Fredag - Yellow Fellow, Pinchos och födelsedagssurprise

Semeeesteeeer! Gud så skönt att vakna upp en måndag och få knuffa sambon ur sängen men själv ligga kvar med en kopp kaffe och Instagram och höra världen vakna till liv utanför, och skita i och joina den på ett par timmar. Det här känns som mer semester än min ynkliga vecka i somras - nu har man ju faktiskt något och ta semester ifrån. Förra veckan jobbade jag non-stop alla 8 timmarna, shit has got serious efter sommaren och nu visas resultatet av alla nya procedurer vi jobbat med och speciellt Problem. Och det är tufft med förändringar.

Därför var det också extra skönt att sluta fredagen med att promenera ner till Linköpings innerstad och möta upp resten av gänget för och kuppa Hanna som satt inne på Yellow Fellow med Angelica och trodde att hon kunde fylla år i lugn och ro, utan nåt spektakel. Icke sa Nicke. Bara några meter ifrån henne stod Födelsedagsfanatikerna och blåste upp ballonger och klarade struparna inför allsång.

_DSC0005

_DSC0006

Här skulle vi storma in och brista ut i skönsång tänkte vi. Självklart med personalen varnad då. Men de övriga gästerna sneglade lite nervöst på alla sprängfyllda ballonger och vassa klackar.

_DSC0007

Sagt och gjort, in stormade vi, sjöng gjorde vi, och kastade en årsförbrukning av serpentiner på det överraskade, men glada födelsedagsbarnet.

_DSC0010

Sedan lugnade allting ner sig en smula och vi beställde in färgglada drinkar. Yellow Fellow har mycket gott i sortimentet.

_DSC0019

Och en lätt tropisk atmosfär.

_DSC0025

Komplett med vindspel av snäckor.

_DSC0026

Som jag faktiskt vart lite småkär i.

_DSC0027

Både Sanna och Kiddan råkade försäga sig i vår gemensamma gruppchatt på Facebook och båda ggrna räddade vi upp det men in i det sista trodde vi ändå att Hanna hade en viss aning om vad som skulle ske. Som tur var hade hon inte det! Men vi andra kommer nog ha en toppoljad radar för eventuella andra felsägningar i framtidens överraskningsplaner.

_DSC0037

Vi beställde in en pitcher med Strawberry Daiquiri och delade på 4 pers. Mumma!

_DSC0041

Dock kanske världens bästa drink att halsa flera av innan tapasmiddag. De är rätt mättande om man säger så.

_DSC0047

Brainfreeze!

_DSC0055

Angelica var taggad!

_DSC0068

För tapas på Pinchos!

_DSC0072

Pinchos har lite annorlunda utbud än traditionella tapasrätter, man får minisar av andra goda rätter också. Du beställer via en app i telefonen och väntar bara på att du får en trudelutt därifrån sen när du kan gå och hämta den. Sen betalar du via telefonen med om du vill, eller beställer in mer om du vill det. Interaktionen med personalen är nedsatt till ett minimum. Världens alla introverter jublar ikapp inombords.

_DSC0076

_DSC0074

_DSC0085

Här är mitt käk - miniplankstek, mini fish´n chips, räkor med aioli och såklart, gestost.

_DSC0088

Stort plus för att man kunde ställa upp brickan på den lilla hyllan mitt på bordet och således inte sitta och trängas med alla skålar överallt.

Minus för det röda skenet som var överallt, inte så fotografvänligt. Men det var nog inte tanken heller.

_DSC0090

Räkorna var absolut godast, vitlöksmarinerade och superdupergod aioli.

_DSC0094

Blev helt betagen av alla söta små minipannor och skålar.

_DSC0096

_DSC0101

Vi kämpade dock en del med de större munsbitarna, som planksteken - vi hade en minigaffel, men ingen minikniv? Servitören sa heller ingenting att det fanns ifall vi behövde och vi såg inte heller nån plats med typ extra salt och servetter och sådant. Jag och Hanna satt och pekfingrade fast vårt kött och drog småbitar med gaffeln och först senare fick jag höra att medans jag var på toa, hade de frågat och servitören sa att självklart fanns det kniv - och pekade på ett bord precis bakom hörnet framför oss, fullt med miniutrustning. Doh.

_DSC0110

Spelkorten från Göteborg åkte fram en stund med. "Vem tror du har mest grejer i sin handväska?" "Ja DET kom vi ju överens om sist att det definitivt är Rebecca...". Jag hade vid tillfället två par skor, en systemkamera och en bok i min. Utöver smink, nycklar, hårspännen, tuggummi, borste, pennor, småmynt, två par solglasögon och cirka tusen kvitton.

_DSC0113

Pinchos har cirkustema och det var clowner överallt - lite småcreepy faktiskt.

_DSC0114

Hittade en jätterolig Hollywoodinspirerad spegelplats.

_DSC0127

Det här är en ny pose jag börjat lägga mig till med. "Hemlighetsfulla flörtkulan".

_DSC0131

Placerade Malin framför spegeln med och knäppte ett Hollywoodkort. Malin som äntligen är brunett efter år av ivrigt medhåll från mig var gång hårfärgning har kommit på tal, och snyggare än nånsin.

_DSC0142

Försökte knäppa en helkroppsbild på mig men det var lättare sagt än gjort med ett objektiv som har en brännvidd större än min chipsbudget. Jag har nu börjat snegla på ett annat objektiv som kombinerar högt bländartal med zoomfunktion - apdyrt med mina mått mätt men det kanske är värt det för att slippa att folk vrider och vänder på kameran för att allt är för nära och får inte plats i bild. Kan ju inte begära att alla ska gå bananas med akobatik som jag. Kanske inte är helt praktiskt för min del heller när jag ska fota tempel i Japan sen och råkar klättra upp på nån antik helgedom bara för att jag vill ha med den där lilla stolpen i bilden.

Har haft kundmöte denna vecka btw, därav min lite formella klädsel med svart och kavaj.

_DSC0145

I luften hängde hästar och hattar.

_DSC0132

Vi avslutade med några drinkar och jag hade taggat för passionsmojito hela veckan men blev tyvärr grymt besviken - surt som satan och smakade inte mycket passion alls. Jag vart inte passionerad så att säga.

_DSC0167

Det verkade vara ett genomgående tema för dem att vara extrema med sina drycker för Angelicas hallon/lakritsskalledrink var åt andra hållet istället och alldeles för sockersöt. Synd för de har verkligen vad som låter som goda smakkombinationer och de är rätt dyra med.

_DSC0171

Sen hade vi egentligen taggat för utgång men nu är vi ju alla runt de trettio och blir golvade av mat istället för en spritindränkt dansyta, och begav oss hemåt med en nöjd Hanna som sov gott i bilen.

Sen besökte jag Pinchos återigen på lördagkvällen när jag och Adde skulle ut, men det tar vi nästa gång!

Fånga fjärilar och kajor med skumraket

Lagom mör efter en intensiv dag på jobbet. Längtar till nästa vecka då jag plockat ut den semestervecka jag har innestående sen i somras. Visserligen ska det bli nedåt 14 grader och regn typ hela veckan... men fine, då har jag anledning och inne och baka, krypa upp i soffan med alla våra filtar och bara läsa hela dagarna. Och ta itu med alla måsten då som jag så finurligt kom på i helgen att jag kan skjuta upp till min ledighet. Kändes som en alldeles förträfflig idé just för stunden - men nu? Not so much.

Ångrar dock inte att jag skippade allt skitgöra och låg i gräset hela lördagseftermiddagen dock. Det känns som att det var sista tillfället nu.

_DSC0555

Hittade en hel svärm av fjärilar bland mammas buskar, de första jag sett som inte är citronfjärilar som kör nån slags obskyr gruppaktivitet i luften hela dagarna.

_DSC0523

Sista greppet om sommaren.

_DSC0551

Framåt eftermiddagen kom ytterligare två fjärdedelar av familjen också och avhandlade livets väsentligheter på trappan.

_DSC0600

Kruktrollet lyssnade uppmärksamt.

_DSC0605

Sedan anlände Lasse och dök genast ner på filten med en solvarm tröttmössa till vovve.

_DSC0606

Mot seneftermiddagen styrde jag färden hemåt igen bara för och byta bil och sällskap och dra till Borenshult för lite lördagsglass.

_DSC0607

Där var det sedvanlig raggarbilsträff och tillhörande musik skrålandes i högtalarna.

_DSC0608

Adde bjussade på en glassbåt som gjorde sig väldigt bra på bild, och ännu bättre i min mage.

_DSC0616

Där satt vi och åt av hjärtats fröjd och tittade på alla fina bilar som rullade in.

_DSC0620

Sen tyckte Adde att han fått för mycket glass (!) och slängde bort en klutt som genast drog till sig ett annat, mindre celebert sällskap.

_DSC0629

Här gäller det att lära ungdomarna hur man näbbar glass på korrekt sätt.

_DSC0634

En av kajorna förärades med en bit skumraket.

_DSC0640

"Hmmm... skumt..."

_DSC0642

Till ungdomens stora förtret.

_DSC0644

"Asså...var e MIN raket?"

_DSC0645

Kajornas glasskung.

_DSC0648

Och kungen av veteranbilar.

_DSC0649

Sedan drog Adde iväg och krökade lite med polers och jag passade på att köpa en stor fet Vesuvio med kebabsås och surfa efter den perfekta sjöborredekorationen i soffläge. En alldeles perfekt chill lördag <3

Fransk kärlek

Klockan är lunchtid , ute skiner solen och inte ett moln på himlen och magen är full av Östenssons rågbäck och apelsinjuice - det är en alldeles underbar lördag och jag har egentligen en hel hög måsten som behöver betas av, men jag tänker skita i dem för stunden och åka upp till gräsmattan i huset istället och bättra på pigmentet. Men först tänkte jag bara slänga in ett inlägg medans jag dricker upp mitt kaffe och väntar på att magen ska lugna sig från glutenchocken.

Eftersom jag jobbat sent hela veckan och kommit hem mellan 23-03, så har Addes och mitt umgänge i stort sett bestått av mina frustrerade knuffar på honom de fjorton gånger hans alarm ringer mellan 06-07 om mornarna. Så igår möttes vi upp på International Street Market som är i Linköping nu, och lunchade ihop.

Förra gången köpte jag ju en hel hög med engelsk fudge eftersom jag förälskade mig i färgerna och smakkombinationerna - sen var det faktiskt inte så mycket smak på dem trots allt. Så denna gången nöjde jag mig med att bara titta på allt det fina.

Väldoftande tvålar och lavenderpåsar från Frankrike, som stora härliga karameller att ha framme och bara lukta på.

_DSC0479

Pinfärska frukter och grönsaker.

_DSC0480

Mer fransmän som stod och sålde salami och ost. Jag var väldigt nära på och köpa en korv som även innehåll getost men skulle gå en betänkar-tur och glömde bort det - ångrar det lite idag faktiskt. Hade kunnat vara helt awesome eller helt superweird.

Note to self med: måste åka till Frankrike. Det får bli nästa mål efter Japan. Deras stilrena hörnor väckte en plötslig längtan efter att uppleva små pittoreska franska uteserveringar med café au lait och croissants och artiga mustaschmän i silkestunna skjortor med äppelknyckarbasker som kallar mig madame. 

_DSC0481

Det här blev Addes food of choice - amerikanska hörnan såklart, där du får mest kalorier för pengarna och där jag spekulerade i om cheese steak var en faktiskt stek i ett korvbröd - komplett med friterad lök, avskedade svampar och friterad paprika.

_DSC0482

Addes California Steak Sandwich diffade dock lite från bilden.

_DSC0495

Jag som redan hade fallit pladask för Frankrike valde till sist en av deras rätter - vitlöksrostad potatis och kyckling i krämig blåmögelost med massa parmesan och svartpeppar ovanpå- SNUSKIGT gott kan jag meddela!

_DSC0488

_DSC0494

Hade denna stiliga herre bredvid mig medans jag väntade på att Adde skulle få sin mat. Honom hade nog inte ens Idun sagt nej till, nu när hon är löphynda och allt. De har till och med samma vita bläs. Tänk vilka goa små Idunsar det hade blitt <3

_DSC0487

Till sist kom Adde och avbröt mina valpodlardrömmar och vi slog oss ner på gräsmattan som alla andra hungriga Linköpingsbor.

Jag med sämsta hållningen i världen.

_DSC0499

Vi tog även en vända till efteråt och kikade efter dessert.

_DSC0483

Slog till på en näve turkish delight och olika baklavas, varsin fullspäckad kokoskaka med pistage och tranbär, och ett mandeläggsnäste som jag köpte enkom för att jag tyckte det var så fint.

_DSC0506

_DSC0508

Sedan lämnade vi matmarknaden för det här året och vandrade vidare till våra respektive jobb.

