jag ska släpa in. Och Adde med sin nacke. Nä, det är bara och bita i det sura äpplet och hoppas våra vid det här laget vana flyttkarlar (och kvinns) är sugna på pizza och öl när det väl beger sig...

_DSC0456

Förut försökte jag agera liggande stol i en av flera bra ryggövningar, vilket resulterade i att Idun fick fnatt eftersom det var högst onaturligt för matte och ligga där på golvet med benen i vädret, hon måste vara i fara! - och den enda räddningen är helt enkelt att kliva på henne samtidigt som man frenetiskt slickar överallt där man kommer åt. Skriker matte kör man helt enkelt in tungan i gapet och får således tyst på klagolåten. Man riskerar ju en smäll men det är det värt för att rädda mattes liv och lem (men inte rygg).

_DSC0426

Idun som för övrigt visar mer och mer att hon har ont nu, efter en relativt smärtfri sommar då hon skuttat som en vettvilling över stock, sten och ris utan några tendenser till halt. Så nu till sensommaren/hösten ska jag ta kontakt med Vallas rehab och se vad vi kan göra för henne och vad som funkar rent praktiskt. Vi är ena skruttiga individer i det här hushållet.

Några snabba ögonblick i övrigt från den gångna veckan:

Sena, ljumma promenader med Pokémon Go.

_DSC0441

En av de två gigantiska bakverken jag tog med hem från Stockholm.

DSC_0064

Utflykt till Lithells korvfabriksbutik.

_DSC0464

Med efterföljande Askersundsvisit.

_DSC0467

Titta på båtar och leta parkeringsbricka.

_DSC0468

Käka underbart god röding med klyftpotatis och citronremouladsås och för första gången höra A yttra orden "är lite trött på hamburgare".

_DSC0472

Vara superduperproppmätt men ändå överväga en glasskreation från någon av de otaliga glassbodarna. Beslutar mig till slut för och inte ha nåt och överraskar A tillbaka. Kör dubbelt upp imorgon istället när vi tänkt åka till Gränna._DSC0473

"Se avslappnad ut!"

_DSC0474

Nu ska jag ta en kort kvällspromenad medan det är uppehåll, sen får jag slänga in Idun i garderoben och ligga lite stol i någon kvart tills man inte står ut med ylandet längre.

Bokrecension med tillhörande slottsutflykt

Jag inser att jag har massor av bilder och inlägg att fixa till från både Stockholm och Tallinn så jag försöker ägna lite tid åt det under kvällskvisten, med pauser ibland för och dyka ner i en bok eller två eller tre. Jag har precis läst klart en trilogi svensk, kunglig historia som jag varmt kan rekommendera och det är Anna Laestadius Larssons serie Barnbruden, Pottungen och Räfvhonan. De utspelar sig under den gustavianska tiden, 1700-1800-talets Stockholm och följer tre kvinnor i tre olika positioner. Hedvig Elisabeth Charlotta -den yngsta bruden i Sveriges historia som ska giftas till hertig Karl (bror till Gustav III), adelsfröken Sophie von Fersen som blir den blivande prinsessan/drottningens bästa vän och hovmästarinna, och så Pottungen som är allra lägst stående piga i slottet. Historien tar fart med Charlotta och kraven på att hon ska leverera en tronarvinge eftersom kungen inte lyckats med det utan sätter sin tillit till brodern och hans nya unga fru för detta ändamål. Sedan följer vi alla tre och deras utveckling, liv som väver samman i varandra både medvetet och omedvetet genom hela slutet av 1700-talet och in på 1800-talet. Boken är baserad på Charlottas dagbok och brev, med en stor dos fri tolkning och litterär frihet från författarinnan och de är så jäkla bra!

historietema

Mycket på grund av att den skildrar kvinnans situation och perspektiv från olika delar av samhälls­hierarkin och även om den ena delen lever i överdådig lyx och den andra bokstavligt talat i rännskiten, så tampas de alla med samma grundläggande problematik genom den kvinnosyn som genomsyrade vardagen. Det är inte svårt att dra paralleller från dåtidens åsikter och idag, tyvärr. Men det som är oerhört uppfriskande i samtliga böcker är deras egna ifrågasättanden och förmåga att till slut säga ifrån, den skarpa humorn mitt i allt djävulskap och deras rationella resonerande som leder till att man själv sitter där i sängen och skakar på huvudet och muttrar..."jaa, hur fan TÄNKTE männen världen då egentligen?"

