Ett höstigt polkagrisparadis

Herrejösses vad trött jag är - helgen var mycket trevlig men fartfull, och en hel del bilkörande. Gick upp tidigt på lördagen för att åka till Oxelösund och bringa hem den förlorade hunden, sedan blev det att vi stannade kvar i Katrineholm och sov över. Åkte söndag morgon igen och hann precis duscha och byta om innan vi ramlade in hos pappa och Heidi för söndagsmat och gudagod äpplepaj. Sedan var man helt press-väck på kvällen. Upp lika svintidigt måndag morgon igen för möte med psykologen och hem sent för att ta igen förlorade morgontimmar. Då hade jag dessutom tagit med mig hela beståndet av på-gränsen-till-för-gamla-bananer från jobbet för att förvandla dem till nåt smarrigt så de slipper förfaras. Puh!

Då är det skönt att titta tillbaka lite till på vår slacker-vecka i stugan där inga tider behövde passas och det var slow living som gällde, bokstavligen. Let´s do a djupdyk till mitten av den veckan!

_DSC0235.jpg

Frukost på rostbröd med sylt och små ostar, lyxigt i det lilla.

_DSC0239.jpg

Efter sedvanlig skogspromenad och lite mer kaffe, så styrde vi kosan hit till polkagrisparadiset Gränna. Har alltid varit här under högsäsong innan så trodde inte att mycket skulle vara öppet såhär sent på året, men jodå.

_DSC0240-2.jpg

Än körde polkagrismakeriet på för fullt och karameller vill väl folk ha året runt ändå.

_DSC0241-2.jpg
_DSC0257.jpg

Jag såg till att utrusta mig med lämplig färdkost och fick Marcus att ta ett par dussin bra-och-ha-porträtt nu när vi hittade en sådan fin vägg. 

_DSC0260.jpg
_DSC0242.jpg

Vi strosade runt och tittade i både affärer och stängda bakgårdar och jag berättade hur det brukar se ut här och var, så M är förberedd för nästa år då vi ska sitta och dricka kaffe här.

_DSC0244.jpg
_DSC0246.jpg

Gick förbi ett antikvariat med bara Agatha Christie i ett helt fönster.

_DSC0251.jpg

Käkade lunch på Grennabaren Mac Andreé, Marucs tog burgare och jag en riktigt, riktigt god hemgjord pytt-i-panna.

_DSC0250-2.jpg

Hade fenomenal lunchunderhållning i form av en nyfiken spelevink till katt och en tjomme som lämnade sin bil oemotståndligt vidöppen. Kissen var i varenda vrå och spanade.

_DSC0274.jpg

Kort därefter blev det dessert! Här i hörnet finns den absolut godaste glassen i Gränna om ni frågar mig.

_DSC0281.jpg

Nöjd kille med glasslängt - notera hur ljust hans hår är nu jämfört med för ett år sen då han var svarthårig här i bloggen. Time (and hair) flies!

_DSC0277.jpg

Längst bak ser ni citron-och-fläderglassen, alltså SÅ god! Under den en kaffeglass som verkligen luktade starkt av kaffe lång väg. Jag hade jordgubbssorbet, också to die for - och under den en lingonglass som faktiskt inte smakade särskilt mycket. Kanske eventuellt för att den tävlade med de övriga tre giganterna i smak och inte hade en suck. 

_DSC0283.jpg

Marcus bad om glasspengar och sprang in och köpte oss två byttor jordgubbssorbet och citron-fläder. 

_DSC0255.jpg

Sedan bestämde vi oss för vilken karamellbutik vi skulle välja för vår karamellstash och shoppade loss.

_DSC0285.jpg
_DSC0284.jpg

Tog en sväng in till Kupan second hand och hittade en perfekt picknickkorg för 40 pix! Den kom senare att bli flitigt använd till nåt helt annat också.

_DSC0288.jpg

Mycket oväntade de-motivational stones. Jag köpte faktiskt en, de var så bisarra så det blev roligt!

_DSC0286.jpg

Supersöt och duktig mustasch-vovve utanför affären, utan koppel och allt, vaktade mattes fräsiga rullator.

_DSC0287.jpg
_DSC0268.jpg

Och jag vaktade väl ingenting och innehar ej mustasch men kan väl sitta och se söt ut iallafall. 

_DSC0293.jpg

På vägen hem blev det tvärtnit och hastig insväng på parkeringsficka här.

_DSC0294.jpg

Pallade varsitt plommon på vägen ut men anledningen till stoppet var inte dem, utan...

_DSC0296.jpg

...hönor! Det fattar en la att man inte kan åka förbi roliga frigående höns utan och stanna och kika lite och få någon bild.

_DSC0301.jpg

De var dock inte så sugna på och ställa upp för den märkliga mänskliga plommon-paparazzin utan vände resolut ändalykten till och skrockade åt andra hållet. 

_DSC0304.jpg

Lika så bra, för sen kom regnet och vi längtade hem till fuktig skogspromenad och öppen brasa, och karameller till kvällsmat!

Det stora stuginlägget!

Fredag! Det har ändå gått fort denna vecka, mycket såklart på grund av att jag tog semester i semestern i tisdags och spenderade måndagen med att irra runt och leta efter vart fan mina grejer var eftersom de flyttat runt alla under sommaren. Visade sig att jag fått eget kontor så nu sitter jag här inne och myser med värmetermostaten på full blås utan att någon varmbloding klagar på tropikhetta, och har full koll över vilka som kommer och nallar från fikabordet. 

Det blir någorlunda full rulle i helgen med att hämta hem Kelly som fått vara provhund hos en polare till Marcus som funderar på och skaffa hund - efter det svänger vi av och hälsar på hos Marcus pappa, och under söndagen är det min pappa som får påhälsning. Så ikväll blir det bara och komma hem till soffan med chipspåsen i näven och stanna kvar där. Speciellt eftersom jag satt och redigerade bilder till alldeles för sent och dessutom tar den extra tidiga bussen till jobbet. Det är inte för inte som jag har två shot av espresso i mitt vanliga kaffe och får spendera en kvart vid automaten.

Bilderna jag betade av var iallafall ifrån vår lilla stugsemester från förra veckan så den kan vi väl ta och kika på!

_DSC0357.jpg

Här har vi underverket på Tallekullen - 20 min utanför Ödeshög och Gränna, mitt ute i skogen med nån kilometer till närmsta granne. 

_DSC0332.jpg

Mycket välgjort litet paradis med ett växthus omgjort till en slags lounge där man kunnat sitta med morgonkaffet vid bättre väder. Nu lyckades vi ju pricka in den veckan då det regnade 80% av tiden så vi höll oss mest inomhus - och till skogs.

_DSC0336-2.jpg
_DSC0335.jpg

Uppvärmd pool fanns det med - får testa den nästa gång!

_DSC0354.jpg

Här spenderade vi istället det mesta av vår vakna tid, i vardagsrummet med görsnygg tapet och öppen spis.

_DSC0350.jpg

Kolla så fint! Det var verkligen snyggt renoverat, med golv och tapeter som passar perfekt i den här typen av stuga.

_DSC0346-2.jpg

Köket <3 <3 <3

_DSC0324.jpg

Min favoritvy - blev helt kär i detta underbara klappbord och skomakarlampan och stolarna och ja, allt!

_DSC0325-2.jpg

Det märktes verkligen att de lagt ner effort på inredningen också, med Kockumprylar, gamla vågar och lantliga hyllor, patinerade ljusstakar och andra fina detaljer. Inte det vanliga ihopslängt-av-det-första-man-hittade-på-loppis-och-IKEA-hafset som jag sett i andra stugor.

_DSC0326.jpg
_DSC0150.jpg

Efter att vi kommit i ordning så invigde vi stuglivet med goda munkar från Husbyfjöls marknad som jag varit på dagen innan. 

_DSC0158.jpg
_DSC0155.jpg
_DSC0161.jpg

Sötnos med sött <3

_DSC0163.jpg
_DSC0187.jpg

Sen gick vi på promenad genom skogen. Det fanns en rekommenderad väg att gå som ledde oss från de öppna grusvägarna rätt in i skogen på minimala stigar, över myrer och öppna ladugårdsplaner, övergivna hus och en jäkla massa omkullvälta träd. Var borta i gott och väl två timmar.

_DSC0185.jpg

Mer eller mindre stolta svampar överallt.

_DSC0188.jpg
_DSC0189.jpg

Hus med lummiga trädgårdar fulla med ringblommor och sensommarfrukt.

_DSC0192.jpg
_DSC0194.jpg
_DSC0195.jpg

En liten tjärn, liten båt och liten fiskestuga.

_DSC0196.jpg
_DSC0197.jpg
_DSC0199.jpg
_DSC0200.jpg
_DSC0201.jpg
_DSC0202.jpg

Vi kom hem precis när duggregnet övergick till regelrätt ösregn, trötta, välmotionerade, och väl värda en liten kräftskiva till middag.

_DSC0212.jpg

Och bubbel också såklart. 

_DSC0217-2.jpg

Lagom regnrufsig och småberusad på massa frisk luft och bubbel.

_DSC0221.jpg
_DSC0216.jpg
_DSC0184.jpg

Sedan spenderades resten av kvällen här, framför brasan med en bok och godis och doften av blöta hundar och regnsmatter mot rutan <3 (fan det går inflation av hjärtasymboler i detta inlägg) Förmodligen precis vad som behövdes för att dämpa eventuell port-intrycksöverdos i kombination med jetlag. Härligt med kontraster ändå, från bad och snorkling i Gold Coast till raggsockekvällar och svampjakt.

 

Operahuset, vandring i Sydney Harbour och rolig fågel igen

Jaha, igår var alltså första dagen tillbaka på jobbet - och ändå inte. För tydligen hade jag tagit ledigt ända till onsdag - något som fallit mig helt ur minnet. Speciellt eftersom jag skrivit 11:e september på mitt out of office och allt. Förmodligen hade jag tänkt att det blir mer mjukstart att börja mitt i veckan istället för en hårdnackad måndag. Oh well.

Stannade på jobbet igår iallafall, men tog tillfället i akt och utnyttjade min oväntade lediga dag idag. Möjligheten till att få en hel dag ensam kunde inte ignoreras - jag kände det i helgen nu att det behövdes efter att ha haft folk tätt inpå mig 24/7 i en månads tid. 

