En stolt 9-åring

Idag för nio år sedan föddes min allra trognaste följeslagare <3 idag är det nio år sedan vi åkte hem från Göteborg under en ljuvlig förlängning av semestern med en ylande krake i baksätet som vägrade sitta stilla och som då hette Skrållan i besiktningspapprena - vilket ändrades rätt omgåendeVärre olycka stod inte och finna enligt den lilla valpuschlingen med för stort halsband. Först när vi stannade på en rastplats och hon kände fast mark under tassarna igen, en försäkring om att jorden har inte försvunnit - då lugnade hon ner sig lite. Men bara lite.

BF2-2201

Vid den här tiden bodde jag fortfarande hemma och jobbade på Dometic, och mina trevande förfrågningar om och kunna skaffa mig en egen hund hemma i huset mötte förvånansvärt lite mostånd. Ett helt livs planering, drömmar och förberedelser skulle alltså äntligen bli verklighet - och jag var helt lost. Jag visste fortfarande inte vad för hundras jag ville ha, trots att jag samlat på mig fakta och raskunskap sen jag var gammal nog att ens kunna dregla fram ordet hund. Min lågstadielärare, som gav mig det ypperliga om än tyvärr icke beprövade knepet att sätta upp post-it-lappar med ordet HUND på överallt i huset för och få mina päron och förstå behovet av en sådan, skulle varit besviken på mig här.

Den ständiga favoriten dock har alltid varit colliehundar och ett tag vurmade jag för en Australian Shepherd. Jag slog dock den varianten ur hågen rätt snabbt när jag insåg att jag aldrig skulle kunna tillgodose det arbetsbehov den rasen har. Tillbaks på ruta ett då.

Det jag visste säkert iallafall var att jag noga skulle välja ut en ras som passade mig och den livsstil som jag förhoppningsvis skulle bibehålla de närmaste 13 åren eller nåt. Jag ville kunna kolla röntgenresultat och mentaltest från föräldradjuren och få mig ett skinande blankt medlemskapskort från Svenska Kennelklubben. Allt skulle gå rätt och korrekt till.

Men så en dag, 15 minuter innan jag skulle till jobbet, så får jag för mig att för skojs skull surfa in på Blocket och kolla efter collieblandraser. Jag hade hittills inte ägnat blandraser någon större tanke just på grund av ovan orsaker, men jag har ju alltid varit svag för vackra saker och hundar är inget undantag - och collieblandisar har en viss skönhet som är svårslagen.

Så när jag sitter där och snabbscrollar så ser jag henne - som en visuell käftsmäll rätt i mitt anlete. En färgsprakande stjärna mitt ibland sina svarta, intetsägande syskon. Isblå ögon som stirrar rätt in i mina och en spräcklig päls som genast signalerar blue merle till mina synapser i hjärnan som lagrat dussintals färgbeteckningar och hemlighetsfullt klassat just denna som estetisk top notch.

Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag brydde mig inte ens om att beskrivningen av hennes raser upptog två hela rader i annonsen. Eller att hon befann sig i nån liten obskyr by utanför Göteborg. Eller att ett köp av denna individ skulle gå emot all den struktur och säkerhet jag så noggrant förberett mig på inför min första hund.

spa503571

Utan och ens tänka lyfta jag luren och slog numret. Jag kommer inte ihåg samtalet, mer än att kvinnan sa att de funderade på och behålla henne själva (NEJ!) och jag kan inte alls dra mig till minnes om jag ställde alla de där seriösa hundägarfrågorna som var så livsviktiga för femton minuter sen. Jag vet att vi sa att jag skulle ringa upp lite senare, vilket jag gjorde under första bästa rast sedan och där och då tingade jag henne. Utan och ens ha möjlighet till och titta på henne, eller hennes föräldrar. Än mindre röntgenresultat, och MT tror jag inte ens de visste vad det var. Men jag vet att jag kom tillbaka till bandet helt euforisk, jag kunde inte sluta le, och jag fick äntligen yttra de magiska orden "jag har skaffat hund".

Och här sitter jag nu, nio år senare, och vilken resa vi har varit på, Saga och jag. Sällan har jag älskat ett djur så mycket, eller gråtit floder över vissa stunder - som när hon matvägrade i nästan ett år och jag började tro att hon på riktigt hade en önskan och dö.

