Sommartider hej hej sommartider!

Även fast det var både väntat och efterlängtat så vart det lite av en chock och vakna upp klockan tio igår morse – en annan har ju börjat vakna 08 om mornarna och det är rätt awesome, dagarna blir ju genast mycket längre och man får så mycket mer gjort. Bra för samvetet med och inte sova bort hela förmiddagen bara för att möjlighet finns.

Så det var rätt länge sen jag sov så här “länge” och var dessutom helt groggy av tung sömn och vad jag nu förstått är en pollensäsong som redan ligger i startgroparna. Åkte in till Linköping och tjacka lite pollenknark av en medallergiker för och orka med resten av dagen.

Tar en paus i de ljumma vårjackepromenaderna och allt godisätande och blickar tillbaka till en lite kyligare helg då snön fortfarande låg djup längst inne i skogen och jag fick för mig att det var en superbra idé att ta helgpromenad på Håleberget, där jag förra året svor på att jag aldrig skulle sätta min fot under vinterhalvåret eftersom det är förenat med livsfara. Nå gissa vem som slideade, slirade, hängde och klängde sig hela vägen runt detta fördömda isbeklädda berg ändå?

Det är skillnad på hur mina vovvar tacklar dessa ständiga stopp när matte ska fotografera nån kotte eller extra fin grästuva. Saga hoppar runt och gnisslar och gnäller så man blir tokig, medans Idun helt sonika tacksamt tar emot pausen och placerar sin rumpa på närmaste torra fläck och kontemplerar över livet.

Hon håller sig även till diverse ris-och-ljungbuskar medans Saga ska balansera längst ut på de branta avsatserna och gärna hoppa emellan dem med. Living on the edge.

Jag vart väldigt förtjust i den här mer mörka, rustika redigeringen. Kontraster, det är min grej känner jag. Antingen superljust och färgglatt eller mörkt och kyligare.

Ett stycke inköpslista mitt i allt. Någon som var duktig med sina grönsaker iallafall.

Stora isformationer – tycker det är rätt fascinerande att vatten kan frysa i rörelse såhär. Svårt och tänka sig nu idag att det var så pass kallt för ett par veckor sen. Även fast hela skogen i och för sig ekade av drippande och droppande.

Ett stycke trollskogsväxtlighet.

 

Hundarna som till slut gett upp efter alla fotostopp.

Random ruin att posera på.

Var tvungen och sladda in till dikeskanten på vägen ut sen för och ta kort på vajande torrt gräs i vinden. Jag längtar tills den dagen då hela den här åkern är full av böljande, varmdoftande havre och en hel symfoni av syrsor så man både hör och ser sommaren när man susar förbi här med neddragna vindrutor.

Och nån gång ska jag väl ta mig in i den enorma ladan som ligger på gården här och som lovar jättemycket loppis och antikviteter.

Nu ska jag dricka upp min glammiga Tassimocappuchino och dra ut de fyrbenta på en betydligt mer safe promenad på plan mark.