Lite random stugbilder och en ny hobby

Tänkte ta och krama ur de sista stugbilderna innan vi ger oss på Australien-och-vanliga-vardagsinlägg igen. Alla här i rummet ligger och snarkar just nu efter en rejäl tur till skogs på två och en halv timme, då får man passa på att knappra högt på tangenterna.

Här är alltså vår fångst efter Gränna – och en skål trattkantareller!

Grännaturen blev vår enda “längre” utflykt från stugan, annars satt vi mest här. Läste och myste.

Drack många koppar kaffe som av någon anledning smakade bättre i deras kaffebryggare än perkolatorn hemma. Dags för upgrade?

Tände många brasor såklart.

Saga provlåg varenda fårfäll som fanns, och de var ett par stycken.

En midnatt när jag precis slumrat till på sängen ropar Marcus att jag måste komma och titta genom fönstret – då har vi en sån vacker liten räv i trädgården som går och nosar på hundarnas bollar, börjar leka med dem och jonglera, och smyger sedan runt och scannar av deras spår. Fick tyvärr bara den här enda suddiga bilden, men så himla roligt och se.

Eftersom vi åt sena och långa frukostar så blev det att vi åt lagad mat bara en gång innan kvällen (och kvällssnacks…) och där hade vi faktiskt med oss mat för de flesta middagarna. Här Keldas thaisoppa och resterna från grillad kyckling ihop, tipstips!

Och här en variant av ljummen potatissallad som jag varmt kan rekommendera, finns hos min favvobloggerska här.

Potatis, kryddiga kikärter, grönsaker och antingen såsen i receptet eller en vitlökssås som vi fixade här, såå gott och räcker till många portioner. 

Mera bokläsning, och en godisskål som faktiskt räckte hela veckan.

Och här… HÄR har vi, mina damer och herrar och dem mittemellan, mitt nya intresse. Svamp!

Vad som började som en kantarelljakt lite på skoj, utvecklades till en nästan manisk sysselsättning i otaliga timmar till skogs. Jag har ALLTID värjt mig för svamp, inte gillat vare sig kantareller eller champinjoner pga deras sladdriga konsistens och utgått ifrån att samtliga svampar är likadana. Däremot har jag ändå alltid gillar och leta efter kantareller, för själva sakletandets skull och för att det är roligt att hitta ätbara saker i naturen och ge till andra.

Vi hittade trattkantareller och Karl Johan, typ de enda svampar jag kände igen. Och någonstans där kickade mormors flerårigt slumrande gener till och chockstartade en vetgirighet som inte var av denna värld. Några dagar senare ser korgarna ut som ovan. Jag har lärt mig flera soppor, riskor, kremlor och skivlingar, och vad jag absolut INTE ska plocka. Jag har gått med i två svampgrupper på Facebook och har två svampböcker som redan börjat bli hundörade. I kylskåpet står så kallade finska riskor insaltade inför en sallad som jag inte har en jäkla aning om ifall det kommer smaka gott eller inte – men det är så himla kul att upptäcka, plugga på och experimentera (om än försiktigt, vill ju inte sluta med njurdialys) och det har inte hänt mig på bra länge. Nu smakar jag på all svamp och frysen börjar sakta men säkert fyllas. Kommer dock ha himla svårt att äta upp allt i samma takt som det fylls på, eftersom varken jag eller M är/var förtjusta i och äta svamp från början så det är en learning curve även där. Vill ni ha någon svamp så säg till!

Nu idag ska jag faktiskt sätta mig ner och rensa ännu en full korg efter dagens skogspromenad, sedan ska vi försöka oss på en tur till Ica Maxi där 90% av Motala vallfärdar nu typ eftersom de firar 100 år och har massa extrapriser och bjuder på tårta och grejer. Det var fan kö i korsningarna i förmiddags och ALLA skulle åt det håller. Vi var de enda som körde rakt fram, haha! Hade gärna skippat helt men nu har vi startat projekt äta-så-billigt-som-möjligt och då är det svårt att värja sig för de röda stjärnorna i reklambladen. Wish us luck.