Aldrig har jag mött en hund som är så komplex och har sådan integritet som Saga. Som är djurvärldens svar på introvert. Hon är så lik mig på så många sätt så det är skrämmande ibland. Trots hennes minst sagt brokiga ursprung och släktträd så för hon sig som den mest värdiga champion.

Nio år idag och det "firade" vi med ett veterinärbesök och nya ögondroppar, men också med en rejäl skål potatis och gräddsås och en skogspromenad bland stockar och sten, där hon är som allra lyckligast. Ja, förutom med en boll i munnen då.

Grattis min älskling på 63-årsdagen <3 hoppas få ha kvar dig vid min sida i många, många år till.

IMG_0098

Beach babe

Eftersom det vart så varmt på eftermiddagen tog jag med Idun till hundbadet när vi ändå var på Väster och nära Råssnäs. Hade sån tur att det var helt folk-och-hundtomt så passade på och ha en liten fotosession och Idun fick lyckligt plaska runt i vattnet och gav sig till och med på och simma - utan flytväst!

DSC_0547

DSC_0556

Varmt vatten. Får åka ner och bada med hundarna innan hösten kommer.

DSC_0550

DSC_0561

DSC_0563

DSC_0601

DSC_0574

DSC_0576

DSC_0577

DSC_0578

DSC_0591

DSC_0602

DSC_0588

And the photobomb continues ;)

collageidun

Fidan har nån lustig grej för sig med allt hon leker med vid stranden. Hon bär upp det från vattnet, släpper det i sanden, och sen ska hon hålla på och stöta och rafsa runtom leksaken och gräva hål. Undrar om det är för att den blir full med sand och det känns obehagligt i munnen? Och hon vet inte hur hon ska få den flyttad och får nåt frustrerat överslag? Mystiskt, mystiskt...

DSC_0598

Skulle iofs inte heller vilja ha den här i munnen... tänk det gnisslet mot tänderna. Aaaaaah!

DSC_0623

DSC_0627

DSC_0610

Fina grisen <3

DSC_0584

DSC_0583

Rallying

Idag började jag och Idun på en rallylydnadskurs, bara sådär! Jag hade tänkt ta itu med Iduns skrämselhicka gällande andra hundar genom att påbörja någon kurs, så att vi åtminstone rör oss naturligt runt andra hundar och hon lär sig att slappna av mer och mer i deras sällskap och sen kanske kunna hälsa på några stycken. Jag mailade hennes fysioterapeut som vi gick hos efter hennes operation, som har flera bra kurser och som ju känner Idun. Fidan blir alltid lika glad av och se henne, Ewa var nog det bästa med att bli opererad för avslitet korsband ;)

Jag hade tittat lite bland kursutbudet och föreslog några kurser som började i slutet av augusti och fick tillbaka som förslag att vi kunde testa rallylydnad, redan ikväll. Var ganska tveksam först, speciellt eftersom min ekonomi inte direkt har utrymme för kurser just nu. Men det här var bara tre ggr, plus att när jag kikade på tiderna för kurserna så var det en del som krockade med mina arbetstider. Så jag tänkte äsch, vafan... ju förr jag börjar med detta, desto bättre.

Och jag ångrar det verkligen inte, det var väl spenderade pengar. Jag tror både jag och Idun är lika slut i huvet just nu. Jag är ju själv väldigt ringrostig vad gäller hundträning efter att inte ha gjort det på två och ett halvt år. Själva momenten med rallylydnad och hur Idun presterade här var inte det viktiga för mig, utan det som betydde något var att hon kunde vara fullt avslappnad bland stojande och skällande hundar och kunna vara omkring dem på OK avstånd utan att resa ragg eller markera på nåt sätt. Hon var faktiskt förvånansvärt lugn.  Satt och kikade på de andra hundarna och höll sig intill mig och skulle gosa och kela precis som vanligt, mycket kontaktsökande. Jag sa ju det till de andra deltagarna i början att jag och Idun håller lite avstånd och förklarade lite lätt varför - sen var det en del som uttryckte förvåning över att det skulle vara nåt problem. Hon var ju så väldigt avslappnad. Otroligt skönt!

DSC_0073

DSC_0078

Själva rallylydnaden då? Tja, det är en gren som kan beskrivas som precisionslydnad. Och Idun är... typ, överallt :D så det blir bra träning för henne, att lära sig hålla styr på kroppen. Tror detta skulle passa Saga jättebra med, men tyvärr finns det bara en kurs så jag funderar på och gå en annan med henne.Vart riktigt sugen på detta nu!