_DSC0509

Och nu efter våran lilla rågbräcksfrulle så tar jag med mig dogsen och en bok och parkerar min breda bak i på vår gamla strandfilt  och skapar mig en egen strandfiltsö som jag inte kommer kliva av på bra många timmar.

Vi hörs!

_DSC0484

Sommarhelg

Här går det undan, nästan lite väl fort - hade tänkt skriva det här inlägget förra veckan men dagarna bara for förbi och kvällarna likaså. Vi har ju annorlunda arbetstider på jobbet nu och jobbar både sen kväll, tidig morgon och beredskap, och under de "normala" veckorna kan det ändå bli en del 17 och 18 pass, vilket ger mig rätt få timmar att hushålla med under kvällarna. Samtidigt som det är nice att veckorna går undan - eftersom det för mig närmare avresan till Japan - så blir man aningens småstressad av det med och alla hundra grejer man fortfarande vill hinna med och göra innan sommaren officiellt dragit sin sista suck. På riktigt - nu snackas det ju värmebölja och skit. I augusti liksom. Vilken TUR då att jag tagit ut min innestående semestervecka i början av september - en perfekt lucka för den däringa värmeböljan att göra entré i Motala. It was meant to be!

Annars har det ju tyvärr inte varit så gott om de där härliga sommardagarna jag skrev om i början av sommaren, med iskaffe på balkongen och hundbad och ligga i solen och läsa massa böcker. Jag försökte med det en enda gång uppe i huset och det slutade med att jag rullade in mig i filten som en annan kålmask för att det blåste så mycket.

Men förra lördagen - DÅ var det iallafall en varm sommardag, tillika sommarkväll, och den spenderades i det sagda huset med grill och kubb i sann svenneanda.

Jag fick ett ryck och bara SKULLE ha sangria - hade en box Tre Apor vin i kylskåpet och åkte och shoppade upp halva citrusbeståndet på Ica Maxi - till och med så kassörskan noterade den ansenliga mängden. Sen hade jag en smärre orgie i frukt, bär och härliga färger hemma i köket.

DSC0306

Att jag inte druckit mer sangria alltså - det är ju den ultimata sommardrinken! Lätt att göra och variera, underbart vacker och fräsch och man blir så glad bara av och stå och slicea upp rent solsken.Som en jäkla Bravo Juice-reklam fast med alkohol.

DSC0323

Hela två burkar fick jag fyllt.

DSC0324Sen invigde jag mina fina Mason Jar-inspirerade muggburkar, från min celebration shoppingspree på Dollarstore i Hallsberg efter att jag köpt min bil, och packade en Sangriakorg.

_DSC0332Well look at that. Sommar i en muggburk. _DSC0348

Det grillades grillbacon som aldrig nånsin vart hårda, knappt ens när man brände dem till oigenkännlighet. The fettsvål is strong with this one.

_DSC0350

Apropå fett och svål, så hade någon samlat Iduns alla stackars stympade grisar i ett och samma hörn. Tillsammans har de nog grymtat ca 10 minuter innan de tystades för evigt och förlorade diverse kroppsdelar. Vildsvinet är inte riktigt där ännu men av hans min att döma har han just insett vilket jäkla elände han befinner sig i.

_DSC0353

Massa massa maaaat.

_DSC0357

Och mamma som nu joinat smartphoneligan och tjusningen med matrelaterade foton - Instagram nästa?

_DSC0360

Saga #nofilter <3

_DSC0364

_DSC0369

En ganska talande bild på den samlade dryckeslistan vi utgick ifrån. Vin, kaffe, whiskey. I tur och ordning.

_DSC0380

Adde är världens mest casual kubbspelare.

*schläng*

_DSC0381

*spankulera*

_DSC0382

Idun var lite tveksam till festligheterna. Hon har för övrigt varit rätt billig kan jag ju säga. Klon är helt OK nu och har växt ut väldigt bra. Dock har hon ju skaffat sig ett skavsår på smalbenet av bandet som höll strumpan uppe, och gjorde sen det hela värre genom att bita upp såret och nu i omgångar har hon varit på det under de få sekunder vi inte haft hökögon på henne. Så nu är det rätt stort och läker väldigt långsamt, och behöver egentligen gå icke-omlagt så luften gör sitt men då måste ju fröken ha tratt på sig. Och DÅ får man en blick som gör att man känner sig som världens sämsta människa omlott med frustrationen över att ingen ännu lyckats uppfinna nån slags jäkla telepatiapparat så man kan förklara det här med orsak och verkan och KONSEKVENSTÄNK hos hundar!

_DSC0386

Och när man talar om orsak till Iduns tvek så har vi den ju här när partajandet började urarta en smula. Mamma i spetsen för det såklart.

_DSC0388

Och jag har mer rumpbilder av min familj än vad som bör anses brukligt i kameran nu.

_DSC0389

Mörkret föll och likaså nivån på vinet i min sangriamugg.

_DSC0393

Så vi gick inomhus och fikade på kaffe, likör och min hallon/citron/marängpaj som jag hade fixat. Kubbspelandet tog sån tid att det hade hunnit bli störningar i paj-litosfären som synes men den var smaskig ändå. Oerhört syrlig.

_DSC0397 _DSC0404

Åts ihop med jordgubbsglass om Åke så beredvilligt visar upp, och en whiskeypinne på det. Ja, inte för min del då. Dock har jag planer på att börja bli en whiskey sour-drickare - det låter gott och kanske stillar allas förfäran över att jag inte dricker whiskey. Eller så blir det tvärtom när jag vanhelgar drycken.

_DSC0408

Och ungefär här kraschar jag sömnmässigt och blir helt slut av all sangria, bränt bacon och kubbspel så åker hem och dyker i säng. Bra skit!

Statuscheck Augusti

Jahopp, då var juli förbi och det är dags för augusti och göra entré. Den här sommaren blåste förbi helt. Jag som skrev om mina planer att dricka iskaffe på balkongen och återinföra pigment i mina celler? De hände ju väldigt inte.

På jobbet håller vi nu andan inför nästa omgång folk som kommer tillbaka efter semestern och det är väldigt mycket vardagslunk i hemmet just nu. Jag har åkt på någon slags halvdan förkylning som innebär att jag släpper ifrån mig ca 8 liter snor per dag och blir flåsig av trapporna som en annan kärring. Förmodligen efter att jag promenixade i monsunregn till bussen förra veckan efter jobbet, somnar som en dränkt sten på tåget och vaknar upp och lunkar ut på perrongen och upp till parkeringen, betydligt lättare än när jag steg på eftersom min väska låg kvar under sätet på tåget... den insikten slår mig såklart när det är alldeles för sent och trots min improviserade parkourtripp upp till tåget igen så hinner jag precis se dess arsle innan det parkerar sig 100 meter bort på växelspåret. Ett samtal till kundservice ger mig den lugnande upplysningen om att tåget kommer åka tillbaka till perrongen när nästa tur ska gå - om en halvtimme. Så där sitter jag och huttrar och svär och våndas i 28 minuter tills tåget behagar återvända och jag kan återförenas med min väska - och säga hej till den annalkande förkylningen.

Annars då, så suger livet ganska rejält för den här donnan just nu.

_DSC0270

Inte nog med att hon måste springa runt i diverse småsockor med larvig sockiplast som tål att jämföras med det lika förnedrande löpskyddet - hon får inte heller följa med på långpromenaderna med syrran och det största dråpslaget av allt är ju att det innebär mindre mat! Klokapselbrott är tyvärr inte och leka med så hon får stå ut med det här ett tag till tyvärr. Inte lätt och vara olycksfågel. Inte lätt och vara matte till en olycksfågel heller och ängsligt granska en kladdig och rödskimrande pulpa och försöka avgöra om den är för kladdig och för rödskimrande och då ta ännu en akuttur till veterinären. De borde seriöst skicka med kladd-och-färgskalor så man har NÅT hum om vad som räknas som för mycket. De ser ju ut så per default liksom.

Vad har jag mer för veckobilder i kameran... jo, här hade vi amerikanska pannkakor jag lagade förra helgen efter Icas recept. Kan ju inte låta det gå för långt mellan frukostbilderna liksom. Rekommenderar starkt amerikanska pannisar. De blir nästan som ett litet bakverk, en mjuk rund kaka - såklart därför det är alldeles för gott.

Åt dem med en burk av mammas jordgubbssylt <3

Så nu vet ni det och kan sova tryggt.

_DSC0245

_DSC0249

Hade också den här bilden - nu när solen visade sina sällsynta strålar i lördags. Man kunde riktigt höra hur alla växter oooh:ade och aaaah:ade.

_DSC0258

Hittade också en himla massa bilder på ungersk korv och inser att jag fotade ett helt korvgryterecept och en lovsång till dessa charkuterier som inte hamnat på bloggen ännu. Händer rätt ofta att jag hittar en massa bildserier jag tagit med en baktanke och sen helt glömt bort dem till förmån för något annat tema. Kanske dags och gå igenom alla "Random skit 2015-xx-xx" foldrar...

_DSC0547

Och den här bilden faller under samma kategori - jag skulle visa upp både mina nya sticklingar och min nya äggklocka - från innan sommaren när jag hamnade i nån slags stickling-craze.

Den till vänster heter Karlbergare och växer i rasande fart - den i mitten kallas Vandrande Jude, oklart varför - för mig får den tillhöra vilket trossamfund den vill, så länge den vandrar iväg i storlek så att säga. Ni kanske känner igen den från solbilden ovan och där har den ju tyvärr inte vandrat särskilt mycket. Kanske på grund av att jag googlade på den först häromdan och läste att om det var något den absolut inte ville ha, så var det direkt sol. Dags och inse att man inte utvecklar gröna fingrar på och gissa sig till saker.

_DSC0241

Och den häringa äggklockan fick jag av Adde när han kom hem från Prag. Den är för fin för och inte få visas upp lite random.

_DSC0242

Sådärja, då lyckades jag få ihop ett litet inlägg trots allt! Jag har faktiskt ett nytt litet recept på kolakladdiga godsaker som jag tänkte lägga ut med, men först måste jag få ur den där åttonde litern snor ur snoken och ta igen mig litet på soffan efteråt. Mycket varierande former av kladd idag...

En salig blandning av klokapselbrott och Göteborg

Jaha, nähä, det vart visst ingen bilbild. Bilen är hemma välbehållen, även om varenda kotte hade bestämt sig för och åka och campa i Örebro just den här fredagen - hela vägen från Hallsberg till Askersund och en bit till Nykyrka var det proppat med husbilar, husvagnar och lastbilar på vägen, så pass att det bildade en kö som omöjliggjorde snabbare körning än 60 på 90-väg. Jag hade tre bilar framför mig som otålig lade sig i ändalykten på varandra hela vägen ner till Askersund, där de fick sällskap av en skåpbil som svängde in från parkeringsficka precis framför tredje bilen som fick tvärnita och väja. Och jag låg ca 20 meter bakom den eftersom jag är extremt försiktig i trafiken nuförtiden. Tack och lov. Som sagt, jag fattar mig inte på mina medtrafikanter...

Men iallafall - när jag kom hem, mentalt slut och lagom mör efter den långdragna färden, så upptäcker vi att Idun har slagit av en klo på höger baktass. Och inte lite heller - klon är tudelad så att hela pulpan syns, röd och svullen, och rester av klon sticker fram och utåt på varsin sida. Jahapp, klokapselbrott. Hög infektionsrisk, måste åtgärdas direkt. Ringer Jägarvallen som vill att vi kommer in samma kväll, men när vi talar i telefonen kommer det in ett akutfall så då fick det bli lördag morgon istället. Jag förberedde mig på att få hoppa Göteborg men eftersom vovvarna numera har en mycket dedikerad husse så ordnade det sig - dock blir jag inte ens förvånad längre. Klart att nån av hundarna ska skada sig när jag äntligen lyckats fixa bilproblemet ordentligt.

Så tidigt lördag morgon drar jag in till Vadstena för att joina Malin och Kiddan i vår efterlängtade tripp till Göteborg. Strax innan vi ska stanna vid en mack och köpa frukostkaffe ringer Adde. Då hade vi kvällen innan satt på ett självhäftande bandage runt tassen för att hindra att hon slickar och att det kommer in skit. På morgonen nu så hade hon lyckats dra av det, och jag satte resolut på det igen. Adde transporterar jycken in i bilen med bandaget på, och väl framme hos veterinären öppnar han bagageluckan och konstaterar att jycken är kvar - men inte bandaget. Finns ingenstans och finna. Och hunden sitter där och smackar.

Jahopp.

Förklarar situationen för veterinären och eftersom de inte kan operera om det finns misstanke om föremål i magsäcken, så får hon kräkmedel för att säkerställa om det finns något där eller inte.

Det gör det inte - stackars Fidan hulkar och dreglar och Adde lider lika mycket han, men inget bandage kommer upp och vi har till dagsens datum ännu inte hittat det. Vart det månne befinna sig är det bara Fidan som vet.

