Världens längsta inlägg om påskhelgen!

Då har man varit tillbaka i normala gängor ett par dagar efter påskledighet med alldeles för stort godisintag  (trots att jag “inte är så mycket för lösgodis egentligen!) och en viss svårighet under träningen som följd – helt sjukt hur mycket några dagars mindre hälsosam kost kan påverka det allmänna flåset. Idag under EFIT-passet trodde jag för en sekund att jag skulle dimpa ner i golvet och ofrivilligt sluta de blå -men det gick!

Vad har jag gjort under påsken då? Ja se det ska vi kika lite på här i kronologisk bildform.

Inledde långfredagen med att lyxa till det lite med några påskiga snittblommor inför stundande besök. En ståtlig krysantemum, liljor, ringblomma och en frodig nejlika.

Dagen innan under skärtorsdagen hade jag även införskaffat en bukett rosor eftersom jag inte kunde motstå den fina färgkombinationen när jag trött och blodsockersurig efter träningspasset susade förbi dem på Östenssons. Jag har annars rätt dålig hand med rosor verkar det som, hur noga jag än är med och snitta dem korrekt med vår vassaste kniv så nickar de för mig nästan jämt dagen efter. Himla störande. Kanske borde skaffa en superduperskarp knivuschling enbart för snittisar.

Efter att min påskbukett förärats med en vas så satte jag igång att fylla påskpåsar. På samma Östenssons hittade jag de här härligt finurliga chokladäggen.

Hur fina!?

Litet påskkort på det! I samma veva som jag köpte snittblommorna så slank de här små påskliljelökarna med. Passar ypperligt i fina Arabia-krukan som jag fyndade för nån femtiolapp för några månader sen. Tro inte att jag slutat jaga efter mitt blandade blå porslin!

Mycket blommor nu men såhär såg snittisarna ut i sin helhet sen. Med halva vårt påskpyntsbestånd som sällskap med – ÖoB-kycklingen!

“Sup yo!”

Sen – kom vårat besök. Och jag höll på och skita på mig i en sekund när jag öppnar dörren och ser det här!

Mamma som går all in och ska enligt egen utsago föreställa en liten unge men jag tror hon på riktigt var den sanna påskkärringen personifierad. Hade det funnits en kvast i närheten hade jag blivit lite ängslig.

Och korgen väl lastad med påskägg också.

Klart vovvarna skulle ha varsitt – Idun fattade galoppen dirr och drog iväg med sitt ägg som blev ackurat äggröra på fem blanka.

Saga däremot är inte mycket alls för sånt här, hon brukar puffa lite på julklappen/presenten och göra nåt halvhjärtat försök och sen sätter hon sig på bakhasorna och glor uppfordrande på en. Otroligt smart hund i alla andra avseenden än dessa. Eller så är hon bara lat.

Själv fick jag samma gamla hederliga, fina plåtägg som jag fått i ett par år nu – det som även sitter som BERGET när man väl får igen skiten.

Tar i så vi både blir skitnödiga och får påssjuka.

Success!

Den suspekta flaskan ni ser kika fram där var detta års standardprodukt från Alpnaering – ett koncentrat som ska spädas i vatten och smakar lite körsbärsaktigt och ska verka utrensande för kropp och mage. Mina mage har ju alltid varit lite off men nu på senare tid är den fullständigt omöjlig. Blåser upp för minsta lilla och blir upprörd hur jag än försöker TLC:a – äter laktosfri yoghurt och proppar i mig frukt och bär till frulle men då blir den aggreverad över att jag överhuvudtaget äter något två timmar efter uppstigning. Skippar bröd och pasta och preppar med bönor och grönsaker – då skrämmer jag iväg både sambo och hund ur soffan på kvällarna och skulle nog kunna segla iväg enkom på luftutsläpp om jag hoppade från balkongen. Pimpar min sallad med fancypants olivolja och lär mig äta avokado för att smörja med bra fetter – magen buktar bestört över att den alls måste processera föda! Trycker i mig så mycket vätska jag förmår och springer som ett inte så torrt skinn mellan toalett och arbetsplats – men magen bara skvalpar obekvämt och sväller upp lite för att tja, that´s mah thang typ.

What do you want from meeeee!!?

Och ja, jag borde söka för detta, förmodligen har jag nån form av IBS eller hyperkänslig mage eller tarmfickor (nice) eller vad det nu månne vara men fan… either way så kommer med största sannolikhet en kamera behöva komma in i någon ände och det gör ju hela startprocessen lite mindre attraktiv.

Men nog om mage – nu var det dags att fylla den med våran påskmat. Som varken bestod av sill eller ägg eller någons frestelse – utan vår göttiga vitlökspommes och fläskfilé igen. Dags för nästa familjekonstellation att smaka.

Till efterrätt hade jag, otroligt nog, inte bakat något utan istället satsat på enkelhet och färggrant med en rejäl fruktsallad, tre sorters glass och massa kolasås och strössel.