Stolt matte och trött hund - inatt kommer vi båda sova riktigt gott :)

DSC_0008

Soft little paws

Full rulle har det varit under eftermiddagen. Jobbade över två timmar till, jag har lyssnat så mycket på folk nu att jag börjar känna igen deras röstmönster - om det finns nåt sånt ord. Efteråt gick jag hem i solsken (äntligen!) och var hemma tio minuter innan vi gick och såg onsdagsbio. Kostar endast 5 euro :)

Filmen vi såg var Ted, och den var riktigt nice. Seth MacFarlane har gjort den, samma snubbe som gör Family Guy och dess röster och han gjorde också rösten till själva Ted i filmen. Även de andra skådisarna som ger röster i Family Guy dyker upp. Gillar man den serien så gillar man nog den här filmen vågar jag säga, det är i princip samma humor. Själv skrattade jag så jag grät under en specifik scen i filmen när en förbannat asiat kommer in i lägenheten med en anka under armen och ska slåss, och ankan börjar fightas karatestil med Teddybjörnen. Fy fan så roligt, jag tror jag skrattade högst i hela salongen...  ^^

Efteråt vart det en snabb omgång klor och jag vann en tredje vovve och fick den fjärde så nu har jag allihopa. Vete fasen vad jag ska göra med dem sen när jag ska åka hem men so far får de stanna här så jag kan krama dem när hundabstinensen sätter in.

Jag hade en liten meltdown igår då jag saknade dem något fruktansvärt, och fick smsa med mamma och sen snacka lite. Jag är så otroligt sliten mellan att åka hem och vara med dem, och vara kvar här. Det går inte en dag utan att jag saknar att ha en viftande svans som möter mig när jag kommer hem och len päls att stryka och krama när man är ledsen. 19 månader är en lång tid utan hund och vissa dagar vill jag bara sätta mig på första bästa flyg och dra hem till dem. Jag kan hata mig själv för att jag är en sån usel matte som inte är hos mina hundar. Jag vet att de har det så bra de nånsin kan men jag kan ju inte komma ifrån det faktum att de är mina, mitt ansvar, och att jag förlorar den här tiden jag annars skulle haft med dem för att jag ska jiddra runt här. Mina absolut villkorslösa, älskade små livskamrater.

Jag vet inte vad som händer nästa år, när exakt jag ska ta mig hem, med ny roll och allt. Jag vet bara att det är tre månader kvar tills jag får se dem och det känns så jävla långt. Gosedjur är ett sorgligt substitut. Jag vill ha min lilla gris och min vackra varg. Men jag har själv försatt mig i det här, det är bara och hålla ut och bestämma sig...

Nu ska jag försöka sova iallafall. Det har blivit dåligt med sömn sen i fredags, kanske därför jag är mer blödig än vanligt nu. Skönt att det snart är helg så man kan sova ut och ta igen sig.

Epic bild!

BÄSTA presenten i boken: en av bilderna från fotograferingen som mina vovvar var på!

Sämsta bilden jag vet, men den är skitfin IRL, ser nästan målad ut med massor av färger.

Mina små sötnosar - grisen och vargen <3

Betongsugga

Brorsan skickade mig två bilder på lilla Idun igår, den ene söt och rolig och den andre en riktigt fin poseringsbild.

Blir så varm i hjärtat när jag ser min lilla betongsugga. De här dagarna har varit rough, har kommit hem helt utmattad från jobbet och somnat så fort jag lagt mig en stund på sängen, sen varit håglös under kvällen och inte orkat ta mig för nåt av det jag satt mig i sinnet att göra... fixa musik till min iShuffle, HITTA min iShuffle först, tvätta och städa undan mina kläder på golvet, fixa naglar etc etc... har bara orkat läsa en bok och ha lite verklighetsflykt.

Det är när dagarna är som dessa som man verkligen, verkligen saknar att ha hund. De drar ut en, ger en frisk luft och motion och ett lite lättare sinne, de tröstar med sin blotta närvaro, kravlösa som de är - ja du är lessen men klappa lite på mig istället så blir vi båda glada.

Det är vetenskapligt bevisat, att genom att klappa en hund så sänker man stresshormonet kortisol genom att frigöra höga doser av oxytocin - ett glädjehormon med avslappnande verkan som kan jämföras med den känsla som nyförlösta mödrar har.

