Lupinkalas!

Jag nämnde ju i ett tidigare inlägg att Malin plockade på sig lupiner för kund och fosterland och mer därtill - nå, här är anledningen varför.

Ett lupinkalas!

Härliga Malin hade gått loss totalt på dukning och middagsfix, sånt som en annars gärna skulle vilja göra med men där orken (och utrymmet!) tryter - Malins energi dock borde man tappa på flaska och sälja dyrt som ett helbrägdagörare elixir. 

Titta bara så mycket gott - snittar och spett och frukt och såklart en massa ost.

Bubbel i glasen och lupiner i kristallkronan, då vet man att det är fest!

Assietterna som fyndades under vår loppisrunda, och duk-servetterna likaså. 

Vi åt och åt och åt och gjorde slut på i princip allt, sånär som på ett fat med några överblivna snittstackare. Vi är inte oblyga när det kommer till god mat inte. 

Jag tog bilder på oss vid bordet men på varenda en så är typ hälften dolda av lupinkvistar så det får duga med den läckra dukningen och den här fina kissen som kom och suktade efter brieostrester.

Tack för en helt otroligt fin middag <3 nu ikväll har jag ätit en något mer blygsammare sådan bestående av rostade färskpotatisklyftor och paprikahummus, men så ska jag testa outfits till midsommar också och har inte riktigt råd med en trind mage i det sammanhanget. Hoppas ni har en fin måndagkväll gott folk!

The land down under.

Låt oss prata om Australien! Och om mig, som ska dit!

Jag hade ju väldigt lösaktiga planer på att dra till Afrika one way or another i vintras, när jag var nybliven singel i typ en vecka eller hur det nu räknas. Mitt bland alla skuldkänslor och ångest över vad man åsamkat, så spirade en liten frihetskänsla med inför insikten att jag nu kan göra vad fan jag vill och är min egen igen. Jag hade mina sparpengar som jag hade stoppat undan på grund av den gnagande känslan av "just in case" och kände att jag kunde treata mig till att resa någonstans riktigt långt, helt själv. 

Men så under någon random dag i januari så språkade jag med Anton och Stefan som vanligt, och mitt i allt kommer A med frågan om vi är sugna på att haka på till Australien. Han ska åka med ett par polare, och the more the merrier. Stefan avböjde med hänvisning till att de redan ska göra en långresa, medans jag dröjde med svaret och sedan... "tja, varför inte?" 

gettingaroundaustraliabig.jpg

Marcus var ju också medbjuden såklart men när jag frågade tror jag att jag hade fått en bättre reaktion om jag hade yppat spridda reflektioner om en framtida könskorrigering. "Jag reser inte till ett land där precis allt är ute efter att döda mig!" 

Så bidde det då så, att halva min semester kommer bestå av en roadtrip genom den australienska östkusten med en Anton och två random dudes jag förhoppningsvis kommer komma galant överens med. Allt boende sker via Airbnb och kommer bland annat vara värsta flådiga lägenheten med utsikt över havet och pittoresk stuga bland massiv växtlighet. Schemat kommer vara fullspäckat av naturreservat, snorkling, nöjesparker, museum och trädgårdar och låååånga sandstränder och mil efter mil längs med bushen. Vi drar den 14:e augusti,  och är borta lite över två veckor.

Bildkälla: KoalasBondi Beach, Road Trip

Idag är det liiite mindre än två månader kvar och jag är grymt peppad! Vi pratade om att dra över till Nya Zeeland ett par dagar med men det tog för mycket tid och blev för dyrt, så får köra det separat med Marcus i framtiden sen. Känns ju ändå som ett land man bör uppleva under en längre period än två, tre dagar. Men Singapore har vi iallafall ett dygn i lite drygt, så får se om vi hittar på nåt där.

 Nu håller jag på och roddar med att skaffa internationellt körkort så jag kan köra där nere (vänstertrafik woop woop) och nästa vecka bokar jag förhoppningvis vår vehicle of choice.

Nästa vecka är det också midsommar och det har snart gått ett år sen min helomvändning i livet och vardagen, och resultatet blev ganska så fantastiskt. Trots ångest, samvetskval, stressymtom och att någon troligtvis blir förbannad över och läsa detta. Men så är det. Can´t please ém all. 

Idag är det FREDAG mina vänner, och jag har massa nyfyndade loppisböcker hemma att läsa i soffan ikväll, i sällskap av chips, lurviga hundar och lurvig sambo. Just nu begär jag inte mycket mer <3

Ta in sommaren medelst blomster och loppisbonanza

Den däringa vattennivåbristen vi har haft, den torde ju ha bättrats på betydligt under de senaste dagarna. Det är som om våran gamla badkarskran har förflyttats upp till skyn, ständigt läckande med mer eller mindre hällregn och småskurar om vartannat. Det gör inte mig så mycket faktiskt, jag gillar ju regn och rusk - både känslan av och gå i det, och sitta och lyssna på det med öppen balkongdörr och en kopp kaffe. Tids nog kommer solen och värmen, jag har det på känn. Om inte annat får det gärna vara såhär medans man är på jobbet åtminstone, och dra igång rejält lagom till semestern, hehe...

Till den är det dock låååång tid kvar. Nästan två månader bestämt. Under tiden får jag försöka ta in sommaren i lägenheten i form av alla växtligheter jag kan hitta. Detta medför ju vissa bonusar. Marcus höll på och få tuppjuck när han hittade det femtioelfte krypet som gjorde sig bekant med vårt köksbord. Jag låtsas som att det regnar. 

Eller ja, det behöver jag ju inte.

Så sjukt att en kan plocka blåklint nu, det är midsommarblomman nummer ett för mig - känns som att våren var så himla lång och fin och sen bah PANG! så vart det mitt i sommaren typ. 

Visst är de alstroemeria, de här gula? De har hållt sjukt länge, fick dem för snart två veckor sen av Marcus och de är fortfarande pigga och fina.

Vallmo <3 den här lilla knubbisen har slagit ut nu, Marcus trodde inte det var samma. "Åh är det en ny blomma här nu!" <3

Älskar verkligen vanlig klöver mer och mer förresten, så himla fin i sin enkelhet och finns överallt och passar in i alla arrangemang. Den häringa lilla ättika-glasflaskan fyndade jag på loppis, har ju en förkärlek för gamla etiketter och tycker det passar så bra i kombination med enklare blomster. Stillebenet i övrigt kanske ni som hängt med ett tag känner igen, det har inte ändrats - lilla Tallinn-musen och fler loppisfyndade flarror. Det är kaktusvasen från Ullared och några mässingsljusstakar som är nya. 

Speaking of loppis så kommer ju sagda flaska från just den loppisrunda som jag, Malin och Hanna var på i söndags. Efter Återvinningen så var vår håla of choice Fornåsa, och innan vi gick in så styrkte vi oss med diverse bakverk och kaffe.

Det här är ett enormt, gammalt loppis som har en lika enorm skylt som helt enkelt meddelar LOPPIS! MASSOR! och består av en jättebyggnad med prylar från golvlist till taknock och 8-9 andra små lador och garage fyllda med både fynd och, ja... ren skit. Många av sakerna har stått ett tag vilket man känner på lukten... men om man förbiser det och kan fokusera blicken någorlunda ett par sekundrar, så hittar man några fynd i röran.

Hanna förälskade sig i var och varannan gungstol, och jag hittade en blomlåda som fick följa med hem. Letade efter nån form av högt, smalt avlastningsbord men av alla saker i alla tio byggnader så fanns inte ett enda.

Däremot finns det en uppsjö av byggmaterial för dem som renoverar eller letar begagnade delar till olika projekt.

Kanske köpa en droska? Skulle jag lätt göra om jag hade enorm trädgård. Trissvinst NU plz.

Jag tog inga bilder inifrån för jag var alltför upptagen med att ta in alla miljoner grejer i huvet istället, och fastnade vid en korg med linnedukar i typ en halvtimme.. men lite småplock vart det iallafall, och sen fyndade jag en hel påse grejer under min egna loppisrunda igår. Loppis for life! Visar sen serrö.

På vägen hem hamnade vi i ännu ett lupindike och plockade enorma buketter i regnrusk, såklart. Malin nästan baxnade under sin, och varför hon gjorde det kommer också i ett eget litet inlägg. Ha en bra dag nu peeps!

 

Hellström, hällregn och hemskt strulig blondin

Jag tog nog priset som struligaste resesällskapet förra veckan när vi skulle till Stockholm. Dålig dag och trött och sur och allmänt eländig, inte riktigt fit for fight och hänga med Marcus storstadsspring i folkmassorna och ständigt på efterkälken. Sen är jag dum nog och tar med mig systemkameran till konserten fastän jag borde lärt mig vid det här laget att de med 98.9% chans inte är tillåtna. Så efter att ha köat i två timmar, eftersom konserten var framflyttad och de hade tyckt det rimligt att notifiera överallt utom hemsidan som såklart var det enda vi kollade på, så blev det totalstopp vid insläppet när de fick syn på kameran. Och till råga på eländet så hade de ingen som helst förvaring heller. Så jag fick vackert traska runt och kolla med diverse infoställen innan det blev till och bita i det berömda sura äpplet och ta sig till centralen för och låna ett förvaringsskåp. Tur i oturen då att konserten skulle börja kl 20, och inte 17 - info som jag fick av volontärer i en infovagn. 

Lyckligtvis tar jag mig fram och tillbaka utan några större problem och passar på att köpa med mig lite snacks, efter att noga läst det finstilta på biljetten och försäkrat mig om att det var OK. 

Fast det var det ändå inte, eller ja - lösgodis var OK, chips (jag hade köpt en liten 30 grams påse till Marcus) räknas tydligen som mat(!) så det gick icke. 

