Baby just come to me

Idag är en bra dag. Jag har haft det relativt lugnt och kunnat ägna mig åt att skapa kunskapsdokument och annat och ska förmodligen ägna mig åt det under eftermiddagen om det är lika lugnt. Detta ligger mig lite extra varmt om hjärtat, det är mitt sätt att lämna ett avtryck på desken och se till att den kunskapen jag har fått stannar här även fast jag inte finns kvar i framtiden. Brukar skämta om att jag ska skapa ett "Rebecca" dokument eller kanske "How to be an Escalation Manager".  För det är så otroligt mycket insider info och sånt som numera sitter i ryggraden som man pysslar med dagligen och som inte alltid syns. Jag hanterar ju inte bara högre severitys utan även små "uppdrag" från en hel hög olika personer. Ska nåt undersökas, om det är en process, ett ärende eller om det har gått snett nånstans, så hamnar det på mig. Saknas det info om något, om något måste eskaleras till nån instans, så är det jag som letar fram info och skickar mail till de rätta kontakterna. Man blir liksom spindeln i nätet verkligen. Jag tror nästan det bara är vi som varit escalation managers som förstår hur det egentligen är. Jag är mäkta impad av Jesper som dessutom var ATL och disp samtidigt också. Eller ja, när man tänker efter så är ju jag faktiskt nån slags inofficiell ATL plus utgående dispatcher också... nice, haha!

Jag fick lite värmande feedback igår iallafall som är värt det här jobbet. Management här i Dublin kan man ju säga vad man vill om... men det är ju dem man jobbar närmast med som Esc som man verkligen lyssnar på och tar åt sig av, för dem vet hur mycket man gör. Jag undrade alltid varifrån Jesper och Markus fick all sin kunskap men efter snart ett år som Esc vet jag att det handlar om att odla kontakter med framförallt SM och vara oerhört frågvis. Jag har verkligen lärt mig massor av det. Jag hoppas verkligen det kan komma till användning i Sverige sen när jag väl flyttar hem. Och det ska faktiskt bli ledsamt då när man tappar kontakten med alla man sitter och pratar med dagligen (och vissa man har träffat IRL med) eftersom de blir en så stor del av ens jobb.

Oj vilken tirad det vart om detta nu då, jag hade bara tänkt skriva lite allmänt men tydligen behövde jag skriva av mig :D det här får hamna i "Workrelated" nästan tror jag.

Jag har checkat in och skrivit ut flygbiljetter till Polen nu med! Snart så är det dags för lite semester, det ska bli så skönt. Jag googlade lite på shopping i Kraków nyss och det finns en hel del fint i framför allt gamla stan och ett stort köpcentrum. Förmodligen kommer det mesta vara stängt under helgen när vi kommer men då kan vi bara strosa runt och kika och äta gott istället.

Dagens bild får bli ett vackert självporträtt som Sara gjorde av mig :D det finns en till variant med två plåster i ett kors för munnen. Nog för att östgötskan inte är särskilt vacker men det är väl lite och ta i...

Funderar på att byta ut originalbilden på Sametime mot denna, se om folk märker nåt ;)

Bjuder på en dagens låt med, som Peter önskade i en låtspelare på puben vi var på innan Tenacious D konserten för ett par veckor sen. Jag har nästan lyssnat sönder den nu men det är en av mina favoriter bland de gamla goda 90/2000-talslåtarna med all dess autotune.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=GsEjDaxeBBo]

Running around the town

Intensiv dag! Har träffat IS-managers, presenterat helpdesk och svarat på deras feedback, under en ynka timme. Jag hade kunnat sitta där och diskutera med dem resten av dagen. Mycket frustrerande att inte ha tid till att bemöta alla deras frågor och reda ut de uppenbara missförstånden som finns. Men men, jag fick iallafall många ansikten idag till alla jag pratat med under min tid på desken, och de fick mitt. Det var kul och se skenet av igenkännande hos dem när jag presenterade mig.

Jag fick sen en rundtur inne bland kontoren och hälsa på mer folk, min SM-kontakt letade upp så många hon kunde och det var riktigt nice, det är skönt och se att man är uppskattad bland kunderna :) inte alla var så negativa som det låter heller för helpdesk, vilket var ännu bättre.

Två ggr fick jag ringa helpdesken själv också! Första för och meddela om ett problem som uppstått som kunde generera mycket samtal, och sen för att göra en eskalering av ett ärende. Duktiga agenter frågade hur de skulle logga ticket nästan direkt ;) jag hade gärna gjort ett prankcall men jag kan inte hålla mig för garv...

Jag får berätta mer sen, vi ska ner och käka snart här på hotellet och sen bums i säng. Mycket, mycket flängande och farande idag och mina fötter har skavsår efter de höga klackarna jag gått i ända sen vi lämnade IBM (!)

Mysigt hotell som lämnar choklad och en nalle åt en - Nova Park, ligger ute i ingenstans här i Knivsta ;)

Jetset

Äntligen lite lugn och ro på hotellrummet. Sitter och kollar någon slags dokumentär om porrfilmens historia - japp, det var det första som kom på när jag klickade igång TV:n och det får väl stå på i brist på annat. Välkommen till Sverige.

Det har verkligen varit full rulle hela dagen, Jobbade till klockan tio och sen åkte vi till flygplatsen för en snabb fika innan vi klev på flyget. Nu vart det ju den ytterst pikanta situationen att jag hamnade i Economy Flex, som är snäppet mer fancy än Economy, där de andra två hamnade :D så jag fick mat och kaffe och små tilltugg och de fick bara kaffe. Det var aningens awkward faktiskt för jag är ju van vid RyanAir, den simpla människans flyg, och här satt jag nästan längst fram och blev pampered till tusen och jag visste knappt hur jag skulle bete mig. De kom ut med skållheta, ihoprullade små handdukar och jag var tvungen att snegla på kostymnissen bredvid mig för att se vad de ens var till - att tvätta händerna innan maten.

Och mat fick vi - hela tiden. Jösses vad de matade oss. En liten påse kringlor. En kvart senare maten - kyckling och nudlar och en bit ost och fikongojs till den och en kaka och kaffe och bröd. Brödet kom de och trugade tre ggr - ät mer bröd, ÄT BRÖD! Vill du ha vatten? Mer vatten? Vatten OCH bröd!