Nu vet jag ju inte riktigt hur det känns och jag kan väl inte påstå att jag känner mig något sånär som en sån men det är iallafall oerhört lugnande att ha en vovve och klappa på.

Tills jag åker hem igen får jag nöja mig med de fina bilderna.

Dogsick

Nu är det bara ett par dar kvar tills jag varit här i två veckor. Det låter jättefuttigt när jag säger det, men nu börjar det stinga till lite vid tanken på hur "länge" det har gått utan att man pratat med familj och vänner, trots allt har jag ju alltid varit väldigt hemkär och hembunden. Därför är det här säkert jättenyttig för mig.

Men de första veckorna är ju alltid värst innan man kommit in i jobbet, sin nya vardag, och kan fylla den med aktiviteter. Just nu är saknaden efter hundarna nog den största. Så blir det alltid, de första dagarna kan man tycka det är lite "semester" att inte ha nåt ansvar, men sen känns det superkonstigt efter ett par dagar, att gå promenader utan att hålla i nåt koppel och ligga på golvet och surfa utan att nån fyrbent bumling kommer och buffar och frustar på en... jag har ju alltid vetat att jag ska hem och bli buffad på efter ett tag, men nu när jag planerar för min första hemresa så är inte det förrän i april - och det känns fruktansvärt långt dit. Tänk om de har glömt mig vid det laget? :( Det vore nog mardrömmen, att de kommer fram, drar en sniff och sen vänder om igen. Usch. För och inte tala om det motsatta, tänk om de blir själaglada, springer runt mina ben i 3-4 dagar och sen lämnar jag dem igen? Fan jag har inte ens tänkt på den punkten :( jag hoppas verkligen det är så att hundar lever i nuet och inte känner saknad lika länge eller på samma sätt som oss människor.

Har kommit till den punkten nu att jag får en klump i halsen så fort jag ser en vovve ute. Snart kommer jag kasta mig över första bästa och röva hem den... så många lösspringande hundar det finns här så skulle det inte vara nåt problem.

Jag vet också att mina hundar är hos de bästa som finns och att de har det super där, ändå gnager det dåliga samvetet över att man "lämnat" dem för att åka och leka självförverkligande. Jag har inte riktigt känt det innan utan det kom över mig relativt plötsligt. Kanske för att jag har nån peak just idag vad gäller och sakna mina vovvar.

Usch vilket emo-inlägg det här blev, sorry. Det är dock skönt att kunna skriva ner sina tankar och det här är ju trots allt min "dagbok", så ni som läser för underhållning får ta ett annat inlägg så länge ;) Jag ville ta en promenad och det visste jag sen innan att första promenaden utan hundar blir jobbig oavsett. Jag får försöka utveckla nån slags strategi genom att hitta lite hundkompisar i parken bredvid som jag kan hälsa på och kanske stjäla nån minuts kel ifrån. Sen kommer jag bli den där galna kvinnan som planlöst irrar omkring över kullarna med glasartad blick och lite abstinensdregel i mungipan. Säkert med fickor proppfulla av hundgodis om jag själv går och äter mekaniskt, och en pipleksak i andra handen som jag klämmer till då och då för att markera min misär...

Nog om det... dagen har annars varit bra, har suttit med en annan kollega i shadow call idag, han är relativt ny han med så det har varit lugnt. Jag fick den stora äran att ringa upp en kund för att säga att vi fixat hans ärende. Simplaste uppgiften på hela kontot, icke desto mindre nervöst. Jag vet, jag är en tönt... men det gick bra iaf, några sekunders idioti från min sida men sen rullade det på. Yay! ;) (gör världens minsta våg. knappt en svag krusning på vattenytan).

Imorgon kommer jag få min första lönecheck också, som inte kommer vara särskilt fet dels på grund av emergency taxen och dels på grund av att de drar mer skatt nu till följd av den ekonomiska krisen. Jag kommer betala av min del av depositen och sen är jag fattig en vecka till :) får leva på leftovers och de portionsförpackade ostarna man tydligen kan komma åt i cafeterian. Längtar till min sista lön från J-vägen den 27e, den håller mig uppe. Får köpa min bakelse då istället.

Uppdrag hundkläder - och valpfilosofi.