Med den förargliga påsen undanröjd kom jag då äntligen in, givetvis genom fel ingång, och fick strula mig fram till min bättre hälft och när jag äntligen sätter mig ner och pustar ut - så frågar han hur länge jag bokade skåpet och jag svarar glatt att det är bokat för hela fyra timmar. Och inser i samma sekund att vi kommer ju för fan vara borta mycket längre än så - med en halvtimme redan förverkad i restid tillbaka, en och en halv timme kvar tills konserten börjar och sedan den plus restid tillbaka. Jag vete fasen vad jag tänkte där jag stod och stirrade på valet mellan 4 timmar och 24 timmar och tyckte det första var bättre för då sparade jag ju en tjuga med. Suck!

I Marcus blick ser jag för en sekund ren och skär förtvivlan över insikten att jag faktiskt är skvatt knäpp emellanåt. Men sen tar han  sig samman och ber mig kolla hur villkoren ser ut om man övertrasserar, och jo - det går över till 24 timmar då och så får man betala den där tjugan. Phu.

Och konserten var jättebra, jag är ju inget Hellströmfan till och börja med utan har bara snappat upp en och annan låt via Marcus men killen är onekligen en pärla live. Och allra allra sist körde han min absoluta favorit som jag kommit att älska, Nu kan du få mig så lätt. Då rann tårarna. Den betyder mycket för mig och jag hoppades in i det sista att han skulle riva av den.

Det tog ett bra tag att ta sig hem efteråt, eftersom vi delade Stockholms gator med Summerburstbesökare och fotbollsdårar på väg från Sverige-Frankrikematchen och dessutom promt ville ha med chips (Marcus) och en Big Mac (jag) samtidigt som det gjorde ont i magen vid tanke på Kelly som suttit hemma i Marcus pappas lägenhet alldeles för länge. Efter att ha suttit och våndats under en utdragen stoppsignal med chips och burgare i ett fast grepp på tåget ut till Sollentuna kom vi äntligen hem vid typ halv två på natten.

Dagen efter drog vi hem runt lunch och kraschlandade i soffan lördag kväll där vi blev kvar resten av helgen typ. 

Eftersom det blev en så kort vistelse till huvudstaden denna gång så har jag inte en endaste bild därifrån, förutom några halvsuddiga Håkanbilder i telefonen. Jag har desto fler från sommarstugan, så här kommer en bildbomb på den lilla guldklimpen - komplett med det här härliga försommarvädret som skiftar mellan hällregn och solsken i fuktig dis. Här satt vi och grillade, beundrade utsikten, lyssnade på en hantverkare som hade tveksamma åsikter om kupering på hundar, och drog på promenad i solens sista strålar. 

Ser ni de fina regndropparna? Sånt där regn som är som och gå omsluten av ständig våta väggar och lägger sig som en yttepyttefin hinna över ansiktet. 

Kelly dual-wieldade två pinnar samtidigt.

Magiskt vackert när kvällssolen bröt fram. 

Och sedan gick ner över sjön.

Nu ska jag fortsätta röja här hemma. Jag sjukanmälde mig pga taskig mage och emellan toabesöken tänkte jag försöka få gjort allt annat skit (höhö) som bara blivit liggandes här hemma på grund av bristande motor från undertecknad. 

Durkslag, vin, hundkexbrottning och en styck poseringsskola

Jag hade högtflygande planer för bloggandet, jag svär! Men - så kom the Handmaid´s Tale i vägen. Vi skaffade HBO Nordic i helgen, och herregud. Det var längesedan jag såg en serie som lämnade mig så emotionellt utmattad som denna. Ja, inte sen GoT faktiskt. Den är så otroligt bisarr, obehaglig, fascinerande, magomvridande och på något sätt ändå inte inte helt otänkbar i den värld vi lever i. Vilket är det mest skrämmande av allt. Jag har suttit och bara gapat, hållit andan och tittat bort av obehag, ändå vill jag bara se mer. Skådespelarna är fantastiska, det är så mycket känslor i varenda ansiktsmuskel. Se den! 

Utöver och se dystopiska serier då, så har det varit en relativt aktivitetsfri långhelg - lite halvfull rulle med sista flyttbitarna för Marcus del, och så en sväng till Norrköping med Malin på lördagen. Jag fick ju Ost-och-Vinprovning i födelsedagspresent förra året och tänkte casha in den nu med eminent sällskap.

Hade en riktigt bra hårdag och förevigade den - upptäcker först nu den gigantiska, enda vita fläcken som placerade sig alldeles utmärkt där mitt i pannan. Oh well. 

Vi drog till Ingelsta shoppingcenter först och botaniserade runt i butikerna - jag provade mitt livs första jumpsuit och visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Kände mig som tolv igen, fast med lite mer höfter. Eller ganska mycket mer höfter, ahem.

Fyllde på dem med krämig wienerbrödsbakelse, och ångrade mig bara lite när Malin kom med sin kräftstjärtstallrik med lite sallad.

Jag kände mig riktigt fin denna dag med kjol och blus, och bad Malin föreviga även min outfit på bild - och här kära vänner, kommer en liten poseringsskola för dem som känner att de behöver putsa på sina moves en aning!

Tips numero ett - det är alltid kul med lite rörelse i en bild, att det händer någonting och inte blir sådär stelt och onaturligt. Ett bra benskak kan lyfta vilken outfit som helst! Denna uppnås lättast genom visst överslag på högerlutningen, som om du vore på väg och ramla rätt in i syrenbusken. Vid närmare eftertanke är det ännu bättre om du faktiskt GÖR det, för och få till trovärdigheten liksom. 

Vill du hålla dig undan rörelser som riskerar diverse benbrott och syrenblad där syrenblad inte ska vara, så kan du istället satsa på den något stramare stockposeringen och hålla dig fullständigt still och tom på allt vad intelligent aktivitet heter. Föreställ dig att resultatet av en felvänd backspin i ett taffligt försök till vingklippt albatross resulterar i att golfbollen precis träffat dig mitt i nyllet och du befinner dig i den där tre-sekunders limbon innan du faller platt bakåt, cartoon-style. 

Om inget av ovanstående lockar så kan det aldrig gå fel med en flirtig, vanilla gangsta pose.

Eller så nailar vi äntligen en någorlunda vettig, klassisk över-axeln pose med alla ansiktsdragen någorlunda synkroniserade. I snålblåst och regn och skavsår från nya klackisarna, det är ju fan att man inte blivit modell än alltså. Jag kan ju det här med modemasochism. 

Rådiggar den här blusen by the way, köpt på loppis och så fin med brodyr på baksidan och lite grejer going on på framsidan.

Med så pass tight kjol och en wienerbrödsbakelse i kombination dock, så kände jag mig strax efteråt mer som den häringa. Vi körde in till Norrköping centrum och hann ta en snabb repa på New Yorker innan det var dags att spankulera bortåt.

Till hit - Kvarterskrogen Durkslaget, i ännu mera regn. Malin modig och fräsch i ljusa kläder kör stenhårt på fibbla-med-random-tingest-posering. 

Stället gjorde sannerligen skäl för sitt namn.

Och såhär såg det ut när vi satte oss till bords. När vi väl hade kommit upp hit så var båda två ganska så hungriga igen, det krävdes en hel del viljestyrka för och inte inhalera hälften av ostarna på en gång.

Och det här var vinerna vi skulle testa - den till vänster är ett jättesött dessertvin, gjort på ädelrötade druvor. Ädelröta är ett fancy namn på mögel, helt enkelt. Jag tänkte direkt att det skulle vara ett SÅ bra namn på en random undead i WoW!

Vi lärde oss varför man snurrar på vinet i glaset, för och frigöra doftämnen och "öppna upp" vinet. Tydligen ska experter kunna urskilja och placera vinet till ålder, region och druvsort genom detta. Wicked.

Sedan följde en och en halv timmes varsamt doftande, smakande och småätande av ostar och vi blev faktiskt rätt mätta och lärde oss faktiskt en del. Framförallt ska jag ta till mig tipset att testa mousserande vin med vanlig hushållsost, det ska tydligen vara superbt och låter som en lagom onsdagslyx.

Krogen i sig gick inte av för hackor (eller snarare durkslag) heller, den var sådär härligt rustik som jag gillar och det doftande underbart från köket. Får komma tillbaka hit någon gång och ta en helkväll med käk också. 

Sedan bar det av hemåt igen, med högtflygande planer och teorier som debatterades vilt och ett kort stopp vid närmsta dikeskant för och plocka på oss ett gäng lupiner. 

Men först instagram såklart.

Bästa sommarblomman, synd bara att de har sån negativ påverkan på övrig flora i närheten. 

När buketten var lagom stor och jag vände tillbaka till bilen, hör jag plötsligt ett frustrerat morrande bakom mig - då har hon bestämt sig för och dra med ett gäng hundkex för och komplettera buketten, men hundkexen var inte direkt med på noterna och gjorde kraftigt motstånd. I ca tio sekunder var det blomma vs människa och jag skrattade så jag tjöt över hur stackarn slet och drog och svor över denna särdeles envisa stjälk. Det märks att hon gör sina squats, så lågt ner i gräset som hon kom i sina försök till koncentrerad ryckstyrka. Det slutade med seger för människan, men vid hemkomst konstaterades det att hundkexet fällde för mycket efter sin omruskande kamp, så den förpassades till de sälla hundkexmarkerna. 

Och nu mina vänner, drar jag till Katrineholm och sedan vidare till Stockholm för och glana på Håkan Hellström, Marcus födelsedagspresent från mig. På återseende!

Sagauppdatering och lite blomster

VI skulle ju egentligen varit inne hos Valla i måndags, men deras röntgen gick sönder hastigt och lustigt så vi fick tid på torsdagen istället. Hela veckan har jag försökt undvika katastroftankar och ångest och vara rationell istället - jag har som icke-hundortoped ingen aning om hur skadan ser ut och det kan mycket väl vara så att det är en rejäl stukning eller någon inflammation "bara". Men så slänger man en bläng på henne där hon står och "dippar" med vänstertårna ner i marken och det blir så satans förbaskat svårt att behålla det rationella tänket eftersom det ser ut exakt som när Iduns korsband gick av. Så när jag klev upp imorse var alla försök till neutralitet som bortblåsta och när jag väl skulle hämta henne på eftermiddagen så var jag nervösare än under hundrafjorton random föredrag i skolan. 