Sen kom de ut med kaffe också och höll fram en liten bricka med en, liten, liten kanna och en skål socker. Kaffekannan höll de undan. Jag fattade först inte, och tog lilla kannan som visade sig innehålla mjölk (trodde det var min kafekopp i en modernare design) och fick ställa tillbaka den, och höll ut min plastmugg mot kaffekannan istället. Flygvärdinnan hällde upp men hela tiden hade hon stått och tyst observerat mina tafatta försök till att förstå mysteriet med lilla brickan. Sen såg jag hur de gjorde med kostymnissen... han satte sin plastmugg på brickan, de drog tillbaka den och hällde upp kaffe och frågade efter mjölk/socker, sen höll de fram brickan igen så han kunde ta den med minsta möjliga armsträckning.

Jesus.

Sen när allt ätande och serverande var överstökat hann jag läsa 10 sidor av Varghunden på min telefon innan jag somnade till och vaknade av att jag hade kostymnissens rumpa 10 cm från ansiktet när han skulle komma förbi mig för att gå på toa.

Han jobbade för övrigt också han inom IBM, Ballycoolin. På Sales-sidan, så vi har säkert sett varann omedvetet ute i cafeterian. Vi diskuterade hyror, hus och vad vi skulle göra på våra respektive resor. Han var nån höjdare som skulle resa runt i hela Nordens huvudstäder under några veckors tid. Somliga ska alltid vara värst.

Vi kom fram, gick till hotellet, fick femton minuter att hämta andan och sen gick vi ner och träffade "min" SM-kontakt och "chefen" för Helpdesk på kundernas sida, plus en till från Service Management som jag har daglig kontakt med. Det var riktigt nice att äntligen träffa dem face-to-face. Vi satt i lite över en timme och småpratade om allt, sen skulle de iväg hemåt och förbereda sig inför morgondagen. Vi drog ut för att käka, och eftersom vår nya first line manager är svensk så skulle vi visa vår irländska manager ett riktigt "svenskt" pizzahak. Men det slutade med att vi hamnade på värsta fancy italienska resturangen och käkade pizza med oxfilé och beasås. Om nom nom!

Avslutade sedan kvällen med en tripp till Ica där jag inhandlade det viktigaste - grillchips, lösgodis, kaviar och lite annat smått och gott.

Nu har dokumentären tagit slut och det är Scrubs istället. Perfekt att somna till. Blir att gå upp tidigt imorrn sen för att fixa sig all fancy pants och käka frulle innan vi drar till lejonkulan...

Har bara lyckats ta kort på vad jag ätit idag tydligen så här är första snackset som Manpower får stå för, min fina flygplansmat, plus fancypizzan. Feel free to be jealous.

Hotshot

Shit alltså det händer grejer runt mig på jobbet nu asså. Dublin management ska åka och hälsa på kunderna i Sverige nästa vecka. Min SM-kontakt som jag pratar med dagligen sa att de hade förfrågat om jag kunde följa med, eftersom det var många där som tyckte om mig. Jag sa att jag var smickrad och att det skulle vara jättekul, men jag trodde inte de skulle approva det. En "simpel" Escalation Manager från desken liksom.

Men det gick igenom! På förmiddagen kom vår nya manager och frågade om jag var OK med att åka. I nästa ögonblick far det reseräknings requests mellan deras, min och IBM centrets chefs (i brist på bättre benämning av hans grad) mail som godkänns och sen kommer Manpower och vill veta vad min adress är så de kan fixa taxi till flygplatsen på morgonen. Tisdag-ons-tors åker vi, jag och våra 1st och 2nd line managers. Det känns inte riktigt verkligt faktiskt för jag tog det inte seriöst till en början och nu är det liksom spikat :) ska JAG åka på... "affärsresa"? Eller vad säger man?

Det ska bli skitkul iallafall! Äntligen sätta ansikten på röster och Sametime-pings. Det känns ju som jättemycket cred också att våra kunder och Service Management vill ha just mig dit. Vilken ära! :)

Allt bekostat med så jag funderar på om jag fixar att trycka i mig 10 påsar grillchips och fem kebabpizzor på tre dagar och sen låta Manpower stå för notan...

Dagens mystik:

Det händer grejer här på jobbet. En mystisk blond kvinna med scarf och en förkärlek för cola light har stått vid våran skrivare och skrivit ut saker, HELA dagarna, sen i TISDAGS. Nu pågår en vild debatt i vår gruppchatt om anledningen till detta intensiva printande. Ska hon köra IBM:s ekonomi i botten genom att köra slut på allt papper? Har hon i hemlighet spanat in Adam som sitter mitt emot den? Har hon en thing för uppvärmd, surrande hårdvara? Mystiken tätnar.

Dagens Aww:

Nya killen på desken med blond afrofrilla. Jag är assignad som hans Helping Hand och han sitter bredvid Hugo och mig.

"Rebecca, vad innebär det att du är min helping hand?"

"Det innebär som så att det är mig du går till när du har frågor, behöver hjälp med något och/eller allmänt stöd under din första tid här på Helpdesk"

"Aaaah ok... så du är... snäll?"

Jo så kan man ju sammanfatta det :)

Dagens asgarv:

Att ha Hugo bredvid sig är ren och skär underhållning ibland. Killen är 70% göteborgare med rapp tunga och noll anger management. Perfekt då att han får varenda konstigt idiotproblem som finns. Och så sitter han och kämpar och kämpar och blir argare och argare. Nyss skulle han fixa signaturen i mailen till en användare och Notes, being it´s usual logical self, tyckte att användarens förnamn inte var legit och bestämde sig för att skjutsa in ett pop-up-error meddelande varenda gång han försökte ändra det. Mycket, mycket underhållande att iaktta. Jag satt och grät av garv över meningen "är Kerstin ett INVALID VALUE!" när det till sist brast för han. Men så har jag usel humor med...

Knowing your value

Fick svar idag om min User Admin roll som har hängt lite i luften sen jag fick beskedet om att jag fick den. Vårt konto är i en smärre kris just nu, vilket egentligen sker relativt regelbundet när det har varit mycket rotation på de anställda. Många nyanställda = många misstag, och nu är kunderna på oss som hökar och eskalerar allt mellan himmel och jord. Jag räknas som en nyckelperson i det hela som Escalation Manager, så svaret jag fick var att jag i princip är för värdefull för att släppa nu. Att de inte har råd att flytta en av de få på kontot med, citat "superb kompetens, superb kundrelation, och superb kvalité i det jag gör". Visst är det tråkigt att jag inte kommer få gå än på så länge men samtidigt fick jag anstränga mig för att hålla tillbaka ett brett leende när min manager lägger över beröm efter beröm på mig. Surely kan de säga såna saker enbart för att hålla kvar mig och använda mig, men jag litar på min manager och att han är ärlig och verkligen menar det han säger. Och det är klart det värmer. Jag har sällan fått så mycket cred för jobbet jag utför som här.