Men i och med att hon fått i sig kräkmedlet så kan de inte heller vara säkra på hur hon kommer reagera på och bli sövd, så Adde får åka hem med en lagom groggy vovve och en ny tid på måndag morgon. Och vi gråter båda lite blod över det fruktansvärt onödiga i att åka in till Linköping  en lördagmorgon och betala en saftig dubbeljourtaxa bara för att Idun ska kräkas. Jag blir så upprörd och självanklagande att jag börjar grina där inne på macken och tjejerna försöker trösta med att gjort och gjort och nu är det enda rätta och köpa godis till frukost. Så jag tuggar i mig en brownie och en smoothie och efter ett tag känns det lite bättre. Vad ska man göra annat än och garva åt det idiotiska liksom.

Och igår då så hämtade jag hem en ytterst olycklig och nedslagen hund med tratt på huvudet och ett neongrönt bandage med ett litet rosa hjärta, så blir det konvalescens resten av veckan med smärtstillande och sårrengöring och extra många pussar.

 Och där tappade jag bort kontexten lite ser jag men det bidde iallafall så att jag tappade lust till och ta en bilbild där på fredagen och sen har det ju ösregnat och stormat om vartannat så det har inte riktigt varit läge och gå ut med systemkameran nånstans.

Men Göteborg var himla nice iallafall, jätteskönt att komma iväg med kompisar och bara ta det lugnt, shoppa och äta god mat.

Sushi exempelvis, blev vår lunch när vi anlände.

_DSC0118

Vädret var ju som sagt uselt tyvärr, med 13-15 grader och regn - sämsta sommaren på länge detta. Nu hoppas vi på lite förlängd. värme i augusti/september.

_DSC0120

Men efter shoppingrundan köpte vi med oss jordgubbar och bigarråer och varsitt glas vin upp till hotellrummet och hade det mysigt.

_DSC0124

Malin drack juice eftersom hon åt starka värktabletter som jag langat till henne, på grund av ett ryggskott. Men det går alldeles utmärkt och festa på det med!

_DSC0146 Shoppingpåsar överallt i sann tjejstökanda. Jag hade faktiskt avvarat lite pengar till och köpa nåt och hittade bland annat två perfekta, längre kavajer, precis sådana jag letat efter i flera år och så kostade de bara 250 kr styck. Tog en svart och en vit, kommer säkert med på bild snart._DSC0147Kiddan köpte med sig några små spel som vi körde lite halvseriöst medans vi gjorde oss i ordning för kvällen.

_DSC0149

Jag innan min omgång av iordninggörande - med regnrufsigt hår och ett stadigt grepp om min cava.

_DSC0156

Och såhär såg vi ut lite senare, nyfixade och tapastaggade.

_DSC0168

_DSC0172

Vi hade tänkt testa nya appresturangen Pinchos men de var jättefullbokade så vi gick till ett annat tapasställe som jag glömt namnet på, men som Malin ätit på innan och talade gott om.

10 rätter delade vi på, så himla gott! Bland annat gambas i chili/vitlöksås, heta köttbullar, kycklingvingar, getost med vinägrett och nötter, lufttorkad skinka och mycket annat.

_DSC0187

Servitören tog ett kort på oss men där var bara Malin fokuserad medan jag och Kiddan hade totalblurrade ansikten. Bordet bredvid oss var snälla och tog kameran istället när jag muttrade lite surt om fokusfailen, och de lyckades ju mycket bättre!

_DSC0192-2

Och efter den goa maten och vinet så gick vi faktiskt hem till hotellet igen, Malin kände av lite bieffekter från tabletterna och samtliga vart lagom matkomiga så det var inte läge för partaj riktigt. Nästa gång!

Istället piggnade Kiddan till när hon väl låg i hotellsängen och ville spela Du Swipa Höger halva natten istället och mitt i allt kom vi på att vi inte sett när frukosten var så Malin började rota bland alla papper men det stod ingenstans. Kiddan tog kommandot och ringde receptionen strax efter midnatt och frågade när frukosten öppnade. Undrar om de trodde vi var totalt uthungrade...

Men hotellfrukost är ju helig! Och den var öppen från 07-11 så kl 10 gick vi ner och bänkade oss med flera omgångar brieost, frukt och kaffe.

_DSC0195

Sen var det dags att checka ut och styra kosan mot Borås och Nelly Outlet, som Malin hypeat järnet ur - dock var det faktiskt ingen av oss som storshoppade där, det var lite mycket klädkaos och det mesta fanns bara kvar i jättesmå eller stora storlekar tyvärr.

_DSC0197

En hel del läckra skor fanns det men alla 37:or var slut såklart och jag hade ju redan köpt nya basicpjucks från H&M med spetsig tå och klack så behövde egentligen inte fler. Men ordet behöva är ju visserligen relativt i sammanhanget...

_DSC0196

Jag hittade iallafall en färgglad klänning med massa blommor mot beige bakgrund som stack ut lite ur mainstreammängden och som fick följa med hem. Och där slutar min klädshopping för denna sommar. Nästa rejäla shoppingspree blir i Tokyo. Eeeek!

Denna vecka går jag upp efter 04 nån gång varje morgon eftersom jag har tidigt pass och var superglad åt att få lite mer tid under eftermiddagen - hittills dock har jag fått minimalt med sömn på grund av krukhistoria x 2 (som vi tar nästa gång) och varit halvt död på kvällen så vi hörs igen när jag vilat upp mig lite.

Hallonkarameller och blåbärsbil

Något jag har liksom glömt lite och nämna, eller kanske pyttelite medvetet hållit undan, är ju det faktumet att jag nu köpt ny bil! Eller ja - jag har inte betalat den ännu, så den är väl endast 50% köpt om man ska vara petig...

Men vi har iallafall kikat runt varje dag på Blocket och alla de stora bilhandlarnas olika sidor och jämfört, funderat, jämfört lite mer, haft ångest (jag) och funderat ÄNNU mer så det osar ur öronen - och igår åkte vi upp till Rejmes i Hallsberg för och spana in en metallicblå liten Auris som har stått ensammen bland de svarta kombibilarna och väntat - på mig, inbillar jag mig gärna. Det är lika bra och erkänna det, jag är en fullständigt hopplös bilköpare. Hur jag än gör lyckas jag lägga ner en massa känslomässigt dravel i det hela, och går samtidigt runt och har ångest över om man valt fel och över hur mycket pengar man gjort av med. Jag blir en veritabel igelkott av spretiga känslor och nerver. Det var därför jag lämnade över halva beslutandet till Adde, men till syvende och sist så är det ju jag som måste säga ja också.

Och den här Aurisen hade liksom en del saker som talade för den. Den yngsta av de Aurisar vi hittills tittat på, blott fyra år ung från 2011 och till ett mycket förmånligt pris för den åldern. Den har däremot gått litet mer än de andra, äldre men det här går ju på ett ut. Och dessutom blå. I mina bildrömmar har jag alltid sett mig själv med min "pärla"  i skepnad av en svart eller just metallicblå sådan. Blått är ju min favoritfärg. Och det här var den enda blåa Aurisen vi sett. Nu ska man ju absolut inte haka upp sig på färg men som sagt... känslomässigt dravel.

Den har liten dieselmotor och går stadigt och lugnt, typ som jag. Och den har auxingång i stereon - hallå bil-lista på Spotify!

Jag har kallat den Blåbäret sen jag först såg den och Blåbäret får den fortsatt heta! Bild kommer imorgon sen när jag förhoppningsvis tagit mig och bäret hem i ett stycke.

Och apropå bär - jag köpte ju inte så mycket i Budapest men den här lilla asken med hallonkarameller kunde jag inte motstå <3

_DSC0076

Blommorna fick jag av mamma som gått omkring i trädgården och plockat en bukett till mig <3 underbar luktärt och stora, luftiga rosor.

_DSC0071

_DSC0089

_DSC0092

Jag ska ta mig en karamell till och dricka upp mitt kaffe så ska jag ge mig ut på en liten kvällspromenad med dogsen innan läggdags. Imorgon går jag upp strax innan sex och loggar in på jobbet hemifrån för och arbeta in några timmar innan jag flexar ut och tar tåget upp till Hallsberg. Wish me luck!

_DSC0099

Askersunds bilutställning´n shit

Förr-förra lördagen spenderade vi med svärfar och min egen farsgubbe plus Heidi i sällskap av mängder med muskelbilar i Askersund, på den årliga bilutställningen! Samma place som min headerbild kommer ifrån, hade tänkt försöka få till en ny här men den är svårslagen alltså.

Vi taggade lite på Ica Maxi-parkeringen först och inväntade resten av den kortege som vi skulle åka med.

_DSC0614

Coola snubben chillar vid farsans Cadillac - vår ride för dagen.

_DSC0615

En raggarvovve av högsta klass hade vi också!

_DSC0617

Sedan bar det av!

_DSC0627

Vi körde nercabbat, och det blåste en hel del... jag hade surat innan över mitt hår som var extra bångstyrigt idag och inte ville behålla sina lockar. Det problemet var ju över ganska så omgående här.

_DSC0628

Adde fick i uppdrag att fota oss men fokusen verkar ha glömts bort alldeles - ni kan ju se att jag fick the blowdry of my life iallafall. Helt sjuk volym efteråt! Hade dessutom massor hårspray i håret som vart alldeles utmärkt jämnt fördelat i och med detta, kunde forma det till en hjälm om jag ville och inte ett hårstrå smet iväg. Undrar vilken muta man ska tillhandahålla för att få det här till en reguljär hårvårdsrutin...

_DSC0632

Framme i jänkarhimlen!

_DSC0637

Många läckerhet som uppenbarade sig direkt. Här en utsökt rosa Oldsmobile.

_DSC0643

Det är så kul och se hur alla klär sig på sådana här tillställningar med - speciellt de äldre som förmodligen har kläder som faktiskt är ifrån någon av de tidepoker som representeras här.

_DSC0645

Cadillac är svårslaget. De är liksom veteranbilarnas ohotade kung med sina kromade betar och hungriga grill.

_DSC0646

Dock har ju Ford Fairlane blivit min personliga favorit under åren - en ljusblå eller kolsvart Crown Victoria står högst upp på min önskelista.

_DSC0650

Den häringa knubbsälen var så låg så han praktiskt taget bet i gräset.

_DSC0653

Och det här var nog en av årets bästa - en släpvagn gjord av fronten på samma bilmodell:

_DSC0655

Hittade tjejigaste bilen och vart råsugen på och dekorera en egen bil.

_DSC0657

En annan bil full med Golden Retrievers.

_DSC0662

Fader och avkomma.

_DSC0669

Nu hade vi kommit fram till godisstånden med! Dags att slå på hundögonblicken.

_DSC0671

Vilket resulterade i en pastellgrön sockervadd <3

_DSC0672

Sockervadden och jag i sprittans nytt kjoltyg som jag fick av pappa, från ett loppis i Stockholm. Och nej, jag är INTE gravid om någon drar efter andan här, klänningen hade lite bylsigare tyg framåt magen. Bra för mitt sockervaddsätande dock.

_DSC0674

Snyggfreaky motorhuv.

_DSC0675

Och den här skönheten: sönderrostad till max, översållad med dekaler som får PK-anhängarna att trilla av närmsta pinn.

_DSC0687

Med en het liten twist! Notera Heidi som står precis bakom värmevågen och får Schwarzenegger-face.

_DSC0688

Nu har vi kommit bort till alla motorcyklar med.

_DSC0698

Med en hel del antikviteter.

_DSC0699

_DSC0701

Och dags för en obligatorisk parbild.

_DSC0702

Och obligatorisk kromselfie.

_DSC0682

Sånt här är underbart - när folk går all in och blir en mobil liten utställning i sig. Av och till så blir jag sugen på och inreda i lite 50-60-tal. De här flätade termosarna säljs för många hundralappar i dagsläget så hittar du en sån för billig peng på nåt loppis så slå till och bli Traderahaj!

_DSC0713

_DSC0716

_DSC0718

En gammal bilbarnstol - den ni, mina småbarnsföräldervänner. Minimalt med krockskydd och tveksam säkerhetsgaranti.

_DSC0714

Även föraren kändes som i det lite yngsta laget.

_DSC0715

Här flanerade vi alltså runt och spanade in alla läckra veteraner, gjorde upp önskelistor och undertecknad fick klampa runt i lerpölar barfota. Strax innan hemgång fick jag dra i snöre och vann den här ståtliga herren som får avsluta bildkavalkaden. Vet inte riktigt ur de tänkte när de gav ett gosedjur rabiesröda ögon men bland alla perfekt bedårande teddybjörnar och lurviga nyckelringshjärtan så stack den här kraken ensam upp så jag var bara tvungen och förbarma mig över honom. Han har redan haft en dust med Idun och sitter nu något tilltufsad på kanten av sängen och skrämmer skiten ur mig om mornarna när jag slår upp mina dimmiga blå i hanses ilsket röda.