I vanlig ordning har jag hundra saker jag skulle vilja göra idag, men kommer förmodligen bara komma till skott med en tredjedel - då får det vara så. Att starta denna vecka med norra jordklotets värsta huvudvärk och brev-på-posten-depp är fortfarande tecken på att saker inte står rätt till. 

Blogginlägg kommer iallafall! Här fortsätter vi vår vandring mot Operahuset, och på vägen dit går vi igenom värsta fancy pants-området med flashiga hamnlägenheter som har egen båtplats!

_DSC0100.jpg
_DSC0102.jpg

En bit bort fanns det konstig konst i en rondell. Så konstig att de var tvungna och skylta om vad det var.

_DSC0103.jpg

Kan förvisso identifiera mig med känslan den symboliserar emellanåt.

_DSC0104.jpg

Vi gick förbi stjärnor i taken.

_DSC0107.jpg

Och en bröllopsfotografering.

_DSC0108.jpg

Här har vi fina Sydney Harbour Bridge.

_DSC0109.jpg

Och på andra sidan syns Luna Amusement Park, som vi först hade tänkt åka till men som verkar inrikta sig liite mer på barn så vi skippade det till slut.

_DSC0110.jpg

Promenadpaus och vänta på fotografen.

_DSC0122.jpg

Och här har vi då Operahuset! 

_DSC0124.jpg

Vi blev kvar där ett tag för och kunna ta alla möjliga selfies i tur och ordning. Operahuset var fint, men då tyckte jag ändå bättre om vyn av Sydney Harbour. Här strosade vi runt och köpte glass.

_DSC0126.jpg

Och till min stora lycka hittade jag den roligaste fågeln hittills, denna långnäbbade sak - en vit ibis! Som stalkade den här mannens lunch. Den balanserade på stenryggen hela vägen bort och kikade över folks axlar för och de vad de åt på.

_DSC0141.jpg

Obligatorisk sittning på Operahusets trappor. 

_DSC0143.jpg
_DSC0147.jpg

Lite lik den här hovfotade figuren va?

_DSC0152.jpg

Har nu tjugofjorton foton på hela händelseförloppet när en till ibis får sig ett skrovmål. 

_DSC0157.jpg

Från Operahuset gick vi sedan vidare till botaniska trädgården.

_DSC0160.jpg

Med big ass träd.

_DSC0166.jpg

Och big ass blad.

_DSC0169.jpg

Och en miniskog med bambu.

_DSC0172.jpg

Chillade på en äng och tittade på båtar bakom oss och höghus framför oss.

_DSC0182.jpg

För att sedan bli lite hungriga och stega in på trädgårdens resturang, som var helt tom sånär som på den här gynnaren.

_DSC0187.jpg

Grabbarna tog lax, och denna lax blev sedan måttstocken på hur pass bra eller dålig mat vi åt under resten av resan. Samtliga vart nämligen dåliga i magen, och laxen var precis på gränsen till ofärdig så den var förmodligen boven i dramat. Fick vi halv-ok mat på nåt annat ställe framöver så sa de "ja men ändå inte så illa som LAXEN!"

_DSC0186.jpg

Undertecknad klarade sig fint eftersom jag tog en ostbricka med riktigt god ost, speciellt den peppriga längst fram till vänster.

P1020522.jpg

Och sen var det dags och vandra vidare under dagens sista timmar innan det började bli mörkt. Lite till hann vi med iallafall, bland annat ett besök i en kyrka och gnuggning av vildsvinstryne.

_DSC0121.jpg

Bjuckar på bästa idolbilden från denna dag - det blåste MYCKET!

Nu ska jag ge mig ut i skogen och rasta mina fyrbenta. Ha det gott!

Mer Sydney- en hyllning till australiensiskt kaffe och triss i selfies

Sorry, det vart en liten hicka där mellan inläggen eftersom vårt wifi ute i stugan inte funkade alls första dagarna, för att sedan hoppa igång (efter lite trolleri från M) och kunde möjligtvis funka att ladda upp bilder med om jag var beredd att sitta fyra timmar per blogginlägg, typ... men så var jag redan så upptagen med att mysa framför öppen brasa med vin och bok, eller ivrigt studerandes ett helt nytt intresse som vaknade till liv där ute i vildmarken - mer om det i eget inlägg sedan. 

Nu hoppar vi tillbaka två veckor till Sydney igen. Första dagen efter vår ankomst och dagens planer ändrades för varje timme typ. Vi skulle ta oss in till centrum iallafall och kika på Operahuset så det blev avbockat från to-do-listan. 

Jag körde oss in till stan, min första gång i vänstertrafik. Och satan vad läskigt det var. Nu är ju Sydney förmodligen en av de allra värsta storstäderna ever att börja köra vänstertrafik i - till och med Talitha nämnde att hon skulle vara nervös för och köra där Staden är enorm, och trafiken likaså. Man behöver vara snabb och hetsig för och kunna köra bra, och det är ju själva motsatsen till vad hariga jag är som förare nuförtiden... både min egen och pappas olycka har satt djupa spår som är kvar än, och jag fick erkänna mig olämplig som förare vid många tillfällen under resan tyvärr. Tur att de andra grabbarna took a liking till det här med och köra vänstertrafik, så att de delade på största körlasset. 

Jag tog oss iallafall till parkeringshuset, adrenalinstinn som tusan, och behövde en rejäl frukost. 

_DSC0042.jpg

Här har ni då alltså mitt resesällskap: Markus, Rickard och Anton. 

_DSC0043.jpg

Det här är en liten hamndel som var full av resturanger och food courts som sålde all mat du kan tänka dig. Mycket sushi, asiatiskt, stora kokosnötter att dricka ur, underbart tjock och krämig yoghurt med färska frukter och bär, och ett stånd där du kunde få Nutella på allt typ.

_DSC0044.jpg

Vi beställde in det kaloristinnaste vi kunde hitta på menyn - tjocka våfflor med smör och lönnsirap, bacon stora som dasslock (nåja, små dasslock) och rejält med äggröra. Anton tog det ett steg längre och drack milkshake också.

_DSC0045.jpg

Och här fick vi smaka australiensiskt kaffe för första gången. Talitha sa att de hade riktigt gott kaffe innan jag åkte, men jösses! Starkt och fylligt, vågar nästan säga att det faktiskt är det godaste kaffe jag druckit. Vete fasen vad de gör med det, för det är ju egentligen en americano i botten som de döpt till long black men jag gissar att det har sjujäkla kaffebönor och deala med. 

Visste ni förresten att Australien är i princip det enda landet där Starbucks har gått med kraftig förlust och fått stänga runt 60 stycken lokaler? Inte undra på...

_DSC0048.jpg

Hela den här dagen skulle vädret vara väldigt ojämnt och stundtals sken solen, för att sedan skymmas av rejält mörka moln, något som syns på bildernas vitbalans. Just vid den här tidpunkten dock så var det varmt och gött, och när vi började promenera iväg över en bro så glittrade solskenet både i det turkosblå vattnet och i de kritvita, glasstinna höghusen. 

_DSC0053.jpg
_DSC0055.jpg

Mitt bland alla stora frakt-middags-och-valspansbåtar låg det här majestätiska skeppet. Vi gick över bron i t-shirt och shorts, och mötte folk med dunjackor. Det var kanske tjugo grader.

_DSC0057.jpg

Över på andra sidan - här blandades fler restauranger med olika bås för rundturer på båt man kunde köpa, och jag hittade naturligtvis massa roliga fåglar att fota. En mås är också exotisk om det är en mås från en annan världsdel ju!

_DSC0064.jpg

Det var lätt att glömma bort att det faktiskt var vinter här, eftersom vi ju tycker att 20 grader är utmärkt sommarvärme. Men så står det helt kala träd mitt ibland alla gröna palmer, med torkade frön som vittnar om vintertid tillsammans med tjommarna i dunjackor. 

_DSC0069.jpg
_DSC0070.jpg

Och tja, sen kom man till det här helt plötsligt. Grönt så långt ögat kan nå, och turkost, nästan ljusgrönt vatten. Snacka om kontraster.

_DSC0072.jpg
_DSC0073.jpg

Vi gick uppåt mot en park, och stod på kullarna och spanade ut på alla båtar och allt annat vint. Jag som i efterhand nu sagt att Sydney inte var min typ av stad riktigt, alldeles för stor - kan ändå säga nu när jag ser bilderna igen att det definitivt är en oerhört vacker stad med en mycket speciell vy - dessa enorma byggnader kombinerat med det ständigt färgskiftande vattnet och alla palmer. Det är riktigt maffigt. 

_DSC0075.jpg
_DSC0080.jpg

Här hittade vi ståtlig koja mitt i allt - ett verk av Cave Urban, ett kollektiv med kreativa artister som kombinerar konst med arkitektur genom att använda bambu till sina minst sagt originella skapelser. Just denna heter Bower. Här kunde man sitta och titta ut över parken och vattnet, och reflektera. 

_DSC0085.jpg

Vilket vi också gjorde - i några sekunder. För en bild. Sedan var vi såklart tvungna att posera i tur och ordning med den här fantastiska bakgrunden.  

_DSC0092.jpg

Och jag hann ju såklart med att larva mig lite också... 

Sen var det dags att fortsätta promenera - ingen tid för djupare reflektion här inte, vi hade ju en stad att utforska och ett Operahus och se! 

_DSC0083.jpg

Och vi ska fortsätta se på The Expanse här, dricka lite smultronvin och njuta av sista lördagen denna semester (snyft). Återkommer med mer i veckan. Ha en fortsatt go kväll!

Första boendet i Sydney, med icke-dödliga djur och minusgrader

Jag underskattade lite det här med hur trött jag skulle vara efter Australien. Jag tänkte kanske max två dagar av god sömn och chill så är jag fit for fight igen. Icke. 

Vad jag inte hade väntat mig var att jag skulle revertera till mina gamla hallucinationer som jag hade av och till under mina ungdoms år. Vakna upp mitt i natten och tro att jag är kvar på guldkusten, och att - ve och fasa! - nån av de andra killarna ligger i samma säng som jag! Och jag i bara - FLÄMT - underkläderna! Så jag går upp och vacklar bort till garderoben och går sen och lägger mig igen, och på morgonen undrar Marcus varför jag sovit med kläder på.

Eller när jag somnar på eftermiddagen och vaknar på kvällskvisten, ligger och lurar där mellan lakanen och tänker "fan det HÄR rummet var jäkligt likt mitt eget sovrum hemma!" Går upp och vandrar ut i vardagsrummet, där Marcus somnat i soffan. Står och blinkar förvånat mot honom. "Hur fasen lyckades du komma ner hit så snabbt?"