De skulle förhandla en slags deal som kompensation för att jag måste stanna kvar, jag ska få nya arbetsuppgifter på desken med och hålla koll på alla ärenden och att de håller den kvalitén de måste ha i nuläget. Dispatcher kallas det hos oss, bara det att min roll är lite handsydd för mig så att säga. Mitt CV blir bara längre och längre, hoppas det betyder nåt hemma i Sverige sen med alla roller hit och dit :)

Så det händer en hel del nu och samtidigt som det är kul att vara med i allt virrvarr och vara en vital del av det hela, så är det väldigt tröttande också. Jag har kommit in i en period där jag känner mig ständigt trött och är helt slut på eftermiddagarna. Är lättirriterad och moody och stör mig mer på saker. Vill flytta NU så man kan börja om på ny kula men vi fick inget svar av landlorden för lägenheten vi kollade på i helgen tyvärr. Bara leta vidare.

Imorrn är det onsdag iallafall och halva veckan har gått, skönt. Planerar lite för och dra på afternoon tea i helgen och leka lite fancy pants, det är jag värd. Får ju förhoppningsvis en bra lön efter förra veckans övertid med.

Nu ska jag lägga mig tidigt och förhoppningsvis vakna utvilad för en gångs skull. Och ja mamma, jag ska dricka vitaminer och ha mig ;)

Gonattens

A hard work work

Sitter på jobbet för tillfället och gör övertid, kvalitétsarbete. Lyssnar på inspelade samtal och bedömer dem. Har gjort de korta, har börjat lyssna på de långa nu. Ska bedöma ärenden också men har tagit en liten paus nu för att jag blir så trött av att göra dem... det är lite enformligt.

Lyssnade precis på en agent som fick en tjomme från Finspång av alla ställen :D jösses vad östgöte han var! Jag fick Peter (som håller mig sällskap här i övertidszonen) att lyssna också och han kände direkt igen dialekten och sa till och med att den var härlig - dock att jag inte pratar riktigt SÅ brett. Gudskelov nästan. Jag blev jublaglad över att höra dialekten men den är fortfarande inte fin, vad Peter än säger ;)

Jag har roat mig med att fota detaljer från min arbetsplats här som jag tänkte göra ett inlägg av, för och komma ihåg sen.

Eskaleringshunden, som ursprungligen kommer från Jesper och som jag i princip tjatade till mig att få ha kvar hos mig :) Armbandet fick jag av Amanda för hundra år sedan typ.

Certifikat som jag fått för att jag inte haft någon frånvaro på upp till 9 månader. Sen blev jag dyngsjuk och kunde inte ta mig till läkaren som bara är här två dagar i veckan, så fick ingen lapp och kunde således inte logga mig sjuk. Sådant är systemet här... så de här certifikaten är för mig bevis på hur dum jag är som släpat mig till jobbet sjuk och eländig men med brinnande arbetsmoral ^^

Dagens ranson av koffein. Jag fuskade lite och drack en cola idag efter en glupande törst efter kolsyra. Och lilla Hello Kitty som vaktar tangentbordet till avayan (där vi kan se inkommande samtal och vad alla agenter gör på linan).

Cola och Kitty till höger - headset, snodd och lip balm till vänster. Jag brukar ha ganska mycket pryttlar på min desk om dagarna :)

Lite snett bakom mig finns min väska, min badge (som jag systematiskt använder så lite som möjligt runt halsen, jag bär den i handen vartän jag ska, till vakternas stora förtret) och min bra-att-ha-låda som är full med servetter, plastbestick, huvudvärkstabletter, socker och salt och massa annat smått och gott. Många från desken kommer regelbundet och ber om en sked, tablett eller något annat de vet att jag brukar ha däri. Och mitt USB minne - slampigaste minnet på hela IBM, det har varit i mångas datorer, gud vet allt skit jag har på det nu...

Väktaren av mina två skärmar såklart!

Min fina SME skylt som ständigt hänger på sniskan.

Sen var jag tvungen att sträcka på benen och gå bort till Peter och dokumentera hans lite, bara för att det ser så roligt ut ;)

Här hamnar nämligen de gosedjur han vinner och behåller. Ser ut som en halv leksaksaffär. Plus korten från oss, och hans precious boll som gav mig en gratis middag om ni minns? ^^

"Huh?"

Och Peter själv i egen hög person får representera avslutet på denna bildserie!

Tisdags update

Jag trodde ett tag att jag var frisk nu. Jag har käkat DayNurse som en tok och mentalt tvingat min kropp att bli frisk genom att ha en ovanligt god(are) aptit och dricka massa vatten, te och soppa för och vätska upp den. Och ett tag trodde jag att jag hade lyckats. Men så fick jag lock för öronen under söndag eftermiddag, som bara blev värre och värre och under bion blev jag i pincip döv på höger öra. Läskigt som fan. Inte gick det att tryckutjämna heller. På måndagen lyckades jag få det att släppa lite och idag har jag också lyckats få det att spraka sådär otäckt i örat men det är fortfarande dovt. Och nu under eftermiddagen kände jag en molande värk sakta sprida sig från näsan över kindbenet och stråla ut i hela högra sidan av ansiktet. Crap. Hej bihålsinflammation.

Det blir mer tabletter och mer vätska då. Och egentligen sova mer. Men det hinns inte med.

Jag har fått min nya roll nu på jobbet nu, Escalation Manager heter titeln så fint. Jag har alltså tagit över efter Markus som var Esc innan mig. Jag är nyckelperson när det kommer high severitys till oss, som när ett helt nätverk för en stad går ner, när en server inte svarar eller vad det nu kan vara som är kritiskt. Jag ser till att samla all info, skapa ärende och pria det till hög prio och sätta fart på resolvers och ha koll på arbetets gång för och lösa det, och informera kunder och kollegor fortlöpande. Vanligtvis brukar vi ha kanske en eller två high severitys i veckan. Nu när Markus glassar med kebab i Sverge har vi haft två - per dag. Så jag har verkligen fått en högtflygande start :)

Det är lite som att vara noob på nytt, för nu måste jag axla en ny roll och bli bekväm med mitt tillvägagångssätt och kunna knyta ännu mer kontakter med resolvers. Först och främst ska jag ta bort min visningsbild på Sametime... för mycket dum blondin över den...