_DSC0737

Glass och allmän rant om trafikidioti

När jag sitter och skriver det här är jag nyligen hemkommen från en över två timmar lång skogshajk med min kusin Elin, i en intensiv jakt på skogens guld - kantareller. Facebook formligen svämmar över av bilder på folk som visar upp korgar stinna som katten Gustaf efter lasagne, och som normalt följs åt av en prosa som lyder nåt i stil med "Asså herreGUUUUUUUD det här var bara runt hörnet, det är SÅÅÅÅ mycket kantareller nu!"

Jag äter inte ens kantareller men jaktinstinkten tänds inom mig, och orsakade att jag spenderade över två timmar i Ödeby i lördags också. Då snubblade jag verkligen över en fläck med läckert gyllengula hattar, men det var också allt. Ett endaste lyckosnubbel. Resten av promenaden trampade jag och Saga runt över mossa och sly och jag försökte snabblära Saga att leta upp dem genom att upprepade ggr trycka upp en kantarell i nosen på henne och ropa "svamp Saga, svamp! SVAAAMP! Allt medan Idun uppgivet satt på rumpan på stigen och sörjde det faktum att vi för länge sedan passerat den förväntade tidpunkten för hemkomsten och dess inbringande av dagens dentastix.

Och samma sak idag - jag och Elin vandrade runt, runt på minsta lilla fläck i skogarna som visade "svampvänligt underlag" utan mer resultat än ett par stackars bebissvampar och en och annan singelsvamp i större format. Å andra sidan är stockholmarnas torp omringat av diverse stugor med tantingar som säkerligen inte gör annat om dagarna än och vandra runt sitt revir och plocka av sina hemliga gläntor. Skaffa ett liv liksom!

Elsa och Saga dock hade the time of their life, speciellt när Elsa visade vart det lokala sumpvattnet fanns.

Nä, det får bli ett senare tillfälle när man tar en heldag och vandrar så djupt in i skogen där inte tantingarna nått ens och ha hårdtränat Saga innan dess.

Annars så vart det en hel halvdag för oss i Söderköping i lördags när vi avlade vårt premiärbesök för i år hos Smultronstället. Vi kom dit och möttes av en kö som ringlade sig ända bort till båtarna, och det visade sig att vi skulle få spendera närmare en timme i den innan vi kunde sitta ner och beställa vår glass. Det var bara ren envishet över det faktum att vi åkt en och en halv timme för och käka den här förbannade glassen som höll oss kvar i kön. Under tiden kunde man stå och ge onda ögat till de övriga gästerna som satt och nursade sin ynkliga lilla kvarvarande glasskula i ett försök att dra ut på vistelsen.

_DSC0035

Men till sist kom vi in, och svullandet kunde börja! Vi båda valde varsin glass som man fick ett bakverk med i. _DSC0038_DSC0040_DSC0042

Min var fylld med vanilj och brownieglass, grädde, marshmallows, en brownie, nötter och chokladfudgesås. Addes ungefär samma fast med kola och en munk. Jag satt länge och väl och övervägde nåt syrligt, friskt mot en chokladbomb. Chokladbomben segrade denna gång.

_DSC0043

_DSC0045

Jag var övertygad om att jag skulle kunna äta upp hela sockermonstret utan problem, men jag överskattade tyvärr mitt sockersug. Jag är ju en saltmänniska va, choklad och socker är awesome fast i små mängder för min del. Efter all sås, marshmallows och den supermäktiga brownien så kändes det som att jag försökte pressa ner en lampskärm i halsen. När jag lyckats få i mig chokladglassen och en tredje vaniljkula visade sig under den, då var jag tvungen att ge upp,.

_DSC0058

_DSC0059

Men kolla så mycket jag ändå lyckades få i mig! Mer än Adde iallafall, och det är viktigast.

_DSC0060

Adde som fått ett ryck nu inför sista semesterveckan och börjat ha glasögon på heltid och odla litet skägg. Solbränd som fan med. En annan har också lyckats få lite, liiite färg men vet inte riktigt vart den tog vägen den här dagen. Jäkla Irland och dess pigmentförstörelse.

_DSC0055

Vi hade tänkt och stanna ett tag och flanera runt i Sörping, men klockan vart så mycket efter allt köande och vi hade passerat hundarnas middagstid med råge och då vet vi att Idun kommer gå bärsärk. Det får bli flanerande nästa gång istället.

_DSC0065

På vägen hem pratade vi en hel del om bilar och trafiken. Tre olyckor i rask följd läste Adde om på nyhetssidor medans vi köade, och vart lite orolig att det var Sofie med familj när en av dem skedde i Örebrotrakten. När vi passerat Linköping så körde vi Borensbergsvägen, där vi nu i princip varje gång vi åkt har sett helt idiotiska omkörningar och wannabe-rallyförare. Vägen är full av skymda kurvor och därför är det väldigt mycket heldragna linjer och fartkameror. Inte för att det verkar bekomma folk överhuvudtaget. När pappa skjutsade oss till Linköping inför Budapest var vi otäckt nära och bevittna en frontalkrock när vi blev omkörda i en kurva, heldragen linje, av en Volvo. Med mötande trafik. Volvon hann köra in framför oss med knappa 2-3 meter till godo. Hade han dragit in i den mötande bilen hade det varit 90% chans att nån av dem studsat in i oss på motsatt körfält. Det är skrämmande. Och det här ser vi varenda, jävla gång. Jag är ständigt medveten om alla bilar runtomkring mig nu, ständigt beredd på att alla andra är fullständiga idioter. Jag är inte världens bästa bilförare själv men jag gör inte de här uppenbart idiotiska tilltagen där inget hänger på din skill som bilförare utan enbart din tur - om det är en bil bakom det där krönet eller ej.

Och nu efter ett litet krön så möter vi då en husbil med en rad bilar bakom sig. Och där är den längst fram i full färd med och göra en omkörning, långt ut i vårt körfält eftersom husbilen var bred. Det var ca två Mississippi tills vi hade kolliderat med varandra. Adde hade sinnesnärvaro nog att sakta in, vi hade turen att ha en parkeringsficka på höger sida som han rullade in i. Hon insåg inte att vi svängde höger, fick förmodligen panik, kastar sig in i en skarp högersväng in igen bakom husbilen som nu dessutom har bil nummer två farligt nära - denne bromsar kraftigt in och precis då får bil nummer ett sladd under sin sväng och fortsätter ut i diket. I en nanosekund tyckte jag att det såg ut som att hon skulle dra in i husbilen och då höll hjärtat på och stanna. För då hade någon av dem, eller någon av de bakomvarande bilarna, kunnat dra rätt in i oss med där vi stod stilla på parkeringsfickan.

Nu hade tjejen i bilen en sån satans tur. Bilen voltade inte, utan fastnade med ändan ner i diket. Bilen bakom hann bromsa in och stanna och de andra bilarna reagerade alla exakt likadant och hade saktat in och kunde köra om. Och som grädde på moset hade vi räddningstjänsten bakom oss, som också parkerade där vi stod och genast skred till action.

Och jag blir så fruktansvärt arg och ledsen. Idag är det exakt en vecka ifrån den dagen då jag förlorade min faster och höll på och förlora min pappa förra året. Inte på grund av omkörning då men ändock på grund av andras allmänna idioti och vårdslöshet i trafiken. Sedan dess har det varit tre tillfällen med denna inberäknad, där det har varit sekundnära och smälla - samma sak där. Plus när jag vart påkörd bakifrån för två veckor sen. Plus det faktum att jag nästan dagligen nu läser om olyckor som sker runtom Linköping-Fornåsatrakten, vägar som vi åker på när vi tar bilen till jobbet och KONSTANT ser tillfällen där det kunde gått riktigt illa. Vad är det MED folk!? VARFÖR har alla så satans bråttom, och är så förbannat otåliga, att de riskerar sina liv i så uppenbart farliga situationer för och vinna några futtiga sekunder? Alla som kan matte någorlunda kan räkna ut vad du vinner på att ligga ett par km över hastighetsgränsen och de sekunder du "vinner" när du slipper ligga bakom någon. De blir sällan ens mer än ett par minuter. Jag vägrar tro att folk tycker att de där minutrarna är så jävla viktiga. Jag tror att folk helt enkelt har en övertro på sin egen dödlighet och är alldeles för egotrippade för och kunna ligga bakom någon och såsa i fem minuter för att öka chansen att komma fram till liv. Det är så JOBBIGT att ha en långsammare bil framför sig att de inte ens kan vänta på fri sikt utan gasar på och tänker "Det fixar sig nog!" Kommer det nån så kan jag hantera det!"

Och så tänker de inte på att jovisst, DU kanske fixar det - men tror du också att bilen bakom dig som kanske inte är med på dina tvära kast fixar det? Eller personen i bilen du möter som får hjärtsnörp över att du plötsligt är tio meter framför dem där de minst väntade dig? Det GÅR inte att vara ego i trafiken - du MÅSTE vara objektiv! När började folk glömma det? Eller började tro att man är superman som klarar sig ur allt? Man kanske inte möter en bil, men vi bor i ett skogslandskap - det kommer rådjur, älgar, vildsvin ur de skogsbryn som hör till kurvorna. Folk slutar tänka, de bara GÖR.

Så snälla, bli aldrig en sådan egochaufför att du slutar vara objektiv och uppmärksam även på vad andra gör, och inbillar dig att "sånt där händer inte mig". Nej, förhoppningsvis inte, men ta då och eliminera dina egna bidrag till den risken. Så har du iallafall kommit halvvägs.

Och ja, utgå ifrån att dina medtrafikanter är idioter... även mig. Kk thx!

_DSC0066

Resumé

Den här underliga sjukskrivnings/semesterkombon börjar närma sig sitt slut. Imorgon börjar allvaret igen. Förutom Budapest kan jag tyvärr inte känna att jag haft någon vidare vecka för vila och återhämtning. I fredags var vi inne med båda hundarna på en och samma gång i Linköping, hos Jägarvallen. Idun hade haltat mycket hela veckan och inte kunnat gå på några långa promenader. Sagas öga är sämre och nu har dessutom det fina, blåa ögat fått en ful, äcklig liten beläggning tvärs över irisen. För Saga fick vi beskedet att fortsätta med de droppar som lokala veterinären här på Ekön dömde ut av okänd anledning, bara att vi måste ge mer frekvent ett tag, 4-6 ggr/dag. Det gör mig ju lite frustrerad att vi körde de här fyra veckorna med annan salva och dyra droppar på inrådan av Ekönvetten och allt det mynnade ut i att åka tillbaka in till Jägarvallen (på hans förslag), som ställer sig oförstående till att han förkastat  Isopto-Maxidex och bara ber oss öka dosen. Oerhört onödig process, och nu kommer jag nog droppa Motalaveterinärerna helt och bara anlita dem till vaccinationer.

Hos Idun är det höfterna som spökar, det konstaterades ju att hon hade dåliga höfter efter att en röntgen gjordes sist. Istället för och köra intensivkur eller börja tala om operationer, så fick vi nu antiinflammatoriskt vi ska köra med ett år till och börja med, en liten dos per dag, och sen ta ställning till hur det ser ut efter det. Så inga drastiska ingrepp tack och lov, men det tär ju ändå på en, dessa ständigt återkommande problem mina stackars vovvar har och oron över hur det kommer utveckla sig framöver.

Mitt i allt har Skodans koppling lagt av igen, vilket orsakade ännu en incident i en uppförsbacke med bilens oförmåga att lägga i ettan för och köra iväg. Så nu är det jag som får boka tid med banken i veckan och förhandla om lånet, förhoppningsvis kunna utöka det och få in lite cash på kontot och sen ge till Adde - så får han roa sig med och hitta mig en bil på sin semester. Jag befattar mig inte med det där nu.

Så ja, mitt humör har ju inte varit på topp direkt och nu börjar vi dessutom med nya arbetstider på jobbet, så jag inleder med 14-22 hela veckan. Förhoppningsvis är det lugnt så jag kan komma ikapp med saker som inte hanns med innan sjukskrivningen.

Sjukskrivningen ja, jag var och röntgade mig i fredags med så att det finns plåtar på nacken skickade till läkaren som undersökte mig. Förmodligen syns det ingenting men bra och ha det gjort iallafall. Lite mer "krasande" än vanligt har jag märkt i nacken nu senaste dagarna, men återigen svårt och säga om det beror på olyckan eller att jag sovit konstigt, har ju fått ta min tillflykt till soffan under Addes snarkfanfarer bland annat.

Men men - det har ju funnits positiva stunder med under veckan såklart. Jag har ju turen att ha en underbar sambo som gör allt han kan för och underlätta för mig på alla sätt och få mig på bra humör, och vänner som vet hur man muntrar upp.