Sen ska vi inte tala om eftermiddagströttheten överlag. Runt 15-16 är jag helt slut, för då är det midnatt i Australien och kroppen vill gå och lägga sig, trots helt OK antal timmars sömn under natten. 

Så ja, därav lite seg start för det här med bloggandet. Och nu ska vi dessutom dra på vår egna lilla semester, en  stuga i skogen mellan Ödeshög och Gränna. Bara vi, vovvarna, och naturen. Och ett basic internet. Så vi får se vad jag lyckas åstadkomma. 

_DSC0040.jpg

Jag tänkte iallafall jag skulle kicka off lite smått med vår första kväll i Sydney. Ni minns ju att jag skrev att vi blev av med alla våra bokningar pga kreditkortsbolagets övertygelse om scam, så vi (läs; Anton) fick fixa nytt. I Sydney är det superknökadyrt med AirBnB på vettiga ställen. Vi ville spara våra penningar och resonerade att boendet bara var någonstans att sova. Så det bidde ett litet radhus inknökat i ett bostadsområde ungefär 15-20 minuter från staden, helt OK distans ändå. Såg helt OK ut på bilden, hade fått väldigt bra reviews. Så när vi väl hittar stället efter att ha vandrat runt i totalt mörker en halv evighet, eftersom Australien tydligen anser sig ha det ljust nog större delen av året för att totalt skita i och investera i gatlysen whatsoever... så kommer vi in till ett smärre Antarktis. Alltså det var så satans kallt där inne. Återigen - australiensarna tänker att de har det ju varmt större delen av året, så element att go along with the betongväggar, det är ju överflödigt. 

Jag har en enda bild från den lägenheten och den ser ni här uppe, tycker den ändå catchade känslan ganska så bra - kallt som as, skitiga, halvkrackelerade väggar, ett pyttekök med världens största köksbord. Där värden åtminstone hade ställt en kaktus och ett fång rhododendronblad i en burk för och göra det... hemtrevligt. 

Och badrummet... nu var ju jag ändå RÄTT så taggad på att få se alla dessa djur och insekter som detta land enligt internets utsago har som enda mål här i livet att förgöra så många homo sapiens under sin livstid som möjligt. Krackelerade väggar och tvivelaktig eldragning till trots så var ändå rummen relativt safe. Köket totalt ormfritt. Men badrummet måste ju ändå hysera nån krälande liten mördarmaskin?

Nä. Det enda jag hittar där inne... är en snigel. Och den hade inte ens huggtänder.

Big fail. Much dissapoint.

_DSC0036.jpg

Jag var till och med ute vid garaget och ögnade förväntansfullt alla dussin spindlar som hängde där och chillade, men till och med dem var helt ordinära australienska husspindlar. 

Nåväl - här huserade vi iallafall under de första dagarna. Vi drog sticka och jag hade turen att få ett eget rum med ett eget (uråldrigt) värmeaggregat. Jag satte på det och somnade livrädd vid tanken på att vakna upp av att den där jäkeln exploderar, men det slutade med att det var jag som vaknade helt genomsvettig. Stängde av och vaknade sedan till papegojskrik och jetlag klockan två på morgonen och hackade tänder. Ett under ändå att jag inte blev dösjuk. 

_DSC0032.jpg

Inte mycket var öppet den där första kvällen men vi hittade iallafall ett italienskt hak där vi var de sista som satt kvar vid stängningsdags och jag fick en doggybag med mig hem eftersom min skaldjurslinguini var GIGANTISK. 

_DSC0037.jpg
_DSC0038.jpg

Det här stället gav oss onekligen en intressant start i detta enorma land, och tack och lov så klättrade vi bara uppåt boendemässigt efter det här trånga, svinkalla lilla haket utan tillstymmelse till farliga insekter. Vi lärde oss att uppskatta värme och vilka vi inte ville sova i samma rum som due to snarkning. 

Nu ska vi börja bära ut grejer till bilen och ge oss iväg till vår lilla stuga - det ska regna hela veckan så det blir ett riktigt mys-retreat och kommer förmodligen snabba på mitt bildredigerande. Första batchen nu är cirka 1700 pics, jag har väl kommit en tredjedel...

 

På svensk mark igen - jetlag, vintagebukett och fudge från ett land och en världsdel

Igår eftermiddag landade jag i lilla Motala igen, efter en 26+ timmar lång flygresa med mellanlandning i Singapore och Köpenhamn, sunkigare än jag någonsin varit i mitt liv due to alldeles för mycket flygplansmat och flygplanssnacks i magen och stora temperaturskillnader som inte klaffade väl med min bekväma reseoutfit (mysbyxor och tjocktröja - har sen länge gett upp tanken om och se chic ut under flygresor om jag inte ska resa max två timmar då). Marcus och mamma mötte upp mig i Linköping och det var både skönt och vara hemma, samtidigt som det var - så HIMLA litet. Ordinärt. Jag brukar alltid få en liten släng av post-travel-blues och nu är inget undantag. Klart det märks och känns när man går från Australien, där du kan uppleva regnskog ena dagen och ändlösa sandstränder den andra - och den tredje (nja, fjärde då) är du i en stad där det tar fem minuter att gå igenom centrum. 

Men - mamma hade plockat pinfärska sensommarblommor, och hemma väntade välkommen-hem-present i form av den finaste buketten jag fått hittills av Marcus - en vintageinspirerad bukett med tistlar och hortensia, två starka favoriter ihop med lila toner. 

_DSC0106.jpg

Dessutom ett gäng rejäla bitar engelsk fudge från matmarknaden i Linköping, som jag annars alltid brukar handla ifrån varje år.

_DSC0107.jpg

Jag är fortfarande lite jetlaggad och sömnen är som väntat helt upp och ner. Igår var jag så trött att jag såg suddigt, försökte hålla mig uppe med bara nån powernap emellan men vid 23 gick det inte längre och jag däckade på tre röda - bara för och vakna upp nån timme senare av en riktigt monstruöst fucked-up dröm som för första gången på länge får mig att vakna upp livrädd. Precis samtidigt som Marcus höll på och lämna sängen eftersom han inte kunde somna och tänkte titta lite på TV. Ni kan ju tänka er hans förvåning när mitt panikslagna "VARTSKADU!!" kommer där i mörkret och när han svarar får han ett ynkligt "men jag drömde så himla otäckt du MÅSTE stannaaaaaa"

Sen sov jag ett par timmar till, till prick klockan 02 - och ser i Facebookchatten att två av de andra också vaknat nästan precis samtidigt. 

Scaaaaryy!

_DSC0108.jpg

Efter klockan 02.30 fick jag iallafall solid sömn fram till halv nio. Sedan har dagen gått åt till att känna in vardagen igen, anmäla min kamera-och-mobilskada till Folksam och packa upp väskan. Gå vanliga hundpromenader igen och ätit vegetariskt, så himla gott och fräscht efter alldeles för mycket kött. Nu väntar jag på att Marcus ska se klart de två senaste episoderna av GoT, så att vi kan se säsongsavslutningen tillsammans. 

_DSC0115.jpg

Jag köpte ju faktiskt fudge jag med, i en fudgeaffär mitt i Springbrook National Park, som fick följa med hela vägen hem till Svedala och joina sina brittiska kamrater i konfektyrskålen. Underbart krämiga och smälta-i-munnen-kvalité på dem allihopa. Vi kommer dock få choppa upp dem i småbitar och frysa in hälften, de är ju så söta att en eller två tuggor är nog liksom. Favoriterna hittills är nog den rosa cheesecaken, och den närmast kameran som ni ser har lite av en röd rand i sig - den har smak av kanel och hallon, funkar riktigt bra ihop!

_DSC0116.jpg

Och slutligen, så har jag nu så himla, himla många bilder att gå igenom, och så många blogginlägg att skriva och saker att berätta om - jag hoppas verkligen att min energi inte tryter framöver nu och det rinner ut i sanden, men just nu är jag iallafall riktigt taggad att få återberätta den här speciella resan! De småfisar till inlägg jag lyckades producera under resans gång är ju ingenting egentligen (note to self - sälj vidare Chromebooken och köp nåt med marginellt bättre minne, för och undvika mentalt teknik-breakdown under resetillfället).

Men just nu ska jag bara lägga mig på sängen och snooza en stund tills det är dags att se hur de valt att wrappa ihop den mer eller mindre märkliga säsong sju. 

Från kossor till kristaller

God morgon världen, klockan är strax innan nio här och resan börjar närma sig sitt slut - vi har börjat ta oss ner till Sydney igen och huserar nu i en inredd källare i Coffs Harbour. Planerna för dagen är ännu obestämda - för egen del har jag bockat av de mesta grejerna på min bucket list så allt därefter blir som en liten bonus. 

På vägen ner till Coffs så har vi susat förbi stora öppna vidder med skog och berg i bakgrunden, och både stora och små farmar med kossor, några får och en enda grisfarm. Den här rutten har jag sett allra flest vilda kängurur på. Vi har snirklat oss uppför en dödsväg med andan och ångest i halsen för och se ett vattenfall med inkontinensproblematik, och så har vi stannat till vid en kristallträdgård full av hinduiska statyer och luften tjock av rökelse. Mitt i allt. 

_DSC0177.jpg
_DSC0173.jpg
_DSC0165.jpg
_DSC0110.jpg
_DSC0083.jpg
_DSC0100.jpg
_DSC0055.jpg
_DSC0054.jpg

Efter vad vi nu tar för oss idag, så drar vi vidare till Newcastle och sedan tillbaka till Sydney lämnar in bilen, och stannar kvar där sista dygnet innan hemdags. Får se om det blir ett till snabbt inlägg innan dess, eller om det får vänta tills jag är hemma i Svedala igen och har gått igenom mina tusen-nånting bilder. Tur det är halva semestern kvar!

Jämmer, elände och koalakramar

God morgon världen - här är klockan strax efter nio och jag har varit och skaffat kaffe till hushållet och diskuterat när tekniken kommer ta över mänskligheten med kioskinnehavaren. Idag regnar det ute, vilket är lite småjobbigt eftersom vi har kajak-och-snorkling på schemat och de kommer ställa in den turen om det fortfarande regnar vid lunchtid. Så vi ska dra iväg till ett pannkaksställe och inhalera lite kolhydratstinn frukost igen. Skiter det sig med snorklingen blir det eventuellt en tur till Brisbane. Håll tummarna för att det blir av, för snorklingen har jag verkligen sett fram emot. Det är den, och klappa en koala som var mina main goals i detta landet och som ni ser på visningsbilden så kan jag bocka av första alternativet, efter en tur till ett animal sanctuary igår. 