Och det som jag ska komma till nu med, är att genom att läsa de här böckerna så har jag skakat liv i mina gamla historiekunskaper och till och med suttit och googlat på olika individer och platser, bland annat Löfstad slott som är Sophie och hennes bröders hem i Norrköping. Döm om min förvåning då när pappa ringer, dagen efter att jag läst färdig den tredje och sista boken, och frågar om jag vill följa med dit för en guidad rundvandring?

_DSC0510

Även om några av er kanske inte är så superbevandrade på historia så kanske ni ändå känner till Axel von Fersen, Sophies bror som ska ha haft ett förhållande med franska drottningen Marie-Antoinette och var den som körde vagnen när de försökte fly under franska revolutionen.

Anyway - här är alltså Löfstad slott, som omnämns en hel del i boken och även Medevi och Motala ska tilläggas, det ni!

_DSC0508

Kan riktigt se framför mig vagnarna som drog kortegen upp på slottsgården när syskonen von Fersen förflyttade sig mellan Norrköping och Stockholm. I böckerna tycks de fara kors och tvärs med enkelhet, men i verkligheten krävde ju en sådan resa minst ett par dagar och en ansenlig mängd följeslagare.

_DSC0475

_DSC0473

_DSC0478

_DSC0476

Den siste som bodde här var Sophie von Versens barnbarnsbarn, fröken Emelie Piper som inte hade några arvingar att testamentera slottet till så tillsammans med sina föräldrar bestämde hon att det skulle tillfalla Stockholm och Östergötland delat för och göras om till museum. Allt inuti är alltså autentiskt och har inte blivit flyttat sen hon gick bort 1926.

_DSC0503

Våra två guider i tidsenlig outfit.

_DSC0480

Att fota var mycket restriktivt men man fick ta hela rumsbilder så lyckades knipa ett par stycken iallafall. Här är matsalen med världens mastodontbord innehållandes hundraelva klaffar typ som kunde dras ut så 30-35 pers fick plats.

_DSC0481

Salongen dit kvinnfolket fick dra sig efter maten för och diskutera lättsamma ämnen medans männen äntrade biblioteket för sin konjak och pipa och motsvarande olättsamma sådana. Som vem som hade längst pipa och således var den mest förmögna. Män och deras tidlösa behov av storleksmätning i alla dess former...

_DSC0485

Skrivrummet, som även varit sovrum och barnkammare tidigare beroende på behov.

_DSC0486

Köket, i princip exakt så som jag föreställt mig ett slottskök. Vill-ha-begäret är stort här alltså. Kan man sälja in den här stilen till Kamprad och hans kumpaner måntro?

_DSC0487

_DSC0498

_DSC0497

Kokerskans rum, mitt emot köket och stort som vårt sovrum ungefär, med lyxen av en soffgrupp och en säng som vi först trodde var gjord för en dvärgkokerska men som visade sig vara utdragbar. Sina behov fick hon uppenbarligen göra i wokpannan.

_DSC0491

Tjänstefolkets matsal. Älskar den spartanska, lantliga stilen här inne, föredrar nog den framför all plottrig dekor i paradvåningen.

_DSC0495

Här inne fick tjänsteflickorna sitta och göra diverse handarbeten, oftast långt efter att deras egentliga arbetstimmar var slut.

_DSC0493

Här vet jag inte vad de gjorde. Slängde in saker som inte hade någon plats i dagsljus. Som för små pipor.

_DSC0492

En till köksbild med - koppar for the win!

_DSC0488

_DSC0500

_DSC0501

Efter att rundturen var slut så tog vi en avstickare in till Norrköping stad och spankulerade runt inne på New Yorker innan pappa och jag flydde fältet av olika anledningar och tog en kaffe istället. Han från tristessen av en klädaffär, jag ifrån missbruk av semesterkassan.

Försökte ta lite bilder av farsgubben och fick alster som skulle kunna verka som reklam för något nytt uppåttjack.