Det har funnits soliga dagar (även om de verkar vara ett minne blott nu - vafan hände med den här sommaren egentligen) med långfrukost i sängen på nybakade scones.

_DSC0502

En sulten vovve som alltid lockar fram skratt. Tungtrick!

_DSC0517

Mungipor!

_DSC0518

AFSLAHFSBLAHARG!

_DSC0519

_DSC0520

_DSC0521

Medan vi var och stekte i Budapest så stekte solen på min balkong och nu har jag små minisar av allt möjligt.

Sockerärtor!

_DSC0531

Tomater!

_DSC0534

Smultron!

_DSC0533

Och de här små minibladen som växer ur min kruka med det större resultatet från Ica Maxipaprikor men som jag inte har en aning om vad det är för nåt!

_DSC0535

En Malin som kom hem till mig för lite Bråstorpshopping och lyxlunch med bara goda favvosaker.

_DSC0596

Schyssta meloner och allt det.

_DSC0597

Bumlingar till jordgubbar.

_DSC0599

Och massor halloumi - både vanlig och chilikryddad.

_DSC0603

Instagramarrangemang. När får vi in det ordet i ordboken, goa Akademiska-folket?

_DSC0598

Läckerheter.

_DSC0606

_DSC0607

Den här godingen är en camembert som jag införskaffade i Budapest från en delikatessbutik, och ängsligt vaktade i minibarens kylskåp och sen höll på och glömma. Jag kom på det när hotellreceptionisten frågade oss om vi tagit nåt från minibaren vid utcheckning. Jag formligen flög upp till rummet igen för och rädda min stackars ost, till det döende ekot av Addes uppgivna "men jag FRÅGADE ju om du hade med allt!"

Men det var den värd, för den var riktigt, riktigt mumsig!

_DSC0608

Och den här godingen kommer ursprungligen från Mjölby, jag har aldrig glömt henne i en minibar men vi ska till Göteborg tillsammans om några veckor och befinna oss på ett styck hotell, då vet man ju aldrig vad som kan hända.

(Please disregard underkläderna som hänger på elementet... vårt torkskåp är kasst så vi får alltid ta upp alla nytvättade kläder till slut och torka klart dem i lägenheten. Fördelen är att det luktar nytvättat i ett par dagar och speciellt i närheten av elementet och Iduns bädd. Det neutraliserar hennes fisar iallafall)

_DSC0612

Nu ska jag se om jag kan fixa det sista Budapestinlägget och sen ska vi dra ut på skogspromenad. Väntar besök till kvällen av pappa och Heidi som ska få ungerska souvenirer, och nånstans emellan ska jag försöka tjuva lite rabarber från mammas trädgård och sen ikväll kanske jag hinner måla mer på min skänk. Eller bara lägger mig i soffan med en fet chipspåse och kollar på film och slappar järnet sista timmarna. Vi får se vad energinivån ligger på.

_DSC0605

Från pest till Budapest

Tja tja bloggen! Nu har de varit en himla händelserik vecka sen sist. Många gånger har jag tänkt sätta mig ner och skriva och fixa med bilder men har helt enkelt inte orkar. Igår var go-live-datumet för projektet jag varit involverad i och sista dagarna nu har jag suttit på kvällen och pysslat med diverse work instructions och annat smått och gott som jag vill ha med i dokumentationen. Och nu förhöll det sig som så att jag tillbringade den här go-live-dagen med att vara sjukskriven. Wunderbar timing där.

Sjukskrivning tänker ni, vad har hon nu gjort... sist var det ju min onda arm som gav mig respit från och arbeta, är det månne ett spattigt ben den här gången? Slamrande ögonlock?

Näe, faktiskt så är det nacken. I lördags var det nämligen min tur att vara med om en krock. MENDETÄRLUGNT!  Inget brutet eller mosat eller ens blåmärke-igt. Men jag kan ju ta det hela från början...

För det börjar faktiskt med ett scenario som ni alla är bekanta med just nu, iallafall ni som varit med ett tag. Det börjar ju närmast likna en tradition, inte sant? Saker-som-alltid-dyker-upp-när-jag-allra-allra-minst-villha/behöver/har råd. Eller ja - jag varken vill ha, behöver, eller vill ha råd till skiten.

Skodan brakade ihop såklart. Lite. Bara lite. Det gick typ inte och lägga i backen. Eller ettan. Eller någon växel. Det blev en liten scen med en liten blondin i  en liten röd bil i en styck rondell och det gick inte och lägga i ettan och den lilla tjejen kunde ha gått ut och knuffat bilen ur vägen med ren adrenalinrush och  vitglödgat raseri. Kort sagt så vart det tjall med kopplingen eller växellådan och alla vi som har ägt eller äger en bil känner genast hur det knyter sig i snåltarmen när vi tänker på vad just DE sakerna kan krypa upp i för summa och reparera. Skodan är ju i det stadiet nu att kostnaden för vissa reparationer är högre än vad bilen egentligen är värd, så hen har tyvärr ganska så begränsat utbud av "godtagbara" fel att välja på.

Den här gången orkade jag inte ens psykbryta - ja förutom den lilla incidenten i rondellen. Men annars så var det liksom... jaha. Dags igen. Några tårar klämde jag väl fram för sakens skull, men nu är min ståndpunkt ganska fast i att nästa bil ska komma från ett lån och en auktoriserad bilhandlare som gör minst en reklam på Mix Megapol. Så beslutet och skippa Skodan är ganska lätt.

Åke är ju våran go-to-släkting för bilkoll så tänkte att han kunde få ge sin input med innan jag dömer ut Röda Faran. Han skulle anlända under söndagen, och Skodan valde att strejka på tisdagkvällen. Så fram till söndagen fick jag lösa mina dagliga reserutter medelst fordon med olika workarounds.

Allt gick bra fram till lördagen, då jag skulle åka till Råssnäs och gå med hundarna och sen handla på Östenssons och hade lånat Addes Toyota medans han sov. Det var när det var dags för det sistnämnda som jag körde i sakta mak på en 30-sträcka med en SAAB 9-3 bakom mig på OK avstånd. Vid infarten till affären hade jag mötande trafik och saktade ner för att till sist stanna helt, eftersom denna också skulle svänga in på samma infart från höger. Och då får jag en jävla knuff i arslet och bilen hoppar framåt och först tror jag att jag får världens motorstopp eftersom dieselbilar ger dig intrycket av att de håller på och självdetonera när du får kärringstopp och orsakar hjärtsnörp hos föraren. Sen registrerar jag att jag faktiskt vart knuffad och fortfarande rullar framåt och jag ser i backspegeln att SAAB:en svänger in till högerkanten och dessutom saknar kofångare. Den hade definitivt kofångare när jag ögnade den i backspegeln sekunderna innan.

Så ja, jag går ut och då är det en finsk tjomme som varit på ölhandlarresa till Tyskland dagen innan och inte sovit på 24 timmar. Bra val. Så han hade haft ögonen på allt annat än mig där på raksträckan.

Han tog dock på sig allting och vi har gjort varsin skadeanmälan och skrivit under och allt det där är fixat. Men fy fan. Det här var "bara" en krock bakifrån i 30km/timmen men det KÄNDES. Mitt huvud gjorde den berömda whiplash-rörelsen så det är anledningen till att jag nu är sjukskriven - på min egentliga semester. Hela nästa vecka och en röntgen ska jag boka in med, bara för och vara på den säkra sidan ifall nåt djävulskap i nacken infinner sig om 6 månader eller så.

När jag begav mig hemåt sen efter att det här inträffade - handlingen på Östenssons blev ju inte riktigt av - så rullade alla möjliga känslor över mig i efterhand. Chocken över att det ens hände, jag har ju aldrig varit med i en krock av någon form innan. Oro över vad Adde ska säga nu när jag varit ute och kört hans bil in i fördärvet (helt irrationellt och ogrundat eftersom han självklart bryr sig mer om att jag är hel, och Toyotan klarade sig med en högerbuckla i baken medans SAAB:en numera saknar front) och såklart snurrade tankarna runt om att är det såhär en krock i 30 känns, hur var det då inte för pappa och de andra i somras på motorvägen... fy fan. Jag var inte i mitt bästa skick när jag snorandes och snörvlandes väckte en sovande Adde hemma kan jag ju säga.

Men men, det där är ju ordnat nu, och Åke kom sen på söndagen och trollade lite med kopplingen och vips så går Skodan bra igen. Eller ja, order bra är ju relativt i det här sammanhanget. Den går, helt enkelt.

Och så fick jag en krocka-Toyota-blomma av Adde som tröst..

_DSC0614

_DSC0624

Och idag åker vi till Budapest och 30 graders värme och strålande sol. Underbart säger alla mina beståndsdelar utom nacken då, för den ska smörjas med en smörja som kan ge brännskador om du vistas ute i solen efter applicering. Wehu! Jag och Adde kan numera ligga och smörja våra nackar ihop vid läggdags som ett annat pensionärspar. Heja romantiken i det!

Nu ska jag sörpla upp det sista av morgonkaffet och sen ska vi ge oss av till flygbussen i Linköping och återse kära gamla Skavsta igen. Denna gång åker vi inte med RyanAir dock, utan dess original till kusin, WizzAir! Det blir spännande detta. Jag tänker mig flygplanet ungefär som räsergrisen.

_DSC0575

Schlättamilen döh, med görmycket bilder!

Kom ju på att jag helt glömt bort att skriva om Slättamilen - 25 april var vi ute och knatade en mil på Östgötaslätten, med diverse lekar, fika och åkerskådning på vägen. Jag tog tydligen massor av bilder på det, var väl den största happeningen i länet den här månaden...

Först ut är en bild på Angelica (med världens mysigaste, perfektastefärgen-tröja) och den ohyggliga fågelmasken. Det här var tredje stationen tror jag, och tanken är att man ska ta på sig den här masken, springa åtta varv runt fotbollsplanen och imitera en överförfriskad kanadagås.

_DSC0196

Nevars... man ska sparka på en boll. Vilken fågel du ska föreställa står dig fritt och välja.

_DSC0182

Simple enough? Så trodde jag iallafall. Började ana oråd när alla sprang runt och verkligen såg ut som överförfriskade kanadagäss, vinglandes hit och dit med sparkar i luften.

Sanna till och med kickade bollen över halva fotbollsplanen och vidare ut bland allmänheten.

_DSC0193

Så när turen väl kom till mig och masken satt stadigt på, så hade jag som taktik att sparka yttepyttesmå, snabba steg framåt till konan vi skulle runda. Och det funkade alldeles utmärkt ända upp till där den stod - då råkade jag stöta till bollen för hårt så att den försvann ur det mikroskopiska synfält som utgör hålet i masken.

_DSC0202

Här står jag alltså och vrider frenetiskt på mitt ankansiktsbeklädda huvud och gör luftkickar så det står härliga till. Allt medan mina kamrater står och vrålar direktioner som jag totalt överskattar i pinsamt många sekunder innan jag till slut fick tag på bolljäveln och kunde ge den ett ilsket skjut över mållinjen.

_DSC0205

Failade i övrigt med min "sportklädsel" en aning med. Hade i ett anfall av hastig blondindemens glömt bort de fina träningsbyxorna jag fick av Adde i julklapp, och träningsjackan hade jag inte kunnat hitta bland bråtet i förrådet så jag fick ta vad jag hade. En lite för tight vårjacka och mina minst sladdriga leggings.

En lurvig liten hejaklackare i granngruppen.

_DSC0206

The Dream Team!

_DSC0210

Såhär kollar man hur håret ligger när det enda man har är en systemkamera till spegel. What´s up med mina uppåtgående rynkor!?

Edit: Som 08-Sara så vänligt och logiskt påpekade i kommentarsfältet på Facebook, så är det ju såklart märken efter fyllegåsmasken. Blondindemens som sagt. Extra närvarande sent på kvällen med viss sömnbrist.

_DSC0209

Nästa gren: plocka så många klädnypor som möjligt i en hand, utan assistans från den andre.

_DSC0227

Här gäller det och ha flinka fingrar!

_DSC0225

Sara var pro på detta med eleganta pianofingrar och en stadig handled.

_DSC0230

Sedan fortsatte vi vandra och insupa slättalivet.

_DSC0240

Hittade två ystra havremoppar.

_DSC0246

_DSC0247

Herp derp!

_DSC0248

_DSC0249

Drömboendet <3

_DSC0256

En annan gren - cykla så långsamt som möjligt på en lina. Jag kommer inte ihåg om det var jag och Sara, eller jag och Sanna, som verkligen försökte cykla långsamt och wobblade runt som spattiga mörtar på den där cykeln och failade våra försök att ta oss fram längs med hela linan. Men de andra var smarta och sket i att köra långsamt och fokuserade på att bara cykla linan fram och få poäng för det iallafall.