Men vet ni vad - diagnosen blev kronisk knäledsartros. Och en förmodad uppflammad inflammation som följd av hennes kattjagande i trädgården för två veckor sen. Ortopeden hade vändit och vridit på henne men inget av deras dragtest visade att korsbandet var i farozonen. Till och med höfterna, som jag fått för mig är rätt kassa, såg väldigt bra ut enligt röntgenbilderna och hennes stelhet där är bara vanliga ålderskrämpor. Vi är nu ordinerade en månad av mikropromenader i koppel, extra tillskott för lederna och smärtstillande, plus massage och lite annan rehab som jag behöver refresha minnet för. Så varken operation eller utdömdhet utan mellanalternativet som jag ändå hade så lite förhoppningar om. Se där vad de kom på skam - nu hoppas vi bara att det räcker med den här månaden och att hon blir bättre, så det inte fortsätter med mikropromenader och ingen lek eller springa. Då vet jag vad som behöver göras <3

Appropå rehab, så var jag ju på Feelgood i fredags och fick faktiskt prata med en renodlad psykolog. Det är märkligt det där hur en fungerar, det är så lätt att ge andra råd och hänvisa till samtalsterapi men när det kommer till en själv? Nänä - jag har redan gjort min egen analys, tack så mycket, du behöver bara säga åt mig vad jag ska göra av den så är saken biff!

Inte fullt så enkelt... jag kom till honom med tanken att slänga fram min stresshantering som främsta orsaken till besöket och få lite tips och trix för hur jag, typ - inte är så stressad. Men såklart så snappade han upp att det var mer än så och så slutade det med verbal uppkastning och en känsla av "herregud så väck jag är!" Men nyttigt som fan. Nu ska jag tillbaka dit om två veckor och har en del att fundera på.

Annars så är det långhelg på G, igen - och även denna ska fyllas med, förhoppningsvis, mer flyttbestyr, en ost-och-vin-provning och så resten en behaglig blandning av göra precis lagom mycket och ingenting. Jag tänkte försöka få ner några stycken inlägg som hamnar på efterkälken, och berätta mer om Australien ju! 

Men nu ska jag strax dra iväg och hämta ut medicin till Saga och gå en powerwalk med Kelly  - M är och svirar med kunder i Linköpings uteliv och jag bränner doftljus för glatta livet. Känslig som han är för dofter så har jag fått dra ner på min doftljuskonsumtion och brassa på när han är ute hur huset.

Tack och lov så har han dock än så länge inte reagerat nämnvärt på den stadigt ökande volymen av vilda blommor jag släpar in i köket dagligen. Framförallt min all time favourite syren som har sin prime time nu! <3

"Jag har nog fasen blivit immun mot blommor, eftersom de kommer in varenda dag och är precis överallt!"

Födelsedagsfirande part 2

Här kommer då andra delen av födelsedagsfirandet, som ägde rum helgen efter och var sådär precis lagom och härligt som jag ville ha det - en födelsedagsbrunch med bästa T & M, Marcus som passade upp med drinkar och både tilltugg och allmänt tugg i stora mängder <3

En hel del drickbart för tre pers kan man säga (Malin körde så smakade bara). 

Fina Talitha bakom lilla djungeln, som var supertaggad på och få dricka drinkar för första gången på en halv evighet.

Två uppmärksamma lyssnare - Malin som är snyggare än ever i kort, mörkt hår (tror jag pitchat båda av och till så länge vi känt varann så yay!) och den andre filuren... tja, underbar på alla sätt och vis som tjattrar på med alla mina vänner och fixar med allt.

Malin hade hittat alla de bästa korten i sina gömmor!

<3

Malin drog sedan hem för och barnvakta en hel kull, Talitha stannade kvar ett tag till för en sista drink, sen följde vi henne hem i den första, heta majvärmen. Tack tjejer för att ni förgyllde denna lördag och för att all den goda maten faktiskt gick åt!

*bild tagen från Malins instagram, @malinberg107*

En fin söndag

Så lyckas jag hitta en gammal backupdator som jag tog med mig i höstas, med Lightroom installerat och allt och bloggandet är räddat. No offense till Linuxprogrammet, men mina små grå är inte riktigt kalibrerade till och lära mig något helt nytt nu mitt i allt.

Långhelg coming up som sagt, och jag firade in den med och krossa en full flaska ättikssprit på köksgolvet så att hela köket luktar pizzasallad typ. Men ja, ättika ska ju vara ett superbt rengöringsmedel och jag som går i tankar om och använda mig mer av skafferiets stapelvaror i städningen fick mig ju en rejäl försmak - bokstavligt talat. Nu väntar jag mig att både golvet och den stackars köksmattan ska glänsa fläckfritt som aldrig förr imorgon bitti.

Idag var jag med Saga hos veterinären med - ringde Motala djurklinik igår men de hade inte någon tid förrän måndag, ville inte vänta så länge så ringde Jägarvallen och där fanns det plats. Det var inte mycket kläm och drag som behövdes innan veterinären konstaterade att hon har väldigt ont i sitt vänstra knä, och att det lutade åt vad jag själv befarat. Korsband, eller kanske en mindre fraktur. Med tanke på Sagas ålder ville hon inte ge någon prognos utan istället skicka oss vidare till ortopeder som lättare kan bedöma skadan och om eventuell operation skulle hjälpa eller stjälpa. Så är vi alltså där - när veterinären börjar prata om operation som ett ingrepp som kanske gör med skada och elände för hunden och den tid den har kvar, än och ge chans till ett drägligt liv ett litet tag till. Jag hade redan förberett mig mentalt på det här, men det gör ont i hjärtetrakten ändå. Nu ska vi till Valla på måndag och hon ska lämnas in till specialisterna för en heldagsutredning. Sen får vi ta det därifrån. 

Innan läggdags slänger jag upp lite pics från i söndags, när vi gick en kortis längs de skuggiga stråken i Ödeby och spanade in fjärilar och vilda skor, och intog första glassen vid Borenshults slussar och solen sken i 24-gradig värme denna första, vackra sommarhelg.

De snålar inte med vare sig strutarnas storlek eller innehåll i Borenshult. 

Jag var mycket nöjd över att introducera denna tradition för Marcus, det är ju ändå ett av Motalas bästa sommartecken.

Klart vovvarna ska få slatten!

Jag hade tänkt ta de sedvanliga roliga storkäftskorten på Fidan.

Men det gick åt fanders. Hon var vrålsugen på glass tydligen.

En vart ju iallafall lite extra svalkad...

Nu ska jag ta och hoppa till sängs. Sov gott med er folket, vi höres.

Flytt och flopp

Det här skulle ju då ha varit födelsedagsfirande part 2-inlägget, men guess what? MIn dator ger mig ingen bild, så den är nu inlämnad till Mediamarkts servicecenter, förväntas tillbaka om typ 16 dagar eller nåt. 

Så nu sitter jag på Marcus stationära Linuxdator med ett bildredigeringsprogram (Lightroom kan inte köras på LInux) som drev mig till vansinnets rand efter cirka tio minuter så det blir lite ont om bilder framöver. Speciellt med tanke på att jag startade en överföring av befintliga bilder på min laptop när den hade bild i några värdefulla minutrar, och jag i min enfald litade på att den fick över allt för att den hade fått köra klart. Vilket jag nu upptäckte inte var fallet. 

Såatteee...

Nåväl. Den här helgen har vi iallafall flyttat över Marcus alla grejer till min lägenhet. Jag hyrde en flyttbil, en Volkswagen Transporter, av Wahlstedts och höll på och gå åt av nervositet när jag skulle manövrera denna, i mina ögon, enorma best till bil. Men det visade sig att jag kirrade det galant, även om det tog en halv evighet att backa ut från vägen som ledde till Marcus trappuppgång och en och annan liten buske gick hädan på vägen.

Jag sprang runt och handlade öl och mat till bärsällskapet, och skrubbade rent kök och andra ytor så att de skulle se OK ut fotomässigt - killarna bar skräp och packade ner lådor. Hela lastutrymmet blev poppfullt, otroligt nog eftersom det på ytan inte ser ut som att han har så mycket grejer. I jämförelse med en annan liksom. 

Sen hem med hela rasket och ytterligare en svettladdad backning senare så var hela rasket ute och inne i min/vår lägenhet och förråd. Allt detta i 25+ värme också eftersom vi haft årets första sommardagar denna helg. Otroligt härligt - förutom just under de här timmarna av bärande, packande, skrubbande och bestmanövrerande. 

Och under söndagen har vi röjt bland alla grejer och satt upp pinaler som ska stå framme, stuvat undan annat som får vänta ett tag till - mitt i allt gav jag mig på och röja min garderob också och har därmed haft en av mina mest produktiva helger detta år. Om inte DEN mest produktiva? Det känner jag ju nu dock, är helt slut. Det märks att allt tar på mig extra mycket, oavsett vad det är, och då också kräver extra mycket energi och återhämtning. Nu har det kommit ikapp med bilen, allt jobb, flyttrodd, och mitt i allt så har Saga börjat halta kraftigt på sitt vänsterben så till den grad att hon inte längre kan gå långa promenader. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det är som mamma säger, värmen, som gör att hennes förmodade artros gör mer ont. Vi var ju hos veterinären för två veckor sen som kände och klämde på henne och sa att hon förmodligen hade artros i både höfter och knän men inte mer allvarligt än så. Håll tummarna. 