Så det har varit bråda dagar nu och om möjligt ännu mer att göra men det är riktigt kul också, och äntligen få känna att man... "är nåt", eller vad man ska säga. Det var jag ju innan med som veteran, mailare och kunskapskälla men nu med en annan titel känns det mer seriöst. Jag får till och med vara med i "Viktiga personer" chatten med Amanda och Elin ;)

Just det ja, 21 Jump Street såg vi i söndags. En komedi om två poliser, den ene var tönt i skolan och den andre poppis men sket i pluggeriet och enligt skolans sociala regler var de bittra ovänner, men blir bästa polare under polisutbildningen när de uppptäcker att de kompletterar varandra. De är fortfarande noobs dock när de blir fullfjädrade poliser, så pass att de blir satta på ett skitjobb om består i att låtsas vara high school-elever återigen och infiltrera skolans poppisgäng för att ta reda på vartifrån de får nya trenddrogen som sprider sig. Kommer de återgå till samma roller som när de var riktiga elever eller kommer rollerna ändras?

Jag brukar vara ganska svårflörtad vad gäller komedier men den här fick mig att garva riktigt högt flera ggr, den driver med actionfilmer och high school klichéer och jag rekommenderar den varmt. 21 Jump Street var från början en tv-serie med gudagode Johnny Depp mellan 87 - 91. Kanske nåt värt att börja glana på?

Känner ni btw igen den kortare killen? Jäklar vad han har gått ner i vikt.

Äntligen slut på måndagen...

Vilken dag. Massor av samtal på jobbet i ren måndagsanda. Inte ett mail blev gjort så istället för en rejäl workout på gymmet blev det en stillasittande workin vid datorn i ett par timmar efter jobbet för och rensa mailboxen för min egen inre sinnesfrids skull.

Dessutom hade jag ju intervju för en ny roll idag som kvalitétsspecialist. Vete fan hur det gick alltså. Jag tyckte jag tog alla frågorna ganska bra och kunde ge ett svar på alla förutom vad våra kvalitétsstats låg på för veckan. Ouch. Dem har jag inte läst på flera veckor i och med att det inte varit tu tal om nåt kvalitétsarbete så få som vi är och så hög som samtalsvolymen är. Men annars så. Hade en riktig stålkvinna som förhörde mig och ifrågasatte och vände ut och in på allt jag sa. Ouch ouch ouch!

Men men... jag är en erfarenhet rikare iallafall och har åtminstone gjort nåt.

Så när jag kom hem tre timmar efter att jag egentligen skulle ha slutat var jag hungrig som en varg, länsade plåten på pommes och kyckling och röjde undan dagens + gårdagens disk och slängde in en famn smutstvätt i maskinen, fixade nyttig matlåda och frulle tills imorrn och tog en lååång, varm, skön dusch. Tycker faktiskt jag är värd en liten cupcake med en liten nalle till mitt kaffe... så tar vi nya workouttag imorgon. Nu blir det senaste How I met Your Mother.

IT Qualification

Jag sitter och finslipar lite på mitt engelska CV - jag tänkte söka lite roller inom IBM och se om jag kan få  pyssla med något annat innan jag åker hem eller om jag ska stanna på desken och vara veteran och mailansvarig.

Det har ju hänt en hel del sen jag kom hit den 3.e Januari kan jag ju säga. Jag kan utöka CV:t massor nu. En av de roligaste var att lista mina IT skillz. När jag sökte hit hade jag ingen aning om vad jag skulle skriva och kunde typ Word.

"Skriv vad som helst som har med data och göra!" sa Stefan och noob-Rebecca did so.

Japp...

Och nu, snart 11 månader senare:

Och då ska jag också lägga till sen när jag kommer hem, att jag kan mappa upp nätverksskrivare med deras respektive servernamn som jag kan leta upp, jag kan skapa om en hel datafolder i Lotus Notes och sätta upp det igen, jag vet vilka filer som reglerar vad och hur jag ska hantera ett dussin olika felmeddelanden,  jag kan köra en Notes breakdown i sömnen och hur man skapar ett Killnotes script, jag vet vilka tempfiler man kan ta bort i MS Office och vart de ligger, jag kan ABB.s proxyinställningar utantill (och kommer säkert aldrig mer behöva komma ihåg dem ige när jag slutat) och har utökat min kunskap om Internet Explorer inställningar med ungefär 110%.  Jag kan sex olika felkoder i VPN Client och SRA Next och hur man löser, eller "löser", samtiliga utantill. Jag vet vilket script som behövs när SAP uppdateringar sabbar IE, och när Excel kraschar, jag har lärt mig hata Pointsec, dockingstationer och Presentation Directory med tillhörande externa skärmar och projektorer, för och inte TALA om de problemen tillsammans med Windows 7. Jag har lärt mig älska Reactivate Mail Send Functions, enda funktionen som är värd att älska i Lotus Notes, och gpupdate/force som låter flashigt i alla kunders öron och behöver följas av en omstart = win för och avsluta samtalet. Jag har utvecklat en betingning gentemot Indier - de ger mig the creeps och fyller mig med rage bara jag ser deras namn.

Plus massor massor massor annat som jag inte ens tänker på.

Det är ganska häftigt!

Lotus Notes

Vet att jag är sjukt illojal atm men jag är faktiskt anställd under Manpower och inte IBM... så jag kan nog med gott samvete pastea detta blogginlägg som gjorde hela deskens dag! Fan vad underhållande, och precis såhär är det! :D Så jäkla bra, detta sitter vi med DAGLIGEN.

(Ja, jag reagerade också på namnet, men vad jag vet så har inte Adde trots att han förvisso skrev lite för hundra år sen, så hade han nog inte med Notes och göra då ;)

Jag hatar Lotus Notes

28 april 2006, kl 13:48 Skrivet av Adde Anmäl ! 

Jag är en rätt sansad person, oftast lugn, brusar sällan upp. De flesta av livets motgångar rinner av mig, jag kan ta det mesta med en klackspark, ett glatt humör eller ett muntert tillrop. Jag tycker om skogpromenader och goda middagar.

Men jag hatar Lotus Notes.