_DSC0258

När vi kommit mer än halvvägs stannade vi till på Ladugård 206, mycket mysigt place som ligger mitt ute på vischan. Precis utanför var en annan station som involverade bollar men den failade vi (jag) så grovt att jag inte tänker bevärdiga den med mer detaljer. Istället tittar vi på de läskande, alkoholhaltiga dryckerna som stod uppradade utanför som ett angenämt välkomnande.

_DSC0259

Längst in finns en liten butik. De sålde bland annat vax.

_DSC0271

Mycket vax.

_DSC0270

En hel vägg full med bestick och hälsningar.

_DSC0279

Med tacksägelser och inspirerande quotes.

_DSC0283

Maten... det röck en hel del i godsaksmagen vid åsynen av goda ostar och bakverk.

_DSC0287

_DSC0289

*fniss*

_DSC0288

Upplysande inredningstips i entrén.

_DSC0291

Efter den lilla rundvandringen så fortsatte vi gå åstad. Spanade in slätten och efter-slättare. HAAA!

_DSC0295

Sen tog bilderna slut, eller ja- det finns en gräns för hur många slättbilder man kan lägga upp, och jag nådde den ovan med mitt enda exemplar. Vi stannade kvar en stund och åt kakor jag hade tagit med och gratulerade oss själva för denna prestige. Sedan bröt vi upp, och jag och Sanna återförenades ihop med Kajsa hemma hos Malin senare under kvällen, för lite delikatesser.

Malin hade skaffat fram kräftor, och när jag kliver in i köket så sitter den här stackaren mol allena. Då har den blivit utvisad från kräftskålen eftersom den "ser så konstig ut - kolla avståndet mellan ögonen!"

_DSC0308

Lyckligtvis klarade de andra kräftorna den kosmetiska bedömningen - och om man skulle känna att attraktion saknas ändå, så fanns det ett stort utbud av andra estetiskt tilltalande godsaker.

_DSC0314

_DSC0326

Kräftfest i april, we´re so cray cray! AAAAAAAAAHHAHA fattar ni? Cray! Crayfish! Hehehe...eh.

_DSC0318

Jag skulle köra hem sen så jag smuttade bara på lite vin men de andra drack av hjärtats lust och Malin fick nån slags craze över en räka som tydligen också den såg alldeles exceptionell ut och sen spårade det nog lite grann. Det här gänget alltså <3

_DSC0339

Så var det med det! Nu vet mina storstadsmänniskor vad vi roar oss med om våren här i byhålorna. Nu är det hopp i säng och imorgon väntar faktiskt ännu en träff med sagda gäng. Men innan dess, en lång jobbdag med utbildning och projektdetaljer. Bara tre arbetsdagar kvar till Budapest nu!

Midsommarfirande i vått och torrt

Hoppas ni alla hade en trevlig midsommarafton, oavsett om ni hade värsta sunkiga grisröjet ute på landet eller en stilla kväll framför TV:n med en skål Bridgeblandning. Eftersom undertecknad aldrig har varit röjartypen på midsommar utan alltid föredragit en mer konservativ framtoning (minus diverse lekar och skit då) så var årets firande inget undantag utan jag satt bänkad på min vanliga plats i mammas balkongsoffa och åt alldeles för mycket mat och drack jordgubbsutsmyckat vin för den där lilla festtouchen.

Startade dagen med ett stort fång pinfärska lupiner i alla dess färger. Jag läste nyss att lupiner är typ blommornas mördarsniglar. Den tar över alla diken och knuffar undan sommarblommorna och skiter ut massa gödning som kväver de andra blomstrena som kör på en mer lågkaloridiet. Ajrå. Då kan man ju kanske se det som att jag gör ekosystemet i Sverige en tjänst när jag plockar på mig stora högar av de här marodörerna, rötter och allt. Ännu ett argument att vinna blomsterstriden här hemma med.

_DSC0252

Vädret bjöd sig sig bör på lite schizofreni med stort fokus på svenskt monsunregn.

_DSC0316

_DSC0325

Men vi kurade ihop oss inne på altanen och åt och drack och fröjdades.

_DSC0281

Kanske inte det mest traditionella matutbudet men varken jag eller brorsan har ännu lärt oss uppskatta sill och diverse gräslöksorienterade röror. Jag har kommit halvvägs genom att börja uppskatta färskpotatis - men då ska de ha högar av smör och ett halvt saltkar över sig.

_DSC0275

Brorsan gick full cave man och tuggade i sig revbensspjäll som om det inte fanns någon morgondag.

_DSC0293

Mamma försökte i vanlig ordning övertyga sin hopplösa dotter och hennes ännu mer hopplösa smaklökar om det fantastiska med sladdriga bitar av konserverad fisk.

_DSC0296

Nubbe pallar jag inte heller med. Det är jag och grodan som kniper när nubbeglasen kommer fram. De andra gör som sköldpaddan.

_DSC0331

Saga nobbade färskpotatisen men åt gärna lax och suktade efter saftiga revben.

_DSC0303

Idun suktade efter allt.

_DSC0311

_DSC0335

Såklart ska jag inte rucka på världsordningen utan hade med mig midsommartårtan, som bestod av tunn sockerkaka, maräng, lemoncurdgrädde och en liter skivade jordgubbar.

_DSC0334

_DSC0353

Mamma har börjat gå från "hon vill bli gift! till "hon vill bara ta en bild..." när jag bemödar mig om och få en upprätt tårtbit.

_DSC0351

Efter tårta och kaffe lägrade sig tystnaden över huset när var och en försjönk i sin egen matkoma. Lite senare under kvällen tog jag mitt pick och pack och drog ner till Adde och hans gäng där det serverades chips och välmenande glåpord hela kvällen och såklart kom jag inte undan den där jäkla kubben. Men nu vann åtminstone vårt lag så det borde ha gjort det hela lite mer uthärdligt, om det nu inte vore så att Adde råkade få omkull två kubbar med en pinne och fortsatte orera om detta lyckokast under resten av kvällen till alla och envar som inte ville höra på.

Kvällens bästa: när Hugo trodde att Ukrainas huvudstad hette Kiwi.

Kvällens obästa: när jag kommer hem till lägenheten och äntligen har en stund för mig själv utan dogs eller Addes inbillade kubbförträfflighet ringandes i öronen, och jag glömde ta med mig en endaste halväten påsen chips. Fail och dubbelfail. Det bidde att koka ris halv två på natten och förtära med massor vitlök, pommeskrydda och ett stort glas cola. Living the good life.

Nu ska jag ge mig ut på vift upp till brinken för och hämta hem mina fyrfota i det här oberäkneliga vädret och hoppas på att jag hamnar i en sollucka på vägen dit. Resten av dagen får det gärna ösregna, för planen är att ligga inne och till fullo äta upp de halva chipspåsarna idag istället samtidigt som vi har tre filmer nedladdade, redo att sparkas igång så fort chipsen befinner sig i skålar.

_DSC0312

Star Trek, fluffig hund och dinosauriemani

Så var det sommar på riktigt nu då! Lagom tills midsommar och regnet vräker ner, undertecknad anländer till resecentrum i Linköping med uppsyn av dränkt katt och på vägen dit verkade det som att hela världen utom jag varit förnuftiga nog att ha paraply i väskan eller åtminstone jacka med huva. Trots två och ett halvt år på en ö där vätan i väggarna gör så du vaknar som ett russin redan på morgonkvisten.

I lördags sken solen för fullt iallafall så att en annan kunde skaffa sig den sedvanliga lilla rosaröda axelbrännan som tjänar som en smått smärtsam, men hoppfull markering inför resten av juni.

Så lördagen satt jag faktiskt bänkad ute på balkongen med en bok och isig juice och livets betraktelser. Men om vi backar en dag så började helgen hemma hos Niklas under fredagskvällen, där det serverades pizza, Star Trek-maraton och en Buffy!

_DSC0141

Världens gladaste och busigaste lilla hårboll, som ägdes av Niklas kompis Martin och förärade oss med sitt skuttiga sällskap.

_DSC0146

_DSC0150

Niklas spenderade nyligen en kvarts förmögenhet på en massa Star Trek DVD boxar för samlariverns skull och har sen dess fört en intensiv kampanj för dylika maraton. Sagt och gjort så inledde vi med några av de första avsnitten, och avslutade med den senaste filmen. Jag råkade bara nicka till tre ggr vilket jag tyckte var ett bra snitt en fredag kväll klockan tio.

_DSC0155

Gorgonzola och fläskfilé <3

_DSC0159

Efter serieavsnitten tog vi ett break och gick och handlade förnödenheter inför filmen. Jag köpte naturgodis, nästan enbart för att få med den fräsiga påsen med gojan på framsidan.

_DSC0165

Grabbarna Grus.

_DSC0169

Jonathan var "imponerad" över att jag kunde så mycket om Star Trek ändå. Tacka för det, så många ggr som jag somnat till otaliga avsnitt från olika varianter och fått detaljer inpräntade i mitt undermedvetna som dyker upp när jag minst anar det. En stillsam lunch och plötsligt hör jag "Oral consumption is inefficient" i huvudet och det tar ett tag innan jag inser att det är nån Seven of Nine som är och spökar bland mina små grå...

När filmen var till ända var det dags att köra hemåt med hjälp av sockerstinna, torkade jordgubbar från gojanpåsen och falla in i en efterlängtad djupsömn. Som fem timmar senare blev avbruten när Addes alarm ringer kl 06.00 eftersom han skulle upp och ner till stan för och ta emot sin far när denne fullbordade ännu ett Vätternrundanlopp. Jag somnade om och vaknar sedan vid nio igen och upptäcker att hundarna är borta. Fullständigt delirisk springer jag runt i lägenheten i vild panik och sömnbristen har svept bort hela min logiska slutledningsförmåga. Till slut återstår bara en möjlighet i min förvirrade hjärna och det är att bägge hundarna hoppat från balkongen. Ja ni hör ju. En fysisk omöjlighet för iallafall en av dem. Ändå befinner jag mig sekunden efter ute på bakongen, hängandes över räcket - och ser Adde komma spankulerandes med två flåsande trötta, men glada vovvar. Han hade tagit med dem ner till stan där de avnjutit potatissallad och beundrande blickar. Såklart, vad annars som sagt... men det var fan inte lätt och skaka av sig den där känslan av vanvettig skräck och fasa. Inte undra på att jag är lustig emellanåt.

Morgonens chock krävde iallafall sin återhämtning och det blev ett par timmar ute i balkongsolen som sagt, innan jag begav mig ner till stan själv för och hämta ut Sagas medicin och ta en titt på allt cykelkaos.

_DSC0211

Vilket i sig var så uttröttande att jag tog min tillflykt till en glassbar i hamnen och stod i kö i tjugo minuter samtidigt som jag orsakade ett smärre kaos där inne med när jag bad om nötströssel och killen tydligen inte befunnit sig i den situationen att någon har begärt det förr. Tydligen kan det vara ganska avancerat och få nötkross att stanna kvar på en glass. Who knew.

_DSC0214

När dagen gick över till kväll var vi och firades Adde pappa och åt jättegod grillmat, snackade skit ett par timmar med övrig släkt och vänner och sedan var lördagen till ända.

_DSC0233

Under söndagen gick vi och såg bio - Jurassic World, som jag taggat för ända sen jag först fick höra talas om den eftersom jag är en riktig sucker för dinosaurier, tro det eller ej. Förutom min ständigt närvarande hunddyrkan när jag var liten, så var dinosaurier det näst hetaste ämnet. Jag älskade första Jurassic Park filmen, fick den på VHS i present med dinosaurieklistermärken på och lyckan var gjord. Minns även med kärlek min stora T-Rex som också var en present, och en riktigt fin sådan - den kunde vråla om man tryckte på magen och gjorde dånande ljud när dess fötter damp i marken och var verkligen top notch i leksaksväg. Tro fan om jag inte sov med den där dinosaurien. Den fick även följa med till skolan och spendera rasterna med mig inne bland buskarna på skolgården. Jag som annars var klassens ensamvarg hade mina 15 minutes of fame där och då när de andra ungarna ville testa min coola dinosaurie. Tills den hakade upp sig med sitt vrålande och inte gick och stänga av och jag fick leta mig in i lärarrummet som tedde sig som typ Mordor då, och fröken fick plocka ur batterierna. Pinsamt.

Kommer även ihåg att jag köpte dinotidningar som hade ett väldigt basic försök till 3D-bilder (tänk rödgröna pappglasögon) men en alldeles underbar liten överraskningspåse med en miniatyrdino inuti i varje nummer, och man visste aldrig vilken av dem man skulle få. Jag samlade på dessa och hade en riktigt omfattande kollektion. Modellbyggarpappa fixade mig en hel dinosaurievärld gjord av en stor bit frigolit som han formade kullar på, målade, pysslade dit en liten sjö och limmade fast modellträd. Det var en av de allra finaste saker jag hade, mycket just för att han lade ner sån tid och effort på den och den var så personlig. Kan baske mig inte komma ihåg vad som blev av den där frigolitvärlden, men den dök upp som ett väldigt fint minne nu iallafall. Dinosaurierna skänktes väl bort när intresset svalnade och ersattes av tonårssvårmod istället, har för mig dock att det inte var många år sedan jag hittade en liten Triceratops i gummi som kommit bort i en flyttkartong. Oh the memories...

