Två överraskningar och en 30-åring

Phu, jag är helt slut mentalt efter de här veckorna – det känns som att det har gasat på i ett svep med veterinär, egna besök hos tandläkaren, tårtmakeri, jobba på plats alla dagar i veckan och nu dessutom jobba till 18 också. Och så planerandet av överraskningar såklart! För nu hade vi ju en viss person som fyllde hela 30 bast i fredags, och därmed lämnar de 20-nånting-åren. Nu är det dags för filttofflor, bridgeblandning och börja intressera sig för vilket grus vi ska ha på uppfarten!

Jag gick länge och fnulade på både present och överraskning, och hade en del idéer men ingenting som kändes sådär 100% helt rätt. Marcus pratade förra året om en 30-årsfest, men i och med varken energin eller ekonomin varit på topp så förkastade han till slut ett öppet hus eller hyra lokal, och sa att han nöjde sig med att fira litet istället. Jag kunde inte släppa tanken på en överraskningsfest ändå, men det är lite utmaning när vi bor som vi bor. Smusselförutsättningarna är lite utmanande.

Sen kom jag på det när jag var inne en snabbsväng och surfade på Ombergs Turisthotells hemsida. Vi har kikat på deras paket i omgångar och tänkt att vi ska åka dit och njuta, men det har alltid varit något annat som pockat på pengar och tid istället, eller så har det varit fullbokat. Nu såg jag att de hade fått in ett nytt paket som hette Vintermys, med övernattning, 4-rätters och frukost, till ett helt överkomligt pris. Och hur mycket bokningar som helst lediga! Då slog jag till.

Sen blev det ju rätt enkelt – då är vi ju borta hela fredagen, kommer hem lördagen, massor av tid att samordna en överraskningsfest med familj och släkt ju!

Eller nja. Sånt här projektande är ju aldrig enkelt, hehe. Det blev en del turer med att spela med när Marcus gjorde upp planer med folk, och hålla koll på vilka tider de sagt att de ska komma. Han hann nästan göra upp plan med sin pappa innan jag snabbt rodde in även honom i hemligheterna och bytte plats på allt.

Det svåraste var nästan att försöka beräkna om vi kommer trampa sönder varann i vårt lilla hus, eller om alla får plats. Till min glädje så kunde ju nästan alla jag frågade komma, men det gav ju en del utmaningar utrymmesmässigt.

Men ja, mer om det sen – nu fokuserar vi på turisthotellet en stund, och en rejäl bildkavalkad!

Eftersom Idun “lägligt” nog fick opereras förra veckan och behövde mer tillsyn, kunde jag be att få jobba hemma med henne under fredagen och rodda med alla förberedelser. Marcus var helt inställd på att Mats och Karin skulle komma till oss på kvällen, och sova över. När han sen kom hem och frågade vart Idun var (hade åkt och dumpat henne hos mamma) sa jag helt sonika att Idun inte var här. Och… (incoming olycksbådande musik) “din pappa kommer inte heller”.

“Va?”

“Nej. Vi ska åka iväg”.

“VA!?”

“Ta på dig igen så drar vi.”

Och drog det gjorde vi, i blixthalka och snökaos, haha! En väska låg redan packad i bilen med kläder och tillbehör, och bubbel väntade oss på hotellrummet. Det var en mycket glad och mycket överrumplad Marcus som fick skåla in sitt 30-årsfirande <3

När chocken lagt sig och vi båda blivit lite smålulliga på allt bubbel och relaxat i hotellets superfluffiga sängar, gick vi ner med våra glas och spanade in stället.

För det visade sig att vi var DE ENDA som bodde här just den här fredagen!

Så häftigt och ha allt det här helt för oss själva.

Ute föll mörkret, ljuset blev overkligt blått och snöandet tilltog och här inne var det så tyst och varmt, det kändes verkligen som att vi var mitt ute i ingenstans och vad som helst kunde hända.