Appropå otur och elände, så var det en sorgens dag i förrgår - min ryggsäck blev tagen av en stor våg i ett särdeles dumt infall att lämna den en bit ifrån mig på stranden för och ta ett foto. Rickard som var den som fotade högg tag i väskan men tappade den halvvägs så att den sveptes ut igen, fick tag i det och hivade den iland men då var skadan redan skedd. Vatten, salt och SAND överallt. En kaputt mobil, och en kaputt kompakt systemkamera. Den stora systemkameran klarade sig eftersom han höll den i handen. 

Så ja - nu sitter jag här med en kamera mindre, och en basic men helt OK Blitz ZTE mobil eftersom den lokala telefonreparatören inte kunde göra ett skit med min typ av telefon, med den typen av skada. Förhoppningsvis kan jag få något av försäkringsbolaget för den, eftersom jag tecknade den största försäkringen Folksam hade och erbjuda. Och min kära Huawei lyckades uppmana tillräckligt med energi och funktionalitet för och tillåta mig att logga in via mobilt Bank ID in till Swedbank och fixa nytt skit till nya telefonen. Så jag är up and running igen. Jävligt klantigt och tråkigt, men ja... shit happens. Mina bankkort funkar och min systemkamera är intakt. Kunde ha varit värre. 

Nu ringde kajak-agencyn precis och sa att vi själva får välja när vi ska köra, så om cirka en timme kommer jag befinna mig paddlandes ut till ett litet rev där jag ska dyka i och spana firrar samt sippa lite bubbel på ön vi simmar runt. Peeeeeppaaaaaaaa!

Idag får det räcka med en liten tasmansk djävul (supersöta IRL, som en blandning av hund och råtta) och en goja med cravings. Sov gott med er peeps, om ni inte redan gör det. 

_DSC0305.jpg
_DSC0265.jpg

Blogga i åska på gyllene kusten

Go eftermiddag gott folk! I Australien har klockan slagit midnatt när jag skriver detta, och jag har matkoma efter kvällens grillning vid poolen men har stannat kvar vid ett av köksborden inomhus medan de andra sover. Ute har det börjat åska, blåa ljusreflexer lyser upp fönstren och det låter som att hela himlen håller på och krackelera. Regnet har börjat strila nu med, ett förunderligt mjukt duggande i kontrast mot det brutala bullrandet. Det är både vackert och lite, lite skrämmande på en och samma gång.

Idag har vi varit ute och vandrat igen, i eukalyptus-doftande Springbrook National Park denna gång - vi är nu över i Queensland och huserar på Gold Coast, och ska så göra fram till helgen. Vi har spanat koalor och gått i olika sorters regnskogar, över och under vattenfall, och framöver väntas både nöjespark, förhoppningsvis snorkling och en riktigt trevlig wildlife-tur som jag ska åka på no matter what. Nu är vi i det Australien som jag sett fram emot, djupa täta skogar, palmer och öppen bush  om vartannat. Stora farmer med boskap, får och enorma jeepar med minst en vallhund på flaket. Och så Gold Coast city då, denna konfektyrburk med färgglada lampor, skyskrapor och intensivt strandliv som jag ännu inte varit inne men åkt förbi med gapande mun inför dess glammiga Los Angeles-yta.

Jag tänkte att jag bara skulle slänga upp lite pics, eftersom jag i vanlig ordning är helt slut och behöver dråsa i säng för och komma upp skapligt inför Dreamworld imorgon. Hade wifi:t varit liiiite bättre hade det gått aningens snabbare att blogga med gott resultat - som det är nu har jag fått trycka i mig en hel jordgubbsglaserad munk för och orka hålla ögonen på bloggens loading-screen .

Jaja - håll tummarna för att jag orkar mig upp ännu tidigare för en morgonpromenad. Om inte åskan håller en vaken då. 

_DSC0053.jpg
_DSC0034.jpg
_DSC0010.JPG
_DSC0080.jpg
_DSC0102.JPG
_DSC0060.JPG
_DSC0046 (1).JPG
_DSC0042 (1).JPG
_DSC0048 (1).JPG
_DSC0003.JPG
_DSC0095.JPG
_DSC0043 (1).JPG
_DSC0051 (1).JPG
_DSC0092.JPG
_DSC0006.JPG

Gonatt återigen då vänner, hoppas ni får en fortsatt bra eftermiddag och kväll!

Bondi Beach - hundparadis, saltad ändalykt och promenader i mängder

Skrev egentligen det här för två dagar sen, men det tar sådan tid att fixa och ladda upp bilder och jag var grymt trött, så sköt på det faktiska bloggandet till morgondagen och däckade. Men det hanns ju såklart inte med eftersom jag prioriterade lite, lite sovmorgon och intensiv snabbpackning. Vi skulle nämligen vidare och hade 6-7 timmars bilfärd framför oss, cirka 40 mil uppåt till Port  Macquarie. Vårt place här är riktigt nice jämfört med grottan vi huserade i först, men saknar wifi - därför sitter jag här nu på ett kafé och leachar på Antons data och mumsar en karamellkaka. Jag har salt över hela ansiktet efter långa promenader med breathtaking utsikt över klippor och stränder, och har fullt med frön och blad i håret efter en liten regnskogstur. Mycket promenerande överlag har det blivit, vi drog tre timmar ungefär på en coastal walk i Bondi Beach igår. Port M är väldigt mysigt, väldigt fint, men stänger tyvärr tidigt så vi får se vad vi lyckas hitta på under resten av eftermiddagen och kvällen. Imorgon ska vi försöka sikta in oss på att se en liten koala iallafall. 

En del pics klarade sig igenom min trötta redigering iallafall!

 

Min egenhändigt fixade frukost - naturell yoghurt med riktigt god honungs-och-nötmusli, australienska jordgubbar och Babybels. Resultatet av en av mina många Woolworths-raids.

Bondi Beach-parkeringen. Den där klippan gick vi uppför och rundade senare. 

Men först käk, och en av många hundrumpor!

Riktigt gott skivat kött med en krämig bönblandning, från ett brasilianskt hak. 

En av viewsen från coastal walk. Oerhört vackert hela vägen. 

Första gojorna på bild! En hel orkester av dessa höll mig vaken till klockan halv sex på morgonen för ett par dagar sen dock... men såhär i par, muntert käbblandes med varandra, var de supergulliga. 

En av många utsiktsbilder på mig från denna resa - spana in mina pjucks! Pallade såklart inte gå i Converse och mina walking-skor är så hiskeligt fula, så jag köpte helt enkelt nya. Nike Air Max, som och gå på bomull. Best buy!

Efter att vi badat här så hade jag fan salt överallt - värst var det när vi satt i bilen igen och jag känner hur det bara svider i skinkorna av saltat fläsk så att säga. Mitt sträva saltvattenhår är dock a-maaaazing!

Drömmen här alltså - precis bredvid en hundpark, den här tjejen hade säkert 7-8 vovvar. Och varenda en höll sig lydigt inom en radie av max tre meter, likadant med varenda hund vi stötte på. Sjukt vältränade med imponerande social träning, som i så många andra engelska samhällen där de är lite mjukare på lös-hund-regler. Sverige, take notice!

Nu börjar det skymma här (blir mörkt redan vid halv sex) och min kaka är snart uppäten och det är dags att dra vidare.Önskar er en god morgon gott folk!

Australien!

Just nu har jag cirkus femton minuter kvar av mitt pigghetsfönster innan jetlag plus en heldag ute i staden claimar en ansenlig mängd sömn. Då har jag suttit i en och en halv timme typ och plockat ut några bilder som jag sen försökt editera efter bästa förmåga i Chrome appen Polarr där datorns låga RAM-minne sviker en aning och ger mig tufft underlag och jobba med. Jag fotar i både RAW och jpeg för att kunna ha några bloggbilder med (funkar och editera RAW i Polarr men datorn pallar inte spara ner) men eftersom jag har hög upplösning på jpeg-bilderna med så blir de aningens suddiga och hackiga i programmet så jag ser inte riktigt hur editeringen blir. Därav lite udda kvalité här och var. 

Iallafall. Nu har vi befunnit oss i Sydney i två dagar, och det är STORT! Idag har vi varit iväg prick hela dagen och inledde med stadig frukost med tidernas största baconskivor, en hög äggröra och fluffiga våfflor med massa smör och lönnsirap. 

Med den energidepån har vi sedan vandrat runt i Darling Harbour, genom parker, tittat på Operahuset, kollat palmer och roliga fåglar i botaniska trädgården, ätit dålig mat och köpt bra skor och gjort en avstickare till en superfin katolsk kyrka. Nu under kvällen var tanken att vi skulle spela minigolf inomhus på ett ställe i närheten men det var så fullspäckat med folk, i olika stadier av onykterhet, med röda collegemuggar i handen och en smått klaustrofobisk atmosfär så vi sket i det. Istället hamnade vi på en stillsam, grekisk restaurang med den godaste veggoburgaren jag käkat hittills i mitt liv så det vart en riktig fullpoängare. Mer om det sen. 

Jag har nu kört vänstertrafik för första gången, och det var precis så läskigt som jag hade tänkt mig. Eller egentligen helt ok, förutom när det är fullsmockade filer och det är dags för byte - jag anar att man måste köra rätt aggressivt i den här staden och inte mesa, som jag självklart gör, för då får man tutningar och bilar bakom en som gav fri plats i typ tre sekunder och sen gasar på igen. Övning ger dock färdighet, hoppas jag. Är så sjukt nervös bara över risken och skada bilen. Vi blev uppgraderade till en splitterny Mitsubishi som inte har en enda repa och själva tecknandet av kontrakt tog så lång tid att jag grodde tre nya gråa strån, så det är riktigt serious business det här med hyrbil i Australien och kostar typ en årslön om man klantar sig. Men jag måste försöka släppa ängsligheten ändå, annars lär nåt hända bara för att jag tänker så jäkla mycket. 