Fy satan vilken tråkig dag detta. Bara går runt och hostar, snorar, och till råga på eländet, blir så hes att det känns som att jag ska tappa rösten IGEN. Blir galen. Spenderat kvällen med att gå igenom ännu fler kartonger. Anledningen till att jag skriver om det så ofta är att jag har extremt svårt att få ändan ur vagnen o faktiskt bli klar med alla... jag tar ett par stycken, det tar världens tid, allt ligger på hög i mitt lilla rum och jag blir helt matt bara av och se alltihop. Det mesta jag går igenom nu åker i soporna faktiskt, jag orkar inte spara på allt och stuva in kartongerna i varenda liten vrå i huset som har plats. Mitt i allt tar jag iaf en paus och browsar lite hundkläder - Idun behöver ett nytt, bättre täcke. Det skulle kunna vara en rolig uppgift men det finns ett så otroligt stort utbud, och för en beslutsångestare of doom som jag är det ett rent helsike och hitta det perfekta täcket. För trots utbudet, så är det få som matchar mina krav; varmt, täcker nacke, bak och mage, "cool" stil, färggrann, med reflexer. Antingen har de reflexer men har astråkiga färger då. Eller så hittar jag jättefina, men de är bara till för småhundar. Och få av dem går att knäppa under magen. Det lutar åt att jag bara beställer en till slut som åtminstone håller henne varm, plus kanske en liten stickad tröja att ha de dagar det är lite varmare ute. Tror det får bli nån av de här:

Den vita är rätt tråkig men att den knäpps med knappar i sidan och täcker magen är ett stort plus - kardborreband funkar inte för en snöplogsgris som Idun som ska hoppa runt i snön hela tiden :) kappan är lite överdriven men den kan man ta bort. Kan man kanske sy fast nåt roligt på täcket så det piffar upp lite? Typ massa döskallar, blingbling och "Betongsuggan!" skrivet med stora glittriga bokstäver ^^

Sen blir det nog den här också, orkar inte leta runt mer efter en tröja och den här hade perfekt passform.

För mina hundintresserade vänner så kommer kläderna från www.hundzonen.se De har rätt billiga grejer och mycket reor för tillfället.

Appropå hundar, hade lite roligt när jag pratade med Jenny i telefon tidigare idag och hon delade en anekdot om Sookies passion för kattskit som sen oundvikligen ska spys upp igen, självklart på den minst passande platsen som finns, allt enligt lagen om alltings jävlighet. Samtidigt som hon berättar detta passar lillskruttan på att bevisa detta faktum genom att göra både nummer ett och nummer två på en och samma gång, liksom för att understryka samtalsämnet ;) jag skrattade så jag tjöt, även fast det nog var hesa kraxanden för Jenny eftersom min röst inte riktigt bar. Så tänkte jag på hur snabbt man egentligen glömmer allt detta när man har vuxna hundar, som förvisso fortfarande har en passion för att äta vidriga saker men det är mer begränsat, och man slipper ha hökögon i både nacke, hals, rygg, fötter och hela spektaklet som man får ha med en valp som ska SMAKASMAKASMAKA allting, i alla former, i alla konsistenser.

Och så får man en lite rosaskimrande slöja för sinnet när man tänker på sina hundars valptid, det var ju såååå mysigt och rumsrenheten, ja men det fixade sig på nån månad och visst är det massa jobb och djävulskap med valpar men de är ju så himla söta så de kommer undan med det. Jovisst, självklart är det så.

Och jag har många ggr funderat på att ta mig en tredje hund, börjar bolla lite med olika raser och kanske kollar lite kennlar och sen sitter man där och den lilla dagdrömmen har plötsligt växt till ett ofantligt moln av valpdyrkande, planer, namnförslag, man målar upp situationer som är så perfekta att man kräks och att allt faller på plats på ett magiskt sätt och habegäret är så starkt att om valpar fanns att klicka hem i en kundkorg och sen betalas med kort så skulle jag praktiskt taget ha ett hundzoo här. Det har hänt mig ett x antal ggr den senaste tiden.

Sen kommer jag på - ett minne, när Idun (som var fullständigt bedårande som valp och förvånansvärt lätt för och vara staffe) hade vuxit sig stor nog att lämnas ensam, inga olyckor skedde mer än nån gång i månaden och man såg ljuset i tunneln efter hennes lilla slyngelperiod - då vet jag att jag sa "nästa hund blir en vuxen, eller åtminstone en unghund". Jag vet att jag var väldigt bestämd på den här punkten, och att jag hade goda orsaker till att säga det - men jag kan inte minnas vad?

