Hästar och höstfeeling

Vädret i år kommer gå till historien, sannerligen - nu efter all denna torka och tropisk temperatur, så är augusti fylld av regntunga moln och kalla nätter - igår var det tydligen nästan nere på nollan. Emellanåt kommer det några fina, varma dagar och då lyser alla löven upp som blev gula redan i juni och det känns som oktober. Helknas!

Jag kämpar på nu med att försöka strukturera och planera mera och gå från fladdrig improvisatör till stenhård tidseffektiviserare med tårtbitar a´la Blondinbella att fylla. Det är inte helt lätt kan jag lova, jag har ju ändå 32 års erfarenhet av cirka noll struktur och bara göra saker på känsla och när tillfälle uppenbarar sig, liksom. Men jag måste, om jag någonsin ska ro i hamn det här med och testa eget företagande och dessutom må bättre själv av lite (mycket) mer ordning och reda. 

Förra helgen gick faktiskt rätt bra - då hade jag skrivit ner tre saker jag skulle göra på lördagen, relaterade till bakning. Två saker på söndagen. Lördagen gick jättebra, jag gjorde alla mina tre uppdrag och stannade där - även fast jag kände att jag ville göra mer. Det är en jättebra träning, för det är där en av mina riskzoner ligger. Att fastna i något flow som jag inte orkar med och sen står jag där med berg av disk och halvklara projekt. Lördag gick också bra, jag hann/orkade inte riktigt med den fotografering jag tänkt men det var OK - själva bakningen var viktigast. Och dagen tog slut rätt snabbt på grund av att vi haft väldigt mjuka, långa mornar med kaffe och tidning/slösurf i sängen och ett långsamt uppvaknande som verkligen behövdes. 

Fotograferingen gjordes istället dagen efter, på måndagen, och den gick helt OK. Där är jag ju ovan vid att styra upp mer, mitt fotograferande är väldigt mycket känsla och impuls och när jag medvetet ska sätta upp en scen är det lätt att det både känns och ser litet styltat ut. 

Sen har jag jobbat en hel del med hemsidan, eller ja - är det jobb när man sitter och leker runt och försöker förstå sig på både Wordpress, WooCommerce och Elementor på samma gång och försöka snickra ihop något snyggt med den kombon? Och samtidigt sliter sitt hår och svär vildare än hin håle själv?

Då var det skönt att under gårdagen få ett litet break från allting och - rida!

39834974_389806301551780_5472852215683088384_n.jpg

Malin har börjat hjälpa till med några hästar som jag alltid passerar fram och tillbaka till jobbet, och som jag alltid tyckt är så otroligt fina. Därför blev jag himla glad när det visade sig att hon mer än gärna fick ta med sig kompisar också.

39786214_264879964236540_4120558548239253504_n.jpg
39760475_688879894779269_6461767744097353728_n.jpg

Dalina är den skimmel som Malin rider på - så otroligt vacker, en riktig sagohäst. Tre av hästarna är ju av den grövre storleken, och det är STORA hästar vi har och göra med här. 

39914720_226283684708937_5360002929233231872_n.jpg

Det här en Mo, en supercool, superlugn Shire-häst och ja, ni ser ju mig någonstans där bakom. Den här underbara jätten red jag - 880 nätta kilon under rumpan. 

39883535_328233687744941_2684693488754229248_n.jpg

Jag har ju prick noll erfarenhet av att lära sig rida, eller ja - 0.1 % då om man räknar med den dagen då jag och Malin var med på en faktisk lektion och jag åtminstone inte blev tillsagd att sluta misshandla hästkraken med min katastrofala sits. 

Det här är ju då en perfekt mjukstart för att lära mig en hel del själv bara av att göra, känna och testa, och det är tacksamt med en så pass stor och lugn häst. Dock rejält kämpigt emellanåt, när hon tyckte vi var klara och ville gå hem och jag konstant fick vända tillbaka henne åt höger. Jag är bra öm i hela kroppen idag kan jag säga. 

Men underbart var det, och så himla vackert i solnedgången att lunka fram en någorlunda rak kurs över stubbåker och inte kunna tänka eller känna efter annat än denna varelse under mig, och den ynnest det innebar att bli buren av henne.  Jag hoppas hon förlät mig för mina fumliga tyglar, om inte annat tar jag med mig äpplen nästa gång som kompensation. 