_DSC0512

_DSC0514

Sedan for vi tillbaka till Löfstad runt sexhugget efterom det skulle vankas bilträff och grillbuffé!

_DSC0516

_DSC0517

Undrar vad Axel von Fersen skulle ha sagt om alla dessa hästkrafter i plåt på sin egendom? Tror han skulle varit rätt förtjust, av mängden vagnar i "garaget" att döma.

_DSC0518

Det här var våran grillbuffé - valet stod mellan hamburgare och korv. Någon hade inte riktigt koll på vad ordet "buffé" innefattar skulle jag våga påstå, men det var gott iallafall.

_DSC0519

Vi stod här uppe på muren och mumsade och kikade ner på alla bilar som rullade in under grönskan.

_DSC0522

_DSC0523

Sedan tilltog blåsten och kylan och det var dags att resa hemåt. Här är undertecknad i nya glajjor och loppiskjolen, och aristokratiskt bleka ben.

_DSC0529

Nu blåser det halv storm ute, så jag ska nog slå på Marie-Antoinette på tv:n i sovrummet och mysa ner bland täcken och färgsprakande hovliv och intriger. Sweet dreams!

Möss och mandlar

Då var man tillbaka i vardagen igen efter lite drygt en vecka på resande (läs;guppande) fot. Det är helt underbart att fortfarande ha en veckas semester kvar, och efter uppackning bara kunna skrota runt, äta rostmackor hela dagen, fylla på blomsterarrangemanget och allmänt göra det man känner för just i den stunden. Under gårdagen tog jag bilen och åkte runt lite varstans och spanade, bland annat på loppis där jag införskaffade lite prylar till ett kommande pyssel och en fluffig, längre kjol för de kommande sensommardagarna.

_DSC0444

Idag har jag, lite senkommet förvisso, fått sug efter och göra i ordning balkongen så har stoppat ner varenda stickling jag haft runtom i lägenheten i ny jord och krukor och placerat dem på första parkett i solskenet. Tänkte dra iväg till ännu en blomsterhandel om en stund och se om man kan få sig några fynd bland rean.

_DSC0420

Det här lilla bladet tjuvade jag hem från Tallinn och inväntar nu lite längre rötter så den också kan få krama jord. Ska man smuggla hem växtlighet från utlandet så är alla sorters palettblad ett säkert kort - tåliga som attan är de och överlever både att bli bortglömda en hel dag i handväskan och sen få lapa några få skvimpande droppar i en gungande hytt.

_DSC0421

Något annat som fick följa med hem från Tallinn, fast hederligt utvald och betald då, är en påse brända mandlar och en påse äkta hantverksarbete. Dekornörden i mig sjunger lovsånger till estländarnas estetiska inslagningsförmåga.

_DSC0447

Den här lilla karamellen köptes på en lummig innergård i Gamla Stan, fler bilder kommer sen. Ville nästan inte öppna den, så mysig var den lilla påsen och dess omsorgsfullt fastnitade dekorsnöre.

_DSC0448

Men då skulle man ju inte få se den här krabaten! En liten handkardad mus i ull och filt, på hjul! Så himla söt och skojsig, kunde inte motstå.

_DSC0453

_DSC0454

Mandelstruten får ligga oöppnad ett litet tag till i sin fina förpackning, tills suget blir alltför stort. Just nu utgör de är två tillsammans med solvarm klöver ett härligt stilleben på skänken.

Och apropå sol så ska jag ta och bege mig iväg till Plantagen och se om jag kan få fatt i nåt mer att pynta balkongen med innan jag slår ner baken där permanent, med lite kaffe och... rostat bröd.

Från Saluhall till Silja Line

Man känner sig lite som en hobby jet-setter när man kommer hem från bröllopsweekend, packar upp väskorna och tvättar av lite plagg för att sedan packa igen, gå och lägga sig och dra iväg till nästa semesterdestination. Eller ja, tvätten var inte jag särskilt delaktig i utan jag körde på handling, pirog-tillverkning (måste ju ha matsäck med stil) och ett snabb röj i lägenheten så vi inte behöver skämmas när växtvattnaren (min mor) kommer i veckan. Sen finns det få saker som är mer nedslående i vardagen som när man kommer hem efter en resa och det ser ut som Jerusalems förstörelse. Då är det hög risk att iallafall jag tar mina väskor och vänder i dörren. Vart jag skulle ta vägen vete fan. Får väl husera i bilen några timmar och googla desperata last-minute-resorts tills ångesten lagt sig en aning.