Bordet var redan dukat för bara oss och väntade otåligt på att få bli serverat.

Och i skåpen stod massa Royal Copenhagen, allt porslin var blåvitt, love it!

Så var äntligen klockan dags för middag och vi kunde sätta oss och börja mumsa. Först fick vi in deras egna smör och två otroligt gulliga små minilimpor.

Sen kom första rätten – kål i alla dess former. Bakad, stekt, friterad, med en kräm på getost, honung och valnötter. Så. Gott. Jag har ju gått och blivit en riktig kål-lover på senare dar. Marcus uppskattade rätten, men är inte riktigt lika stort kål-fan.

Nummer två: bakat ägg, rökt abborre, kräm och crunch på palsternacka, brynt smör och friterade surdegsbitar. Också väldigt, väldigt gott.

Jag var i rejält splurge-mode och slog till på vinpaket åt oss båda. Haha, note to self – INGEN bra idé och beställa vinpaket till fyra rätter när du redan dragit i dig en halv flaska bubbel också. Det var glas och vin ÖVERALLT, orkade absolut inte dricka upp allt.

Liten paus i ätandet då vi drack av vin(erna), pratade, och lyssnade på musiken och en katt som skrålade utanför.

Sen kom huvudrätten in, och det var bland det absolut godaste jag ätit i köttväg; hjortkalv, med morotskräm, grillade morötter, plommon och portvinssky. Underbart karamelliserade morötter, köttet så mört att varenda tugga smälte. Det är såhär man ska avnjuta kött – sällan, men med exceptionell kvalité och vördnad när man väl gör det.

Upptäckte nu att jag inte hade tagit kort på efterrätten, det säger en hel del – även den utsökt, varm pumpakaka, havtornsmarmelad, vaniljglass, vit choklad och mandelflarn.

Vid det här laget var vi så mätta och dästa att vi inte orkade med och göra så mycket mer, än och placera oss framför brasan, dricka kaffe och äta praliner, och bara njuta av stillheten och att ha fått äta riktigt, riktigt god mat.

Medans vi satt där kom de och förberedde frukostbordet åt oss, och det var så gulligt att se hur de dukade för bara oss. Två av allt.

När brasan började dö ut, flyttade vi oss till rummet. Smuttade lite på vinet, pratade, läste om hotellets historia. Jag uppdaterade alla i den hemliga gruppchatten, haha.

Dagen efter vaknade vi utvilade och redo för frukost – i och med att vi var de enda där så fick vi själva välja när vi ville äta, och fick stanna så länge vi ville (vilket jag redan innan hade bett om, eftersom utcheck annars är klockan tio vilket hade inneburit ytterligare planering inför de två timmars dötid vi hade innan jag kunde ta med honom hem. Yikes!)

Liiite The Shining över korridoren.

Där nere doftade det gott av nybryggt kaffe och ljuset var bra mycket mer fotovänligt.

Våra två små ensamma äggkoppar hade fått sällskap av ägg och kaviar.

Och det var så himla vackert ute med rejält snötäcke.

Omberg beskriver det som att de fokuserar på kvalité framför kvantitet när det gäller frukosten, men nog fanns det en hel del att välja på ändå. Allt är antingen hemlagat, närproducerat och/eller ekologiskt. Äggen hämtas till och med bara någon kilometer bort, hos grannen med Alvastra äggbod.

Godast var sconesen med lemon curd, och kombuchan som var riktigt frisk till frukostmaten.

Kvällen innan var vi nästan lite skraja att vi skulle bli insnöade, så mycket som det vräkte ner. Men här var det plogat och fint.

Var tvungen att ta bild på den här söta lilla croissanten, jättefrasig och god.

Ser ni det gröna lilla ljuset från telefonen? Gruppchatten gick varm just då, med alla på väg från olika håll.