Varför i hela friden vill jag välja bort förmånen att kunna forma en liten vappe tultandes omkring hemma med sina små valpfasoner och kunna forma denne redan från start? Det har jag helt enkelt glömt, det har fadeat away med tiden, precis som det tydligen gör med gravida kvinnor som fött barn och mitt under det heliga vrålat ALDRIG MER!! och två månader efteråt börjar planera för nästa unge :) Det måste vara nåt liknande med valpar.

Samtidigt som Jenny svor över att hon lyckats trampa i härligheten och jag skrockade och tänkte för mig själv att gud vad skönt att det där stadiet är förbi - så kände jag ändå ett litet styng av saknad. För visst har man stått där och inte vetat om man ska skratta eller gråta eller både och, jag har slitit mitt hår och skrikit och varit färdig att lämna tillbaka hundjäveln och många förtvivlade nätter då man ifrågasatt sig själv som matte, sitt val av ras, och det dåliga samvete har varit nära och ta kål på en och hundfan varit ÖVERJÄVLIG vissa gånger - men när jag tittar tillbaka på deras valpbilder så smälter hjärtat och man kommer ihåg hur mysigt det ändå var och att ingenting slår en liten varm, trött valp som kurar ihop sig i armhålan på en <3

Så vad mina argument än var till att skaffa en unghund nästa gång- klart det finns möjlighet att jag gör det, man ska aldrig säga aldrig - så kommer de säkert dyka upp när jag redan sitter där med en till valp och jag kommer tänka "visst fan!" Men då är det ju redan för sent ;)

Och Jenny, hoppas du inte tar illa upp att jag använder dig och Sookie som material här, ni var faktiskt väldigt inspirerande :D Jag ska ta med lite julgodis till den lilla som tack nästa gång vi ses - ingenting i stil med kattskit dock ;)

Uppdrag hundkläder - och valpfilosofi.

Fy satan vilken tråkig dag detta. Bara går runt och hostar, snorar, och till råga på eländet, blir så hes att det känns som att jag ska tappa rösten IGEN. Blir galen. Spenderat kvällen med att gå igenom ännu fler kartonger. Anledningen till att jag skriver om det så ofta är att jag har extremt svårt att få ändan ur vagnen o faktiskt bli klar med alla... jag tar ett par stycken, det tar världens tid, allt ligger på hög i mitt lilla rum och jag blir helt matt bara av och se alltihop. Det mesta jag går igenom nu åker i soporna faktiskt, jag orkar inte spara på allt och stuva in kartongerna i varenda liten vrå i huset som har plats. Mitt i allt tar jag iaf en paus och browsar lite hundkläder - Idun behöver ett nytt, bättre täcke. Det skulle kunna vara en rolig uppgift men det finns ett så otroligt stort utbud, och för en beslutsångestare of doom som jag är det ett rent helsike och hitta det perfekta täcket. För trots utbudet, så är det få som matchar mina krav; varmt, täcker nacke, bak och mage, "cool" stil, färggrann, med reflexer. Antingen har de reflexer men har astråkiga färger då. Eller så hittar jag jättefina, men de är bara till för småhundar. Och få av dem går att knäppa under magen. Det lutar åt att jag bara beställer en till slut som åtminstone håller henne varm, plus kanske en liten stickad tröja att ha de dagar det är lite varmare ute. Tror det får bli nån av de här:

Den vita är rätt tråkig men att den knäpps med knappar i sidan och täcker magen är ett stort plus - kardborreband funkar inte för en snöplogsgris som Idun som ska hoppa runt i snön hela tiden :) kappan är lite överdriven men den kan man ta bort. Kan man kanske sy fast nåt roligt på täcket så det piffar upp lite? Typ massa döskallar, blingbling och "Betongsuggan!" skrivet med stora glittriga bokstäver ^^

Sen blir det nog den här också, orkar inte leta runt mer efter en tröja och den här hade perfekt passform.

För mina hundintresserade vänner så kommer kläderna från www.hundzonen.se De har rätt billiga grejer och mycket reor för tillfället.