Helgen har iallafall varit skitbra - massa god mat och gott sällskap, det verkar vara tonen för den här semestern. Förutom ett psykfallsanfall från undertecknad vad gäller tårtmakeriet, men det kommer vi till en annan gång.

Vi anlände direkt till den lokal som själva bröllopsfesten skulle hållas i, nämligen Saluhallen Slakteriet. Som namnet påtalar så är det således ett gammalt slakteri, som gjorts om till saluhall slash resturangkollektiv -proppad med lokala råvaror och en inredning som skulle kunna fylla ett Instagramkonto med alster för flera år framöver. Jag ville bara packa ihop hela stället, stoppa i fickan och fylla lägenheten med alla vackra träskapelser, mjölpaket och hipsterflaskor. För och inte tala om all god mat - rekommenderas varmt om man har vägarna förbi Västerås. DSC_0066

DSC_0087

DSC_0091

Skulle most def ha random rödbetor hängandes lite varstans med.

DSC_0101

Titta bara så fint!

DSC_0092

DSC_0096

Undrar om Addelito skulle gå med på att jag smackar upp träplankor längs ena köksväggen och fyller upp med allsköns inlagdheter och torkade ting?

DSC_0097

Måste ta mig i kragen och spika ihop ett sådant här köksbord innan semestern är slut... åtminstone slutföra hyllan.

DSC_0098

DSC_0094

DSC_0102

DSC_0099

Det här var bara en liten del av hela byggnaden, där vi huserade mest eftersom det var här konferensrummet fanns där festen skulle hållas. Och när vi inte var här så sprang iallafall jag och Adde runt i köksdelen och slet med tårtfa - tårtan. När vi hade lämnat av alla delarna till den i kylrummet så hjälpte vi de soon-to-be-Mr-and-Mrs Larsson att dekorera.

DSC_0100

Adde bossade över fjärilsdekoren. Och de där rosorna satt jag och slet med till förbannelse - de var nämligen kransar egentligen som skulle dras ur och formas om.

DSC_0071

DSC_0078

DSC_0074

Märks det att nån är ett stort fan av fjärilar?

DSC_0083

Andra Andreas var glasmästaren.

DSC_0081

Och båda två Head of Heaving Möblemang.

DSC_0085

De tog rökpaus och jag fotade blomster.

DSC_0106

Och suktade efter sött.

DSC_0105

Vackra petunior i mängder. Här hade eftermiddagen gått över till kväll och vi var klara med all dekor, och hungriga.DSC_0107

Så vi mötte upp Andreas bror med gemål och kalasade på en generöst tilltagen halloumitoast med pommes och läcker djävulsröra - typ bea med chili.

DSC_0108Fick mat-rese-och-dekorkoma, så medan Andreas och Catrine åkte till sitt hotell som de skulle spendera helgen i, tog vi taxi hem till deras lägenhet för och natta kaninen och oss själva på en och samma gång. Fast inte på samma sovplats då.

Sen vankades det tårtmakeri och Dagen D, men nu är det dags att ta sitt pick och pack och hobbyjetsetta iväg här - hur mycket jetset det nu blir med fyra timmar på en buss och sedan båt? Aja - nästa gång vi hörs så är det från Estland. Kas hea!

Fågelrumpa x 2 och Stockholm by söndag

Från en storstad till en (nåja, medel) annan - nu sitter jag i Andreas och Catrines kök i Västerås och lyssnar på prasslet från husets herre i rummet bredvid. Kaninen Fluff. Om en liten stund ska jag bege mig ut till Slakteriet, den saluhall med tillhörande evangemangsrum där själva bröllopsfesten äger rum. Jag ska spackla mina tårtor med ofantliga mängder grädde, sätta ihop dem och dekorera med typ fem kilo bär innan jag beger mig tillbaks för och dekorera mig själv också. Utan grädde och bärdelen då, det hade varit lite weird.