Veckan är iallafall kort, med tre ynka jobbdagar och jag blir dessutom gräsänka några dagar medan M drar upp till Arlanda. Blir det fint väder stuvar jag nog in alla hundar i bilen och drar till valfri skog eller trädgård och parkerar mig där resten av ledigheten. Det blir lagom med aktiviteter. 

 

Födelsedagsfirande part 1 och allmänt

Ja, det här inlägget skulle ju postats i fredags men jag kommer faktiskt inte ihåg varför jag inte loggade in och tröck på publicera-knappen. Kanske var det pizzahögen of doom som tog andan ur mig, eller så var det den osedvanligt dåliga vampyrserien på Netflix som vi ändå inte kunde låta bli att se ett avsnitt till av som distraherade. Och sen träffade ju skiten fläkten så att säga, resten av helgen. Men iallafall - bättre sent än aldrig. 

Äntligen är vi framme vid en otroligt efterlängtad fredag. Det är beredskapsvecka igen och den fortsätter in på helgen, med X antal övertidstimmar som följd, men fram till klockan 22 ikväll kommer jag inte göra mycket mer än äta upp den pizza jag gått och suktat efter prick hela veckan. Av Stefan och Anton fick jag ett presentkort på OnlinePizza som födelsedagsgåva, så den kommer utnyttjas till max. 

(Kortet kunde bara nyttjas en gång, så vi köpte hem sju pizzor som vi bösade in i frysen för sju helger framåt!)

Och apropå födelsedag ja - 31 jordsnurr nu då. Det är nu det känns lite som att det kan kvitta, att man kan sluta räkna. Fortfarande kul och fylla år och så men det där med fira känns som att det får räcka med en och annan middag tills man kommer till typ 35 och 40 *hujedamej* och kan slå på stort med spriten så man glömmer att det sker.

Nevars skämt åsido. Min åldersnoja har lugnat sig betydligt. Förmodligen för att jag vände upp och ner på livet förra året och medvetet lät det ta en annan riktning, ännu mer bort från den "norm" jag trots att hade byggt upp i mitt huvud. Och det känns jäkligt bra - friare än ever.

Iallafall - eftersom jag fyllde på en neslig tisdag i år, så vart det födelsedagsmiddag redan på söndagen. Platsen var Vänner & Vin, sällskapet var föräldrar med respektive och så Marcus såklart. Maten var tapas och drinken var vin och en gigantisk daiquiri. Tyvärr blev bilderna helt wonky därinne så det är bara bilden av mina förtjusande tapas som kan avnjutas. Här inne fick jag även mina presenter i form av vattenkanna, blomspruta och en hel påse full med bra ekorengöring. Tack och bock!

Måndagen var 1a maj och således röd dag - Marcus slängde en bläng ut mot torget och dess nätta lilla samling demonstratörer och beslöt sig för att följa med mig till Godegårds marken istället. Där gick vi utan jacka och njöt av solsken och av att köa 20 minuter för att jag skulle få mig lite stekt strömming med mos och lingon <3

Vi inhandlade BARA ätbara saker. En krämig ost, en hel del korv, karameller och kanderad ingefära...

...och en avstickare till chipsståndet med mest prospekt såklart. 

Vi iakttog djurlivet som bestod av vilt utsmyckad lama med intimitetsproblem och lika ulliga, gulliga kaniner som alltid finns här.

Paus i skuggan med korv och pommes.

En annan sög i sig svindyr jäkla sockervadd.

Och sen åkte vi hem och chillade järnet, vips var det tisdag och min födelsedag foh realz och den firades med årets första uteservering med sedvanligt bubbel.

Numera 31-åriga yours truly, för en gångs skull i relativt rakt hår och med en och annan extra kråkspark.

Marcus beställde in knapriga vingar från kycklingar som måste kört bänkpress i hönshuset, så stora som de var. 

Även min bruschetta var abnormt stor men otroligt god, drypandes av olivolja och rikligt med mozzarella. Som huvudrätt tog vi varsin hamburgare där pommesen var den stora stjärnan, och jag åt tills jag inte förmådde äta mer och var lite tipsy från öl och vin och röda lampor, och vi vandrade femton meter bakåt tills vi var hemma. Fan vad vi kommer hänga på uteserveringarna på torget i sommar känner jag, toppen och bo max en minut ifrån. 

Min fina. Så mån om att jag ska må bra och att han gör allt han kan för den sakens skull <3

Annars då - tid är bokad hos Feelgood i slutet av maj, för ett första möte. Jag mår helt OK just nu, förutom tröttheten som slår till för minsta lilla och det dåliga humöret i samband med det kommer som ett brev på posten. Men nu är jag ledig på måndag igen och kommer göra mitt bästa för att bara fylla den med nice saker och mycket vila (nja så supermycket vila vart det ju inte med bilroddande och whatnot). Sen är det korta veckor ett par veckor framöver då jag slängt in ledighetsansökan på varenda klämdag som finns.

Och apropå nice saker - på torsdag åker jag, Niklas och Victor upp till Stockholm efter jobbet för att se Hans Zimmer - igen! Förra årets succéturné då jag satt och grät i Wien för att det var så vackert, den görs om i år igen och är dessutom ännu längre och nu spontanbestämdes det att jag hakar på. Så nu kommer jag förmodligen sitta och böla i Globen istället. 

Vi har kommit igång med och spela squash också - jag har glömt hur det kommer sig att det blev squash av alla sporter, men det var Marcus som drev projekt Parträning så det bidde så. Två ggr i veckan, varav en av dem är på morgonen innan jobbet. Det är en utmaning. I fredags morse hade jag bara fått i mig en endaste kopp kaffe innan vi körde igång och jag hade ett slänga-racket-i-golvet-moment halvvägs in i spelet. Att vara 31 innebär  ingalunda ett mognare sätt att hantera motgångar i sport. 

 

 

 

High Life

Vilken jäkla helg. Jag hade faktiskt inlägg förberedda som jag tänkt skicka iväg med start fredag, men så kom saker i vägen och sen bara... hände allt på en gång och det är först nu som jag kravlat mig upp till en någotsånär verklighet, bara aningens sliten.

Det blev jobb i helgen, och inte så lite av den varan - jag har fått sitta hela 13-timmarspasset genom natten bland annat och däremellan alldeles för lite sömn eftersom det är hopplöst att försöka sova mer än ett par timmar i stöten på eftermiddagar tydligen. Man blir helt fel i skallen också under de här omständigheterna, jag är ju det av och till per default och med mina stressymtom blir det en lagom härlig mix. 

Dessutom - när vi i lördags vid halv tolv-tiden gick ut för och gå med hundarna, efter att jag fått jobba sen klockan halv sju, var det första jag upptäckte en p-bot. Såklart, under villervallan på morgonen hade ingen en tanke på och lägga i parkeringspengar. Men så ser jag att bakrutan ser jäkligt weird ut, som att det har regnat och blivit regndroppar och kondens. BARA på min bakruta. Någonstans i bakhuvudet registrerar jag att det knappast kan vara så att det regnat lokalt på enbart min ruta, av alla ting - men med halvtaskig sömn så tar det ändå ett par extra sekunder innan insikten slår till och sanningen går upp. Nä, det är inget jäkla regn, det är ett fucking nätmönster från totalt krossat glas. 

Vad som har hänt vete fåglarna. Någon gång mellan halv sju under fredagskvällen och nu vid halv tolv på lördagsförmiddagen, har någon sulat in en klump asfalt eller dylikt i min ruta och lyckats med konststycket att få hela rutan att i princip lossna från ramen. Det låg bitar av asfalt bland glaskrosset. Alternativt att någon klump har ramlat ner från någon av de vägarbetsbilar som åkt runt här men det känns mindre troligt att det skulle orsaka en sån här skada. Krossad nontheless, så det var ännu en sak och deala med. Det blev polisanmälan och en tur ner till Wahlstedts för att fråga om råd -deras serviceverkstad var nämligen stängd och jag kan ju inte gå hela helgen med detta åbäke eller ha bilen ståendes någonstans. De visade sig vara beyond serviceminded och tog in min bil hos sig, gav mig en demobil att låna över helgen fast de egentligen inte behöver göra sånt eftersom min försäkring bara täckte hyrbil den första tiden - och nu idag när jag var nere för och lämna den, så skaffar de fram ytterligare en demobil som precis skulle bli avställd men som jag får låna i veckan istället. Stockholmsresa och allt. Då hade han även kört min bil till verkstaden och de beräknar ha den klar på torsdag. Det verkar onekligen som att jag valde rätt företag att leasa ifrån.

Vi gjorde inte ett skit mer på lördagen sen efter att ha roddat med detta - istället lämnade jag över hundarna till huset, försökte sova några timmar i ståhejet från studentbalsfirandet utanför fönstret, och sen körde vi båda en all-nighter med jobbet. 

Runt lunch igår sen gick jag av, och gick och lade mig. Och idag är det ledig dag, och man börjar smått känna sig som människa igen. Jag ska ta min fräsiga demobil och dra upp till huset för en kanna kaffe och hämta dogs, sen fixa lite mat, och sen är det bara jag, soffan, en tidning och de här så kallade proteinbarsen jag hittade och som såg så osannolika ut att jag var tvungen att köpa en av varje och testa smaken. 

Positivt är iallafall att med all denna övertid kan jag iallafall betala självrisken för rutan ett par gånger om...

Hästar och driftinfo

Humörstatus: kunde varit bättre. Stress har nött ner alla mina murar och jag får dåliga dagar för minsta lilla. Allt slit, alla känslor, alla förändringar (även de positiva) har liksom kommit ikapp allihop på samma gång och jag är helt slut. Allt känns jobbigt och oöverstigligt ena dagen, lite bättre nästa, och sen är det tufft igen. Jag är ingen vidare bra partner eller särskilt engagerad vän för tillfället men nu har jag bett min chef om nummer till vår hälsovårdspartner FeelGood och ska ringa dem för att boka in ett första möte. Det är en start. 