Appropå hundar, hade lite roligt när jag pratade med Jenny i telefon tidigare idag och hon delade en anekdot om Sookies passion för kattskit som sen oundvikligen ska spys upp igen, självklart på den minst passande platsen som finns, allt enligt lagen om alltings jävlighet. Samtidigt som hon berättar detta passar lillskruttan på att bevisa detta faktum genom att göra både nummer ett och nummer två på en och samma gång, liksom för att understryka samtalsämnet ;) jag skrattade så jag tjöt, även fast det nog var hesa kraxanden för Jenny eftersom min röst inte riktigt bar. Så tänkte jag på hur snabbt man egentligen glömmer allt detta när man har vuxna hundar, som förvisso fortfarande har en passion för att äta vidriga saker men det är mer begränsat, och man slipper ha hökögon i både nacke, hals, rygg, fötter och hela spektaklet som man får ha med en valp som ska SMAKASMAKASMAKA allting, i alla former, i alla konsistenser.

Och så får man en lite rosaskimrande slöja för sinnet när man tänker på sina hundars valptid, det var ju såååå mysigt och rumsrenheten, ja men det fixade sig på nån månad och visst är det massa jobb och djävulskap med valpar men de är ju så himla söta så de kommer undan med det. Jovisst, självklart är det så.

Och jag har många ggr funderat på att ta mig en tredje hund, börjar bolla lite med olika raser och kanske kollar lite kennlar och sen sitter man där och den lilla dagdrömmen har plötsligt växt till ett ofantligt moln av valpdyrkande, planer, namnförslag, man målar upp situationer som är så perfekta att man kräks och att allt faller på plats på ett magiskt sätt och habegäret är så starkt att om valpar fanns att klicka hem i en kundkorg och sen betalas med kort så skulle jag praktiskt taget ha ett hundzoo här. Det har hänt mig ett x antal ggr den senaste tiden.

Sen kommer jag på - ett minne, när Idun (som var fullständigt bedårande som valp och förvånansvärt lätt för och vara staffe) hade vuxit sig stor nog att lämnas ensam, inga olyckor skedde mer än nån gång i månaden och man såg ljuset i tunneln efter hennes lilla slyngelperiod - då vet jag att jag sa "nästa hund blir en vuxen, eller åtminstone en unghund". Jag vet att jag var väldigt bestämd på den här punkten, och att jag hade goda orsaker till att säga det - men jag kan inte minnas vad?

Varför i hela friden vill jag välja bort förmånen att kunna forma en liten vappe tultandes omkring hemma med sina små valpfasoner och kunna forma denne redan från start? Det har jag helt enkelt glömt, det har fadeat away med tiden, precis som det tydligen gör med gravida kvinnor som fött barn och mitt under det heliga vrålat ALDRIG MER!! och två månader efteråt börjar planera för nästa unge :) Det måste vara nåt liknande med valpar.

Samtidigt som Jenny svor över att hon lyckats trampa i härligheten och jag skrockade och tänkte för mig själv att gud vad skönt att det där stadiet är förbi - så kände jag ändå ett litet styng av saknad. För visst har man stått där och inte vetat om man ska skratta eller gråta eller både och, jag har slitit mitt hår och skrikit och varit färdig att lämna tillbaka hundjäveln och många förtvivlade nätter då man ifrågasatt sig själv som matte, sitt val av ras, och det dåliga samvete har varit nära och ta kål på en och hundfan varit ÖVERJÄVLIG vissa gånger - men när jag tittar tillbaka på deras valpbilder så smälter hjärtat och man kommer ihåg hur mysigt det ändå var och att ingenting slår en liten varm, trött valp som kurar ihop sig i armhålan på en <3

Så vad mina argument än var till att skaffa en unghund nästa gång- klart det finns möjlighet att jag gör det, man ska aldrig säga aldrig - så kommer de säkert dyka upp när jag redan sitter där med en till valp och jag kommer tänka "visst fan!" Men då är det ju redan för sent ;)

Och Jenny, hoppas du inte tar illa upp att jag använder dig och Sookie som material här, ni var faktiskt väldigt inspirerande :D Jag ska ta med lite julgodis till den lilla som tack nästa gång vi ses - ingenting i stil med kattskit dock ;)

Lilla Minifidan :)

Kommer verkligen sakna mina hundar när jag flyttat... vågar knappt tänka på hur det kommer bli utan dem. Och speciellt Idun, min lilla clown som alltid får en på gott humör. Hon får ett litet inlägg såhär på kvällskvisten innan en somnar :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=5eQpzNA3jM8]

 

