Mässan och fullt kör

Herrejösses alltså - idag har jag suttit och tagit samtal, och gett IT-support, för första gången på typ… tio-ish år? Shit vad jag är ringrostig. Eller ja, snacket sitter ju, och jag skriver nog mest detaljerade ärenden av alla - det är den tekniska biten som är lite trögstartad. Jag har ju faktiskt en rätt gedigen erfarenhet av felsökning i ryggen, det gäller bara att komma ihåg allt med. Och massor är ju såklart sjukt uppdaterat sen jag satt på IBM och mappade upp grejer till höger och vänster.

Imorgon ska jag hänga med jobbet på Kick-Off, och kommer hem sent lördag kväll. Jag velade en hel del om jag skulle orka med det här eller inte, men tänkte att det ju var en gyllene chans att få socialisera med alla dem jag kommer ha kontakt med - innan jag försvinner och blir en sån där skum nattperson liksom.

Så tänkte jag skulle slänga in det här inlägget om mässan, packa, och sen ska jag faktiskt sova hos mamma och Lasse eftersom jag tar tåget från Motala in till Linköping imorron bitti. Marcus är i Stockholm och svirar runt, så ingen personlig chaufför denna helg minsann.

Men ja, mässan då som sagt.

P1070526-1.jpg

Vi var tre stycken som skulle stå i Nyföretagarcentrums monter - två fick jag till mig via mail, men det tillkom visst en tredje. Det innebar att vi bara hade typ 60 cm var att ha våra grejer på. Lite mer space känns det faktiskt som att de hade kunnat erbjuda oss, för det innebar en hel del krångel. Jag stod bredvid Erica från Partyland, hon sålde ballonger och festgrejer - det var vääääldigt många som trodde att vi var ett och samma företag, och frågade henne om mina bakverk hela tiden. När jag några timmar senare tog mig plats för min A4-skylt (tredje företagaren till höger om bilden var inte på plats under lördagen) vart det lite bättre, men fortfarande missförstånd.

P1070529-1.jpg

Och jag hade ju såklart gjort alldeles för mycket grejer för de här små centimeterna, hehe. Men jag fick åtminstone plats med det mest väsentliga. Få visa lite vad jag kan göra, både skräddarsydda grejer och pralinerna, tryfflar etc, samt karamellpopcornen. Dem bjöd jag på, och jäklar vad vi fick dela ut popcorn - jag säger vi, för stackars Erica fick hoppa in här och hjälpa till att hälla upp popcornen när folk flockades och ställde frågor. Jättetacksamt för hennes hjälp och vi kom jättebra överens, så inget ont blod där - men himla tråkigt för henne att det vart så mycket fokus på mitt, i det att folk trodde jag/vi hade rubbet.

P1070528-1.jpg

Jag fick mycket komplimanger av folk, och framförallt barnen gillade cakepop-glassarna skarpt. I början var det skitsvårt att hitta vilken approach jag skulle ta - jag avskyr ju själv när folk ska pracka på mig broschyrer och grejer. Men efter ett tag släppte det och jag fick faktiskt in en rätt bra schvung som gick typ: 1. Bjud på popcorn. 2. Informera och >insert random skämt om hur livsfarliga de är och äta< 3. Ge dem en folder och informera om att de kan köpa popcorn och allt annat gott därigenom. 4. Släng över Gullefjunkoden också och LELELELE!

Foldrarna gjord jag ju själv i söndags och blev hiskeligt nöjd med faktiskt. Hoppas inte majoriteten av dem hamnade i papperskorgen nu bara. Det är ju det tråkiga med och vara nyföretagare utan större kapital - det är mycket pengar som liksom bara flög iväg genom de där broschyrerna som folk kanske kastade vid första bästa papperskorg.

P1070531-1.jpg

Här stod jag sen då mellan 08:30 - 15:00. Fick några askar med mozartkulor och praliner sålda, nästan alla broschyrer utlämnade. Träffade en del bra folk som gav tips och feedback, jag har en tjomme jag ska ringa som gav mig ett litet erbjudande, jag blev haffad av Motala REKO som gärna ville jag skulle sälja där (och jag som hela tiden trodde att jag behöver vara med i en viss grupp, visade sig att det inte alls behövdes, tjoho!) och förhoppningsvis kommer några stycken ihåg mig när det vankas kalas eller behövs godsaker.