Att gå omkring här i centrum får mig att längta tillbaka till Stockholm lite. Hade gärna stannat en eller två dagar till och bara gått, gått och gått, runt överallt till alla fina ställen jag sett i mina favvobloggar där alla huserar i huvudstaden. Kanske blir en till snabb helgresa till innan hösten står för dörren.

När jag vaknade upp på söndagmorgonen och tagit god tid på mig vid frukostbuffén så strosade jag en bit längs med Drottninggatan och köpte lite småpinaler här och där. Regnet hängde i luften så jag tog en paus på ett litet café och beställde in en bägare glass under uteserveringens tak. Tur var väl det för 10 min senare så verkligen öser det ner monsunregn, ett sådant regn där det räcker med några sekunder så är du dränkt katt.

Lite bekymrad var jag för rullstolen som helt plötsligt stod där, jag såg aldrig vem som hade den dock eller vart denne nu tog vägen. Mirakulöst tillfrisknande medelst väta?

DSC_0010

Den här lilla gynnaren gjorde mig sällskap men vägrade smila upp sig för kameran, har istället tjugo bilder på sparvrumpa.

DSC_0012

Bredvid mig satt ett gulligt, äldre par där kvinnan ville få till en bra Facebookbild så hon stod och instruerade mannen hur han skulle posera. "Luta dig bakåt, håll i gaffeln, armen på armstödet lite avslappnat! Och prata!"

Mannen (med ett maniskt grin): "svensk sommar, svensk sommar, svensk sommar!"

Svenska sommaren:

tumblr_m3vcs6trUd1r4ueyro1_r1_500

Sen såg hon att jag fotade med och sen var samtalet igång. Jag fick se bilder på en av deras vänner som var fotograf i Yellowstone National Park (inte alls avis) och samtidigt berättade hon om tiden då hon var utbytesstudent i samma område - alla hade comboyhatt och boots, var superreligösa, indianerna som bodde runtomkring... sådana här stunder tycker jag om, när man helt random får en glimt in i en annan människas förflutna och vilken kontrast det kan bli mellan det de berättar versus hur de framstår just denna dag.

Sedan gick vi över till och titta på mängder av lifehack videos som hon hade sparat, så jag lärde mig även bästa sättet att rengöra en micro med citronvatten och hur man gör isglass på fem minuter med kondenserad mjölk. Se där en alldeles ypperligt produktiv tillflyktsstund!

När regnet avtog tog jag farväl av mina medregnflyktingar och spatserade bort mot Fridhemsplan, där jag skulle möta upp ingen mindre än Sara, och säga hej till hennes lilla familj.

På vägen dit hittade jag ett lite mer beredvilligt fjäderfä att knäppa några kort av,

DSC_0013

Men sen tröttnade även denna krabat på mina krumbukter med kassar och kamera huller om buller.

DSC_0014

Träffade på familjen Sara och sa hej till lille Vilhelm, inte så lille Mats, och tog med damen bort för lite käk och drinkar. Eller rättare sagt, hon tog mig - till ett sushihak som hette Raw och hade snudd på Japan-god sushibricka med bland annat friterade räkor på risbädd - typ det bästa sen popcorn med mjölk.

DSC_0023

Efter uppätet käk drog vi vidare till en annan uteservering, där vi väntade in en prudentlig Kausti och sen var det igång - catch-ups, detaljerade förlossningsdetaljer, lite skvaller, jobb, existensiella i-landsfrågor och IBM-snack i en salig röra. Alldeles alldeles underbart.

DSC_0025

Vi drog sen vidare till ett annat ställe med en engelsktalande bartender och syrligt vin, där vi satt kvar och sjåkade till stängningsdags. Då blev det en liten donken meny innan vi tog en sista taxifärd och sade farväl över sätesgränserna. Älskar när man har folk som man inte sett på två år och ändå kan plocka upp tråden med sen förra gången och snacka på som om det vore två dar istället. Så glad över att ha fått ha kvar de här små pärlorna sen Dublintiden och kunna bli sådär larvigt, rosaskimrande nostalgisk med.