Lotus Notes är mailprogrammet som gud glömde. En relik från datorprogrammens Krita-period. Det får min puls att rusa, adrenalinet att pumpa och mina demoner att vakna. Notes får mig att vilja döda. Ska verkligen ett e-postprogram ha den effekten på en människa? Ni som har använt Notes förstår nog mig, för er andra kommer här en förklaring.

Ungefär samtidigt som skräcködlorna härskade på jorden så satt nån stenåldersmänniska i sin grotta och hackade ihop ett groupware på sin numera fossilerade PC. Han kodade, såg att det var gott och döpte det till Lotus Notes. Sen gick han ut och klubbade ner en mammut. Tiden gick, dinosaurierna dog ut och människan lärde sig att göra upp eld, klyva atomen och flyga till månen. Men med Lotus Notes hände ingenting. Det stod emot tidens tand, evolutionens nycker och 17 istider. Långt efter att vi alla är döda och begravda kommer Lotus Notes fortfarande finnas kvar. Lotus Notes är som kackerlackor, alligatorer och gråsuggor. Ingen tycker om dom men dom dör inte ut för det.

Kort sagt, Lotus Notes är så jävla kasst. Jag ska förklara varför.

Lotus Notes kan inte göra flera saker samtidigt. Detta betyder att så fort något tar lite tid så hänger hela Notes i väntan på att det ska bli klart. T ex om det tar tid att komma åt mailservern, eller om Notes försöker öppna ett mail med en stor bifogad bild (läs: ett mail på >50K). Då hänger sig Notes tills servern är hittad, eller mailet nedladdat. Ingen möjlighet att göra andra produktiva saker medan Notes ägnar sig åt detta. Trådning, parallellism och multitasking är inget som IBM befattar sig med... Dom säger att en cigarett förkortar livet med 9 sekunder. Varje gång jag väntar på att Notes ska vittja mailservern så försvinner minuter, timmar, dagar från mitt liv. Tid som jag aldrig får tillbaks, tid som jag kunde ägnat åt att förkovra mig i konst och litteratur, leka med mina barn, lära mig spela ett instrument, älska med en vacker kvinna. Jag hatar IBM, dom har tagit livet, kärleken och lyckan ifrån mig.

Det är omöjligt att leta rätt på ett mail. Jag skojar inte, helt omöjligt. Efter att ha vant sig vid fritextsökningen i gmail så ter sig Notes än mer som inbox-helvetets sjunde krets. Jag försökte hitta ett mail från en gammal kompis tidigare idag. Notes skrattade hånfullt åt mig, straffade mig med att slumpmässigt stuva om i min inkorg och avslutade med en magnifik magplask-krash. Detta för mig osökt in på nästa Notes-elände.

Notes kraschar inte som andra datorprogram. På dagens datorer har man vant sig vid att ett program som kraschar är en irritation, men att det oftast går att avsluta, starta om och fortsätta arbeta, utan att behöva bli alltför uppgiven, frustrerad och förbannad.

Med Notes är det annorlunda.

När Notes kraschar så menar det allvar. Notes gör jävligt klart för dig att du inte ska maila nåt mer, och ser därför till att skapa en lås-fil någonstans på hårddisken. EN JÄVLA LÅSFIL! Gränsen mellan buggar och features har aldrig varit så hårfin som på IBMs utvecklingsavdelning. Nåväl, låsfilen ser till att du inte kan starta Notes igen, utan du måste starta om datorn. Lyckligtvis så finns det en räddning. En räddning som kanske är det mest symptomatiska hitills i min exposé över Notes bristande funktionalitet.

"Räddningen" heter killnotes.exe. Det är ett litet program som ser till att du kan starta om Notes utan att behöva starta om datorn. Ikonen är en dödskalle. Passande. Jag upprepar. IBM har alltså skapat en groupware som heter Lotus Notes. Detta program kraschar ofta och gärna. När det gör det så går det inte att starta igen. Därför har man på Sveriges många företag rutinmässigt börjat använda ett program som sätter den sista kulan i Notes dödsryckande kropp, så att man kan starta om eländet. Är det bara jag som tycker detta är beyond sjukt? När ett program inte funkar på min dator hemma så avinstallar jag det. Men Notes slipper man aldrig undan. Det är som binär arvssynd. Against the forces of Lotus Notes there can be no victory.

Användbarhet. Jag läste några kurser i detta ämne i skolan, och tror mig minnas att det gick ut på att konstruera datorprogram på ett sätt som gör det enkelt, intuitivt och lättförståeligt för användaren. Men programmerare är alltid programmerare, användbarhet är rätt torrt och tråkigt, och ibland kanske man inte lägger ner den tid som det krävs för att uppnå det hägrande användbarshetsmålet. Pedagogiska brister i dagens datorprogram beror nog mest på ointresse och bristande engagemang. Sådant kan jag förlåta. Men avsaknaden av användbarhet i Notes tyder på ren ondska. En djävulsk, beräknande illvilja som syftar till att förvandla produktiva datoranvändare till tragiska spillror; brutna människor som med ständigt ökande uppgivenhet klickar planlöst i menyerna efter den funktion de söker. Finns den? Går det att ändra storlek och färg på texten? Kan jag bifoga en fil? Ovissheten gör folk galna. Uppgivna skrik eker över kontorslandskapet när ännu en utvecklare, sekreterare eller administratör dukar under inför Notes förbannelse. Man kan kämpa emot, man kan intala sig själv att det räcker med webmail, men förr eller senare kommer du behöva boka ett möte, eller använda nån Notes-databas, och då är du snart förlorad. Ännu ett offer för Notes-döden.

Jag ska vara ärlig. Jag hatar datorer, och allt är Notes fel. Det fanns en tid då jag tyckte det var roligt att använda en dator. Datoranvändande var förenat med glädje och lust; en sund hobby för en tänkande människa. Den tiden är förbi, kvar är bara bitterheten och det växande vansinnet.

All Notes and no play makes Andreas a dull boy.

Jag älskar Lotus Notes.com

Äventyr på jobbet

Idag var en intressant dag. Vi satt i godan ro och snurrade på våra telefonsladdar och gjorde inte mycket alls, iallafall inte vi få rutinerade som är kvar eftersom noobsen får alla samtal före oss. Jag fick inget samtal fram till att jag tog min rast, sen fick jag inget samtal efter det heller. Chill. Tänkte precis sätta mig och kolla våran ticketkö när Jesper hastar förbi mig och Ofoget (Cristopher som jag sitter bredvid just nu - vi har suttit med en liten vägg emellan oss innan och fört vårt interna krig över den och nu kom de på den briljanta idén att sätta oss bredvid varann istället - det blir mycket sparkande på stolarna nu alltså...)