Men annars vet jag inte om jag fick ut så mycket av det, ärligt talat. Första två timmarna var det nästan bara pensionärer som var där för freebies - de svarade inte ens på hälsningar utan tog bara det som fanns. I år var första gången man fick sälja saker, men de flesta trodde ju allt var gratis ändå och gick därifrån när de blev upplysta om att det fanns en kostnad. Jag ser att det varit en liten ökning av besök på hemsidan, men utöver det har det varit kolugnt. Kan ju i och för sig vara för att hemsidan fortfarande inte har så jättemycket saker än, men ändå.

Jag var ju också helt slut sen, och totaldäckade hemma och sov typ hela söndagen.

En bra erfarenhet dock, och jag vet redan vad jag skulle göra annorlunda om det blir en till mässa. Det kommer ju en i Expo Vadstena i maj. Jag har inte bestämt om jag ska vara med där ännu, men om jag ska det så känner jag mig definitivt mer stadig i min roll som utställare nu.

Nu - packning, sen raka spåret in till Motala igen och sängen direkt, typ.

Ha en go kväll och helg folket!

Mäss-mess

Hej vänner! Jag vet att det inte var länge sedan som jag klagade på att jag lät så gnällig i bloggen (och därmed gnällde lite till, hehe) och lovade bot och bättring och lite positivare tongångar. Fem inlägg eller nåt var rätt käcka i jämförelse, men ledsen alltså - nu måste jag bli neggo igen. Jag som alltid varit rätt transparent i bloggen kan liksom inte skippa att skriva om det jobbiga till förmån för att låta gladare än vad jag är.

_DSC0675-1.jpg

Den här veckan som har gått nu har varit bland de pissigaste veckor jag varit med om. Såhär stressad, ostabil och snar till gråt har jag inte varit sen jag var sjukskriven, och jag gick förmodligen över gränsen med råge helt enkelt.

Dels sörjde jag något oerhört förlusten av jobbtrygghet. Då menar jag den formen av trygghet som kommer av ett arbete där du känner allt och alla, allt är välbekant och återkommande. Jag har alltid varit en trygghetsmänniska, trots att jag gjort saker som varit way out of comfort zone emellanåt. De ggrna har jag alltid mått riktigt dåligt en period, tills det nya börjar kännas hemvant det med. Jag var lika deppig när jag flyttade till Dublin, som när jag flyttade hem till Sverige igen. Jobb är samma princip. Egentligen har jag ju varit på väg bort från DXC mentalt sedan en längre tid - men stannat kvar för att det alltid varit en form av trygghet. Den tryggheten som kommer av att ha varit där länge, och allt är välbekant, och man har lite friare tyglar. Nu försvann allt det, och alla kollegor, och komforten av att ha riktiga vänner på samma jobb. In träder helt nya arbetsuppgifter, lokaler, människor som jag ska förhålla mig till. Såklart, för det är ju så det går till när man byter jobb. Och det vet jag ju självklart.

Men jag var inte beredd på att det skulle kännas så HÄR otroligt mycket.

_DSC0681-1.jpg

Förmodligen intensifierades den känslan av att min stresstolerans är så pass mycket lägre nu, i egentligen ALLA sammanhang. Byta jobb ÄR en form av stress, lite av en skräckblandad förtjusning. Man är både förväntansfull och nervös. För mig är även så kallad positiv stress, något som tar massor energi. Släng då in att jag hade Motala Expomässan att förbereda inför, stå och baka massor från scratch på två dagar eftersom jag inte haft möjligheten att hinna/orka med att preppa saker tidigare. Skriva innehållsförteckningar, städa konstant, bestämma hur montern skulle se ut, göra både snabba, lätta saker att sälja och invecklade, dekorerade saker. Jag behövde reklamgrejer, satt och designade det en hel eftermiddag och beställde med expressleverans, bara för att två dagar senare få mail om att det var försenat och skulle komma på måndag den 18e. Och som sagt börja på nya jobbet, med ziljoner nya intryck, att ständigt le och vara trevlig och uppmärksam, ställa frågor, socialisera med allt och alla, och försöka göra allt till något välbekant så fort som möjligt. Jag var helt förstörd om kvällarna. Emellanåt kunde jag knappt prata ordentligt, det blev bara glitch i huvudet och jag tappade vartannat ord. Konstant en klump i halsen, som förlöstes när som helst och fulgråt deluxe.