Mango/passion sorbeten från Triumfglass alltså, såååå god och syrlig!

Sedan var mamma och Lasse kvar till långt in på kvällskvisten och hängde med oss i soffan, slötittade på diverse program och drack kaffe. Mysigt! När de åkt hem radade jag upp diverse pasta-och-pulverfärger och färgade ägg för glatta livet eftersom jag skulle ställa till med kalasfika på påskaftonsmorgonen.

Resten av fruktsalladen fick bli smoothies och jag köpte upp halva Ica Maxis bestånd av nybakade frallor kändes det som.

Den där lustiga hybriden av kyckling/äggunderdel som syns i bakgrunden är för övrigt min enda kvarvarande påskgodisfyllare från när jag var liten slyngel, komplett med ihoptejpad reva i ändalykten <3 den fick följa med mig hem när vi letade efter påskägg modell XL hos mamma tidigare i veckan.

Mycket impad över de fina färgerna, speciellt skimret som blev av att jag hällde ner lite ätbart guldglitter i det färgade vattnet också. Svårt att se på bilden men riktigt snajsigt IRL.

Sen hade jag varit lite finurlig med och gömt en lapp under Addes kaffekopp, och gått och gömt fler lappar med ledtrådar runt lägenheten så det vart skattjakt innan vi kunde förtära både ägg och frallor.

En lapp ledde till den jättefina och stora buketten tulpaner vi fick av mamma och Lasse. Ledtråden var något som luktade gott och min käre sambo gick och lyfte på vartenda doftljus vi har i hemmet först. Det tog en stund.

En annan lapp ledde in till micron med lite hintelihint om att den behöver skrubbas ur för att NÅGON värmer mat på högsta i hundra år utan lock…hrm.

Och till slut så hittade han sin påskpåse som jag i min tur hade knölat ner i en Donkenpåse som stod vid soporna – hade megaångest hela vägen till Maxi när jag skulle köpa bröd över att han kanske skulle vakna och bestämma sig för att gå ut med soporna och inte alls reflektera över att en Donkenpåse med uppätna varor plötsligt blivit tung igen. Men heh, jaja – den chansen är ju inte så stor. Gå ut med soporna på en morgon alltså.

Och ja, jag fick mig också lite finurliga lappar och rebusar men de lämpar sig inte riktigt här i bloggen så jag nöjer mig med att säga att det var riktigt klurigt – förutom en av ledtrådarna som löd nånting i stil med “du hatar den fast den lyser upp vår dag!” och jag marscherade raka vägen in till det där satans klockskrället i sovrummet som lyser upp i intervaller. Själva ljuset har jag inte någonting emot, men att den är inställd på att börja skröla Rix Morgon Zoo klockan 06 varje dag – jag TÅL inte det där gänget asså. #gry&andersmedvännerforlife

Jag hade helt seriöst på totalt skämt sagt att det skulle vara nice att få det där megaägget som dykt upp nu (eller kanske alltid funnits men har inte reflekterat över det) och blev genuint förvånad när det visade sig att karln gått och köpt just det. Inte helt proppad med godis dock (som tur är,typ) men med chips och salta rostade majs. Ett innehåll helt i min smak!

My preciousss….

Vi upptäckte även att min käre far sin vana trogen hade smugit hit under morgonen och lämnat mig ett paket i tidningshållaren. Inte för att han vanligtvis lurkar lite random utanför vår dörr på regelbunden basis – utan för lite surpriseeffekt när han ändå för det mesta jobbar tidigt vid de här säsongerna och en annan ligger och drönar i sängen fortfarande.

Notera påskstreckgubben som flyger kvast…bak och fram?

Finaste lilla blåa plåtägget med fruktiga fiskar i och en tvål med den härligaste asken jag sett på länge!

Doftar dessutom himmelskt så nu är jag i valet och kvalet om jag ska använda den (om än sparsamt) eller låta den ligga kvar i sin fina ask som prydnad och att jag går och gläntar på locket då och då och snortar lite doft som en annan tvåljunkie.

När något är från Lemon Tree så vet man att det är nåt fint. Appropå fint, den här blomman hittade jag ensam och kastad på parkeringen utanför Viblomman och tyckte så synd om den att den fick följa med hem. Det är mig i ett nötskal. Snart 30 och kan fortfarande bli ledsen å en “ratad”, smutsig blommas vägnar. For real, så kan jag känna en klump i halsen när jag tänker så. Normalt?

Men mycket riktigt, ännu en mysig ask till samlingen, fylld med pyttesmå syrliga karameller.

Sen var påskafton helt ledig så jag begav mig ut på skogspromenad och Adde skulle ut och cykla, nu när han införskaffat cykel och hela fadderullan inför Vätternrundan rond två.

Färden gick till Ödeby och det var sådär härligt ljummet, soligt och nymullsdoftande som bara en annalkande vårdag kan vara.