Helgplaner: idag är det bara ligga inne och läsa, se film och knapra en och annan godis som gäller, mer ambitiöst än så blir det inte. Imorgon ska vi få finbesök av familjen Engström och Berg, och sen mitt i allt har jag (återigen) glömt bort att jag fyller år nästa vecka och eftersom det blir mitt på en tisdag och jag inte känner för och dra ihop någon tårtfikebaluns, så blir det middag på Vänner & Vin under söndagkvällen istället. Måndag kommer jag förmodligen dra till Godegårds marken, sen beroende på mitt humör så blir resten av dagen en återupprepning av idag eller åtminstone snäppet mer produktiv.

Veckans WTF - vi var och kikade på en stuga på gränsen mellan Askersund och Motala förra helgen. Finaste stugan hittills, nyrenoverat kök och badrum, en tomt som kräver lite jobb men har stor potential, ängar runtomkring, ljusa rum med vacker timmer... men vid hemkomsten kommer vi överens om att vi har faktiskt inte hel handpenning än till en stuga och att det är bättre att vi sparar järnet, så vi kan lägga handpenning OCH ha kapital till och fixa möbler och eventuella renoveringar. Gjorde ont i hjärtat eftersom jag verkligen fastnade för stugan men det är ju trots allt det mest förnuftiga. Jag skrev ändå upp mig på och få sms om bud bara för att se vad det landar på. Och tro fan att det inte kommit in ett enda förbaskat bud. Den bara står där och hade (vad det verkar som) varit våran om vi gått och vunnit på lotto under veckan. Hade varit SÅ mycket bättre om det blivit budkrig och den gått upp över miljonen så man sluppit bry sig.

Veckans värk - vi var och spelade squash i onsdags och jag har vaknat två nätter i rad av att jag böjer på benen i sömnen och det hugger så in i h-e på baksidan av låren. Resten av kroppen mår hyfsat bra men just baksidan av låren verkar tagit all stryk, vete fasen hur jag flänger runt där på golvet för och lyckas med det. Men nu har ett snordyrt klippkort á 30 ggr införskaffats so there´s no turning back.

Nya intressen: från ingenstans har ett intresse för miljöpåverkan vuxit fram (eller nja, kanske inte helt från ingenstans eftersom nästan alla bloggar jag läser skriver om just det, återvinning, eko-produkter och whatnot) och jag har börjat tänka mycket, mycket mer på det avtryck jag lämnar efter mig här i världen och vad jag kan påverka. Intresset för att bevara natur och miljö har ju funnits sen barnsben men nu efter 30 har det eskalerat och jag ser på det hela ur en mycket bredare aspekt. Det är alltid kul att ha något nytt att grotta ner sig i och att det dessutom är något så viktigt och högaktuellt gör det ännu bättre. Planet Earth 1 och 2 kan ha skyndat på processen en aning med... 

Nyinköpta prylen - lönen som rasslade in denna månad återspeglar all beredskap, all övertid, allt mitt svett och min ångest som jag badade i förra månaden så nu jävlar åkte spenderarbyxorna på och jag införskaffade en ny kamera! Min Nikon är fortfarande en av mina absoluta favoritprylar, men så tung och klumpig för de tillfällen där jag skulle behöva en betydligt nättare följeslagare. Så jag slog till på en Panasonic Lumix GM1, en mer eller mindre kompakt systemkamera i en förbluffande liten storlek och med massor roliga funktioner. Jag hämtade ut den igår så än så länge lär vi känna varandra, men jag tror nog vi kommer ha mycket kul ihop framöver. Har för övrigt tagit alla bilder i inlägget med den - en mer ingående presentation kommer sedan.

Nu är det dags att gå ut med hundarna i kvällssolen igen, så längre lista än såhär blir det inte. Hoppas på mer energi och kreativitet senare i helgen, lite pizzamys och bokläsning ska nog göra susen. Hoppas ni får en fin kväll där ute ni med.

 

 

 

 

Påskbrunch

Jag har planerat och skjutsa in det här blogginlägget varje kväll denna vecka, men varje kväll har jag lik förbaskat fått sitta vid datorn och jobba. Det är dags för beredskap igen, jag har kört varannan vecka i lite över en månad nu. Det bidde så, men efter denna helg så hamnar jag nog i den normala loopen igen. Det blir bra resultat på lönekontot och en ledig måndag är ju inte fy skam, men det är nog inte riktigt värt det ändå alla gånger. Speciellt inte den här veckan, som varit kantad med annat tjafs som sänkt motivationen till lågpunkter jag trodde att jag redan hade nått. Positivt dock mitt i den här jämmerlåten som blivit standard i bloggen när jobbet kommer på tal - är att jag nu sagt ifrån, och genast fått gehör från chef och andra omkring mig och min arbetssits har lättat lite. Jag ser även ljuset i tunneln inför fortsatt förvaltning av de arbetsuppgifter jag tagit mig an i projektform, så det känns väldigt bra.

Nåväl. Förra helgen avslutade vi vår påskledighet med att kalla till en hejdundrande påskbrunch där vi serverade snittar, smörgåsar, godisägg och annat smått och gott som hör påsken till. 

När mamma och Lasse var det traditionsenlig utdelning av påskägg till de fyrbenta.

Fyllda med göttigt hundgodis och borta på tre röda. Idun slet upp sitt, Kelly kastade sitt i golvet tills det gick upp, och Saga - ja hon petade lite halventusiastiskt på sitt och sen lutade hon sig tillbaka och såg på oss med märkvärdig min - "ska jag verkligen fixa det här SJÄLV?"

Sedan drog vi igång med brunchandet, mamma hade med sig gott vitt vin vilket blev en succé och jag undrar varför jag inte har haft mer bruncher egentligen - de är awesome ju! Två måltider kombinerade till en som är ytterst blogg-och.-instagramvänlig och du kan käka overnight oats med bär samtidigt som fluffiga pannkakor. OCH dricka bubbel. What´s not to love?

What NOT to love är dock olyckskorparna pappa och Heidi, där pappa åkte på sin ANDRA hornhinneavlossning medan vi var i Stockholm, och Heidi fick inflammation och var däckad i feber samtidigt som han fick läggas in och opereras. Trots det var det ingen tvekan om att ha kvar Kelly och ta ut henne flera ggr om dagen, hemskt mycket tack <3

Lasse lät sig väl smaka av mina sista-minuten-chokladägg - färdiga delicatobollar som jag helt sonika mosat och format till ägg, som sedan doppas i choklad och/eller strössel. Busenkelt.

Det delades ut påskägg, och mamma och Lasse munhöggs om sitt.

Vi kom in på posering och mamma demonstrerar hur man ska göra för och inte få dubbelhaka - tror jag? Lasse ser impad ut iallafall.

Och såhär poserar tydligen jag... (sorry for ofokuserad bild, kameran gör lite som den vill i ögonblicksbilder).

Sedan inspekterades min loppisvåg och det debatterades om den behövde justering och hur det i så fall fungerade.

Allt under Marcus vakande öga - bakom honom, bredvid diskmedlet ser ni hans (och ja, OK då, till viss del min) favoritpryl - en shaker! Vi (eller ja, Marcus fixar - jag dricker) har börjat göra lite drinkar på helgerna. Min nya favvo Amaretto Sour och hans Appletinis.

Så efter att våra påskgäster åkt hem så åkte sockerlagen och likören fram och två väldigt mätta, nöjda och trötta introverter kunde ta plats i soffan och göra sitt eget pyssel i vänskaplig tystnad.

Nu ska jag ta ett bad och hoppas kunna köra full skrubb och återfuktning utan några telefonsamtal som stör, sedan bär det av ut igen med våra vovvar och ännu senare blir det eventuellt färd in till Vadstena för lite mat, förutsatt återigen att telefonen håller sig lugn och fin.

Hoppas ni har en trevlig lördag peeps!

Långpromenad, långfrulle, långfredag.

Hej på er! Tänkte bara kika in och önska glad påsk denna långfredag med väder som vi allrahelst hade velat ha sisådär fyra månader tidigare... men men, vad är väl april utan oberäknelig nederbörd?

Lite mysigt var det dock att sitta och dricka morgonkaffe och se snöflingor stora som femkronor singla ner utanför, allt blir liksom mer dämpat och lugnt även här i stan. Och dessutom hade vi sprillans nytt påskpynt att liva upp ytterligare stämning med.

Jag satt nämligen igår till långt in på natten och klippte, limmade och pysslade för att få ihop dekorationer till påskriset och en liten påskkorg. Och visst vart det inte så pjåkigt?

Jag bojkottar de färgglada fjäderprydnaderna eftersom leverantörerna sällan eller inte kan garantera att de inte kommer ifrån fjäderfän som de ryckt levande. De här fina fjädrarna köpte jag för ett tag sen ifrån en ekologisk gård via Etsy, där de tar vara på fjädrar som fåglarna tappar naturligt. Jag köpte dem med ett helt annat projekt i åtanke men nu vart de ju perfekta som påskdekoration med. 

Och för den lilla korgen har jag tjuvat en tuva vitsippa, lite lingonris och bitar av mossa.

Just nu står det ovanligt nyttigt godis på bordet i form av vindruvor, kanderad ingefära och torkade smultron, men de ska strax bytas ut mot obligatoriska chokladägg.

Vi åkte ju och fixade på sommarskorna till bilen igår så det gick inte direkt vilt till under resan till skogen. Men väl framme var det helt underbart att bara gå och lyssna på frasandet av fallande flingor, knarrandet under skorna och skratta åt en och annan hund som fick snöras över sig.

Väl hemma igen ökade vi på mysfaktorn ännu ett par snäpp genom att baka lite rågmjölsscones och servera med oförskämda mängder smör, sylt, ost och lufttorkad skinka (!)

Tre stycken miniscones till vovvarna såklart. Färskost till Kelly, färskost och hallon till Idun, och ost till Saga.