_DSC0685-1.jpg

Jag åkte och handlade i Skänninge under måndagen (för att jag inte orkade handla på Östenssons i Vadstena eftersom jag nu känner igen personal och kan behöva kallprata - där har ni nivån för vad jag inte orkar med i vardagen när det är som värst) och mamma ringde på vägen hem och bara ett “hur går det för dig?” utlöste en hulkfest utan dess like som till och med Idun kände att hon inte klarade av att ge tröst för. Så mamma kom ut och hjälpte mig att diska. Malin kom ut och hjälpte mig att vika kartonger. Minsta lilla grej jag slapp göra själv kändes som en välsignelse.

Jag valde bort många, många saker, och försöka prioritera strikt - efter de två första dagarna av konstant bakande, var jag tvungen att fokusera på nya jobbet. Och vila. Under onsdagen åkte jag in till mamma och Lasse igen för och låna färgskrivaren till etiketter. Tänkte det var lagom arbete ändå. Men samma kväll pratade jag även med Nyföretagarcentrum och fick en sån känsla av att alla hade så jäkla mycket åsikter om hur jag skötte min företagande, och alla verkade rörande överens om att jag gjorde på fel sätt. Det orsakade ett nytt utbrott. Stackars Marcus har i vanlig ordning fått ta mycket skit och stå ut med en sambo så fullkomligt labil att hon inte ens kan bestämma om hon vill ha te eller kaffe.

_DSC0692-1-2.jpg

Torsdag och fredag var ändå någorlunda OK, jag hade några timmars fredagsmys i soffan innan jag gick ut till bakstugan och fixade med all paketering och märkning. Och ja, sen var det ju Motala Expo under lördagen. Sex och en halv timme ståendes och återigen le som en galning och sälja in mina produkter, göda allt och alla med karamellpopcorn och försöka och inte titta på folkhavet för att inte bränna av helt i huvudet.

Och jag klarade det!

När klockan var fyra och allt var nerpackat, vi alla hade sagt hejdå till varann och jag kunde sätta mig i bilen och veta att nu ska jag inte göra ett SKIT mer idag förutom att ligga i soffan, klappa på hund och sambo och äta chips… det var längesen jag uppskattade den enkla lilla tillvaron SÅ mycket.

Marcus hade fixat räkor med aioli, och vi öppnade champagnen jag fick som avskedsgåva av mina forna arbetskamrater. Och firade helt enkelt att jag tagit mig igenom den här veckan, tagit ett stort kliv in i framtiden där jag har mer tid för företaget, och dessutom fixat min första mässa som egenföretagare. Det är fan inte dåligt.

P1070535-1.jpg

Idag sov jag länge, drack kaffe i sängen länge, gick lång promenad bland snödroppar och i väder lika instabilt som undertecknad emellanåt…och nu dricker jag mer kaffe, ska fixa lite bokföring. Men utöver det, så har jag gett mig själv en dag helt fri från måsten. För imorgon drar en ny vecka igång igen, med ännu mer korvstoppning på jobbet, och en kick-off på spahotell med mingel och teamaktiviteter på schemat. Jag får lite ont i magen vid tanken på hur mycket energi som kommer krävas av mig, så snart igen. Men nu känner jag iallafall inte för och brista i gråt var och varannan minut, jag känner att jag VILL kunna sätta mig och ta egna samtal på jobbet denna vecka, jag längtar tills nattjobb drar igång och jag kan börja boka in träffar med vänner och börja planera hur jag ska jobba med företagsproduktionen. Den här veckan får vila prioriteras om kvällarna igen, så om folk reagerar på att jag är lite AWOL är det på grund av det.

Jag kan iallafall för första gången säga att jag faktiskt är stolt över vad jag klarade av nu, och att jag märker på mig själv att jag har mer självförtroende och säger ifrån mer. Det är också jävligt bra. Tur att NÅT gott kommer ur dessa sammanbrott iallafall, haha!

STORT tack till alla underbara individer jag har omkring mig som tror på mig, peppar mig, och kommer med glada hejarop och hjälper till med vad de kan, trots att de själva också har fullt upp och kanske sina egna demoner att fightas med. Alla som ser mig när jag är som värst och ändå stannar kvar. Jag lovar, mitt osnutna, utmattade fejs kan skrämma vilken kaxig snorunge som helst till flykten.

