Sen sist

Hej på er – hur går det för er där ute? Sen jag skrev sist har vi fått en helt annan vardag, säkert två gånger om. Och så kommer det förmodligen fortsätta ett bra tag framåt. Marcus är nu snart inne på sin tredje vecka att jobba hemifrån. Vi har fått nya direktiv på jobbet om att bara vara två på plats ur varje skift, den tredje får gå hemma på beredskap. Nu är det min tur, så jag har varit hemma sen i fredags då jag egentligen skulle ha åkt till jobbet och börjat mastodontveckan med sju dagar nattskift. Det innebär att jag har en himla massa mer tid till saker nu, så jag klagar inte. Men lite udda känns det allt.

Tur i det hela också är att min påskförsäljning tagit fart med buller och bång så jag har typ hundra ägghalvor att gjuta – efter en tid med minst sagt minimalt med beställningar. Folk prioriterar att bunkra upp med kött, mejeriprodukter och toapapper, inte lyxiga praliner.

Nåväl – jag tänkte bara dra igenom en serie sen-sist-bilder då jag upptäckte att jag helt glömt tömma min lilla kamera och att det där faktiskt fanns lite bildbevis på att jag gör annat än och skrota runt hemma i gummistövlar, hehe.

För typ en evighet sen känns det som, var vi i Linköping och åt god mat, sov på hotell, och fastnade hos Christoffer och Anna resten av kvällen och halva natten. Det sker så sällan att jag klär upp mig nu, så var tvungen att föreviga . Här hade jag också rejält med hårsvall.

Och här POFF – inge hår! Eller jo, lite då. När jag drog till Stockholm klippte jag ju av mig 80 % av det där svallet, tack och lov – känner mig mycket mer hemma i det här.

Annas tokiga och smått galna kisse fastnade på bild med.

Jag gick en frostnupen men solig vårvinterpromenad med farsgubben.

Bara ett par veckor efter det här så började grönskan spricka ut ännu mer.

Ett drömhus precis vid vattnet med stooooor trädgård.

Tre gringos.

Vi firade även jul (!) eftersom det på grund av en hel rad omständigheter bidde så att vi inte kunde ses tidigare.

Och de första blåsipporna kom redan i början av mars.

Bonusbild på hönor som spanar efter kajorna som flög förbi.

Marcus och Christoffer har bestämt att vi ska ha en serie cook offs, så innan corona tog fart ordentligt och det blev restriktioner vad gäller social interaktion så var de hemma hos oss för en första omgång.

Fem minuter innan de kom, kom jag på att vi inte satt fram några snacks och fixade en impromptu snacksbricka med det som fanns i olika delar av husen. Det finns rätt mycket ändå, hehe.

Denna cook off startade med ramen – C och M gjorde varsin variant och sen fick jag och Anna bedöma vilken som var godast, mest estetiskt tilltalande etc. Christoffer (till vänster) vann den här ronden, men så är han lite av en ramen-prins också.

Snabbspola fram till häromdagen, efter jobbskift och några låga dagar hemma då det var för blåsigt för och vara i trädgården. Till slut blev det vindstilla och riktigt varmt, och jag var ute och fixade för glatta livet. Vi bjöd hem till vårens första utefika, med en hallon-och-ricottakaka.

Här är några av projekten jag jobbat på – rabatterna runt hönshuset, samt två snabbt ihopfixade odlingsställen bredvid det nyflyttade odlingsbordet.

En Pullan i solnedgång.

Det faktum att vi båda är hemma tillsammans så himla mycket mer nu, och dessutom haft för vana och gå upp så tidigt ihop, gör att vi kan ta riktigt långa promenader och packa med oss frukosten då och då.

Hepp!

Marcus har bestämt sig för och bemästra brödbakande, till min stora lycka – så nu har vi käkat hembakt ett tag.

Kreationer vid strand.

Och en Kayla som fick en godis som landade under en sten.

Då bökar vi helt enkelt undan den som ett annat vildsvin.

Och igår drog jag igång projekt Göra i Ording Rabatten Runt Brunnen. Marcus hjälpte mig gräva upp buskar och stenar, sedan flyttade jag på all jord och bråte som fanns i vår provisoriska kompost bredvid brunnen. Hönorna var inte sena med och komma och inspektera.

Kayla är så duktig och låter hönorna vara, tittar gärna på dem men vet att hon inte får jaga och när hon går förbi dem och någon blir rädd och flaxar till, ser hon så himla skuldmedveten ut <3

“Men vad nu – vad är det som låter så förfärligt?”

Jo, det är grannbonden John som kommer med två skopor jord efter att jag messat och frågat om de möjligen hade någon jord över som jag kunde gödsla upp och använda. Guld värt det här alltså! Nu har jag en finfin hög med jord här vid staketet, till priset av en påse karamellpopcorn <3

Och om det inte blåser alldeles förskräckligt idag så ska jag nog fylla upp hela området runt brunnen med tidningspapper och kartong, och sen ösa jord över. Slipper förhoppningsvis på det här sättet och gräva upp hela rasket utan bygger nytt ovanpå istället.

Sedan blir det ut i bakstugan för fler chokladhalvor.

Hoppas ni håller er friska och har det bra peeps, ha en fin söndag!