Tyvärr fick jag inte bilder på när vi faktiskt red, ville inte ta med kameran ut första gången och mobilen blev kvar i väskan, men nästa gång så. 

39899892_248812652440220_668342695608975360_n.jpg

Idag är inget inplanerat i min strukturkalender, så kanske ska ge trädgården och odlingarna lite omsorg nu när de blivit en aning försummade. Men med regn så klarar de sig ju rätt bra själva numer. Imorgon ska jag åter till kiropraktorn, gå på matmarknad, och på kvällen får vi eminent besök av Stefan och Rachelle som stannar över helgen! Vi har planerat in en tripp till Gränna, sen får vi se vad resterande dagarna har att bjuda på. 

Ta hand om er där ute!

 

Min arme kropp och ett dyk i kistan

Nu är det full rulle på skruttigheten här. Imorgon har jag en session hos kiropraktor inbokad, på grund av att min högra höft och ryggslut är ur led. Känns det som iallafall. Samtidigt har jag en yrsel som vägrar ge mig sig, som jag trodde var på grund av värmen och vätskebrist eftersom jag är så dålig på att dricka, men trots aningen svalare väder och att jag hällt i mig så mycket jag kan, så fortsätter det. Vojne vojne. Sjuksköterskan i telefonen frågade mig om stress, och jag vet inte riktigt vart jag står där just nu. Vad är stress, vad är sviterna av min tidigare stress, vad är kroppens svar på extremvärmen? 

Nästa vecka ska jag iallafall till vårdcentralen för och kollas upp, och imorgon är det som sagt ryggen och höfter. Helgen som var nu, var både underbar och konstig. Underbar för att det var skönt att vara själv hemma när Marcus var ute och tourade. Konstig därför att jag hade tänkt ägna helgen åt att baka och experimentera, men inget av det blev gjort förrän sista minuten och då ihophafsat och oplanerat - igen! Blir så trött på mig själv. Varför går jag tillbaka till att skjuta upp och vara sent ute och dessutom freestylea istället för och ägna tio minuter åt att planera bakningen innan jag sätter igång? Behöver jobba mycket mer på det här än vad jag trodde.

Dessutom blev Idun riktigt deppig - jag tror både hon och jag tyckte det var konstigt att bara vara vi två helt plötsligt. Hon var inte alls lika pigg och glad, ville mest ligga och sova i vardagsrummet och mitt hjärta brast en aning när jag trodde hon hade rymt sin kos men hittade henne på den plats vid åkern där Saga brukade ligga. Man märker att hon saknar sin storasyster, och så försvann dessutom husse och Kelly helt plötsligt, hon visste väl inte vad hon skulle tro. Mycket av min avoghet att stänga in mig i bakstugan i helgen grundades nog på att jag inte ville lämna Idun ensam i flera timmar när hon var som hon var.

I helgen ska det iallafall bli svalare väder, så då tar vi nya tag... jag har suttit nu och finslipat min faroanalys och bockat av allt som behövs innan jag skickar in en registrering till Miljönämnden. Dessutom skaffat bokföringsprogram och jämför nu företagspaketen hos bankerna. Det är nära nu. 

Anyway, jag tänkte visa lite bilder från när jag var i huset för ett par veckor sen och rensade ur min stora kista, som stått i mammas garage sen urminnes tider. Den står nu på vår altan och agerar förvaring för stolsdynor, men så här såg det ut när jag öppnade denna veritabla Pandoras Box och for tillbaks ett decennium. 

P1050836-1.jpg

En kista rymmer en jäkla massa grejer - jag hade stoppat i en salig röra av gardiner, tomma fotoalbum (?), massor gosedjur, gamla skolgrejer, brev i mängder och typ fyrtioelva andra saker. Idun blev helt matt. 

P1050837-1.jpg

Här har vi kistan, som har tillhört mormor en gång i tiden. Till vänster en hög med sångböcker och noter, som jag införskaffade när jag tänkte lära mig själv spela piano. Utan piano. 

P1050838-1.jpg

Ni som känt mig länge nu, kommer ni ihåg min drakperiod? Jag samlade på de här gråa drakprylarna och hade hur mycket som helst, köpte alltid minst en ny på alla marknader. Undan för undan har jag sålt av eller gett bort dem, men den här fanns undangömd längst ner i botten. Fullproppad med massa torkade, röda rosor som jag TROR kommer från ett ex så långt bak som Rickard. 