Apropå hyrbilen ja - det roliga (hm) var ju att jag hade lyckats boka fel upphämtningstid. På nåt konstigt kilovänster vart det så trots att jag satt och upprepade bokningen högt med Anton och dubbelkollade tiderna. Insåg detta när vi sitter på Arlanda och försöker ringa både hyrfirman och förmedlingsfirman utan resultat. Fyller i ett kontaktformulär och hoppas på svar medan vi svävar i luften. Ombord på planet köper jag wifi och uppdaterar mailen konstant. Nada. Skickar ett regelrätt mail. Nada. Efter mellanlandningen i Moskva när vi är på väg till Singapore så ser jag att man kan chatta med personal på förmedlingsfirman så jag trycker upp chattfönstret och levererar en halv novell som beskriver den prekära situationen. Återigen, hyra den här jäkla bilen kom med så mycket restriktioner och regler att jag förväntar mig totalt ekonomiskt haveri och en svartmarkering i alla bilhyrningssystem för all evighet och mer om jag råkar klanta mig. Men så var det ju såklart inte. Den artige, fåordige agenten fixade allt på tio minuter. No expenses. 

I och för sig... kanske fanns det en anledning till att vi fick den splitterya, totalt rep-och-buckelfria bilen där varenda liten fågelskit kommer vara den första påverkan ever...

Som om inte det var nog heller, så vart det lite svettigt när resekamraten Rickard har mindre än 6 månader giltighetstid kvar på passet när vi drar härifrån, vilket krävs i Singapore så jag kunde inte checka in honom online. En hel del nervöst googlande senare verkade det som att det inte var någon fara, eftersom vi inte ska in i själva Singapore utan bara passera. Ändock, det är ju en sån här grej man är skraj för liksom och det blev lite domedagstankar hos herrn innan vi faktiskt fick ett lugnande besked från Singapore Airlines personalen. 

Plus - att eftersom Anton gjort alla våra boendebokningar med kreditkortet, och då "handlat" i både Australien och Sverige, ledde detta till att kortsystemet fick paranoia och inledde Operation Scam-spärr = samtliga boenden avbokades. Vad är oddsen liksom?

Han hade lyckats fixa nytt till nästan alla ställen vi ska till dock, och det är ju tur att vi bara ska vara där för och sova typ. Men ja... äventyrligt värre. Låt oss hoppas att vi fyllt vår quota av bekymmersrynkor nu iallafall. 

Och här är nu klockan halv ett på natten, så det är dags att sova. Imorgon blir det en tur till beachen om det är vackert väder. Gonatt!

Poppy love och stressuppdatering

SEMEEESTEEEEER! 

Eller ja - om ca 4-5 timmar, DÅ är det semester - men min plan under förmiddagen är och köra igenom en säkutbildning och käka godis. Så det är inte så att semesterfeelingen redan är startad. Det var den nog redan i måndags.

Helt sjukt också att jag ska till andra sidan jordklotet, en helt annan kontinent, om tre dagar och några timmar! Vi (jag och den andre Motalabon i mitt resegäng) åker nämligen upp till Arlanda natten till måndag eftersom vi helt eniga på du-kan-aldrig-vara-för-tidig-på-en-flygplats-punkten

Igår träffade jag Talitha och snackade om resan för lite tips och tricks, och vart superdupertaggad på och gå runt på diverse supermarkets i Australien - det är så himla roligt, vart man än är, och vandra runt runt i gångarna och spana in vad just det här landet har för godis, bakgrejer, torrvaror, småprylar, CHIPS. Kan lätt lalla runt i flera timmar och bara glo på innehållsförteckningar. Mina resekamrater kommer älska mig. Strunt i nationalparker och snorkling - det finns ett Coles i närheten!

I övrigt så har det hänt en hel del på stressfronten den här veckan. I tisdags träffade jag en läkare hos FeelGood, och fick återigen dra hela historian om vad allt grundar sig i och hur situationen eskalerat. Fyllde i ett alkoholmissbrukstest (tydligen kutym, och gav resultatet icke-alkoholist vilket ju är en lättnad tror jag) och sedan ett test där jag skulle ranka påståenden från 1-6 där 1 är obrydd, 6 är skrik och panik typ. När testet var klart för genomgång hade jag nästan uteslutande 5:or och 6:or, ett par 4:or. Och ALLA påståenden rörde beteenden och situationer som jag själv och andra har uppmärksammat de senaste månaderna. Nu fick jag svart på vitt att allt det är skolboksexempel på utmattning. 

Jag har ju ändå faktiskt varit lite naiv mitt i allt och tänkt att "ja, jag är ju lite stressad, men bara jag får ta det lugnt ett tag så är det bara och fortsätta sen!" Men som testet och läkaren gjorde mig uppmärksam på - det här är någonting som faktiskt kan jämföras med en bruten arm, bara det att jag har "brutit hjärnan" istället. 

(läkaren var indier och hade rätt intressanta jämförelser)

Vilket innebär att ja, jag kanske känner mig bättre känslomässigt och själsligt efter ett tag, men min hjärna behöver bra mycket mer tid för återhämtning för att kunna processa saker på ett normalt sätt igen. Eftersom den funktionen är nedsatt nu. Och svårigheten ligger ju i, att en bruten arm ser man ju att den inte direkt kan användas till och svinga ett basebollträ. Hjärnan och sinnet ger inga som helst synliga tecken på att något håller på och braka åt häcklefjäll, förrän det är för sent eller på gränsen. Så jag måste lära mig se och känna tecken på att det börjas bli overload, och inte ge mig in i stora multitasking-situationer och framförallt ge mig själv till tid återhämtning - och kunna välja bort saker för att jag vet eller känner att de kommer göra mig hjärntrött nu. OCH vara OK med det. Phu!

Jag hade min första, verkligt obehagliga panikångestscenario för ett par veckor sen när det var stadsfestival och hög musik fullkomligen vrålade utanför vår balkong från klockan 18 på kvällen till 02 på natten - Marcus spelade jazz, tre rastlösa hundar trampade runt, utanför köksfönstret raceade två, tre barn nedför en trappa med skrangliga trehjulingar som drämde och skrällde så ljudet studsade mellan innergårdens alla väggar och in i vårt kök. Det, plus ett olyckligt timeat tillfälle för M att uttrycka ett visst svårmod vilket jag upplevde lade ett ouppnåeligt krav på mig, fick hela kroppen att ställa in sig på FLYKT och väggarna bara slöt sig omkring mig. Det var riktigt läskigt, det fanns liksom inte ens chans att kunna tänka sig själv till rationalitet igen utan kroppen bara skrek UTUTUTUT!!! och hela bröstet snörde ihop sig så tight att det gjorde ont. Jag drog, klampade runt halva kanalen i rent adrenalin och mitt i allt hade pappa ringt så jag ringde upp och dumpade en verbal ordspya ackompanjerad av fulgråtssnörvlingar som svar på hans muntra hejande. Han blev något förvirrad minst sagt. Men sen pratade vi hela kanalen runt, och jag lugnade ner mig till slut. Snodde en pelargonstickling, ni vet... sånt man gör när man inte är vid sina sinnens fulla bruk. 

Det var också en ögonöppnare, för hitintills har jag mest haft och göra med deppighet och den sortens ångest som ger dig ont i magen och drar ner en rullgardin för ögonen - onekligen obehagligt, men ändå något jag varit bekant med tidigare. Det här var något helt annat, och jag vill absolut inte att det ska hända igen. Två dagar senare, när stadsfestivalens sista kväll infann sig och Marcus tittade på youtubevideos, så kände jag den där snörande känslan börja forma sig igen, och sade till Marcus som direkt satte på sig hörlurar - och känslan dog bort kort efter att ett av intrycken togs bort. Så lärde man sig det. 

På jobbet har chefen tänkt ut ytterligare åtgärd i form av min backup, som jag har lärt upp nu under de senaste veckorna - när jag kommer tillbaka ska han fortsätta inneha min roll officiellt och vara ansiktet utåt, medan jag opererar i bakgrunden och ger råd, samt tar på mig de arbetsuppgifter jag själv känner att jag mäktar med, i den takt som passar. Det lyfte en rätt stor sten från hjärtat det med, eftersom mycket av min stress och jobbångest varit just på grund av den shitpile som väntar en när man kommer tillbaka efter semestern och som kräver övertidsarbete för och gräva sig igenom. 

Dessutom har jag nu också en rehabsamordnare, som kommer föra dialog med chefen och HR i min frånvaro och som kommer koordinera framtida besök hos både läkare och psykolog. Kanske komma hit till jobbet och finnas till, för min del främst då men också för att det kanske finns fler personer som sitter med ångestbollar i bröstet, som förhoppningsvis kan känna att det är OK att träda fram och be om hjälp. 

NU dock - ska jag ta en kaffe, mosa in ett gäng Dumlekolor i fejset och fila på mitt Out of Office-meddelande. Och såklart totalt strunta i och skriva ner alla mina lösenord någonstans eftersom jag inbillar mig att jag kommer komma ihåg dem alla när jag återvänder. HA!

Ha en awesome fredag gott folk! <3

Godegårds porslinsmuseum del 2

Hej hopp sockertops! Då drar vi vidare ute i Godegård.

Jag har typ hundra bilder till av massa porslin men ja, you get it, det finns shitloads här för gemene man (och kvinna) som är lika besatt av detta som jag. Efter att ha svabbat golvet upptill med mitt eget dregel så kom vi ner till "barn-avdelningen" där de har helt ljuvliga små tittfönster med barnversioner av porslinet och tillhörande attiraljer. 

Så himla, himla söta, jag inser att jag borde hållt upp ett finger eller nåt här för att ni ska se skalan ordentligt men tänk er vanliga docksaker, fast ännu mindre.

Gamla kamratposten <3 

Vad hade jag inte nån barnkaffeservis från Gustafsberg för som barn? Skandal! Det är nästan så jag vill fortplanta mig enbart för och kunna skaffa såna här prylar till barnet i fråga, oavsett om denne vill eller inte. Ingen som vill outsourca sitt medlemskap i barnens kafferep till mig?

Morsk liten mopsmastiff. 

Var tvungen att knäppa en bild på min absoluta favvo med på vägen ut, Blå Fasan. För två år sen fanns det mängder av Blå Fasan-koppar på Tradera, nu har det inte funnits några på evigheter :(

Nåväl. I andra änden av museet fanns det en utställning med inriktning på 50-tal (yaaay!). Först ut var dock detta 70-talsrum med en Rosa Panter som anstränger sig hårt för att se casual ut. 