Väl på hotellrummet inhalerade jag min cheeseburgare, satt uppe alldeles för länge i ett stekhett rum för ville-inte-lägga-ifrån-mig-boken, velade i en kvart över huruvida jag skulle ha fönstret öppet och riskera en flygande alternativt klättrande våldtäktsman (fanns angränsande fönster och taknock att gå på och helt vedervärdigt att en ens ska behöva tänka så men ja) innan jag bestämde mig för stängt, vaknade fyra timmar senare helt genomsvett med magkramp, sandpapperhals och huvudvärken från helvetet. PMS och baksmälla i en ljuv kombination. Perfekt grund för en shoppingdag i glada (och nyktra) vänners sällskap! Men det får bli ett annat inlägg. Nu är det dags att bygga våningstårta. Wish me luck!

Nattbak och bigami

Här sitter jag i tryckande hetta och fightas med ett halvt dussin tårtbottnar så äggskalen yr runt köket - nu i helgen vankas Andreas och Catrines bröllop, och jag har fått äran att göra tårtan. Något ringrostig och lite för seg i starten som vanligt. Det var länge sen jag gjorde en tårta nu, och denna ska dessutom fraktas upp till Västerås så förutom själva bottnarna så bråkar jag med mig själv också om huruvida jag ska sätta ihop tårtan här hemma och hoppas på det bästa under färden, eller göra allt det på plats. Fördelen med det första är att tårtan sätter sig bättre och saftar till sig mer. Nackdelen är att det kan bli svårt och inte riskera en spricka eller fem här och där i tre tungt fyllda delar och därmed riskera min mentala hälsa på kuppen. Aja, det rer sig...

Efter att bottnarna är klara tänkte jag köra in en kyckling i ugnen och fixa lite käk till resen av veckan i form av en fräsch sallad med kyckling, fetaost och lätt rostad potatis. Jag går i princip på rent adrenalin just nu, efter ganska så exakt två och en halv timmes sömn inatt. Kom hem från Stockholm pigg och glad igen, men tydligen räckte det med tre nätter i relativ tystnad för att min kropp ska registrera det som ett faktum och ett underlag för framtida insomning. Jag låg och vände och vred mig i sängen och registrerade varenda ljud och ljus - TV:n med en LoL-match i vanlig ordning, Addes knapptryckningar på mobilen, Fidans snörvel, blombladens rassel mot balkongräcket i blåsten... när A inte heller kunde sova och knapptryckningarna ökade i intensitet samtidigt som Fidans snarkningar, då flydde jag fältet ut till vardagsrummet för och minska ner på intrycken. Sköna soffan, lite tystare och bara en tunn filt i värmen, mmmm....

*DUNKDUNKDUNKBZZZZZZZDUNKDUNKDUNKBZZZZFJIIIFJJJIIIFLAPPDUNKDUNK!!!*

Då är det en flugjävel stor som en mindre dinosaurie som frenetiskt dunkar huvudet i vardagsrumsfönstret och hen är dessutom ackompanjerad av ett malhelvete stor som en FUCKING GRÅSPARV som även den tycker det är en sån JÄVLIGT bra idé att försöka stånga sig ut ur vad som alldeles uppenbart INTE ÄR FRI LUFT!!!

tumblr_mtrlt38RG91sgl0ajo1_500

I samma veva börjar det snarkas ggr två från sovrummet igen och där ligger jag och räknar nervryck i ögat fram till nån gång på morgonkvisten då jag äntligen föll i nån slags barmhärtig sömn-ish.

Sen skulle vi till veterinären i Linköping halv åtta så halv sex kravlade jag mig upp igen och stod och borstade tänderna medans jag lyssnade på nån semesterfirare som uppenbarligen hade high life utanför på gården och stod och skrålade i högan sky så det ekade mellan husen. Mänskligheten ibland alltså. Fuck den.

Men men... idag skulle några knölar väck trots allt, och tack och lov så vart det inte och ta bort hela juvret utan de gick in och plockade de knölar som var mest oroväckande. Det tog inte alls lång stund men de ville ha kvar henne för observation till eftermiddagen, så det blev en heldag för oss med ett besök på universitetet och A:s jobbarkompisar, följt av IKEA-brunch och lite IKANO-cruising. Nu har vi en ängslig liten vovve hemma i huset som inte längre är odelat överlycklig när det vankas veterinärbesök (men det är iaf fortf jätteroligt och komma in och hälsa på alla där inne) och som har lite mer ont än vanligt men hoppas verkligen det går över snart. Och att det inte blir några komplikationer med såren. Om ett par veckor ska vi titta på injektioner igen för hennes ledvärk - sen får vi väl fortsätta såhär så länge det går. Lilla pluttan.