P1050839-1.jpg

En del saker blev jag gladare för och hitta än andra - det här kortet som jag fick av mormor, som är så himla fint. Man kan veckla ut det och ställa upp det ungefär som de gamla julpappersdekorationerna. 

P1050840-1.jpg

Gosedjur, i mängder - i alla år har jag haft supersvårt att göra mig av med gosedjur, har nog haft ett någorlunda onormalt starkt band till dem - hehe- och de är än idag lite av ett guilty pleasure (min besatthet av spelklor, hallå!) men den här gången samlade jag fakiskt ihop de flesta till att skänkas till Busfröt och sparade endast de absoluta godingarna. Den vita katten och hunden Bessy har varit med mig så länge jag kan minnas, likaså tigern vars bak är det enda som syns i bild här. Björnen kom något senare, men är så otroligt gosig och fin i sitt utförande. 

P1050842-1.jpg

Mitt projektarbete sista året i gymnasiet. En föreläsning om psykopater. Jag hade upplyftande fascinationer redan då. 

P1050843-1.jpg

Hahaha, de här var jag helt oförberedd på! Men jag kommer ihåg när jag köpte dem, jag var en nitisk förespråkare av allas lika värde och ville väldigt gärna se mig som free-minded och utmanade av normer (vilket ju sitter i än idag, fast nu känner jag att jag inte riktigt behöver nakenkonst på väggarna för att framhäva mina ställningstaganden) och de här korten representerade det. Svart-vita såklart, eftersom det var mest edgy då. 

P1050846-1.jpg

Hittade också helt otippat en VHS (har seriöst inte ens hållit en sån i handen sen jag var typ.. tolv?) som jag ärligt talat inte kommer ihåg vem jag fick den av, och som jag faktiskt inte ens sett ännu.

Det här är också ett gammalt favoritkort <3 <3 ska nog sätta upp det. 

P1050854-1.jpg

Blev väldigt glad över de här filurerna med - jag har ju en rätt stor hundsamling med alla tänkbara slags figurer i hundformat, men de här var "de extra fina". 

P1050855-1.jpg

Min legendariska berättelsebok! Kommer ihåg att det har orerats en hel del om denna bok under uppväxten men nu när jag bläddrade igenom den tyckte jag mest att den var pinsam, haha! Jag tyckte jag hade SÅ bra stories men alla är mer eller mindre rippade från filmer, serier och tidningar. Det skulle vara historien om Åke, terriern i parken, då som är lite originell och ganska roligt. 

Ett knivblock från IKEA låg gömt här också - jag tror att jag fick det som födelsedagspresent av Adde, vääääldigt tidigt i relationen, eller om det var Rickard - jag kommer iallafall tydligast ihåg hur besviken jag var över en så opersonlig gåva, speciellt eftersom jag redan hade knivar i överflöd. Men fick dåligt samvete över och känna så, så tackade och tog emot och använde dem never - tills nu då, då de faktiskt passar ypperligt i bakstugan! Så kan det gå.

P1050852-1.jpg

 

Brev från en av mina otaliga brevvänner - jag hade så otroligt mycket brevvänner ett tag. Satte in en annons i Frida som faktiskt kom med - en annons där jag eftersökte likasinnade introverter som inte alls diggade störiga diskon, inte hade så mycket vänner, som hellre gick på bio eller promenerade i skogen istället för och festa och prata smink och killar. Fick sådan OERHÖRD respons, det kom drösvis med brev instoppade i stora vadderade kuvert. Jag hade ett helsike med att gå igenom alla och välja ut ett begränsat antal ur den hög med ensamma, vänskapstörstande småtjejer som liksom jag kände att de inte passade in i normen och sökte långväga efter likasinnade. Minns att några var verkligt sorgliga att läsa, med tjejer som var utanför och/eller mobbade och bönade och bad att jag skulle svara just dem. Hoppas de alla tog sig igenom eländet och har rika liv och hjärtan idag <3 

Till slut hade jag typ 15 stycken som jag skrev regelbundet till, men det funkade ju såklart inte i längden utan tunnades ut till att omfatta en handfull trogna skribenter. 