Jesper meddelade följande:

"Ni två ska på teambuilding idag. Jag vet inte varför, eller när, eller vart, eller vem som håller i det, men det kommer nån - jag vet inte vem där heller - och hämtar upp er. Snart".

Jag och Ofoget: ??

Jaha. Så det var bara och sitta där och begrunda anledningen till att just vi två blev ivägskickade på detta. Har nån tröttnat på vårt käbbel och beslutat att vi ska få göra en massa trust-övningar ihop för och bli bästa vänner istället? Jag vill fan inte stå och ramla baklänges med Mr Lurifax bakom mig :D

Men men, det verkar vara helt slumpmässigt utvalt, även fast det är lite konstigt att  vi inte får åka några fler i samma team - vad är meningen med teambuilding annars?

Vi visste ju inte ens om det bara skulle bli vi två eller fler. Ännu värre blev det när vår hämt-snubbe kom förbi och frågade om vi hade bil. Vi skulle alltså lämna kontoret. Tanken svindlade förbi om att de skulle föra oss långt åt helskotta ut i nån skog och dumpa oss där med nån fattig fällkniv och en påse kottar och be oss leta oss tillbaka hem igen.

Men nej, vi skulle bege oss till IBM i Damastown, som ligger ca tio-femton minuter ifrån vårat i Ballycoolin. Stället var enormt, och inhyser tydligen mest serverbyggnader. Vi blev inhysta i ett rum tillsammans med sex andra muntergökar från andra avdelningar, plus några från själva Damastown. Vi kände oss lite som maskrosor i rosrabatten, som de enda helpdeskagenterna.

Och där stannade vi till klockan tre på eftermiddagen. Vi fick göra samarbetsövningar, som bland annat bestod av att bygga diverse saker med legoliknande grejer, ställa oss i en ring och upprepa varandras namn och hobbies (!), brainstorma om de positiva/negativa aspekterna av IBM (Här var alla överraskande överens. Tydligen är problemet med dålig teknisk utrustning och låg lön samt en gemensam avsky mot Manpower ganska så enhällig oavsett hur högt du befinner dig bland kontona)

Här är en av de fina sakerna vi fick bygga, näst sista övningen - två grupper i två rum, den ena bygger en bil, den andra bygger en bro, sen ska bilen över bron och en springer emellan och är kommunikatör. Tydligen var hela vår grupp den mest innovativa av alla grupper som varit där  - score!

Grejerna som ser ut som minitoaletter för den manliga delen skulle föreställa säten. Min grupp gjorde bron. Jag var enda tjejen och skruvade typ... 2 muttrar. Sätt en trio snubbar tillsammans med byggklossar och de tappar kontakten med omgivningen. Jag fick iallafall kläcka idén till ett annat bygge.

Vi skulle också ställa oss i ring i slutet av dagen och så skulle vi säga två bra saker vi sett  till personen ståendes i ringen. Jag fick höra att jag hade snygga byxor (mina nya puffiga trekvartsbyxor jag visade häromdagen) Att det var "coolt" att jag hade sagt att jag tyckte om World of Warcraft. Och Ofoget var snäll och berömde mig för min initiativförmåga på jobbet :)

Sen fick vi åka tillbaks och sluta för dagen. Eftersom vi skulle till IKEA fick jag gå runt och slå dank i 45 minuter och sen fick jag lämna bygget. Åkte tillsammans med de andra Watervillarna plus en utböling (Kim) och fikade på kanebulle och kaffe <3

Nu sitter jag hemma igen och ska strax göra mig lite popcorn (Ja just det ja, vi har köpt en micro! Andelen färdigvaror inköpa till detta hushållet har gått upp med typ 250% sen dess) och läsa en bok och njuta av lugn och ro. Imorrn kanske det blir och ta sig några öl under kvällen, vi får se. Tills dess ska jag bara göra så lite som möjligt... ^^

Helpdesk calling helpdesk

Vilken dag. VIL-KEN DAG.

Jag hatar att vara den som ska sitta med en stor jäkla Murphys Lag som gör en bitchslap i fejjan på dig. Jag försöker minska ner på mitt snack om detta eftersom jag bara blir bitter och alla andra runt mig blir bittra på mig och sen blir det bara bittermandelpaj av det hela.

Men nu måste jag bittra lite.

Tänk dig att du kommer in på morgonen klockan tio i sju. Du har inte sovit särskilt väl av outgrundliga orsaker; det verkar som att till och med min kropp går emot mig när jag öppnar fönstret på vid gavel, får in massor av kall, fräsch luft, bäddar rent i sängen och har heeeeeela alldeles för mig själv att sträcka ut mig i, så likförbannat ska den vägra och somna. Bara för och göra nån slags revolt.

Men iallafall, tio i sju. Eftersom jag hatar att stressa på morgonen har jag allt öppet bara och slå på skärmen. Öpnnar upp min notepad och vårt register med användare i och knapprar in lösenordet till remotemiljön. Sjåkar lite med kollegorna. Idag kommer de ringa som FAN, men vi ska fixa det.

Kommer till vårat inlogg till ticketsystemet, som är nästan det viktigaste instrumentet vi har för och logga ärenden och kolla upp dem. Loggar man inte ärenden har man arga kunder, förvirrade kollegor och en dålig statistik för mig själv och hela teamet. Inte så bra.

Så då fladdrar det till lite i magen när man skriver in sitt lösen och trycker på OK och den här jävla mongorutan kommer upp:

Ooook... men, ingen fara på taket, jag lånar bara en kollegas inlogg. Sagt och gjort.

Och då funkar inte det heller??

Nu börjar det koka en aning i mina ådror och pulsen stiger - det är en knapp minut kvar tills jag ska sitta i avail, vi är kanske två pers till som strax kommer in så jag kommer behövas direkt eftersom det inom kort kommer rasa in samtal. I panik försöker jag med flera kollegors inlogg och det funkar inte det heller. Så skriks det då att vi ska in i avail och jag kastar mig huvudstupa in jag med. De första samtalen går bra - det är för det mesta lätta password resets som jag kan logga senare. Sen kommer det ju såklart en lika bitter jävel som jag som vill ha en ominstallation av Lotus Notes, NU! Plus Acrobat Professional, NU! Han har självklart inget ärendenummer och hävdar bestämt att han blivit LOVAD en ominstallation när han var utomlands förut. Jag sitter och pingar mina lika upptagna, stressade kollegor och min teamleader försöker hjälpa mig hitta ärendena i samma program som jag fixat mina pend ärenden i men så funkar självklart inte det eller!