Kelly hann jag inte ens ta bild på, för hon bestämde sig för och skita blankt i och visa konster genom balansering på nosen och slök sin bit precis när jag tog upp kameran. 

Saga mumsade i sig sin utan problem. Den hunden har börjat äta allt möjligt udda på äldre dar nu, som hon vägrat ens nosa på innan.

Och ja, Idun har ni ju sett sjuttioelva ggr, jag importerade fel bild till Lightroom och orkar inte göra om allt igen, för nu är det dags att ge sig ut igen i snömodden och sedan vankas pizza, chips och en låååång långfredagskväll i soffan. Glad påsk på er mina vänner!

Stockholm <3

Det blev en konstig Stockholmsresa detta. Det var nära att vi inte åkte alls, i avvaktan på om det skulle komma mer. Mer elände och mer hot. I fredags satt vi i bilen på väg hem, flexade tidigt från jobbet, tänkte ta svängen förbi Maxi och handla och testa nya halloumiburgaren på Max. Så hör vi extrainsatta nyheter på radion börja prata om Stockholm. Om döda människor, något om en lastbil. Den loja semesterkänslan byts blixtsnabbt ut mot skärpt koncentration och när jag tar upp mobilen för att snabbt uppdatera mig om det jag inte lyckats uppfatta från radion, så stiger iskylan längs med ryggraden. Orden liksom skriker ut från skärmen, stora svarta bölder till rubriker om vansinneskörning på Drottninggatan rätt in i folkmängden, misstänkt terrorbrott, skottlossning. Droppar av isvatten som ploppar en efter en allteftersom jag läser om döda och skadade och Åhléns, och sedan är det som att någon vrider om kranen och det bara forsar ut kallvatten, vräker sig fram och översköljer mig med skräck - mina kusiner, mina vänner! 

Upp fort som fan med mobilen och kolla säkerhetschecken på Facebook, skicka meddelanden som swishar genom luften likt tusentals andra just då med "är du OK?" och lättnaden när alla svarar. Alla är safe. 

Några där ute fick inga svar. Inga säkerhetscheckar. Några fick leva i ovisshet och sedan bekräftelse som måste vara som och doppas i en hel isvak i jämförelse med vad jag erfor. Några förlorade sitt barn, sin själsfrände, sin hund, sin vän. Det är helt otroligt säger alla, att inte fler dog. En fredagseftermiddag på Drottningatan liksom. Men hela vistelsen i Stockholm har jag bara kunnat tänka på de som skriker inombords när de hör det. Att just deras älskade, i dessa ofattbara odds, blev de "fåtal drabbade". Så jävla ont det måste göra. 

Det var mycket märkligt att gå gatan fram, och stanna till där det hände - sorlet liksom dog ut bakom en, alla på den här delen av asfalten var tysta, viskade. Man gick en bit till och kom till stenlejonen, överrösta med blommor och skrapmärken. Tystnad även där. Och så fortsatte det.

Samtidigt pågick vardagen med ännu större febril aktivitet än tidigare. Över hela staden fanns kärleksmeddelanden, folk främmande inför varandra som pratade om det som hänt och knöt gemensamma band mitt i det hemska. Folk som hand i hand kom ut från godisaffären med kilovis av påskägg och dignade under blombuketter. En slags tyst överenskommelse om att leva extra mycket denna helg. Det var fint.

Helgen har varit fin. Konstig, men bra, med trevligt sällskap, god mat, en hel del cocktails, några tårar, och en och annan påse med fint i. Nu är vi hemma igen och ska strax ut och promenera igen, som alla andra dagar. Sedan bär det av in till Linköping. Vi ska till IKEA och fixa en bänkskiva, fixa kartonger, och packa. Jag ska nämligen bli sambo igen mitt i allt. Det är också fint.

Sedan ska det påskpysslas, vi ska planera lite påskbrunch i helgen, och fortsätta njuta av ledighet och försöka tränga bort tankarna på annalkande jobb och elände som ändå känns som en piss i havet och känna efter allt som skett. Men ja, det är vår vardag och verklighet och det får man väl ändå vara tacksam över att det inte är "värre" än så. Lite perspektiv.

Ta hand om er därute allihop, så hörs vi <3

Sällskaplig promenad, lite påskplaner och två matiga tips

I lördags drog vi i vanlig ordning till skogs, men den här gången hade vi sällskap av två andra promenadsugna tjommar, laddade med kaffe, mackor och hurtighet; pappa och Heidi.

Platsen var Kalle Ringelskogen, och Marcus var på sitt bästa posehumör.

Det var för stunden uppehåll från regn men luften var varm och diset slingrade sig upp mellan träden.

Det spanades på nya jakttorn.

Och fraktades pinnar till höger och vänster.

Saga var först upp till fikaplatsen där stora Mosbogranen och en gigantisk hög med timmer fanns.

Det finns få saker som smakar så bra efter en tids promenerande som äggmackor och hett kaffe.

Fortfarande fuktigt överallt så hela gänget intog fikat - frukosten för min och Marcus del - på stående fot.

Eller ja, förvisso inte jyckarna - de inväntade lugnt den del av godsakerna de visste skulle komma från alltför blöthjärtade människor.

Och mycket riktigt så fick de alla dela på den sista mackan, men inte utan lite jobb och sök efter varsin bit inne bland buskarna. Här är två nöjda, mätta vovvar som slurkat i sig sina bitar.

Vi fortsatte varvet runt som tar runt en timme, en och en halv beroende på hur fort du går, hur mycket hundarna luktar på, och hur mycket den fotointresserade sackar efter. Pappa och Marcus hamnade på den andra fikaplatsen mer sittvänliga stock, och debatterade urinvägsinfektioner och hur de uppstår.

Det tog ett himla tag att koordinera dessa två att posera och när det väl händer kommer Saga och photobombar skiten ur det hela.

När vi gått varvet runt och landat hemma igen så satte vi oss ner och bokade hotellrum. Vi ska nämligen starta vår påskledighet med att dra till Stockholm igen nästa vecka! Och sista pusselbiten var att hitta hundvakt till Kelly, vilket pappa och Heidi erbjöd sig ställa upp på så tack tack! 

Det är inte vilken Stockholmsresa som helst heller, utan vi möter upp Stefan och Rachelle som ska bo ett stenkast från oss, och sen ska vi alla umgås med Anton dessutom som precis blivit 08:a. Good times, good times. Jag har beredskap denna vecka igen, så går av på söndag förmiddag och sen drar vi!

Resten av helgen har varit väldigt lugn, inga direkt intressanta happenings - vi sparar oss för Stockholm. Testade dock nåt helt nytt till söndagsfrukost, nämligen pull-apart breakfast bread fyllt med bacon, vårlök, ost och ägg. Väldigt simpel och väldigt god, fyra tummar och en och annan tass upp.

I originalrecepten, som är mestadels amerikanska, använder de en färdig Pillsbury Biscuit-deg som är en slags porösare form av scones eller ett mellanting av kaka och bulle. Jag hade först planer på och fixa egen deg men sen när vi väl stod och shoppade på lördagkvällen så tröt effort-orken och jag chansade på vanlig, färdig bulldeg. 

Det du gör alltså då är och choppa upp den färdiga degen i små runda bitar som du sedan blandar i en bunke med knaperstekt, hackad bacon, två eller tre lätt uppvispade ägg, lök om du önskar, och en eller två sorters riven ost. Sedan häller du upp allt detta i en form (ursprungligen en sockerkaksform men jag hade ingen sådan) och kör i ugnen ca 30 minuter 175 grader eller tills ytan är gyllene. Sedan ut med formen direkt på frukostbordet och tadaaa - bröd, äggröra, bacon och ost i mängder, i en och samma portion. Kan tänka mig kids gillar detta riktigt mycket. Jag var lite extra onyttig och hade en smörklick på min bit dessutom.

Om ni vill testa, så funkar det nog ännu bättre med bara halva förpackningen färdig bulldeg - den jäser ju så mycket och det blir lätt lite väl mycket bröd som de övriga ingredienserna nästan drunknar i. 

När jag ändå är igång och tipsar om käk kan jag även tipsa om en väldigt lätt, god (lakto-ovo)vegetarisk pasta som jag ursprungligen hittade här. Nu körde vi på vanlig spaghetti, och ingen rosmarin, men himlans gott ändå med rikliga mängder vitlöksklyftor och två ägg extra för massiv krämighet.

Ett paket grönkål, två-tre stora vitlöksklyftor, en halv röd chili, två-tre ägg och så valfri pasta. Stek grönkålen i rikligt med smör ihop med pressad vitlök och hackad chili. Vi hade vårlök över sen frukosten så slängde i den med. Koka pastan, blanda sedan i grönkålspannan och komplettera med äggen och vispa runt så den täcker allt. Salta och peppra, servera sedan med en rejäl hög parmesan, rostade solrosfrön och med fördel ett glas vin.

Nu är det slut på morgonkaffet och minirasten så ska återgå till mitt översättningsarbete. Ha en bra dag peeps!

Önskelistan 2017

Idag är det prick en månad kvar tills jag lämnar min tredje årsnolla här i livet och dingar hela 31 bast. I ett års tid har jag varit trettio, det år som jag fruktade så mycket och var så himla nojjig över för att jag kände att jag borde åstadkomma mer i livet - även om jag inte ens själv kanske ville åstadkomma just det jag kände som var krav. En krock mellan norm och vilja att gå sin egen väg. Och vad gjorde jag? Jo jag vände upp och ner på livet och ändrade förutsättningarna för att komma i norm (hehe) ÄNNU mer. Och har aldrig mått bättre. Där ser man.

Jag tänkte jag skulle sammanfatta en liten wishlist, should there be anyone out there som i detta nu går och svettas över prestigefyllt presentbeslut - fast egentligen är den mer av en lista för min egen del, över saker jag skulle vilja införskaffa mig under året som kommer. Jag försöker följa mitt eget löfte om och tagga ner på shopping, köpa mer hållbart, göra mig av med/återvinna lika mycket saker som kommer in så det blir en bra balans och inte massa plotter.