Observera dockan som ger begreppet "sova räv" ett utseende. Skitläskigt. Eller så har jag kollat för mycket på dockskräckfilmer. 

Lite kul att de redan -56 illustrerar framtiden i form av flygande bilar. Givetvis med värsta amerikanska veteransbilsgrillen som prototyp.

Den här snubben alltså, en svensk Steve Irwin med tvivelaktiga leguanavsikter. 

Mon Amie <3

Köksalmanack var man ju tvungen och ha som kvinna, annars var man ingen riktig husmoder. Eller var det tvärtom?

Hej i spegeln!

Ännu en härlig fikascen - kan riktigt känna lukten av mormorshus och åldrad perkolator. 

Det fanns en hel liten affär uppsatt med att kika in i - mamma försökte bryta sig in men utan resultat.

Och innan vi gick ut igen var vi tvungna att ömsom ömma för och ömsom garva åt den här fulsnygga fågelburken. 

Förutom porslinsmuseum så finns här också bruksmuseum med köksflygel, gårdssnickeri med mera, och detta vagnsmuseum.

Ohoj!

Mamma hoppade i galen badtunna. Eller var det tunnan som hoppade i en galen mamma?

Efter att ha sett så mycket fint och fulfint så kurrade det i magen och var dags för fika. 

Det finns en tillhörande orangeri i närheten men det var dessvärre nedlagt tills vidare - men caféet kunde erbjuda riktigt goda mackor och kladdiga bakverk på fint porslin såklart. 

Mammas köttbullemacka var en riktig fullträff, fanns både köttbullar, leverpastej, skinka och annat gott på den.

Färgmatchade både mat, mugg och bricka.

Lasse lät sig väl smaka.

Jag hade tagit med mig en bortglömd julklapp till mamma som jag hittade i gömmorna för ett tag sen. 

Örhängen i form av hängande vovve! Från Wish. 

Lasse var mäkta imponerad.

Den andra vovven fick lite nackvred.

Efter väldigt god fika begav jag mig ut för att undersöka omgivningarna lite mer.

Och gick över bron för att inspektera arbetarbostäderna och hälsa på fåren.

De var dock inte så sällskapssjuka utan föredrog att följa mig på behörigt avstånd.

Här uppe lekte svalorna för fullt och flög riktigt nära och lågt. Ser ni en av dem ovanför asfalten?

Lagom till det klarnade upp igen så var det dags att bege sig hemåt, mätta på både bakverk och porslin (för stunden).

I sann Godegårds-anda.

På vägen stannade vi även till på en liten liten grusplätt bredvid en rondell för att mamma hade gett sig den på att hon skulle tjuva med sig en viss ljusblå dikesblomma hon spanat in. Fixade mig en blomsterskatt jag med.

Och Lasse fick sen lasta av både hederligt köpta och i inte så mycket lönndom tagna blomster. 

Och jag åkte hemåt med min högsommarbukett, min plättväxt som skulle dö och en helt ny agenda för mina Traderasökningar. 

Och så en till påfågelbild såklart, for good measure!

Kan verkligen rekommendera Godegårds porslinsmuseum om ni vill ut på en lagom utflykt i pittoreska, lantliga miljöer med mycket historia och, ja - jäkligt mycket porslin. Och påfåglar. 

Hyllning till syende och sist

Vi tar en avstickare mellan porslineriet och kollar lite snabbt på vad som har hänt i vårt kök! Ni får ursäkta lite halvdassiga bilder, ljuset var inte det bästa och jag orkade inte hålla på och byta objektiv med systemkameran - kompaktkameran är bra men inte vidare ljuskänslig. Tur jag gillar lite mer dov redigering.

Anyway - i helgen fick vi äntligen tummen ur och fixade oss hyllor! Men det är inte det enda heller...

...den här godbiten har också fått flytta in till oss! Ett Husqvarna symaskinsbord, komplett med tillbehör och instruktionsbok precis som i Eva och Peters exemplar!

Jag har letat efter ett sido-eller-avlastningsbord till köksbordet men inte riktigt hittat nåt som passat. Under den lilla loppisrundan jag tog när jag var hemma så blev sista anhalten hos mammas, och där stod den - mitt i rummet med duk, servetter och skålar och bara väntade! Det var ödet.

Fick godkänt av Marcus och slog till direkt - nu har det stått längs med köksbordet fram till helgen, då min bättre hälft fick den briljanta idén att flyta ut bordet lite i mitten av köket och använda det här bordet som kaffe-och-avlastningsstation istället. Blev görbra!

Måste bara hitta nåt fiffigt sätt att dölja de hiskeligt fula grenkontakterna... kan ingen göra några sådana i industristil?

Och här har vi då våra kära hyllor - två plankor från ett raserat älgtorn i skogen, tvättade och betsade av undertecknad. Snea och vinda och fulla med ärr efter tusen älgfighter, exakt så som jag ville ha dem <3

Och nej, de är inte riktigt SÅ snea som det ser ut på bild, det blir lite synvilla av att plankorna inte är jämna. En av konsollerna dock blev lite, lite sned men vafan - det är bara en hyreslägenhet trots allt som vi inte ska tillbringa evigheten i. Det är OK. 

Och äntligen får jag visa upp mina fina, loppisfyndade porslinsburkar och faktiskt fylla upp dem och få lite mer plats i skåpen. Tanken är också att vi ska ha lite tavlor på översta hyllan samt fler burkar med torrvaror, men nu väntar vi med fler lägenhetsinköp till efter sommaren. Och så vill jag testa tyngden lite. Väggen är tunn så konsolerna sitter uppe med expanderskruv som ska tåla en hel del, men man vet aldrig.

Stolarna är tänkta att de ska målas om med, måste bara bestämma färg.

Och ännu ser det inte ut att ta slut på sommarblomster att pryda köksbordet med - mamma och Lasses trädgård är numera min biggest source of snittblommor. Här faktiskt i samkväm med butiksköpt bukett av den där bättre hälften igen <3

Jag har gått igenom alla mina växter också, svurit mig svettig över pelargonerna som inte alls är så "otroligt tacksamma och lätthanterade blommor" - jag stryker runt som en äggsjuk höna och ojar och muttrar och känner på krukor och petar i jord. Den stora frågan är alltid om de fått för mycket vatten, eller för lite. Och så har jag friserat Westerlundarna litet så att jag har några sticklingar som förhoppningsvis tar sig. Den här lila skapelsen fick jag ett helt gäng av Malin och de är nu utplacerade lite här och var. 

Och en liten snutt vanlig, basic röd pelargon som jag "råkade" få med mig häromdagen när jag var upprörd under en promenad. Vi får se om den tar sig lika snabbt som mitt humör.

Jag sa igår kväll att det är lite butik/cafékänsla över köket, och ändå en hel del pryttlar att titta på men upplever det ändå som mer luftigt nu än innan. Blir så trött bara på den här väggfärgen som man tror är vit, men som blir typ gammeldags vaniljgul så fort det skymmer Men men, man kan inte få allt. Är riktigt nöjd med den här lilla förändringen iallafall. Står man ut ett tag till utan hus så att säga. 

Godegårds porslinsmuseum

Håll in the hat nu ladies and gents, för här kommer en hel kavalkad med bilder av påfåglar och porslin! Åtminstone första delen av två.

Efter Bona handelsträdgård for vi nämligen vidare hit, det svenska och blåvita porslinets förtrollade land (gård).

Mamma började med att spana in den lilla ån som löper under bron. 

Det här är alltså en herrgård med anor ända från 1300-talet, som Louis de Geer förvärvade och  utökade mellan 1600-1800-talen. 1775 gick det sedan över till direktören i Ostindiska Kompaniet, Johan Abraham Grill. Båda har bidragit till det enorma utbud av porslin som numera är huvudattraktionen här i museet. 

Trots lite halvtaskigt väder initialt, så var det himla vackert och pittoreskt här. Man kan definitivt tänka sig Godegårds säteri under sina glansdagar, med järnbruksbyggnader, herrgården, park och orangeri.

Upp längs med vägen ligger vad jag förmodar är arbetarbostäder och bakom dem en enorm fårhage.

Lite snabb historia.

När vi började gå mot huvudbyggnaden hördes det omisskännliga skriket från en fullfjädrad påfågel, och mycket riktigt - den här filuren stod och vrålade bakom staketet och hälsade oss välkomna.

Och när jag tog fram kameran för att föreviga honom gick han, mycket behjälpligt, upp på en liten kulle för och kunna synas bättre och posera lite.

"Sådärja, nu räcker det. Jag är hungrig."

"Har ni testat wienerbröden här? Bästa i hela socknen!"

"Då ska vi bara göra det här snyggt och elegant med då."

"HÄPP!"

"ÖH, Arne! En bit wienare tack!"

Fikande påfåglar. Sånt som händer här i Godegård tydligen.

Vi stod ett tag och tog in omgivningarna, löste inträdesbiljett och kikade runt på innergården.

Sen ser jag att vår fjäderklädda inkastare har burrat upp sig i fullt majestät och sprang dit med kameran i hösta hugg.

Det visade sig att en försigkommen sädesärla hade haft mage att ta sig in på ägorna och nu stod där som att han ägde stället. Förbrytaren måste avhysas omedelbart!

Sådärja. Frid och fröjd igen.

Och titta här bland all blomsterprakt, är en till påfågelspojke modell yngre - han har precis ränt igenom hålet i planket med ett damsällskap, och kollar väl förmodligen så kusten är klar innan de drar igång... vad nu påfåglar gör bakom plank och blomster.

Mycket fint blomster och titta på med, när man kunde slita blicken från alla påfåglar.

Och titta här då, ÄNNU mer fjäderfän! Som dock drog så fort jag kom fram till staketet och knäppte av en bild, därav nio gåsrumpor.

Som tur var så gick de inte så långt innan de kände att de var safe från den förmodade fågelgalningen (vilket jag ju i ärlighetens namn är) så jag kunde få lite profilbilder iallafall.

<3 på bensprättar´n där i vänstra hörnet.

Jobbig och vara beundrad, kräver sin skönhetssömn.

Det här är släkten Grills vapensköldssymbol - en trana med gräshoppa i näbben.

Nämen en till påfågel!

När vi till sist var mätta på och titta på fåglar, så var det dagens för dagens huvudattraktion ändå - porslinsmuseet. Här inne finns en av våra största porslinssamlingar från 1700-talet och framåt. 

Jag var beredd på att bli golvad av fanatiskt ha-begär och jag blev inte besviken.