Övriga noteringar då:

* Fanns det alltså ett disko i VADSTENA på 90-talet? Vart då?

* Åh CD-klubbar, var ni med i någon sådan? Jag tror att jag var det, inte säker, men kommer ihåg vilken oerhörd prestige det innebar. Att gå och vänta på en pryl i ett hårt, fyrkantigt paket skickat till MIG, en skinande ny CD-skiva som ingen lyssnar på innan, det var grejer det! Och apropå CD-skivor, så kommer jag och tänka på när Ginzakatalogen, min dåvarande bibel, anlände sisådär en gång i halvåret och jag satt och LÄSTE igenom hundratals skivsamlingar för och hitta mina favoritlåtar. Då fanns det minsann inget Google eller CTRL + S, det ni!

* Mitt favoritgodis är också salt. helst direkt ur karet.

* Vad fasen är "tugg-tugg" för något?

 

P1050853-1.jpg

När undertecknad sportade kort hår - just denna varianten utvecklades till en gräslig variant av hockeyfrilla när jag inte klippte mig på ett tag. Minns att jag var typ besatt av att håret bakom ögonen och i nacken inte skulle sticka ut på ett visst sätt. 

P1050856-1.jpg

Åååh kolla här vilken nostalgitripp! "Tatueringar" som gnuggas på med lite vatten.

P1050857-1.jpg

Flertalet stensamlingar hade jag bedömt värdefulla nog att packa ner också, hahaha - jag och alla mina konstiga samlingar. Nåväl, de passar fint nu i mitt vuxenliv med trädgård.

P1050858-1.jpg

Slutligen hade jag också denna enorma pjäs som är någon form av uråldrig Bibel-ish-bok med roliga illustrationer. Den köpte jag enkom som dekor för att jag tyckte det var snyggt med gamla böcker (tycker fortfarande!) och den här får nu tjäna som blompress. Amen. 

 

Slutet på en semester, inte likt någon annan

Så var sista semesterdagen här. Det känns inte alls som att jag haft semester faktiskt, mer som att jag helt enkelt och lägligt nog kunnat vara hemma under tiden vi flyttade till hus. Har ju säkert och göra med att dessa fem veckor har varit proppfulla av och komma till rätta, ta emot besök och anpassa sig till en ny vardag som husägare på landsbygden med allt vad det innebär. Marcus körkort var en enorm milstolpe för vårt liv här, vi kan typ dela in vår första hustid i livet före och efter det hände. 

P1050357-1.jpg

För jag ska inte sticka under stol med att det varit tufft - jävligt tufft. Att flytta till hus, komma i ordning här, kaoset innan saker började komma på plats, viljan att göra allt på en gång, hålla öppet för besökare, och samtidigt vara den enda som de facto kan ta oss in och ut...eller agera nyckelring typ och alltid vara med när Marcus ska köra. Jag har trillat dit åtskilliga gånger i  gamla stresspår och det har stundtals tärt en hel del på vår relation - samtidigt som vi gör det här underbara tillsammans som stärker den. Det har verkligen varit upp och ner. Och mest har jag fått kämpa med skuldkänslor över att jag ändå mått dåligt, när en av mina största drömmar gått i uppfyllelse och jag ständigt känt att det här ska vara "en av de lyckligaste stunderna i mitt liv". 

Jo, det ÄR det ju - men samtidigt, så ÄR det aspissjobbigt och flytta. Jag har gjort det en hel del de senaste åren.  Det är extremt frustrerande och börja om från noll igen med och bygga upp ett hem, vilja göra massor och ha allt klart NUNUNU fast det kanske inte finns varken finns ekonomiska eller energimässiga resurser till det. Och jag är ju inte frisk ännu. Den här sårbarheten kommer jag alltid bära med mig. Måste alltid lära mig att se nya tecken, respektera bristen på ork. Jag tycker ändå jag varit hyfsat duktig på och hinna känna efter, och haft vissa dagar då jag skitit i allt och bara legat på en filt och läst från morgon till kväll. Men ibland räcker inte det, utan jag måste ständigt ge akt på och kommunicera mera och se över mina rutiner - både de i huvudet, och de som utförs i vardagen. Eller kanske inte utförs.