Men nu vandrade jag iväg alldeles - filmen var awesome iallafall, och att jag tycker det beror helt och hållet på min redan nämnda barndomscraze. Parken i filmen är helt orealistisk och ologisk, men allt annat var bara så häftigt och tioåringen i mig satt och hoppade upp och ner av förtjusning med en raspigt vrålande gummi-T-Rex i famnen och svalde allt med hull och hår. *SPOILER VARNING* Raptorer som lyder kommando och tränas med klicker? Supercoolt! Scenen med den kvinnliga huvudrollsinnehavaren som hämtar T-Rexen med hjälp av en nödljusraket och springer med den i högklackat? Också obönhörligen och fullständigt icke trovärdigt men sååååå superdupertrippelmegacoolt! Och när T-Rexen och raptorn gängar ihop sig mot den labbade monsterhybriden, då fick jag fan en tår i ögat alltså. Otroligt vackert.

JWSuperBowlTrailer-Raptors1

Med det sagt så kan jag verkligen rekommendera att se filmen, även om ni inte är lika smygfanatiska som jag eller har lika lätt för och överse bristen på logik i vissa scenarion, men det var riktigt bra underhållning och Chris Pratt är ju onekligen nya ögongodiset.

En helgsummering på en torsdag, vart är denna bloggen på väg... det har varit en tuff vecka, men nu är det lite långhelg och morgondagens uppdrag är att dricka vin, baka tårta, och äta massa grillat. Har jag otur kommer kubb med i bilden nån gång men förhoppningsvis har vinet redan gjort sin verkan då.

I nostalgivågen som följde nu med så var jag bara tvungen att leta upp en bild på min gamla favvoleksak. De håller tydligen än idag trots att de har 20 år på nacken. Bra skit.

trex

A special kind of (birdie) humor

Det känns tryggt och veta att man inte är ensam i denna världen om och ha en fågelhumor som saknar motstycke - när man har en själsfrände som utan och tveka skickar 12 bilder på ett gäng duvor och en brödskiva, 100% säker på att jag direkt kommer och hoppa på den presenterade storylinen som dessa bilder innebär och uppskatta humorn i hela sammansättningen.

fågel1

fågel2

fågel3

fågel4

fågel5

En liten tisdagkväll

Segaste torsdagen i världen idag - vi svettades oss igenom en promenad i Staffanstorp innan skogen invaderas av alla turister inför Vätternrundan i helgen. Nu idag har det varit runt tjugo grader varmt och man börjar känna att sommaren kanske är här trots allt. Väl hemma hamnade både tvåbenta och fyrbenta i sängen i typ två timmar, ätandes en kvällsmat bestående av generöst tilltagna ostbitar och rå grillkorv - #vuxenlivftw

I tisdags hämtade jag upp en styck tårta och hundar efter jobbet och åkte ut till torpet för en kombination av grillpremiär och lite firande av kusin Elin som fyllde år i fredags, och som bor hemma hos pappa nu eftersom hon tar körkortet i Motala.

Jag hade värsta fotosessionen med hundarna där ute och typ 80% av alla bilder är hundbilder. Jag är ju lite bitter på mig själv att jag inte hade nåt större fotointresse när dogsen var valpar, de enda bilderna jag har är typ mobilbilder där hälften har försvunnit och så Sagabilderna som en annan kusin tog.

Från swag...

_DSC0026

...till derp.

_DSC0046

Älskar grillat, skulle kunna grilla ALLT, även kladdkaka och spaghetti typ... suger lite och ha lägenhet i grilltider, vi får hålla till godo med och våldgästa vänner och familjs trädgårdar och fightas med omvärlden om de offentliga grillplatser som finns i stan.

_DSC0048

En Idun-bak.

_DSC0053

Och en Idun-fram.

_DSC0059

Det fanns boll och leksaker av högklassig kvalité men båda skulle självklart slåss om det skitiga, söndertrasade och småsnuskiga hittegodset till tennisboll som nån av dem släpade med sig hem från en skog vid ett obevakat tillfälle.

_DSC0069

Tårtan jag hastade ihop under måndagkvällen - fylld med gamla hederliga chokladpuddingen och skivade bananer, dekorerad med några kaktryfflar gjorda på sockerkaka och Nutella. Täckt av grädde, därav att glasyren blir lite tunnare där grädden smälter. Men lika gott ändå!

_DSC0070

_DSC0071

Eleganta farmor <3

_DSC0084

Pappa hade det inte lika lätt med de eleganta uttrycken - han har förmågan att se relativt normal ut vid fototillfället men sen när själva kortet tas så är det som att alla ansiktsmuskler bestämmer sig för att leka Hela Havet Stormar. Jag råkar också ut för det tämligen ofta, fast i mitt fall slutar det ibland med att musklerna går bärsärk med stolarna på varann istället...

Här anstränger han sig iallafall till det yttersta för att hålla hela fejset i schack.

_DSC0088

Och Fidan gav till sist upp hoppet om snuskbollen och körde fotboll istället. Det är faktiskt inte särskilt lätt och finta den här fröken!

_DSC0094

Nu väntar en relativt händelserik helg (med mina mått mätt) med lite kalas och lite bio och så kan det vara så att jag råkar befinna mig mitt i ett Star Trek-maraton imorgon, av alla scenarion... tyvärr blir det också veterinärbesök för Saga igen imorgon eftermiddag eftersom de två veckorna med nya droppar och kortison har gått, och tycker nästan hon är sämre i ögat. Dessutom har hon börjat få ett ytterst obekvämt problem för en dam av hennes ålder. Det är så att det har börjat bli ett visst...läckage, som tidigare framträtt när hon druckit mycket och matte och husse dröjt med kvällskissen men nu talar vi om stora pölar två timmar efter senaste promenaden så ja... min stackars vovve börjar bli gammal, foh realz :(

Nationaldagshelgen - syrener och familjära igelkottar i överflöd

En efterlängtad helg startade i fredags kväll med extra god mat i form av rejäla hamburgare och en first take på Irlandspommesen som faktiskt vart riktigt, riktigt lyckad! Adde hittade ingen röd cheddar men vit gick lika bra med, vi testade både med vitlökssås och aioli och det vart fan lika gott båda två. Nu kan jag lika gärna kasta in handduken och bli fet på en gång.

_DSC0392

_DSC0393

Medan Adde fixade maten gjorde jag det jag gör bäst - släpar in halva skogsområdet i lägenheten i form av kvistar, blommor och olika grönsaker._DSC0374

För att arrangera en yvig helgbukett, alldeles gratis!

_DSC0406

Orkidén fick åka med på bild igen, bara för att bokén får den att se nästan flytande ur här i luften. Utan att man är hög på någon specifik substans.

_DSC0407

Lördagen och nationaldagen firades med ännu ett besök på Frosses i Borensberg och en ljuvlig hallonsorbet med massa bär och strössel.

_DSC0417

Obligatorisk Frosses-bild på min solskensfrossande fining.

_DSC0423

Linslusen.

_DSC0419

Vi tog en nationaldagspromenad över bron och fotograferade finfina sommarvyer i blåsten.

_DSC0440

Borensberg är i klass med Motalavackert såhär bredvid kanalen.

_DSC0442

Och våran fina flagga i vinden överallt.

_DSC0443

_DSC0444

Underbara syrener!

_DSC0446

Och så vips! Så hamnade vi mitt i ett nationaldagsfirande med pampig musik.

_DSC0449

Häpphäpp!

_DSC0450

De hade dock kommit till sluttampen så efter den här sista fanfaren knatade vi vidare och tittade på annat fint. Lupiner till exempel, som är min andra favoritsommarblomma efter syren.

_DSC0465

Mysigt litet paviljongsak med extra ingång och balkong. Här skulle jag inte ha något emot att bygga bo under sommarhalvåret. Komplett med jättesyrenbusken bakom. Jag skulle inte göra annat än sitta och lukta hela dagarna. Det är jag och Ferdinand.

_DSC0474

På vägen tillbaka möttes vi av en schweizisk husbil från förra sekelskiftet i Maraboubrunt.

_DSC0485

Kan det bli mer sommarbild än såhär?

_DSC0486

Senare under kvällen tog jag mitt pick och pack och åkte till Malin för och tillbringa resten av nationaldagskvällen, inklusive natten, i Vadstena och vaggad till sömns av iskall rosé.

Malin lade barnen och jag gick och fotade hemdetaljer så länge.

_DSC0491

Två gummispindlar som battlar ut i de sista solstrimmorna.

_DSC0496

Så vart det sen äntligen dryck, snacks och katt.

_DSC0500

Mitt i allt fick vi celebert besök. En kaxig kotte med förkärlek för ostbågar.

_DSC0515

Sa någon ostbågar!?

_DSC0524

Ur spår!

_DSC0517

Target acquired!

_DSC0526

OboyoboyOBOY!

_DSC0536

*chomp!*

_DSC0537

Aw yiss!

_DSC0533

(Saras spirit animal?)

Efter att ha matat kotten med en eller två ostbågar till ("Inte för många då får de ont i magen!") vart det för blåsigt ute så vi flyttade vårt pick och pack in, minus igelkotten då, och satte på en film som ingen såg på och Bruce Willis fick se sig överskuggad av det faktum att Kajsa kunde fixa oss pizza efter kl tio så vår fina rosékväll övergick till svullkväll. Sedan drog sig alla hemåt med matkoma och jag och Malin gick till sängs.

Hade förberett mig på att vara uppe med tupp och två små blonda kycklingar kl 06 men istället slog vi enligt Malins utsago rekord genom att ligga till halv nio. Vi lämnade dock bara sängarna för frukost och varsin kopp stor kaffe för att sedan kravla upp igen i den gigantiska Bergska sängen med alla möjliga finesser och spela Super Mario med småkillarna fram till lunch, då resten av pizzan slank ner.

Efter det åkte jag hem och i sedvanlig snart-30-anda tog jag en powernap och drog sen vidare till huset för att jobba med min skänk. Yes, jag köpte den sen, och förberedelserna är i full gång. Nu är hela åbäket slipat och små håligheter spacklade och det är dags att börja leta färg. Självklart står jag nu således och sliter mitt redan tunna hår i förtvivlan över valet mellan antikvit och klarvitt.

_DSC0540

Efter ett tag började hundarna demonstrativt lägga sig och sova räv och blängde på mig varje gång jag gjorde minsta rörelse som på något sätt kunde indikera att jag var på väg att göra någon annan fullständigt oväsentlig syssla än och ta ut dem på promenad.

_DSC0593

Så då gav jag efter för pressen och hämta koppel - men inte innan jag tagit minst fjorton bilder till på mammas löjtnantshjärtan och jag kan nästan höra hur båda hundarna imploderar inombords av frustration över deras hopplösa matte.

_DSC0586

Men sen var vi iväg! Och jag stannade bara bilen en gång för och föreviga en förskräckt kissekatt.

_DSC0597

Ute i djungeln.

_DSC0616

Alla gör sin grej. Sagarumpor hoppar efter bollar och möss och Idun leker kossa.

_DSC0632

Saga i motljus <3

_DSC0621

Kommer hem till en skinande ren lägenhet och en sambo som är på väg ut genom dörren för och handla.

Man ser resultatet av mina egna snabbstädningar i de lite slarvigt infösta korgarna som innehåller whatever jag senast slängde ner i vild panik.

_DSC0649

Pappa hade lämnat slingerkrasse i brevlådan (iaf tror jag det - vem skulle annars ge mig fröer från lasarettet?) och då har jag en perfekt ursäkt att införskaffa ännu mer krukor och spaljéer till balkongen!

_DSC0653

Sambon kom hem med matvaror OCH kebab med bröd! Här har ni en liten glimt av hur det är och leva med mig - "gå inte in än, jag måste ta en bild till helgsummeringen!"

Hopplöst underexponerad bild men man vill ju ha med huvudkaraktären som är orsaken till den här braiga helgavslutningen <3 och det kändes lite too much, även för mig, att ha honom ståendes i hallen med kebab och matkasse bara för att jag ska fibbla med inställningar.

_DSC0671

Vi har gått från och vara superduktiga på söndagar med storkok och massbygge av matlådor, till och bli "vi tar det imorgon kväll va?" och beställa hämtmat. Eller iallafall steka storpack av pytt-i-panna. Det går i vågor det där.