Stockholm var iallafall jäkligt nice, och jag ska gå igenom lite bilder samtidigt som jag väntar på sista tårtbotten för idag. Det var iallafall himla nice att strosa runt och vara anonym där på kvällskvisten i lördags, se solen gå ner över Gamla Stan och bara titta på allt folk.

DSC_0002

DSC_0005

DSC_0006

Lite för anonym tydligen för servitören som serverade mig när jag bestämde mig för middag på en italiensk restaurang, och beställde förrätt, huvudrätt och ett glas vin, och snubben skriver ner allt och är beredd att gå när han hejdar sig, pekar på stolen bredvid och bara: "vill du ha maten nu, eller vill du vänta på din kompis?"

"Eeh, nä alltså det är bara jag... tro det eller ej, men jag äter själv".

"Jaha! Ojdå! Eeeeh... OK? Ojdå..."

...

Alltså, vem FRÅGAR ens nåt sånt? Om jag väntade på sällskap hade jag väl sagt till? Jag hade bok och mobil i knät liksom, hur tydligt kan det bli...

Det slutade inte där heller utan fem minuter efter att han gett mig mina örtmarinerade oliver (och kastat en snabb blick på den tomma stolen bredvid mig - japp, jag talade sanning uppenbarligen, otroligt...) så ser jag hur en Rätt Distingerad men Överförfriskad Man 50+ tar sikte på mig tvärs över vägen och stolpar fram aningen ostadigt med ett höjt finger som pekade i riktning mot den murgröneklädda fasaden lite till vänster om mig.

"Hörrödurrö - du är ju rätt söt! Du sitter säkert och väntar på ett helt GÄNG med pojkvänner!"

Ah jo, DET vore ju en syn! Ett litet entourage med tre-fyra prima exemplar svassandes bakom mina klackförsedda hälar likt flygvärdinnorna runt Leo i Catch Me If You Can. Gärna med dito pilotuniform när jag tänker efter. Stridspilotversionen då - inte den larviga kaptenvarianten. Och Aviator-glajjor. Såklart.

Not bad.

Dessvärre, fick jag upplysa Rätt Distingerad men Överförfriskad Man 50+, väntar jag inte på något sådant gäng, ingen alls faktiskt, jag är här själv. Ja, alldeles sant, och det är så jag vill ha det - tack.

Han bråkade lite med servitör nummer två och i samma andetag upplyste mig om att han gjort slut med sin tjej och tog fram en bok ur jackfickan som jag fick lova och läsa (och som jag såklart helt glömt titeln på nu, synd, för den lät faktiskt intressant) och sedan gick han vidare. Så mycket uppståndelse för en ensam blondin som bara vill äta lax i godan ro.

DSC_0009

Nu är klockan efter midnatt här och jag skippar nog faktiskt den där kycklingen och drar mig till sängs istället, det känns som en bättre idé. Jag ska bara ta ett varv runt lägenheten och se till att det inte är några giant sized-idiotkryp kvar någonstans...

Sov gott med er!

DSC_0007

Uppe i stada

Tänk hur mycket ett litet miljöombyte kan göra - nu är jag här i huvudstaden, har checkat in på hotellet efter en förvånansvärt snabb bussresa, och spenderat en blodkokande halvtimme med ett inte så förvånansvärt slit med och få ordning på Lightroom i resedatorn. Alldeles strax ska jag gå ut och få mig nåt och äta. Sen är det bara jag och kameran, och staden. Vandra runt och bara vara. Så himla skönt. Det behövdes.

Enda andra planen är väl och hitta en obligatorisk chipspåse att dra sig tillbaka med sen när mörkret faller, och sträckläsa min bok ackompanjerad av allt liv och musik utanför fönstret. Och se fram emot frukostbuffén!

Hade egentligen tänkt skriva ett litet inlägg om min utflykt med kära mor i Gamla Stan också men så envisas ju Adobe med att göra sina produkter så fruktansvärt enerverande så screw that, det får vänta. Tills vidare håller vi till godo med en stolpskottbild...

DSC_0593