So here goes:

Ekologiskt hudvårdskit. Jag har hela tiden haft en salig blandning av allsköns grejer av olika märken och prisklasser som jag använt samtidigt, det mesta sånt som jag fått av mer nogräknade vänner och familj eftersom jag tyvärr aldrig lagt särskilt stor vikt vid bra hudvård. No more! Nu ska jag införskaffa mig ett helt kit, helst samma märke, av bra, ekologiska och dryga produkter och gäller det RUBBET - tvätt, återfuktning, nattkräm, dagkräm, ålderskräm, you name it. Allra helst svenskt men bra, miljösnälla grejer från utlandet funkar också.

Bra rengöringsprodukter för hemmet också. Jag vet, världens tråkigaste sak EVER och sååå träligt att lägga pengar på men ett måste när man har tre hundar i en tvåa och inte vill tappa sans och vett över all skit som dras in vareviga dag. Min dammsugare är helt OK eftersom den är anpassad för pälsdjur, men en rejäl mopp av något slag som kan suga upp alla miljarder sandkorn och inte bara pusha runt dem på golvet vore guld!

En fin växtspruta, gärna i koppar, mässing eller glas, till alla mina hundrasjuttioelva gröna växter.

Ja jag vet... här snackar jag om och tagga ner på shopping och hållbart och hej och hå och så önskar jag mig ÄNNU mer koppar? Men hör här, jag har redan sett ut de koppar som får ryka om det vore så att det kommer in nya förmågor som behöver ta plats. Har jag precis önskat mig en fucking mopp så kan jag väl få önska mig en koppjävel till för och kompensera... dessa från Indiska är fina som karameller allihop och två av dem får gärna göra mina Rörstrand sällskap i kökshyllan.

Stora gröna växter. ALLTID strora gröna växter. Får aldrig nog, ju större desto bättre. Jag vill ha en rejäl palm till höger om TV:n där jag tänkt skapa en liten minioas, och jag vill ha en spretig, tjockbladad sak att ställa i min annars mörka, svårmöblerade hall på en fin vit piedestal.

alcro_gront_vaxter.jpg

De här ljusstakarna har jag suktat efter så himla länge... och då framförallt den vita. Octopus Candle Holder från Artilleriet, en lite dyrare pinal som jag faktiskt lovade mig själv att köpa i somras när jag stod och tittade på den i Stockholm som unn-gåva vid nästa braiga lön. Men sen skedde andra saker som krävde ekonomisk prioritering. Men nån gång så!

En vacker vattenkanna, gärna även den i mässing eller som den kromade nedan som faktiskt är från Biltema.

Sen vill jag såklart ha en sommarstuga... ett litet sanctuary någonstans med vita knutar och oändlig trädgård med tillhörande robotgräsklippare. Precis bredvid en skog och sjö såklart och inuti är allting superduperrustikt men i hemlighet modernt och inget kommer gå sönder.

Jag är inte så himla knusslig med storleken, det går bra med vilken som. Skogen och sjön är viktigast.

Sist men inte minst... ett nakenmarsvin... Marcus vägrar och anser att de ser ut som en könsdel. Jag tycker de är superduperfräna och skulle lätt skaffa ett helt gäng om jag hade tiden och utrymmet och ett set matchande collegetröjor att klä dem i.

Och apropå marsvin! Kommer ni ihåg förra årets lista, som jag inte hittar nu bara för det.. men där jag önskade mig ett marsvin i en minibarnvagn? Jag fick ju det, ish - mamma hade hittat en prydnadsvagn som hon och Lasse sprayat vit och satt ett gosedjursmarsvin i. Och i Stockholm fanns en annan individ som hade läst detta önskemål och fixat en alldeles egen version!

En minikundvagn! Sara, denna magnifika brutta fullproppad med gravidhormoner som hade en liten, liten påverkan på sinnet i stort, hade gått förbi denna tingest vid något tillfälle och någonting hade liksom sprakat till i minnesbalken - "var det inte Rebecca som ville ha en sån här, med en gnagare i?" Och så beslöt hon sig för att så var fallet, köpte den, glömde bort den, och kom på den igen efter att ha träffat mig i somras och när jag senare annonserade att jag var på väg upp igen med Marcus så meddelade hon att det fanns en present som väntade. Minus gravidhormoner, med minnet klart och redigt igen, så gav detta upphov till mycket skratt när hon plockade fram den inne på den irländska puben och högtidligt överlämnade den - min minikundvagn, aka minibarnvagn för marsvin.

Den passar in alldeles förträffligt med mina Japangrejer så den ska få komma upp på en hylla framöver sen med alla övriga pinaler, alternativt få agera härbärge för en... jajamensan!

Grön växt!

Pinchos och Earth Hour i klosterkyrkan och helgen är kirrad

Gokväll på er gott folk! Springer runt i Westfall som en pytteliten level 6 warlock och klagar som ett bortskämt barn över alla features som jag tagit för givet som nu helt plötsligt är borta. Eller plötsligt är det ju inte - de fanns helt enkelt inte där i början av World of Warcraft, i det allra första spelet utan någon expansion eller fancy pants stuff. Jag som gått och suckat drömskt och tänkt tillbaka på "den gamla goda WoW-tiden" får äta upp mina ord en smula och inse att det rosaskimrande konservativa inte var så superawesome som jag kommer ihåg det. Nu är det tio år sen man satt där och förundrades över grafiken - jag är inte samma WoW-individ längre och suckar irriterat över att jag nu måste läsa igenom alla quests ordentligt och att human females är så... osexiga.

Apropå äta upp - jag tänkte ju bara titta in här och slänga upp lite pics från helgen när vi gjorde just det. Projektjobbet som jag hoppades skulle vara chill kan vi bara glömma...

Fredagen var en stor dag för då var det både dags att fira Marcus polare Christoffer OCH välkomna Stockholms-Jonatan som kom ner för att hälsa på. Bord var bokat på Pinchos och i vanlig ordning var allt supergott.

Jag slog till på en enda liten drink tidigt under kvällen - en Amaretto Sour, att jag inte upptäckt den tidigare! Som flytande marsipanbröd.

De hade fått in en radda nya rätter, bland annat röding med skagenhollandaise och en del vegetariska grejer. 

Efter Pinchos gick vandrade vi vidare till nya vattenhål. Löning och folk överallt. Vi hamnade till sist på Hamlet, som efter renovering och ägarbyte ska ha gått från och vara Linköpings dassigaste hak till en något mer classy sådant. Nja, marginellt. 

Bästa under kvällen var när Marcus trodde att ett par gick in på toa för att... lägga patiens, och anmärkte att de tog en himla tid på sig. Jag ifrågasatte hur man kunde vara så pass osubtil i en fullsatt bar där alla kunde se men jodå - det var fuffens på gång, vänta och se! När de väl "kom ut" så uppmärksammades det tydligt av övriga att det helt enkelt fanns en bakre utgång bakom toaletten, och således försvann det dramat. Det var liksom kvällens underhållning. Marcus whisky-syn. 

Och just det ja! När alla runt bordet satt och upprepade "korv" i tur och ordning om och om igen. Jag tycker nämligen att M säger det så himla roligt med en touch av Stockholmsdialekt, han liksom "skorrar" på r:et - så alla andra var tvungna att lyssna och testa själva. En till hade samma betoning, resten sa korv på vettigt sätt ;)

Dekorationen här inne var lite... speciell. Bara en massa kvinnor under vatten eller med lidande ansiktsuttryck. "Ja det syns ju tydligt vad de alla känner för Hamlet och atmosfären här, det är bara och gå i sjön"

För och vara en fredag då jag dessutom var nykter eftersom jag hade beredskap från klockan 22, så var det nog rekord för i år och ramla in genom dörren strax efter klockan två på natten och stupa i säng. 

Dagen efter sken solen klar och jag var befriad från både baksmälla och jourtelefonens ringande - efter att ha fixat och ätit frukost så lämnade jag grabbsen och drog hemåt till Motala för promenad och tillagning av pannacotta.

Det vankades nämligen lite av en minitjejkväll i Vadstena med ett järngäng beståendes av mig, Malin, och våra mödrar.

Courtesy to Malins Marcus som lagt upp de skumma hönsen så elegant.

De var förresten inte de enda som såg skumma ut. Vad är det med mig och mitt vad jag inbillar mig är ett Mona-Lisa smajl och full-i-sjutton-ögon?

Nåväl - det serverades pasta med räkor, vitlök och tomat, himla gott!

Och så min mjölkchokladpannacotta med daimkross, grädde och en radda bär, så otroligt god, testa! Går väldans snabbt och sno ihop och få att se ut som att man stått och donat i flera timmar, bara man har snygga glas och en känsla för artistiskt strösslande.

 

Mycket fräsch cava med - True Colors, och fräsch i den bemärkelsen att fem kronor per flaska går till Regnbågsfonden som med bland annat Jonas Gardell i spetsen arbetar med HBT-stiftelser och organisationer runt om i världen och ger ekonomiskt bistånd till dessa. God sak för en ännu godare sak, tipstips även här.

Malin hade även hon händerna fulla med godsaker och hade laddat upp rejält!

Efter mat, efterrätt och mycket snack så var det dags att dra bort till en konsert som hölls i Klosterkyrkan med Louise Hoffsten och en 80 personer stor kör. Det var ju nämligen dags för Earth Hour och avslutningen på en hel Earth Hour-vecka i Vadstena. Vi kom sent och fick sitta på lågstatusbänken med predikstolen som skymde all sikt, men Louise lät iallafall helt OK. Bäst var dock när vi hade en del av kören stående bakom oss och de sjöng i olika skalor och stämmor, håret reste sig från rumpan upp i nacken mest hela tiden.