FLÄMT! liksom. Blåvita porslinshimmelriket.

Hittade genast en ny favorit i form av Japan.

Det allra bästa med museet var att de hade flera små tittrum där de dukat upp med porslinet i tidsenlig miljö, med möbler och allt från samma epok.

Mycket terriner var det - vi borde använda sådana mycket mer tycker jag. 

Kolla så fint <3

Såna här detaljer älskar jag, saker blir så mycket finare och personligare - sköldtranan i saxform.

Tvivlar på att gummigräshoppan är från samma tidsålder men kul liten grej i hela sammanhanget.

Ni som anser att jag pratar ålderdomligt, var glada att jag inte kör den här rappakaljan av gammelsvenska och franska mitt i allt.

Övervåningen. Tallrikar och terriner till kung och fosterland.

Ååååh! Titta på kaveln, underbar. Och fransig tygbård längs hyllorna.

Det här blev också en favvo - Atalanta

Likaså Aster. Jag tycks inte komma undan den kvinnliga släktledens fascination för blommor.

Ge mig!

Det här fikabordet är som hämtat ut mina barndomsminnen från mormors hus. Minus kakätande ekorre men det fanns fotbollsspelande får istället.

Sockerdrickan kommer från Motalas produktion, minsann!

Dansprogram från 1800-talet så man hinner med alla kavaljer. Mycket valsande blev det.

Vackra Gröna Anna.

En rejäl bålskål också.

Och den här turkosa var det tänkt att man skulle fylla med punsch (!)

Jag har, mig veterligen, aldrig druckit punsch men kanske skulle ta och inhandla en slurk till ikväll - punschrullar är ju gott liksom. Idag är det exakt två veckor kvar till semester och det börjar kännas dryyyyyygt. 

Jag gör ett avbrott här och återkommer med del två i hela porslinshistorian när jag är klar med och handla "nödvändigheter" till Australienresan. Som baddräkt, en Chromebook, och fjorton minneskort. 

Bona Handelsträdgård

Uppe i relativ arla morgonstund för en gångs skull denna vecka - annars har jag sovit, sovit sovit som en död och inte ens hört Marcus alarm, något som är verkligt ovanligt för en lättsovare som jag.

Idag är iallafall sista dagen på min självpåskrivna sjukskrivning och det ska bli lite mindre sol nu i dagarna, så jag hoppas på lite skönt regnsmatter mot fönstret eller moln som mörkar ner lite så man kan sitta inne och pyssla i godan ro. Igår var jag uppe i huset igen och solade (och byggde fågelfik) och lyckades med konststycket att bränna mig på knäna. Hur fasen lyckas man med det? Hade smörjt in mig överallt annars men inte benen för "jag får ju aldrig färg på dem ändå". Jo tjena. Knä-ppt.

Iallafall så har jag hundrasjuttioelva bilder från en utflykt jag, mamma och Lasse gjorde för några helger sen och de är så många att jag får dela upp dem lite så man inte får scrollfinger av det hela. 

Målet var Rörstrands porslinsfabrik i Godegård men vi stannade till vid Bona Handelsträdgård och botaniserade lite först. 

Har alltid älskat handelsträdgårdar, och dess enorma växthus som gör att man känner det som att man är i tropikerna om man har lite fantasi. Handelsträdgårdar påminner mig så starkt om älskade Skottland med, och alla trädgårdar och tillhörande butiker som vi besökte under våra bilresor. 

Kärlekspelargonerna var helt sinnes här inne, enorma som små träd och så röda att det nästan gjorde ont i ögonen.

Vi hittade en chiliplanta som lät så otroligt god - smak av choklad, kaffe och passionsfrukt liksom? Kan man äta dem rakt av som godis månne?

Mamma knep den sista så jag får se till att hänga runt då det är dags att skörda.

Medan de dök vidare bland borstnejlikor och piffiga petunior gick jag ut för att ta en titt på fiket och butiken. 

Mycket fint, romantiskt porslin - gillar såklart de vita burkarna och kannorna med blå bård.

Och ett väldans mysigt fikarum!

Vi hade tänkt fika hos porslinsmuseet, annars hade det varit nice och slå sig ner här och titta ut på alla blommor och får.

Fint med öppna hyllor som dignar av teer, kannor och gamla burkar.

Till sist fick jag slita mig ut till mitt färdsällskap som hade shoppat klart. Jag fick faktiskt med mig ett fynd jag med, en rejält yvig Plättar i Luften som syns till höger. Tyvärr fick den en knäpp här hemma och fällde nästan alla sina plättar och är numera en skugga av sitt forna jag. Ska byta ut den mot något lite mer robustare.

Vete sjutton vad det här var för någon men visst ser den lite alienaktig ut? Helt otroligt vilken uppfinningsrikedom det finns i naturen när det gäller och utforma blomster. 

Sen tuffade vi då vidare till Godegård och det beryktade museet, där det skulle visa sig att jag fick en massiv överdos av både blåvitt porslin och påfåglar. Men det kommer i nästa avsnitt. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, täcka mina knän och gå ut på långsam promenad.

Kakmonstret modell XXXS

Jorå, han kom!

Låg som allra bäst i solen och dåsade när jag hör ett klonkande från tallriken bredvid mig - då är Sune där och försöker kränga bort en hel Ballerinakaka. Lite övermäktigt för en sparv kanske. Så jag bröt en kaka i mindre bitar och då gick det lite bättre.

Inte alla som får ta eftermiddagsfika med så förnämt sällskap.

En bit bort satt Idun på en filt med mord i blicken. Hon hade haft ögonen på de där kakorna ända sen de kom ut, till och med sovit bredvid dem och inte fått en endaste smula - och så kommer det en fågeljäkel och tar allt! Det finns ingen rättvisa här i världen. 

Återhämtning, en dyblöt medeltida utflykt och närgången sparv

Stort tack för virtuella hjärtan och peppande tillrop hörrni - jag vill ju inte riktigt att deppighet och negativitet ska genomsyra alla inlägg framöver, samtidigt är det inte något jag hymlar med utan tycker snarare det är viktigt att vi kan prata om att vi faktiskt mår skit ibland. Det rimmar lite illa med min ovilja till, och skeva uppfattning av, diverse misslyckande. Men själva måendet tycks inte vara något problem att erkänna - det är anledningarna till det som sitter lite som onda taggar.

Jag har iallafall tagit en timeout denna vecka från jobb och bara varit hemma för återhämtning - jag är konstant trött och det tar sin rundliga tid att komma igång även med de lättaste göromål, men det blir väl så när man mer eller mindre går igenom en emotionell detox. För en gångs skull har jag inte varit inne och kollat mail, ens för och sätta ett Out of Office, eller räknat antal sms från jobbet. Vet inte när jag sist kunde strunta i det. Så det är ju ett bra tecken.

Så jag skrotar mest omkring, tar så långa promenader med vovvarna som deras hälsa och värme tillåter, åker upp till huset i några timmar och läser, läser, läser, fotograferar så otroligt mycket blommor eftersom jag kommit in i någon slags nyförälskelse vad gäller svensk sommar och dess skatter, och försöker ta saker i den takt det tar.

I fredags när jag var ledig anlände jag till huset med tre kassar fulla med matvaror. Det gäller och bjuda in sig själv till där grillen finns på rätt sätt.

Grillade baguetter stod på menyn, med rejäla skivor vitost, vitlök-och-örtsmör, ruccola och tomater.

Samt en sallad med marinerad broccoli och generösa bitar mozarella.

Och så lite flarn med karamelliserad rödlök, rostade pinjenötter och timjan.

Och så lite folieknyten med delikatesspotatis och rödbetor, haha ni kan ju tänka er matkoman efter detta.

Sedan satt vi kvar hela fredagen och drack vin, spelade kubb (även Marcus!) och sedan spankulerade vi hem till stan igen där jag totaldäckade så fort huvudet nuddade kudden.

Tanken var att vi skulle dra till Medevis medeltidsmarknad på lördagen, men mina vovvar var kvar i huset så man fick lite känslan av och vara "barnfri" så vi kunde såsa runt lite extra länge och Marcus skulle dessutom in till Linköping vid femtiden så vi beslöt oss för och ta det på söndagen istället. Dock visade det sig vara helt fel beslut, för det fullkomligen ÖSTE ner regn hela vistelsen. Vi har ju varit där och promenerat och jag hade sett fram emot att visa Marcus hur fint det är under sommaren, men det var lite svårt att se nu för allt vatten som forsar in i kroppens alla vrår.

Vi tog skydd inne i kyrkan en stund och tittade på båten i taket.

Kilade sedan iväg snabbt som attan till marknadsdelen.

Älskar hur random de här hönorna är döpta - från örter till Pocahontas till Magica (de Hex?).

Hade jag vetat att det fanns en marknad för sånt här hade jag tagit med mig skelettfyndet från Högsjös fallfärdiga verkstad och krängt.

Det var tornerspel och grejer med men eftersom vi dumt nog inte hade vare sig paraply eller regnkläder med så skippade vi att stå och glana i hällregn. Däremot hann vi se kortegen när de vandrade genom Medevi. 

Fanns ju inte så mycket att fläkta sig mot om man säger så.

Haha, missade helt att de här gynnarna kollade rätt in i kameran - och stackars fanbäraren som kommer kutandes efter alla andra!

Vi satte oss och åt medeltidsbuffé i wärdshuset istället (med wokgrönsaker, tänka sig!) och det var ändå rätt mysigt med tända ljus och regnets smatter mot fönsterna. 

Och sa att vi måste åka tillbaka hit sen på en solig dag, och fika på Schweizeriet.

En sista rundvandring innan vi drog hemåt igen.

Helt tomhänta kom vi inte hem iallafall - Marcus köpte korv och jag en peperomiastickling inne på en hantverksbod.

Lite sugen på en svagdricka bara för att jag gillade flaskan så mycket, mindre förtjust i drycken själv dock.

Och gårdagens höjdpunkt, när jag bara låg och filosoferade på gräsmattan och hör ett klickande ljud precis framför mig och ser den här lilla filuren stå och näbba sig. Det måste vara den modigaste sparven i gänget som brukar hänga utanför altanen som alltid kommer och sätter sig i dörröppningen som för att säga - "kommer det nå käk eller?"

Och bestämt sig för att verka i egen regi. 

Jag gick in och hämtade brödbit och han satt snällt kvar hela tiden och tog emot smulorna jag kastade. Sen testade jag att lägga dem närmare och närmare och till sist hålla fram dem i handen. 