En av vägarna i Ödeby leder förbi den här förfallna stugan och jag har gått runt den och förundrats i flera år nu. Vad det var för stuga från början, vem som bodde här, vad som hände – det är två pyttesmå stugor varav den ena verkar mer förrådsaktig. Det finns en jordkällare och i trädet utanför satt förra året en plastkorp som nu dock lyste med sin frånvaro. Isoleringen bestod av solblekt tidningspapper från 80-talet och i några av de raserade hyllorna kunde man skönja ett sånt där glatt prydnadspapper, rosa med vita blommor. De var dock borta nu med, förmultnade i regnet kanske.

Grogge-Bo, kom det hit gubbar och pimplade bärs i godan ro kanske? Pauser från älgpassen?

Hundarna är vana vid att jag stannar till här och filosoferar en stund – de tyckte att det var spännande de första två gångerna och speciellt när vi uppmärksammade plastkorpen i trädet, men nuförtiden sätter sig även Saga ner och väntar tålmodigt ut mattes fantasier.

Sedan tröskade vi vidare, in på en ny stig längs med den övermossade stenmuren som går rätt igenom skogen.

Ett vårtecken om nåt: sömndruckna ekoxar som chillar på pinnar.

Sooooool!

När vi kommit hem och vovvarna fått tuggis och matte en cappuccino så slog jag in ännu en påskpåse, till pappa och Heidi.

Massor goda ägg, en liten godispåse med huvudsakligen karameller och kolor (fullkomligt älskar att min barndoms gottepåsar finns som alternativ, de är så himla mysiga) och färgglada smälta-i-munnen-kakor, och så den här fullkomligt IQ-befriade men ack så hillarious Shaggy-tuppen:

“Huh?”

Jag var inne på ÖoB och fick syn på den här liraren och tänkte direkt att DEN ska pappa ha! Den var så himla ful och så himla underbar på en och samma gång och jag valde ut den allra mest vindögda och rufsiga och benen liksom lever sitt eget liv så fort man petar på den. Jag placerade den utanför pappas dörr och drog en vals i telefonen sen om att jag sett nån katt springa in i trappuppgången så det var bäst att han gick ut och kolla så den inte fastnat. Eftersom jag var lite rädd att någon mindre trustworthy granne skulle få syn på lirar´n och sno han. Vem som nu genuint skulle vilja det i och för sig.

På kvällen skulle vi se film och käka asiatiskt, sen visade det sig att vårt favvoställe hade stängt igen (absolut NOLL koll på vad som händer i “innerstaden” längre) och eftersom klockan var nio på kvällen på påskafton så var det inte så värst mycket annat som var öppet så efter en halvtimmes rundtur fick det bli pizza med beasås och oxfilé istället som kompensation.

På påskdagen vaknade vi som sagt upp lite groggy av tidsomställningen och det krävdes extra koppar kaffe för och få igång kröppa och sinnet tillräckligt mycket för att dra en kam genom håret och bege sig in till Linköping.

För och möta upp denna igen! Och hennes husse såklart.

(Observera mini-Kelly som virvlar förbi där i förgrunden)

Den här damen har börjat fälla, och det på samma sätt som Saga – stora, stora sjok av underull som aldrig tycks ta slut. Nu är det väl bara en tidsfråga innan Saga också drar igång så det blir jag som får stå och karda och karda tills jag kan skapa två hundar till av allt hår.

Kelly den lojala litar blint på att pinnen faktiskt kastas – luttrade Saga låter sig inte luras och följer pinnen med järnkoll.

Tjoho!

Det var av Marcus jag tjackade pollenmedicin för övrigt, synd att jag inte tog kort på dem för jag trodde i nån nanosekund att killen slängde åt mig en karta med Viagra – jag har aldrig sett små blå piller som allergitabletter förut men jomän.

Vi tog en tur runt Linköping, fotade och pratade om hur vi var som tonåringar. Känns som det var en helt annan värld nu.

Vårpiggt andpar som boat med snusdosa.

Tog det här kortet med andan (ha!) i halsen och kroppen på helspänn, beredd på omedelbar flykt. Djävulens avkomma till fåglar. Kolla deras ondsinta blick liksom. Planning.

Tyckte det här skriveriet var bra men nu när jag läser det igen så bah, njääee? Visserligen är jag ett direkt fan av fyndigheter men båda är väl lika bra på sitt sätt? Den där Boe kanske ville leva livet lite mer bekymmerslöst helt enkelt.

Efter cirkus två timmars promenad så landade vi till sist hemma hos Niklas där jag äntligen fick beställa mitt asiatiska käk, äta två sorters grillchips och kolla på The Hateful Eight. Och DÄR tog påskhelgredogörelsen slut för denna gång! Phu! Nu ska jag dra till Fågelsta och göra slut på en låda Chapel Hill.