Kvällen avslutades med gratis bulle, några tankeställare om miljön, och senare ännu ett rekord i soffan då jag somnade efter fem minuter och vaknade halv fem på morgonen med chipspåsen som huvudkudde och masade mig in till sängen. Första långköraren sömnmässigt i den soffan!

Nu insåg jag att jag ju har kvar halva den där regnbågscavan i kylskåpet och bara fick smutta på den i lördags due to mer beredskap, så jag ska faktiskt gå och ta mig ett glas bara för att. Lillördag liksom.

Sov gott med er peeps!

 

Nytt i mitt kök

Ledig dag idag! Inget telefonsamtal från Servicedesk under lördagsnatten innebar att min andra lördag kunde börja om igen redan vid söndag lunch, och således följde en dag med lättejfullt slappande mellan promenaderna i strålande 13 grader och avslutades med lite vanilla WoW och en splitternybok i soffan. Imorse var jag uppe i god tid för och dricka morgonkaffe vid alla uppdaterade bloggar på datorn, ta ännu en solig promenad vid vattnet, och sedan traska ut till fröken Bergs blänkande Porsche för en liten miniloppisrunda. Hon och Sanna med familjer drar till Sälen imorgon men hon styrde kosan in hit till min lilla spirande vårstad för matinköp till denna tripp och en tur till Återvinningen med undertecknad. Det bidde en ovanligt lyckad runda, med fina fynd och efterföljande snabbrunda ute i Bråstorp. Så nu under eftermiddagen har bordet dignat av alldeles särdeles fina saker. Låt oss ta en titt!

Jag och fröken Berg sågs redan i lördags kväll med våra respektive mödrar för en lite lagom tjejkväll med tillhörande konsert, mer om det sedan. Av Malins mamma fick jag ett gäng sticklingar som hon omtänksamt nog hade kommit ihåg att jag var förtjust i sen jag var hemma hos dem i somras. Ingen aning om alls vad de är för något, jag tror de spretiga små armarna kan vara Nattens Drottning. Jag måste försöka googla fram hur man ska göra med sådana här halvfetbladiga sticklingar, om de behöver/kan rotas i vatten eller ska sättas i jord direkt.

Älskar och ha massa sticklingar såhär på vårkanten, har man tur springer de iväg så himla fort och växer så det knakar, en fröjd och följa - dessvärre har jag lite ont om plats i de sol-bra fönstren i den här lägenheten men får väl försöka bygga på höjden.

Jag är ju lite smått galen i gröna växter och nu har jag dem verkligen överallt. Jag ska ta lite bättre bilder sen framöver och visa upp lägenheten, och kanske våga mig på och räkna allt prunkande gröna guld.

 

Och vad var det som skymtade där bakom sticklingarna...?

Jojomensan... en Kockumsvåg!

Ynka 65 pix fick jag ge för den här slitna lilla klenoden som för många av er säkert ser ut som fullkomligt skräp men jag rådiggar den <3 en bit svensk historia som passar som handen i handsken i mitt rustika kök, och den fungerar helt hyfsat med. I den balanserar lokalt odlade morötter inhandlade på Willys. "Visst köpte du de där för att de gör sig bäst på bild?" frågade Malin och jag måste medge att det låg en viss sanning i det, även fast jag först och främst ville bidra till närproducerad handel. De är oförskämt snygga och hemmastadda där de hänger i min Kockum som om de var skapta för just detta ändamål. 

Och apropå svensk historia, så kom jag även hem med det här stiliga paret Gefle Vinranka.

De här pinalerna fick också följa med hem - en vacker teburk i porslin och en söt liten kardemummakvarn som ska få bo i någon av de två hyllor jag planerar att fixa ihop och sätta upp under våren. I den här teburken ska jag ha mitt rabarber-te jag köpte i Stockholm, så får jag försöka hitta en liknande till Marcus mindre väldoftande (i mitt tycke) Lapsang.

Kardemummakvarnen var riktigt rolig att hitta, jag har ofta tittat på de hela kardemummakärnorna och velat ha något specifikt att mala dem med, inbillar mig att det smakar så mycket mer då.

Efter loppis drog vi en runda till Rusta och där köpte jag på mig lite av deras härliga mandelserie - en olja, handkräm, deo och slog till och med till på en tvål bara för att why not. Den var fin, doftade gott, jag har fått bra lön efter hårt arbete och solen sken och jag hade kvalitétstid med min fina kompis - jag var på unn-humör helt enkelt.

Kvar på bordet står dessutom mina snittblommor som jag var iväg och handlade i onsdags när jag blev ledig efter nattens jobb - freesior som sprider sin doft i hela lägenheten och en och annan gästspelare i rosa som kikar fram mellan de blänkande gula bladen. De håller ännu!

En bubblare är de här två nya böckerna som införskaffats, varav den ena (Jojo Moyes) redan är utläst (rekommenderas varmt om någon där ute vill ha den!) och som inte är inne i mitt kök as we speak men ändå förtjänar en plats i nyhetslistan på träunderlag.

Nu ska jag dricka lite mer kaffe, se om jag kan påta ihop lite fler inlägg, kanske spela lite mer vanilla, och sen är det jobbdags imorgon och jag hoppas på och få komma till en relativt lugn arbetsmiljö där projektarbetet taggat ner betydligt. Ha en trevlig kväll peeps!

 

En söndag i marsmobilbilder

Söndagsmorgnar brukar se ut ungefär såhär - någon av oss rör på ett lillfinger under täcket, vilket genererar ett mikroskopiskt prassel som tre par hundöron uppfattar som att det är dags och stiga gå upp OMGÅENDE och turas om att på varierande sätt visa hur exalterade och otåliga de blir av detta. Idun kör bulldozermetoden och klampar rakt över oss och siktar på att varenda centimeter hud som syns ska hånglas upp. Kelly vandrar runt sängen och sjunger halvtaskig serenad och Saga lunkar diskret tre meter från där hon initialt låg och släpper ut långdragna suckar som att hela hennes liv går ut på att VÄNTAVÄNTAVÄNTA.

Ett par tre ggr blir det tillsagda att göra just det, och de chillar ner sig en smula - missnöjets vindar seglar genom luften dock och Idun sitter och tjurar länge och väl i fotändan.

Den här morgonen gick jag upp rätt tidigt dock och förberedde lite av frukosten samt drack kaffe och njöt av mysfaktorn som kommer med att vara ensam vaken när resten av världen sover. Kändes det som iallafall. Två av tre vovvar fick frukost och gick tillbaka in i dvalan.

När sjusovarn väl var uppe han med så drog vi ut på - *trumvirvel* - promenad! Runt kanalen på andra sidan den här gången istället. Ingen utflykt till skogen eftersom vi hade fler planer. och ett tidsschema. Nu strålade solen igen och typ hela Motala var ute och gick.

Frukosten/brunchen idag var aningen nyttigare än lördagens - en smoothiebowl fullproppad med bär, frukt och annat gott och så rostat surdegsbröd till det. Söndagar vill jag gärna antingen testa lite andra frukostar eller köra på nåt lyxigare. Nu vart det lyx hela helgen förvisso... but we´re worth it!

När sista blåbäret var uppätet och kaffet urdrucket så packade vi in dogsen i bilen och lämnade av två av tre i huset - vi skulle nämligen tillbaka till Linköping och beyond. Kelly dumpades i Marcus lägenhet och vi kvistade vidare till.. Åtvidaberg, av alla ställen!

För husvisning!

Jamän, vi gör saker lite bakvänt vi, och kikar på sommarstugor ihop innan vi ens flyttat ihop. I det här fallet stugor i plural, eftersom två stycken såldes samtidigt. 

Otroligt hur lätt man rycks med i översvallande dagdrömmar så fort man hittar ett någorlunda intressant objekt - jag börjar direkt spinna vidare på hur vi skulle lösa det med ett extrahus och om vi skulle hyra ut det för och tjäna en hacka. När det gått en dag eller två har jag redan googlat fram en lämplig stugförmedling och kalkylerat hur mycket hyra vi skulle kunna ta och ta mig fasen om jag inte finns med där i den rosaskimrande hinnan med förkläde och nybakta kanelbullar till de nyanlända tyska sommargästerna. Ibland är jag rädd att min fantasi och kreativitet gått i ide efter dessa stressiga månader men näppeligen - det krävs bara ett lagom antal röda stugor med vita knutar på Hemnet.

När vi väl var där dock så insåg vi att nä, det här är inte Stugan med stort S. Det röda var väldigt risigt på övervåningen, risiga extrabyggnader som skulle behöva tas bort plus mycket annat som behövde göras och båda stugorna säljs friskrivna. Sjukt mycket folk som var här dock, säkert 50+ bara då vi var där.

Men men, vi får se. Det finns en till liten röd stuga i Laxå som jag spunnit nya dagdrömmar om...

Vi återvände hem till Linkan, drog igenom lite kvällsshopping, åkte och dumpade bilen på jobbets parkering och promenixade hem igen och pratade stugdrömmar och framtid.

Sallad, purjolök och lösgodis. Hela kostcirkeln för en sömnig söndagkväll.

Jag hade planer på och blogga och fixa andra småsaker men luften gick ur mig så det bidde mest soffhäng och Hay Day på mobilen. Medan Marcus luft å andra sidan, gick åt till madrassen vi skulle sova på eftersom hans lilla 90-säng förvandlar mig till en reumatisk ostbåge och han såklart hittar lösningar på dilemmat <3

Sen stoppa vi purjolök och sallad i kylen och gick och köpte varsin riktigt flottig pizza för och runda av kvällen. Mannen i kassan bytte musik medan vi väntade, till kärlekslåtar -eftersom vi var ett par stycken par ute i samma ärende. Gulligt värre!

Till pizzan blev det ett avsnitt till av Planet Earth och sedan film. Och det var söndagen det!

Nu ska jag återvända till soffan med starkt kaffe och försöka vakna till liv efter att ha jobbat prick hela natten med en trilskande Lyncmiljö...