Under tiden sitter Herr Bitter och ragear i telefonen om hur oacceptabelt det är att han inte får en ominstallation av mig dirr, på studs, asap, POFF med trollflöjten så är det fixad, och varför dröjer det så länge och varför har hans Acrobat slutat funka och varför får han inget nytt, nu, dirr!

Till slut får Herr B nog och säger vad han tycker och att jag ska höra av mig när jag kan fixa allt detta. I samma veva har jag lyckats få fram ärendenumret på hans ominstallation (som självklart ligger hos resolvers som ska ringa upp honom, inte vi, som jag sa till honom fyrtioelva ggr) från en snäll kollega som kollade upp det åt mig, så jag åtminstone kan ge honom det.

Jag som normalt sett tycker jag är rätt stresstålig var inte mycke och hänga i julgranen som helpeskagent nu alltså. Jobba utan ticketsystemet var grymt stressande. En annan kollega offrade sin rast för och installiera om applikationen, men icke.

Då fick jag alltså sätta mig och ringa en helpdesk. En amerikansk helpdesk. Det var en riktigt intressant upplevelse. Det kändes helt fel, JAG ska inte ringa till en helpdesk och uppge mitt användarnamn. Det är ju för sjutton jag som ska fråga efter det istället. Men ja, jag fick prata med en trevlig jänkare kallad Troy eller nåt, förklarade mitt problem så gott jag kunde (när det involverar citrixklienter, IPadresser och server, ja ni hör ju själva. Tur att man är van vid detta nu annars hade det blivit jobbigt).

Han testar först med och sätta om mitt lösenord, så standard som det kan bli :) skriver in hans lösen och sen ska jag sätta ett nytt.

Självklart vill inte detta heller funka.

Efter tre ggr börjar detta bli pinsamt. Fel på gamla lösenordet och användarnamnet står det, och jag VET att jags skriver rätt. Men nu befinner jag mig exakt i den situationen som jag själv brukar befinna mig i med mina kunder - fast tvärtom då. Jag kan nästan se framför mig hur han sitter och himlar med ögonen och snackar skit om mig till sina kollegor; "Stupid girl cannot even type her password right and It´s her own name she´s typing! Mohahha!"

För och rädda situationen försöker jag mig på att vara lite skämtsam med jänkarn, och när han ber mig prova ett nytt lösen igen så börjar jag räkna upp vad för reliker det finns omkring mig och upplyser honom om att jag väljer Fantaflaskan. Han skrattar lite artigt. Självklart funkar det inte med det heller... Fanta123, ffs...

"Try putting the numbers first" säger Troy. Då funkar det. Mirakulöst.

Inte.

Fortf samma meddelande. Då skickar han ut en länk till en databas till min TL så hon får lägga en beställning på ny access. Inte för att jag tror att det hjälper, eftersom det nog inte är nåt fel på kontot eftersom mina kollegor inte heller kan logga in på just min dator. Men men.

Så nu sitter jag här och tar samtal occassionally som jag inte kan logga och kommer få avsätta några timmar till och logga nån dag sen... och tjatar på mina kollegor på Sametime och pastear en Wall of Text till dem så får de logga. Och jag sitter med Pend tickets. Igen.

Klart jag ska vara så jäkla speciell att jag får såna här roliga saker och deala med... jäkla noob.

Jag försöker hämta lite tröst hos min söta deskkamrat Elin. Men hon bara tittar på mig med sorgsna ögon och säger:

"Ja. Vilken dag. Det enda jag var sugen på idag var vaniljkaffe. Men det hade de inte. Så jag fick ta hasselnötskaffe istället. Suck".

Lagen om alltings jävlighet.

I has skillz

Först och främst; idag är det Sveriges nationaldag! Woho! Grattis till Sverige, och grattis till oss, som har ännu en lugn jobbdag med få samtal. Jag har suttit och lagt upp spellistor i Grooveshark (som jag idlar tills jag får ordning på Spotify) lyssnat på dem, sjåkat med folk på Sametime, gjort den sista handfullen pendärendena och varit på ett kvalitétsmöte där vi mest snacka skvaller... och ja, that´s it typ.

"Gör några kurser på Manpowers hemsida!" säger Maria, vår teamleader.

Sagt och gjort. Jag skapar mig ett konto på irländska Manpower och surfar in på Training and Developement Centre för och kolla vad som finns.

Förs på listan är Word. Word är ju ett program som jag är väl införstådd i och använt sen barnsben, men jag tänkte att det finns ju alltid massa nya saker man kan lära sig och det ser bra ut att ha en kuuuurrsss i det programmet, så jag körde igång den.

Inledningen var lovande. En till hälften elektronisk mansöst som låter som en brittifierad Stephen Hawkins på dopamin. Varje fras han säger avslutas med ett lustigt litet ploppande ljud, ungefär som en fjärt. På ett mycket pedagogiskt sätt berättade sedan denna Röst för mig, ackompanjerad av ett bildspel, hur jag först skulle;

Jaha ja, Start, ok, det visste jag ju inte... öh, vad fan är det här...

Efter en tre sidor lång instruktion för hur man öppnar Startmenyn, går in i program och väljer Word, där jag sedan själv fick "testa" och "visa mina skills" i detta, vilket jag klarade med bravur  ( tur det, vad i h*e hade jag gjort på en helpdesk isåfall ...) så har vi alltså lyckats öppna programmet och är redo att börja från scratch!

Bokstavligt talat.

No shit!?

Nu började jag få lite onda aningar om att detta kanske inte riktigt var vad jag tänkte  mig. Men, jag ger det en chans. De kanske bara har pressat in lite fel informationsrutor, blandat ihop detta med en tutorial för småkidsen. Det blir säkert bättre.

Efter att noga läst ha läst igenom denna informativa text så klickade jag på Nästa-knappen för att köra igång The Real Deal.

Öhh...

Nästa!

Men för f... första testet, fem minuter in i kursen, om hur man öppnar och skriver en jäkla bokstav! I´m too good for this!

Nästa!!

...

Nämen seriöst... visserligen är jag noob men detta är väl och ta i... Dock - jag får ju betalt för detta. Lika bra och köra på och garva åt skiten.