Så började då min quest att dra ut på tiden så mycket jag kunde så alla fick en chans att anlända och förbereda sig. Sanna hade tidigare erbjudit att vi kunde komma bort till dem i Ödeshög, under förevändning att jag skulle lämna någon pralinask eller så. Men jag tänkte att det var lättare att se till att vi kom härifrån sent. Blev dock lite nervigt där ett tag att försöka balansera det hela och verka naturlig och neutral när Marcus förhörde mig om eventuella fler överraskningar.

Skickade in Marcus i duschen efter maten (haha, schysst!) och skrev frenetiskt med alla innan jag själv liksom kom på on a whim att jag nog också ville duscha. Och drog uuuuut på det. Eva skrev att jag skulle kört ett halvt spa där inne med krämer, manikyr, hårinpackning – attans, att jag inte tänkte på det innan!

Försökte sedan fota en rödhake som satt jättenära utanför oss. Lyckades sådär, som ni ser.

Köpte lite mer tid genom att vilja fota mer. Det här gamla nattduksbordet exempelvis.

Komplett med fint kantband och allt!

Och en sista bild från balkongen, på Hästholmen där borta. Sedan var klockan halv tolv, och NU kunde vi åka hemåt! Hela tiden försökte jag lura bort Marcus i tron att nåt kanske var på G, kanske inte.

Nu bor vi ju så att det är stört omöjligt att inte se alla bilar som stod på uppfarten. När vi närmade oss var han först osäker på om bilarna tillhörde besök hos oss eller grannen (Lasse hade frågat grannen om de fick låna utrymmet bredvid deras lada).

Men sen fick han se Eva och Peters bil och DÅ kom överrumplingen nummer två!

Tadaaaaa! Chocken! Skönsången! Marcus både glad och förlägen!

Hela huset var fullt av folk och såhär såg det ut! Jag insåg nämligen att jag aldrig hade kunnat klara av att fixa med allt på egen hand, så lejde mamma och Lasse att åka ut på fredagskvällen med extra bord och stolar, och ställa i ordning allt. Mamma fixade dessutom käk, och Eva hade fixat tårtor och engångsartiklar. Miljöfrågan fick vika undan för det enklaste under omständigheterna.

Idun som var konvalescent fick följa med, och fick en ny bästis <3

Jag hade passat på och frossa i tulpanbuketter under fredagen också.

Vi åt, vi drack, vi fikade, Marcus fick presenter, mitt i allt ser jag i ögonvrån hur Mats och Karin anländer och skickar ut Marcus återigen utan att han fattade varför. Smidigt med en spontan tredje överraskning!

Han hade önskat sig bidrag till en airbursh, och fick tillräckligt av alla för att kunna köpa sig en med alla tillbehör redan samma dag. Lyx!

Evas goda tårta med maräng och hallon.

Och en rejäl flarra Ripasso!

Efter mat, fika, prat och fir, så åkte en hemåt och då följde de andra efter, så vårt knökfulla hus tömdes raskt på folk och kvar var Mats, Karin och en trött, överväldigad men glad 30-åring. Och så jag då. Lagom virrig efter att alla spänningar släppt. Tack alla för att ni kom så långväga och var med och överraskade!

Jag följde med mamma och Lasse hem och hämtade Kelly, som fått leva loppan hos grannen där. Sedan lagade Mats och Marcus middag, och de hade även packat upp symaskinen jag fick i julklapp – så det bidde en startlektion ihop med Karin, sen satt jag och testade olika inställningar och drack bubbel.

Åt ännu mera gott kött, drack ännu mera vin, åt tårta igen, och pratade och njöt av sällskapet.

De stannade till lunchtid dagen efter, Marcus fixade sconesfrukost och Karin tog mått på Fidan för att sy henne ett alldeles eget täcke <3

Behöver jag säga att vi totaldäckade under eftermiddagen? Vilken helg! Men Marcus var så glad, och så nöjd, och vilken tur att det dröjer 10 år tills nästa storfirande ska planeras, haha!