Och tack framförallt till mig själv, som fixar det här och stretar på, och försöker lära mig att pussla ihop mig själv på bästa sätt. Yay me!

Nästa inlägg blir en aningen muntrare rapport från mässan, och ännu fler bilder på gulliga kattmunkar. Ha en trevlig söndag peeps, ta hand om er och varandra!











Pralinkursen, sista veckan, upcoming events

Sista jobbveckan, och det känns oerhört märkligt. Jag var ledig måndagen och större delen av tisdagen, och har således bara tre dagar kvar på DXC nu. Upprymdheten har gått över i ett vagt obehag vid tanken på att lämna något som ändå är välbekant och tryggt på sitt sätt. Drygt 6 år har jag trots allt spenderat här, den längsta fasta anställningen jag haft. Det kommer såklart bli bra på nya jobbet, men ja - konstigt och lite ledsamt ändå.

Jag lyckades med konststycket att få till stånd att jag fixar mitt eget avslutningsfika, haha - såklart. Så de här lediga dagarna har jag bakat, och även varit en sväng hos den mentor jag fick via Nyföretagarcentrums program. Vi har av olika omständigheter inte kunnat ses sen i höstas, men nu så - ett mycket välbehövligt möte för min del då jag har mycket som behöver bollas gällande företaget. Nästa vecka kommer jag förmodligen stå på Motala Expo, vilket i sig är rätt crazy eftersom jag då för exakt ett år sedan stod där och pratade med Brenda på Min Söta Värld om och starta livsmedelsföretag. Det har hänt en jäkla massa sen dess, som jag själv behöver bli lite mer uppmärksam på - och inte bara tycka att jag fortfarande står och stampar och går för långsamt fram.

För långsamt går det inte egentligen - försäljningsmässigt kanske, men nu har jag både Expomässan, samt tre marknader bokade, och en fjärde förfrågan som jag nu fått svar på i maillådan. På det ska jag börja ett nytt jobb med en intro som till en början är på dagtid, 08-17. Jag ska på en kick-off med en jäkla massa nytt folk. Jag behöver bestämma mig för hur mina marknadsstånd ska se ut, vilka produkter som ska säljas och fixa mer reklampapper. Och ja just det, SKAPA produkterna också. Jag vill knappt ens läsa igenom vad jag skrivit för det låter MYCKET. Phu.

Men, jag ska göra mitt bästa också för att be om så mycket hjälp som möjligt, prioritera hårt, kill my darlings om jag måste. Det ordnar sig. Allt är lärdomar på den här resan.

Här kommer iallafall, sent omsider, lite bilder från när jag var på pralinkurs i Nora för två veckor sen:

_DSC0285-2-1.jpg

Först och främst var det ett rent lyckokast att pappa fick förslaget från Ingela på Chokladskolan att jag kunde samåka med en tårtmakerska från Eksjö. Annelie på Cake Queen har varit egenföretagare och bakat tårtor på beställning i många år nu, och var således en perfekt källa till information, feedback och allmänt chit-chat kring den här branschen under de timmarna vi färdades i bil ihop. Det var så himla skönt att kunna samtala med någon som sysslar med samma grejer, och gått igenom samma process som en annan är mitt uppe i nu. Mycket inspirerande.

_DSC0278-2-1.jpg

Sen var ju besöket på Nora Chokladskola helt fantastiskt med. Minus att jag är så himla dålig på matte, och en stor del av dagens kurs gick ju ut på matte för att kunna sammanställa en hållbar ganache och karamell exempelvis. Det var lite som och vara tillbaka i skolan igen och ha den känslan av att alla sitter runtomkring och nickar ivrigt, medan en annan tappade fokus redan första minuten, haha! Tur att det fanns de som var riktigt haja på räkning som kunde förklara igen, långsamt och metodiskt. Och att vi sedan fick utföra allt detta praktiskt med.

_DSC0279-2-1.jpg

Jag är ju helt självlärd so far - när jag står och gör praliner och bakar, har jag ju sett innan på YouTube eller via någon bakblogg hur det är man gör. Och lagt mig till med egna metoder och traits. Väldigt ofta så visar det sig att den metoden man använder, kanske funkar men är inte riktigt den smidigaste. Det är guld värt att kunna se hur andra gör, och jobba ihop med dem och få direkt feedback.

