Lite Covid-19, mycket Sthlm
Gomorron världen – vilken röra vi befinner oss i just nu? Marcus skulle handla på Citygross igår efter jobbet: hyllorna med pasta och toalettpapper var länsade. Kvar var bara den “konstiga” pastan som folk tydligen inte vill äta ens under kristider, typ bönpasta (som för övrigt är jäkligt nice imho).
Covid-19 sprider både sig själv och skräcken över världen och Sverige och det är svårt att inte dras med i paniken och hetsen. I torsdags fick alla direktioner på jobbet om att kan du jobba hemifrån, så gå hem. Vid lunchtid var det nästan lika tomt som det är nattetid eller iallafall sent på eftermiddagen. Det är lite kymigt, men jag försöker och inte dras med i just den där panikartade oron. Worst case scenario så stänger jobbet ner om någon visar sig smittad, och då får jag ännu mer tid till att skrota här hemma med höns, hund, trädgård och choklad. Alla introverter måste ju i hemlighet älska alla dessa karantänföreskrifter, hehe.
Nåväl – en kort update innan vi ger oss ut i solskenet (!) på långpromenad. Jag var ju i Stockholm förra helgen, och det var awesome. Bara det här och checka in på hotell själv, det borde fler göra. Så himla skönt med ett helt hotellrum för sig själv, breda ut sig i sängen, käka hur mycket skit du vill där eftersom det bara är du som ska sova i smulorna… jag beställde ju upp en flaska bubbel till rummet och när han kom med flaskan och två glas, så fyrade jag av världens smajl och ba “det är bara jag serrö så jag tar bara ett glas!”
Vilket påminner mig om senaste gången jag drog till Sthlm själv och skulle sitta och äta på en italiensk restaurang, där servitören kom ut säkert tre gånger och frågade om det “bara” var jag. Ja, inte har jag haffat någon random dude eller dudette som gick förbi här på gatan sen sist du frågade…
Nåväl, vi skulle träffas på Miss Behave Bar nere i hamnen, och från början var det ett ganska stort gäng som hade svarat ja på eventet. Men det slutade med att det “bara” var jag, Sara, min gamla teamlead Maria, och qualitydude Dennis som faktiskt kom. Men, att det “bara” blev vi fyra visade sig vara awesome det med – alla fick chans och prata ordentligt och vi kunde avhandla allt mellan himmel och jord och det var så jäkla härligt att träffa folk där 6+ år innan man sågs sist, och bara kunde plocka upp tråden och fortsätta spinna vidare. Vi gick igenom gemensamma IBM-ikoner och vänner, vad vi gjort sist, vilka jobb vi haft, förundrade oss som alltid över att IBM so far faktiskt var outstanding när det gäller dokumentation och dylikt, förhållandena vi var i då och nu, lättsamma ämnen likväl som tyngre. Så himla härligt, och jag kommer knappt ihåg om maten var god för det enda vi gjorde var och prata och ja, dricka vin och cocktails. Jag kan ha fått i mig liiite väl mycket vin och beställt vatten liiite väl sent, vilket resulterade i en otroligt vinglig färd hem till hotellet genom Gamla Stan och ett visst mått av helikopterfylla när jag väl skulle sova. Jag hade satt mig i sinnet att jag skulle ha med mig hem burgare hem som fyllekäk och parkerade på Burger King en snabbis innan hotellet. Där inne var det full on drama med kunder som skrek på personalen på engelska och uppenbarligen var oerhört missnöjda med sin hamburgare, eller servicen, eller båda. Så pass att polis tillkallades. När jag väl kom ut med min burgare och väntade på grönt ljus vid övergångsstället som den laglydige icke-08:an jag är, kom en annan dude fram – skitglad, hälsade glatt, presenterade sig som Morgan Freeman “but not the big one, the little one!”. Jag hälsade glatt tillbaka i mitt vinrus och vi småpratade lite, han frågade om jag haft en bra kväll, jag svarade jakande, han blev ännu gladare och önskade mig en fortsatt bra natt och drog igen. Stockholm alltså.
Dagen efter var inte lika munter kan jag säga, så det går vi inte ens in på, hehe. Det var iallafall en superb Stockholmsvistelse, och just det, jag blev också av med mer än hälften av mitt hår! Jag hade en och en halv timme och slå ihjäl innan incheckning på lördagen, så letade upp en drop-in-frisör, gav henne helt fria händer, och gick därifrån med 80% av mitt hår liggandes på deras golv. Otroligt skönt – jag försöker ju i omgångar låta håret växa och ha det långt, men det funkar inte. Jag orkar inte hålla efter det, och nu såhär i efterhand fick det mig att se lite äldre ut än vad jag är kan jag tycka. Men no more – nu torkar det på nolltid och jag kan slänga alla hårsnoddar. Yay!
Nu är jag ledig en hel vecka från jobbet, och ikväll kommer Christoffer och Anna hit för en första cook-off mellan honom och Marcus. Ramen står på menyn, och jag och Anna är domare. Kan bli spännande detta. I övrigt ska jag färdigställa mitt påskutbud och hoppas på lite beställningar till REKO-utdelningen nästa vecka där jag äntligen kan vara med igen.
Bilderna i inlägget är från en annan Stockholmsvistelse, jag åkte ifrån kameran så prick noll bilder blev tagna, förutom några halvdana i mobilen. Visst längtar man efter vår nu när man ser alla dessa blommor och torra kullerstensgator? Jag ska hämta ut en liten odlingstunnel idag med och stoppa in alla mina försådda blommor och kålplantor i . Hoppas på och ha blommor i nästan varje hörn av trädgården i år.
Ha en go helg på er peeps!
