Powerpuffpinglorna

Det känns lite som att vara på föräldraledighet här. Det blir inte mycket vettigt gjort om dagarna, mesta tiden går åt att fy:a eller berömma, hålla koll så det inte tuggas på tassar/klias för mycket i öronen/hängs för mycket på Kelly/lära att man inte MÅSTE vara på matte på något sätt varje vaken sekund. Jag kommer på mig själv med att titta på klockan och räkna ner tills Marcus kommer hem och “avlöser”, haha - var ute i bakstugan en kväll och tyckte det var så skönt och fridfullt och stå och baka. Kanske är det här nyckeln till ännu mer effektivitet?

Men ja, det kommer inlägg sen om Kaylas progress - nu var det ju faktiskt hönsen jag skulle ägna lite uppmärksamhet!

Sen förra inlägget har jag fått hem två fjäderfän till; 7-9 veckor gamla kycklingar/unghöns, som är en blandning av dvärgkochin och isbar. Dvärgkochin är en liten, superfluffig sak med fjäderklädda ben, och isbar en lätt ras som värper gröna ägg. Så förhoppningen är att de här kommer värpa vackra ägg när det är dags.

De är lite mer hanterade än Pickard och Polly, och således lite lättare och få tama. De äter ur handen på oss, kommer ivrigt pipandes när man närmar sig och trängs i dörröppningen när vi öppnar på morgonen.

Möt: Pinglan och Pullan!

_DSC0537.jpg

Yes, jag gick all in på P-namnen.

_DSC0539.jpg

Det här är Pinglan - när hon kom var hon vit-och-gråspräcklig endast, men nu börjar hon få lite röda prickar också. Jag köpte typ 12 kilo kycklingfoder, men egentligen är väl de här för gamla för kycklingfoder nu, de äter av samma som de vuxna får och är helt galna i majs. Här har jag plockat ihop lite ogräs åt dem som de är nyfikna på.

_DSC0540.jpg

Båda kommer när man lockar och äter ur handen som sagt, men skulle ändå säga att Pinglan är lite modigare och mer framåt än Pullan.

_DSC0543.jpg

Pullan är lite avvaktande och inte så värst förtjust i att bli upplyft, något jag försöker komma åt och träna med jämna mellanrum. Men hon är så fint blågrå, och piper så gulligt.

_DSC0536.jpg

Och idag blev det premiär för dem att vara ute i trädgården! Vi passade på när vi var ute och städade, så de vänjer sig mer vid oss också. Därav allt skräp i bakgrunden.

_DSC0551.jpg

Pickard hade ett löv som fastnade på benet och hade fullt sjå med det. Polly har tagit på sig lite av en mammahönaroll tror jag minsann, för jag såg häromdagen att hon låg och tog igen sig i hönsgården med de två små tryckt tätt intill henne. Båda två hackade ju några gånger på småttingarba, och jagade undan dem från maten, men nu verkar de alla ha hittat sin roll i flocken och umgås bra ihop. Även om de allt som oftast håller ihop två och två såhär, så möts de upp i mitten alla fyra regelbundet.

Så himla mysigt med höns som går runt i trädgården! Hoppashoppas att de får vara fredade från hökar och räv, för jag vill ju att de ska få gå fritt så mycket som möjligt och ha ett riktigt bra hönsliv här på vår lilla gård.

En ny familjemedlem

Livet går framåt i 180 känns det som, och mellan företag och vanligt jobb och de allmänna vardagsbestyren, så har vi lyckats få hem 14 kilo prima ny familjemedlem!

Ja, det gick väldigt fort! :)

Möt Garpenborgs Tanja, aka Kayla!

_DSC0518.jpg

Jag har fortsatt spana in Iduns uppfödare Susannes hemsida under åren, och noterade under hösten att hon hade inte mindre än tre kullar på gång. Så jag skickade till sist in en intresseanmälan, och hon ringde sedan upp och vi pratade lite om vad vi sökte.

Mitt i samtalet så nämner hon att hon precis fått tillbaka en 9 månader gammal tik hon haft ute på foder, och undrar om vi kanske skulle vara intresserade av henne?

_DSC0520.jpg

Första tanken var näe, det var ju en liten valp vi var ute efter, och vaddå, då skulle vi ju få hem henne typ direkt och det har vi ju inte förberett för. Och hur skulle det gå med Kelly? Men hon skickade lite bilder, och så fort jag ser henne så var det något litet som klack till i mig. Blicken, färgen, den lilla vita fläcken med en mindre brun fläck i nacken… och jag lovade att ta upp det med Marcus. Trodde han skulle gå på samma linje som jag, men han blev också kär i de nötbruna, varma ögonen.

Så jag ringde upp igen, och pratade närmare om hur det skulle vara att vara fodervärd, och hur Tanja (som vi kallade henne då) var som hund. Susanne beskrev henne som väldigt “staffig”, orädd, framåt, gott självförtroende, bra hundspråk. Hon hade känsliga tassar, så de behövde tas om hand lite extra och hålla koll så det inte blir en grej för henne att slicka och hålla på med dem. Det var det enda negativa so far. Jag tog en blick till på bilderna och så bestämde vi att jag skulle åka dit under fredagen med Kelly och kolla hur de gick ihop. Det var ju det som det hela hängde mest på egentligen.