P1050358-1.jpg

Men - i det stora hela, så är jag rätt stabil just nu. Att få spendera den här sista semesterhelgen själv var ett riktigt lyckokast. Det har varit så skönt att ränna runt och fixa och plocka på egen hand, i min egen takt, och låta det se ut som om en orkan dragit fram här eftersom jag min vana trogen gör tre, fyra saker på samma gång. Med rejäla pauser där emellan. Efter min bocka-av-to-do-listan-utflykt i Motala i fredags hade jag bara plats för en liten vovve i bilen, så Saga fick stanna kvar i huset över helgen eftersom mamma och Lasse även saknat och ha en fyrbent. Därför har det bara varit jag och Idun, som är helt nöjd med att lunka runt lite i trädgården allra pliktskyldigast för att sedan ta plats i soffan och vänta på och få dela kvällsmaten med mig. 

Igår morse var magisk - jag vaknade klockan halv sju på morgonen av att regnet smattrade mot rutan, och åskan mullrade. Fönstret var öppet (med rejält tilltaget myggnät) och doften av varmt regn letade sig in och var som en skön omfamning. Jag låg kvar och bara lyssnade en stund, njöt av ljudet, lugnet, Iduns tunga lilla kropp mot benet, och kände lukten bytas ut från ljummet regn till vått vete och havrefält - något som jag nu förknippar med doften av hemma. Efter en stund gick jag ner och satte på lite kaffe, gick ut i ösregnet och drog fiberdukarna av pallkragarna och kom in igen, blöt inpå bara skinnet. Tog med mig en kopp upp, drog av de blöta kläderna och kröp ånyo till sängs och låg kvar där med mitt kaffe tills regnet avtog tio minuter senare. Då slumrade jag en timme till innan jag gick upp och klädde på pallkragarna igen, och startade dagen. 

En morgon jag kommer bära med mig länge, där jag för första gången på evigheter verkligen kunde ha ro nog att bara vara i nuet och inte tänka på annat än ljudet av regn. 

P1050360-1.jpg
P1050363-1.jpg

Imorgon befinner jag mig på jobbet igen, eftersom jag inte tog med mig datorn hem. Och det känns faktiskt helt OK. Ingen ångest, ingen nervositet. Alls. Dels för att jag vet att det kommer vara lugnt, eftersom vi trots allt fortfarande är i början av semestersäsongen. Dels för att Swedavia är på väg bort. Och jag har fortfarande så pass lätta uppgifter framför mig. Dessutom mina jobbdagar hemifrån, som jag ser fram emot eftersom jag då faktiskt kanske kan få uppleva en sån där magisk, tidig morgon igen. Det ska bli skönt med lite rutiner, och träffa jobbarkompisarna. Trodde faktiskt inte jag skulle känna så igen.

Och ta tag i min verksamhet på allvar. I helgen har jag röjt som en tok i lägenheten, och nu är det bara ett berg av skräp som ska kastas, grovstädning som ska göras, och inköp av några bakprodukter för att jag sen ska kunna komma igång på allvar och få in regelbundet testbak av mitt tilltänkta sortiment. Jag fick mitt intyg från Livsmedelskursen på posten i veckan, ska gå en utbildning till om allergener, och börja skriva på min egen faroanalys som jag kan visa upp för Miljönämnden. När jag förhoppningsvis får mina fondpengar efter att ha sålt lite aktieandelar (de verkar dröja hiskeligt länge) ska jag investera i en liten tempereringsmaskin och sen, mina vänner - kör vi. 

P1050370-1.jpg
P1050376-1.jpg

Nu ska jag ta mitt sista glas semestervin och gå in till Marcus för och plöja ikapp serier. En annan positiv aspekt av att han varit borta nu, dessutom själv kört iväg och gjort massa saker med sina vänner, är att jag fått hinna sakna honom. Och det behöver man emellanåt. Jag känner det nu när han är hemma, att jag bara kan sitta och titta på honom av ingen anledning alls och börja le. För någon som varit för utmattad för några större ömhetsbetygelser och lyxen av att kunna känna efter ordentligt och inte bara stöta på trötthet, så är det stort. 

P1050377-1.jpg

Ha en underbar söndagskväll nu, så hörs vi - med lite lugn på jobbet kan jag nog komma ikapp med mitt bloggande av vad vi haft för oss de senaste två veckorna.