Efter ett par steg började vi komma in på lite mer avancerade grejjer.

Det här med Delete var riktigt noga demonstrerat. Man kan göra det på två sätt. Det är viktigt att göra det på rätt sätt vid rätt tillfälle. Annars blir det kortslutning, datorn börjar fräsa, brinna och spela Dubstep innan den slutligen sprängs.

Vid det här laget satt jag och blinkade med ögonen som en uggla på speed - det gick knappt och hålla sig vaken med sån här skit. Magen knorrade, min kropp skrek desperat efter koffein och socker och jag tänkte - en till, en vettig, annars skiter jag i detta och tar lunch...

Lunch. Adjö.

Chilla tjommen, chilli känns...

Sitter på jobbet, ena örat i headsetet, andra med hörlurar, dricker mitt kaffe som jag lyxat till med lite hasselnötssirap, det var ett bra tag sen... lyxtimes. I ena luren dånar gammal 80-talsmusik, jag har snöat in på det nu av nån anledning. Det är så lugnt och skönt här nu, det är ju Kristi Himmelfärd i Sverige och alla på ABB är lediga, förutom 4 som ringt in till oss. Den ene satt i Abu Dabi, den andre hemma, en satt ensam på kontoret och den siste vet jag inte. Vi är tre stycken som tar samtal här, och så Sara med mailen och våra två ATL och vår teamleader. That´s it, de andra har gladeligen tagit emot ledigheten som erbjöds. Har inget och göra hemma så lika bra att stanna här och njuta av lugnet, och komma ikapp med andra uppgifter. För tillfället sitter jag med tre långa listor med ärenden som jag ska lägga i två specifika uppgifter i.

När våra ärenden läggs i vänteläge, när kunden ska höra av sig, är det viktigt att vi lägger i två uppgifter som dels markerar början på vänteläget, sen när det avslutas, när kund hör av sig. Det här har inte alla vetat så då kommer ärendena tillbaka sen för att vi ska fylla i det här. Så det är vad jag gör. Öppna, lägg i början (som förkortas PB) och avslutet (PE). Öppna - PB-PE-stäng, öppna-PB-PE-stäng... party! ;)

Men det är faktiskt riktigt rogivande att sitta med detta. Enda kruxet skulle isf vara att nu efter ett par timmar så flimrar siffror och PE:s och PB:s framför ögonen på mig... men har ett par timmar kvar, sen är det förhoppningsvis lugnt imorrn och på måndag med då. Ack så man uppskattar detta att kunna ta det lugnt - jag som för fem månader sen fick kämpa för att hålla mig vaken på jobbet... ^^

I övrigt så är det mycke man har lärt sig att uppskatta här. En kvarts avail (telefon) tid som man kan pusta ut på innan nästa samtal, är guld värt. Vi ska få in tre nya peeps snart, plus att det  blir semestertider, så då kommer nog de där kvartarna oftare.

Och framförallt så har jag lärt mig ta vara på beröm; speciellt från kunder, eftersom vi människor tyvärr är allmänt dåliga på att säga till varann att vi uppskattar nåt de gör, alternativt ger beröm för nåt som är väl utfört. Vi är en helpdesk, och får betalt för att göra som kunden vill, så egentligen ska vi väl inte ha beröm på det sättet. Men jag blir ändå alldeles varm om hjärtat när det kommer nåt guldkorn ibland. Jag har tre stycken från den senaste veckan som jag kan dela med mig av;

Kund nr 1; En IT-coordinator, som jag satt med i nästan en timme och försökte reda ut varför hennes beställda Windowskonto för en tjej inte hade kommit igenom. Sen visade det sig att hon helt enkelt skrivit fel namn. Hon blir väldigt moloken och ber om ursäkt så mycket att jag nästan själv blir förkrossad å hennes vägnar. Men som tur är har vi då riktigt schyssta User Admins, som hanterar kontona; de kunde fixa ett nytt, i rätt namn på stört, och gav sen mig den ärofyllda privilegiet att ringa upp henne och berätta det här. Efter många om och men får jag tag i henne, och hon låter nästan gråtfärdig av tacksamhet och jag får nästan lyckorus av att kunna meddela så goda nyheter; tänk då hur det känns för de som går runt o delar ut vinster på flera miljoner i Postkodlotteriet, eller barnmorskor! :D Nu var det ju user admin som ska ha cred, men det var ändå skönt när kunden blir så himla glad.

2: Igår satt jag med en kund som ringde in från USA. Hans Lotus Notes hade slutat funka. Som tur var kunde jag koppla upp mig och kikade runt ett bra tag, försökte mig på att göra en breakdown (typ återuppsättning/uppfräschning av programmet) men den visade det sig att kundens ID-fil, som man använder för att sätta upp det personliga kontot, antagligen inte funkade längre. Jag ber då kunden vänta en minut medans jag konsulterar med kollegor, och när jag tryckt på mute hör jag honom säga till sina kollegor i bakgrunden "Ja hon är ju iallafall RIKTIGT trevlig flickan!" Då hade jag småpratat under hela samtalet och speglat hans egen pratsamhet. Då blev jag nästan tårögd, så fjantig som man är ^^

3: Kommer från idag, första samtalet jag fick och det andra denna morgon. En kund vars dator fallit ur domänen. Jag har gett mig på att försökte återplacera en dator där en enda gång, och det gick åt helvete och slutade med att kunden inte kunde komma in öht i sin dator och jag tyckte det var asjobbigt, även fast mina rutinerade kollegor tog det med en klackspark. Men med steg-för-steg support från falla-ur-domänen-experten Elin och med rätt uppgifter från User Admin återigen, lyckades jag guida kunden in i datorn, plocka ur den ur domänen manuellt, starta om, logga in igen och lägga till den, starta om, och sen kunde han logga in till fanfarer och stjärnraketer - inte riktigt kanske, men det kändes så :) och trots att detta tog nästan 40 minuter och kunden fick vänta ett bra tag på att jag skulle få mina uppgifter, så säger han i slutet; "Tack för riktigt, riktigt bra support, det är så skönt att ha er, jag vet inte vad jag skulle gjort annars". Awwww...

Det kanske inte låter mycket för världen men för en småsleten helpdeskagent betyder ett par positiva ord mycket <3

Nu ska jag fortsätta mitt pendande, sen ska vi ner till stan en snabbis och växla in kopparmynt. Spännande!

Låten som upptagit större delen av min hjärna idag, av okänd anledning;

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Yt-KMPvgKPo]