_DSC0674

En mycket härlig nationaldagshelg som tyvärr innebar en hel del allergier eftersom jag visserligen verkar tappat lite av björkpollenallergin men den för innekatter finns kvar och jag tänkte inte på och motverka detta innan jag åkte till Malin. Sedan är det något annat jag reagerar på som är i luften men jag vet inte vad det är - det inträffar helt random och nästan alltid när jag är i Addes bil. Någon annan form av pollen kanske? Iallafall så vart jag rätt knockad av detta och började känna av bröstet och febervärk, så tog det säkra före det osäkra och stannade hemma idag. Jag var risig som ett skatbo när jag gick upp förut, med lite kaffe i mig börjar jag känna mig som en människa igen men tröttheten hänger som en tung, blöt filt. Ska kurera mig med mer kaffe och Sex and the City på repeat som gamla vänner i bakgrunden, och det enda ansträngande jag ska göra idag är och försöka tämja den stora, snedväxande monstreran jag fick av pappa. Så är jag nog fit for fight imorgon igen.

Kameraporr

Nej, inte DEN sorten, vad är ni för ena perverterade typer egentligen?

Jag själv borde egentligen ligga till sängs nu trots att jag börjar sent imorrn för jag har sovit värre än en ovaggad trollunge de här två nätterna av okänd orsak. Men jag var bara tvungen att få jubla lite åt mitt nya objektiv som jag fick hem igår. Japp, jag gjorde slag i saken och beställde hem ett trots min obefintliga budget denna månad, men jag ville verkligen ha ett nytt objektiv innan vi reser till Budapest och åtminstone ha något kul att leka med som gör månaderna fram till Japan lite roligare, i den spar-mani jag kommer gå in i.

Genom att införskaffa mig ett nytt objektiv, ja jag förstår moment 22 här...

Men till mitt försvar, så är det ett av de billigaste objektiven på marknaden och mitt gamla standardobjektiv som jag fick med kamerahuset har börjat sjunga på sista versen. På senare tid har jag fått redigera bort fläckar och brus som rimligen inte borde finnas när ljuset har varit bra, och i takt med mitt fotoutvecklande har jag verkligen saknat ett lägre bländartal än vad standardobjektivet kunde ge. Jag minns nämligen med värme de fotolektioner som Amanda gav mig och där det var mycket fokus på ett kort skärpedjup som får motivet i fokus på ett väldigt underbart, drömskt sätt. Till den effekten krävs ett lågt bländartal - det ni! Nu slänger jag mig med fotojargong med. Det borde helt klart vara ett tydligt tecken på att det är dags och ta ett steg upp med min trogna D3200.

Objektivet jag införskaffade är det som jag hade med på min wishlist, för er som läst om den. Vilket uppenbarligen var typ alla, att döma av hur samspelta alla var med sina presenter... sötnosar.

Det är alltså AF-S DX NIKKOR 35mm jag nu har i min ägo, med whopping 1.8 som lägsta bländartal och oerhört många bra recensioner på netonnet.se.

Och vilken skillnad det är! Skärpan, färgerna, ljuskänsligheten - love it!

Och bäst av allt - bakgrundsblurret som f/1.8 ger mig - kallat bokeh i fotografvärlden.

_DSC0320

Som nu kan dras till det extrema.

_DSC0319

Love love LOVE! Alla de här fotona togs samtidigt men jag experimenterade lite med ISO och slutartiden, mycket lättare att vara kreativ nu med.

_DSC0349

I min glädjeyra så snodde jag ihop en hög rice krispiesgodis att ta med till kollegorna imorgon - efter ännu ett flingexperiment och en tårta jag ännu inte visat upp så är det nu ett paket av mina gamla favvoflingor som jag behöver bli av med nu.

_DSC0347

_DSC0350

Alltså jag är ju fortfarande väldigt mycket nybörjare och ett mer tränat öga än mitt kanske inte tycker det här är så märkvärdigt men jag blir så glad av och se hur mycket mer ljusa, skarpa och fräscha de här godisbilderna är jämfört med hur de skulle blivit med mitt gamla objektiv, tagna under kökslampeljus och utan trettioåtta justeringar. Så... simpelt. Och det här är bilder tagna under sen kväll. Jag kan knappt vänta tills jag får ge mig ut imorgon och fota i dagsljus!

Som en extra bonus mitt i allt så har min skruvade lilla hoya jag fick överta av mamma börjat blomma mitt i allt med - trots sin något tveksamma placering bredvid spisen och perkolatorn men den verkar trivas där i koffein-och-matoset för nu ger den mig supersöta små porslinsblommor att glädjas åt när jag brygger morgonkaffe <3

_DSC0338

Ok, nu är jag färdigjublad och ska bara plocka ihop allt risgodis, sen dyka ner i sängen och förhoppningsvis sova gott den här gången och drömma om skärpedjup och vitbalans...

Fullt ös medvetslös (förutom söndagen då)

Det har varit fullt ös överallt nu känns det som. Mycket på jobbet som jag inte kan skriva om, sorry alla mina IT-vänner - men det skrivs nya procedurer och där är jag med, lite noob bland alla erfarna och duktiga giganter som är med och utformar detta nya, det är både lite läskigt och kul och intressant och frustrerande på en och samma gång. Har varit helt slut på eftermiddagarna och speciellt eftersom jag var tvungen och gå upp halv fem på morgonen för och skjutsa hundarna till huset och sen hinna med bussen. Jag spenderade även en hel kväll med att sitta och försöka lära mig göra victory rolls inför 30-årsfesten då jag ville ha en tidsenlig frisyr till min Grease-utklädnad. Fy satan säger jag bara, antingen är jag fullständigt handikappad när det gäller hår eller så är det djävulskt svårt på riktigt. Det slutade ändå med att jag satt och slet in i det sista på lördagseftermiddagen sen, rullade om och om och om igen och mamma kom it och försökte med. Sällan har jag lagt sån effort på en sketen jävla rulle i håret, och svurit så mycket över slutresultatet. Men det glömde man ju snabbt bort sen när festen väl var igång och man fått i sig lite vin.

Jag ska se om jag fick några vettiga bilder från festen sen i, hann aldrig ta nån selfie innan jag stack.

Söndagen var ju naturligtvis sjukt seg, trots att jag drack måttligt den här gången. Men det var mysigt och få vakna upp med Addelito igen som kom hem från Prag under lördagkvällen <3 hundarna var i huset med så för en gångs skull kunde man mojna till sig utan att ha två par ögon som stirrar uppfordrande på dig vid minsta rörelse. Vi åkte sen till Blomsterglädje och köpte Mors Dag-blommor och jag köpte ett presentkort, och shoppade shitloads med bär på Maxi till en Mors Dag-tårta - naturligtvis.

Sen spenderades kvällen i huset med sagda tårta och kaffe och that´s pretty much it.

Komplett med bakisklädsel, de obligatoriska glajjorna och mitt tuperade hår med ett halvt kilo mousse och vax utkammat som en gloria runt huvudet.

_DSC0281

Fina buketten med delikata rosor, hortensia och massa fluff, och så högg jag en duva i förbifarten bara för att det var en duva liksom.

_DSC0288

_DSC0304

 

Tårtan består av tre nötmarängbottnar, fylld med grädde, skivade jordgubbar, mandarinklyftor och blåbär. En omgång grädde runt, färdiga savoiardikex (Ladyfingers) som får agera tårtstaket, och sen fylld med ännu mer bär. En fräsch och god tårta som är väldigt enkel och göra men ser lite sådär lagom svårflörtad, fancypants ut.

_DSC0298

_DSC0302

Trots att jag ligger hopplöst efter med inlägg så nöjer jag mig såhär för idag - nu ska jag ta en dusch, fixa lite te och sen se det åttonde avsnittet av Game of Thrones -vilket man nästan inte vågar göra nu för i princip hela säsongen har varit så himla vanilla att det är garanterat att sista avsnitten kommer vara fucked up. Nu kan man ju inte ens lita på böckerna längre eftersom de börjat vandra ifrån ursprungshistorien - så den här gången kan jag inte fräsa och härja om att jag måste läsa dem till nästa säsong för och undvika alla obehagliga turn of events...

 

En stolt 9-åring

Idag för nio år sedan föddes min allra trognaste följeslagare <3 idag är det nio år sedan vi åkte hem från Göteborg under en ljuvlig förlängning av semestern med en ylande krake i baksätet som vägrade sitta stilla och som då hette Skrållan i besiktningspapprena - vilket ändrades rätt omgåendeVärre olycka stod inte och finna enligt den lilla valpuschlingen med för stort halsband. Först när vi stannade på en rastplats och hon kände fast mark under tassarna igen, en försäkring om att jorden har inte försvunnit - då lugnade hon ner sig lite. Men bara lite.

BF2-2201

Vid den här tiden bodde jag fortfarande hemma och jobbade på Dometic, och mina trevande förfrågningar om och kunna skaffa mig en egen hund hemma i huset mötte förvånansvärt lite mostånd. Ett helt livs planering, drömmar och förberedelser skulle alltså äntligen bli verklighet - och jag var helt lost. Jag visste fortfarande inte vad för hundras jag ville ha, trots att jag samlat på mig fakta och raskunskap sen jag var gammal nog att ens kunna dregla fram ordet hund. Min lågstadielärare, som gav mig det ypperliga om än tyvärr icke beprövade knepet att sätta upp post-it-lappar med ordet HUND på överallt i huset för och få mina päron och förstå behovet av en sådan, skulle varit besviken på mig här.

Den ständiga favoriten dock har alltid varit colliehundar och ett tag vurmade jag för en Australian Shepherd. Jag slog dock den varianten ur hågen rätt snabbt när jag insåg att jag aldrig skulle kunna tillgodose det arbetsbehov den rasen har. Tillbaks på ruta ett då.

Det jag visste säkert iallafall var att jag noga skulle välja ut en ras som passade mig och den livsstil som jag förhoppningsvis skulle bibehålla de närmaste 13 åren eller nåt. Jag ville kunna kolla röntgenresultat och mentaltest från föräldradjuren och få mig ett skinande blankt medlemskapskort från Svenska Kennelklubben. Allt skulle gå rätt och korrekt till.

Men så en dag, 15 minuter innan jag skulle till jobbet, så får jag för mig att för skojs skull surfa in på Blocket och kolla efter collieblandraser. Jag hade hittills inte ägnat blandraser någon större tanke just på grund av ovan orsaker, men jag har ju alltid varit svag för vackra saker och hundar är inget undantag - och collieblandisar har en viss skönhet som är svårslagen.

Så när jag sitter där och snabbscrollar så ser jag henne - som en visuell käftsmäll rätt i mitt anlete. En färgsprakande stjärna mitt ibland sina svarta, intetsägande syskon. Isblå ögon som stirrar rätt in i mina och en spräcklig päls som genast signalerar blue merle till mina synapser i hjärnan som lagrat dussintals färgbeteckningar och hemlighetsfullt klassat just denna som estetisk top notch.

Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag brydde mig inte ens om att beskrivningen av hennes raser upptog två hela rader i annonsen. Eller att hon befann sig i nån liten obskyr by utanför Göteborg. Eller att ett köp av denna individ skulle gå emot all den struktur och säkerhet jag så noggrant förberett mig på inför min första hund.

spa503571

Utan och ens tänka lyfta jag luren och slog numret. Jag kommer inte ihåg samtalet, mer än att kvinnan sa att de funderade på och behålla henne själva (NEJ!) och jag kan inte alls dra mig till minnes om jag ställde alla de där seriösa hundägarfrågorna som var så livsviktiga för femton minuter sen. Jag vet att vi sa att jag skulle ringa upp lite senare, vilket jag gjorde under första bästa rast sedan och där och då tingade jag henne. Utan och ens ha möjlighet till och titta på henne, eller hennes föräldrar. Än mindre röntgenresultat, och MT tror jag inte ens de visste vad det var. Men jag vet att jag kom tillbaka till bandet helt euforisk, jag kunde inte sluta le, och jag fick äntligen yttra de magiska orden "jag har skaffat hund".

Och här sitter jag nu, nio år senare, och vilken resa vi har varit på, Saga och jag. Sällan har jag älskat ett djur så mycket, eller gråtit floder över vissa stunder - som när hon matvägrade i nästan ett år och jag började tro att hon på riktigt hade en önskan och dö.

Aldrig har jag mött en hund som är så komplex och har sådan integritet som Saga. Som är djurvärldens svar på introvert. Hon är så lik mig på så många sätt så det är skrämmande ibland. Trots hennes minst sagt brokiga ursprung och släktträd så för hon sig som den mest värdiga champion.

Nio år idag och det "firade" vi med ett veterinärbesök och nya ögondroppar, men också med en rejäl skål potatis och gräddsås och en skogspromenad bland stockar och sten, där hon är som allra lyckligast. Ja, förutom med en boll i munnen då.

Grattis min älskling på 63-årsdagen <3 hoppas få ha kvar dig vid min sida i många, många år till.

IMG_0098