Så jag var där i fredags, åkte fel tre gånger eftersom jag trodde jag skulle hitta dit ur minnet och med enbart lite hjälp av GPS:en (trots att det var 11 år sedan jag var där sist, hm) och möttes av en liten skällande alligator som stretade och drog och hoppade som en manisk liten studsboll. Men så otroligt söt, nätt och go, extremt kelig och så himla vacker med sin ovanliga teckning. Hon lät exakt som Idun gjorde och mitt hjärta smalt. Vi promenerade, allt gick bra. De fick gå ihop i trädgården, allt gick bra. Jag åkte hem igen och ringde Marcus innan jag knappt kommit ut från deras infart, och jag tror det liksom blev bestämt redan där. Vi pratade mer om avtal etc, men redan på fredagskvällen skrev jag till Susanne och meddelade att vi tar henne.

_DSC0524.jpg

Och igår hämtade vi hem henne - nu omdöpt till Kayla. Hennes tidigare ägare kallade henne Keyla, jag har alltid haft namnet Ayla som tänkbart till nästa vovve. Så det blev en bokstav som byttes bara. Hon var hur cool som helst under färden hem - inga problem att åka iväg med två främlingar i en och en halv timme bilfärd liksom. Hon satt lutad mot mig och njöt av kli, tittade på mig med en sån otroligt smäktande, intensiv blick nästan hela tiden. Somnade på typiskt staffevis på rygg, med huvudet krökt i en hopplös vinkel i mitt knä, högt snarkande.

Och ja, nu börjar en tid då vi lär oss vad hon redan kan, vad vi behöver jobba på, anpassa oss till och ha en otroligt energisk unghund i huset igen. Kelly som var glad och skuttig på promenaden i Vingåker är måttligt road nu, men vi hoppas och tror att de ger med sig snart och att de kan ha gott utbyte av varandra. Kayla är ju något mer lekfull och kamratlig än vad mina två änglar var.

Jag måste erkänna att det är lite bitterljuvt ändå - nu hör vi alla de välbekanta ljuden igen, suckarna, allt grymtande, snörvlandet, snarkandet… fisandet, hehe… och man tänker att det är Idun, men det är det ju inte. Det är en annan vovve, väldigt lik i vissa vinklar, men absolut en helt annan individ och personlighet. Tror det hade varit annorlunda om det var en valp, men nu är det ju en nästan vuxen hund så proportionerna stämmer ju liksom.

Iallafall - välkommen hem till oss Kayla, och välkommen till bloggen! Bered er på och bli överrösta av bilder på den här fotogeniska pirayan framöver, haha!

Lite hönsuppdatering och halloweengodis

Gomorron söndag - det är miserabelt väder ute, sånt där regn som jag kallar “kletigt”. Det liksom faller med stora tunga, tröga droppar som smetar ut sig. Allt är superfuktigt, disigt och dimmigt och all den vackra färgprakten börjar förvandlas till en gråbrun massa. Now entering the depressing cycle, typ.

Men, jag är pepp ändå! För idag ska jag förhoppningsvis komma hem med ytterligare två fjäderbeklädda medlemmar till vår lilla flock. Betydligt yngre förmågor denna gång, tekniskt sett fortfarande kycklingar, så ska åka och hämta en värmelampa som jag köpt och fått skickad till Granngården också.

P1080108.jpg

Är så himla glad för våra höns alltså, det känns som en pusselbit som fallit på plats som har varit saknad och skavt bra länge. Ser så mycket fram emot när jag kan öppna hönsgården och låta dem ströva fritt, och alltid ha sällskap när jag påtar i trädgården.

P1080111.jpg

Polly och Pickard börjar sakta men säkert vänja sig vid oss. De springer inte längre undan med vild blick när man är inne och klampar hos dem, jag har suttit där ett par gånger nu med kaffe och en bok och kastat majs, och de har stått en meter ifrån mig och kucklat lågt. Små framsteg.

P1080117.jpg

De ser så roliga ut när man öppnar till dem om mornarna och de sitter på sin pinne nästan halvt beredda och falla av den när de sträcker fram halsarna för och se vad jag lämnar för gott vid utgången.

P1080120.jpg
P1080121.jpg

Inte roligt för dem med det här vädret idag dock, de står och trycker under huset och stirrar missmodigt ut över sina blöta små vyer. En av veckas prioriteringar är och fixa mer med deras gård, hämta hem naturmaterial och bygga lite gömmor och naturlig berikning.

P1080124.jpg

Och köpa mer burkmajs såklart, det är strykande åtgång på dem nu!

_DSC0499.jpg

Annars hittar ni mig ute i bakstugan där jag tillverkar spöken, pumpor, allsköns monster och osaligt till veckans REKO-beställningar. Också himla roligt att jag nu äntligen hittat in till kärnan av min idé från första början, och kan göra såna här härliga tema-saker. Och att folk köper dem! Älskar att se vyn i min webshop nu, hehe. Snart fylls den med julgrejer istället!

Halloweenblandning.PNG
_DSC0492.jpg

Ska dricka upp mitt kaffe och sen se om jag kan få upp Marcus ur sängen så vi kan börja åka in till Motala och förhoppningsvis få en fin promenad ändå i detta deppväder. Vi spelade WoW till klockan tre inatt, som inte blev så farligt sent alls helt plötsligt när vi ställde om till vintertid, hehe.

Ha en go söndag!