_DSC0282-2-1.jpg

Tänk när man kommer upp i samma nivå som de här fina små blommorna?

_DSC0283-2-1.jpg

Vi gjorde fyra olika sorters praliner - en mörk med kanel och calvados, två ljusa med hasselnötspraliné resp citronganache, och en vit med kola.

_DSC0298-2-1.jpg

Lyxen med ett stort marmorbord att tablera på - en metod som var helt ny för mig, även fast det är det vanligaste tillvägagångssättet att temperera chokladen på. I brist på marmorskiva har ju jag kört med seed-metoden eller mycryopulver.

_DSC0288-2-1.jpg

Lite då och då snodde vi åt oss en paus inne i lagerutrymmet, eller Skattkammaren som jag kallade det - där chokladskolan har alla sina formar, färger, choklad och andra verktyg som de säljer. Kan ju säga att det med en och annan pinal hem härifrån.

_DSC0289-2-1.jpg

Ljuvligt syrlig citronganache, och fina Rörstrandkoppar att dricka kaffe ur. Massor extrapoäng för att de använde sig av fint gammalt porslin till fikat.

_DSC0284-2-1.jpg
_DSC0291-2-1.jpg

Malin som var mattesnillet deluxe och såhär glad över att få botanisera i Skattkammaren.

_DSC0293-2-1.jpg

Här har vi Ingela som är en av ägarna till chokladskolan och vår kursvärd. En otroligt duktig och påläst chokladnörd i ordets rätta bemärkelse.

Det som var skönt också, var att vi bara var sex stycken deltagare allt som allt, en väldigt lagom grupp. Annelie berättade att de hade varit betydligt fler förra gången hon var där, och det gav upphov till en hel del väntan och spring in varandra. Vi var ganska samspelta allihop tycker jag, det blev snabbt rätt högt i tak och vi kunde skämta om mycket. Sånt är härligt!

_DSC0302-2-1.jpg

Och superhärligt med blanka, delikata, nykläckta praliner.

_DSC0311-2-1.jpg

Mindre härligt är den här mardrömsdisken. Något jag tar med mig från skolan (utöver typ femton andra grejer) är vanan att skrapa ur alla bunkar så mycket som möjligt för och spara på chokladen och disktiden. Det absolut värsta med och jobba med choklad är definitivt hur lång tid det tar att få bort det från allt - sig själv, golvet, väggar, redskap, you name it.

52864483_414480672452989_3598292045464076288_n.jpg

Avslutningsvis en bild hemifrån på pralinerna med vit choklad och kolafyllning.

Något som slog mig var att det var otroligt länge sedan jag jobbade med “vanlig” choklad, mjölkchoklad och vit choklad. Att enbart arbeta med veganska alternativ är ju avsevärt mycket mer begränsat, och den kreativa själen i mig sörjde lite över alla de produkter jag skulle vilja göra men inte “kan”, för att det inte finns veganska alternativ eller inte blir ekonomiskt försvarbart. Jag har därför funderat en hel del över min inriktning, och bollat den lite med både Annelie och min mentor. Problemet är att mina principer fajtas med min passion, men principerna är ju skapade av mig och inte av någon efterfrågan eller påtryck utifrån. Alltså kan de ändras. Men ja. Då känner jag liksom att jag “sviker”. Men vem? En SÅ utbredd kundkrets har jag ju inte än liksom.

Jag har fått en del bra feedback i och med bollandet iallafall, och jag ska fnula på det här ett tag och se hur det blir. Kanske blir det så att jag inkluderar alla former av råvaror i mina kreationer, men att “normen” är veganskt och det icke-veganska snarare är ett tillval. Till syvende och sist måste ju det här företaget ge mig energi, och vara någon som jag älskar att göra - och det är ju att göra fina, roliga, KREATIVA och goda saker till så många som möjligt. Jag tro jag nästlat in mig för mycket i begränsningar som enbart satts upp av mig själv, och det vore ju för jäkligt om jag liksom satte snarskank för mig själv i mitt eget företag.

Aja, jag känner att det här börjar leda till en massa svammel mest, så det får vara så länge. Nu ska jag dricka lite varm choklad, och samla ihop några av mina grejer i skåpen här, och fortsätta min allra sista onsdag i hus 125.