Först checka av läget till höger.

Sen vänster.

Det var ju himla gött bröd asså. Ska jag?

OK då, men försök inte med några tricks!

AOMNOM!

Tyvärr ville inte min kamera fokusera alls på de snabba rörelserna, men ett par gånger kom han den lille rackaren och åt direkt ur handen på mig. Tänka sig!

Klart man måste ge en sån här extraordinär sparv ett eget namn. Så nu är han Sune för mig! Så får vi se om han kommer åter framöver sen vid nästa gräsmattetillfälle.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och grunna på om jag ska åka upp och kolla till Sune och samtidigt mina vovvar som fått husera i huset över natten på allmän begäran från semesterfiraren i huset. 

Bullar och känslosorg

Idag är ingen bra dag - det är bara och acceptera det och försöka göra något konkret, vad som helst, och inte bli kvar i sängen med mentala rullgardinen nere resten av dagen. Det är det första handfasta rådet jag fick av psykologen. Säga till sig själv att ja, nu är det skit - och så får det vara, men jag ska nog vända på det här idag ändå. 

Min första reaktion på det var att prestigehjärnan kickade igång - "men om jag inte LYCKAS vända på det då? Då kommer jag piska upp mig själv för att jag misslyckats med att sluta vara deppig".

Mitt problem i ett nötskal. Jag förstår inte varifrån den här hårda attityden gentemot mig själv kommer ifrån, men förmodligen är den resultatet av flera olika faktorer som sammanstrålat under årens gång. Jag behöver egentligen inte en psykolog till hjälp för att kunna pin-pointa alla de olika situationer och omständigheter som är grunden till mitt mående idag. Det är ganska megatydligt. Men jag behöver någon som säger såna här saker till mig. Att sluta se på saker som misslyckanden, och istället se dem för vad de är - försök till och peppa mig själv till ett bättre mående, och ett försök ÄR gott nog. Det tar oss en livstid att forma vårt trygga beteendemönster och vi ska inte tro att det bara går att gira ur spår på första försöket. Klart man landar i diket då. Grejen är att man ska tänka som så, när man ligger där i jord och ängsgräs, att "jaa, jag gav det ett försök iallafall och nästa gång faller jag nog inte rätt ner i den här komockan... och det var iallafall väldigt fin blåklint här!"

Idag har det tagit mig en hel förmiddag att släpa mig ur den här gråzonen där man är ledsen för allt. Också saker som är totalt ologiska, och saker som man skäms över att man är ledsen för och så blir man ledsen för DET också. Nu kom regnet hit, och på nåt sätt mår jag bättre då. Ingen ångest över att jag inte har något torp och gigantisk trädgård i solskenet som jag tror skulle lösa AALLAAAA mina problem, eller ångest över att jag inte känner för ett glas rosé på uteservering med en vän för det är sånt man BORDE längta efter och ångest över att mina ståtliga, dyrköpta mårbackapelargoner får bruna blad OAVSETT VAD JAG GÖR. Jag har alltid trivts i regn, och det verkar ha en förlösande effekt på mig. Nu ska jag dra iväg en sväng till Rusta och leta förvaringslådor. Förrådet ska få sig en omgång. Göra något konkret var det, en förbättring av något. Städa och rensa är superbra antidepp för min del. Det gäller bara och förmå sig och komma igång.

Vet ni något annat som är bra antidepp? Bullar!

P1010925.jpg

De här bullarna har jag gjort en gång tidigare fast i form av ett pull-apart-bread, vilket det också är i originalreceptet. De är gjorda av briochedeg, så de blir så himla luftiga och saftiga - speciellt när man krämar i så mycket fyllning som möjligt med. 

Och med hederligt svenskt pärlsocker istället för färskostglasyr.

Tänkte jag skulle översätta och dela receptet till de här fantastiska godingarna så ni också kan fixa lite välgörande sötebröd en deppig eller regnig dag. Eller whenever. Det är rätt nice att man inte behöver knåda något extra heller. 

  • En dl varmt vatten (inte skållhett, lite mer än ljummet)                                             
  • 3 teskedar torrjäst, den röda
  • 3 matskedar socker 
  • 1,2 dl ljummen mjölk
  • 1 1/2 tesked salt
  • 3 ägg
  • 170 gram smält smör
  • 9-11 dl vetemjöl
  • 1 tesked vaniljpulver

Kombinera det varma vattnet, jäst och socker i en skål, mixa till jästen lösts upp och låt sitta ca 3 minuter tills blandningen "puffat till sig".

Addera mjölken, salt, ägg och det smälta smöret. Mixa ihop i bakassistenten eller för hand. Addera sedan gradvis mjölet tills allt kommer ihop till en deg - den får hellre vara lite kladdig än torr. Stjälp ur på mjölat bakbord och knåda ihop hastigt till en smidig boll. Lägg tillbaka degen i skålen och täck med handduk ca 1-2 timmar eller tills degen dubblat i storlek.

Fyllningen brukar jag faktiskt alltid höfta - här tog jag ungefär 150 gram rumstempererat smör, blandade med en dl råsocker, en halv dl strösocker och två matskedar kanel och lite vaniljpulver. 

Resten vet ni - kavla ut degen, bred på det göttaste, rulla ihop och skär i rätt tjocka skivor. Sätt ihop dem som jag i en springform, eller i vanliga bullformar. Baka i ugnen 175 grader i ca 10-15 minuter. Hellre aningen halvfärdiga än att de står snäppet för länge.

Eller så kan ni skjutsa in bullarna i kylen över natten och sedan skjutsa in dem i ugnen på morgonen och äta nygräddade kanelbullar till lördagsfrukosten, american style. 

Nu är solen tillbaka men mitt lite bättre humör håller i sig, så nu bär det av och shoppa lådor. Ta hand om er peeps <3

Hamnpiren deluxe

Leeeeediiiig! 

"Bara" två dagar for now men herrejösses så gött. 

Det är fortfarande fyra veckor kvar till min semester och både chefen och psykologen på FeelGood rådde mig till att ta ett par dagar ledigt innan dess. Jag är ju ändå inte lika "viktig" på jobbet under en period nu eftersom jag är bortplockad från de mest stressande uppgifterna såsom högpriohantering och beredskap, så rent krasst kan jag vara ledig nästan hur jag vill. Det är bara mitt till synes obotliga dåliga samvete som sätter imaginära käppar i hjulet. Men mer om det sen.

Så nu försöker jag beta av alla hundratals bilder och plita ner alla inlägg jag skrivit ner i huvudet. Nuförtiden känns bloggen viktigare än någonsin för mig eftersom jag vill dokumentera allt allt ALLT men samtidigt får det inte bli ännu en stressfaktor så det är en svår balansgång emellanåt.

Nåväl - här är lite pics från när vi var och käkade med mamma och Lasse för ett par veckor sen på eminenta Hamnpiren här i Motala. Detta ställe har riktigt blomstrat det senaste året, och gått från och vara ett ypperligt ställe vid kanalen med glass, till ett ypperligt ställe vid kanalen med glass på Smultronstället-nivå, grillbuffé och en diger lunch och a la carte meny som vi ännu inte hunnit sätta tänderna i. 

Denna kväll var det dags att testa grillbuffén, och jag hade anammat Malins fräscha sminkning samt klippt av mig en bit hår! Så himla skönt, jag fixar verkligen inte för långt hår. 

Marcus var också riktigt fresh med ett dussin olika färger i håret nu <3 och spexade loss med med alltid lika eleganta moder.

Partaaay med ölglas i örat!

Och sen låtsas som om inget har hänt.

Jag var tröttis och inte lika spexig men lite kan man ju vrida på ansiktsmusklerna.

Grillbuffén får klart fyra skrikande måsjävlar av fem i betyg, varav halva betyget stammar från det supergoda örtsmöret på surdegsfralla...

...och de här himmelska potatiskroketterna modell XL. Hade jag varit Mrs Potato Head hade det här varit mitt harem. 

Buffén bjöd annars på bland annat glaserade kamben, chicken drum sticks, entrecote, rökt lax, majskolvar, chorizo och en hel uppsjö olika sallader, oliver och tilltugg.

Yum!

Även här lyckades jag äta precis lagom och bara ta om av de ljuvliga potatisarna, så man inte blir sådär otäckt, vulgärt däst av alldeles för mycket mat. Undvek matkoma ytterligare genom att vandra runt och titta på allt fint i trädgården.

Den här liraren dyker upp överallt nuförtiden, alltid lika missnöjd.

Mamma och Lasse satte sig ner och förde två helt olika samtal, oberoende av varandra.

Sen slog vi ändå till på en efterrätt att dela - Snickersglass!

Och chokladbollsglass till mamma som vart synnerligen begeistrad.

Gott!

Vi satt kvar till stängningsdags och vandrade sedan runt och tittade på vår fina hamn och de ännu finare båtarna.

Tyvärr något oskarp bild, på tre av mina favoritpersoner <3

Kan varmt rekommendera Hamnpiren till er som har vägarna förbi Motala. Det går inte och boka bord, men finns platser både ute och inne och det är ändå bra ruljans på det hela så det finns gott om utrymme de ggr vi varit här. Mycket trevlig och glad personal med.

Och när vi ändå är inne på Hamnpiren, så har jag ett par bilder ifrån ännu längre bakåt i tiden som ännu inte kommit upp, från när vi var här och käkade glass nån gång i början på juni. 

Som sagt så har Hamnpiren kommit upp i Söderköpings Smultronställestandard, nästintill - de har inte de riktigt överdådiga kreationerna men det är snarare positivt. Här tog jag en nougatbomb och Marcus en cheesecakedröm.

Fidan och Kelly var med (Saga idkade rehab upp i huset) och hundar är mer än välkomna här och får vatten och grejer, ännu mer plus!

Det var faktiskt supergott, även om minen jag har säger annat men det är ba larv.

Och klart vovvarna ska ha glass med. Hundlaktosfisar kan man väl ta...

Och appropå hund och fisar så ska jag lassa in alla tre i bilen och åka och släppa av dem i valfri skog så de får rasa runt i värmen och bli lagom trötta för att de ska kunna sussa gött när jag drar på loppisrunda. Eller så åker jag upp till huset direkt och chillar i solen hela långa dagen. Så länge jag inte stressar är dagen min att förvalta på bästa sätt, såhär nästan mitt i veckan. En ordination lätt att stå ut med.