Klart jag kommer sakna Saga oerhört med, men hon är en rätt självständig hund, Idun är mer den lilla skrutten man måste ta hand om hela tiden. Kommer dock sakna att leka och promenera med Saga mest - hon skulle älska de gröna, oändliga parkerna :(

Lilla Minifidan :)

Kommer verkligen sakna mina hundar när jag flyttat... vågar knappt tänka på hur det kommer bli utan dem. Och speciellt Idun, min lilla clown som alltid får en på gott humör. Hon får ett litet inlägg såhär på kvällskvisten innan en somnar :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=5eQpzNA3jM8]

 

Klart jag kommer sakna Saga oerhört med, men hon är en rätt självständig hund, Idun är mer den lilla skrutten man måste ta hand om hela tiden. Kommer dock sakna att leka och promenera med Saga mest - hon skulle älska de gröna, oändliga parkerna :(

Valpbus återigen

Det blev en social dag idag, med en överdos av hundsnack :) Satt ett tag och diskuterade ledproblem och operationer med Andreas, sen fick jag ta min långpromenad i ett kyligt Varamon och ta igen mig lite innan det bar av till Vadstena för och fika ännu mera med Jenny, Crille och lilla Sookie. Idun fick följa med, dock satte vi henne i vardagsrummet med en grind emellan för hon visade tydligt att det inte gick an att det kom en framfusig valp till henne. Tur att Crille var så snäll att han senare satte sig hos henne medans vi var ute med vovvarna, och uppfyllde alla hennes önskningar om kel och klappar :) Sookie och Saga kom bra överens återigen, fast Sagis var lite seg och tråkig inomhus tyckte Sookie som försökte få igång henne med alla medel. Det var först när vi gick ut som det blev fart på Saga, men då var det för mycket åt det hållet istället och Sookie blev vettskrämd när Saga kom brakandes ur buskar och snöhögar. Aldrig är man nöjd :) Det var iaf en trött liten valp vi lämnade när det blev dags att åka hem igen. Som vanligt var det skitsvårt att ta bilder och min kamera var inte laddad så får hålla till godo med lite halvskumma bilder - Idun har helt plötsligt förvandlats till nån sorts droid? Alien?

Valpbus återigen

Det blev en social dag idag, med en överdos av hundsnack :) Satt ett tag och diskuterade ledproblem och operationer med Andreas, sen fick jag ta min långpromenad i ett kyligt Varamon och ta igen mig lite innan det bar av till Vadstena för och fika ännu mera med Jenny, Crille och lilla Sookie. Idun fick följa med, dock satte vi henne i vardagsrummet med en grind emellan för hon visade tydligt att det inte gick an att det kom en framfusig valp till henne. Tur att Crille var så snäll att han senare satte sig hos henne medans vi var ute med vovvarna, och uppfyllde alla hennes önskningar om kel och klappar :) Sookie och Saga kom bra överens återigen, fast Sagis var lite seg och tråkig inomhus tyckte Sookie som försökte få igång henne med alla medel. Det var först när vi gick ut som det blev fart på Saga, men då var det för mycket åt det hållet istället och Sookie blev vettskrämd när Saga kom brakandes ur buskar och snöhögar. Aldrig är man nöjd :) Det var iaf en trött liten valp vi lämnade när det blev dags att åka hem igen. Som vanligt var det skitsvårt att ta bilder och min kamera var inte laddad så får hålla till godo med lite halvskumma bilder - Idun har helt plötsligt förvandlats till nån sorts droid? Alien?

Snöstorm of doom.

Fy satan vilket väder alltså... den här blåsten tar livet av huden i princip. Vår snälla hundterapeut Ewa ringde mig tidigt imorse och ville inte att jag skulle åka hela vägen in till Linköping in i detta väder, eftersom hon "bodde på landet och vet allt om hur det är på vägarna när det är snöyra ute". Så hon ville att vi skulle stanna hemma och komma in nästa vecka istället. Mitt dilemma igår kväll löste sig alltså och jag kunde somna om - och sov stenhårt fram till klockan halv ett.. O.o. Jag måste verkligen ha varit i behov av sömn. Det var bara att kliva upp och ge sig ut på promenad direkt, och var ute i nästan två timmar eftersom vädret var rätt hyfsat först och hundarna var så glada över snön :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men sen började det blåsa så in i h-e med sylvassa snöflingor, kändes som att de skar upp hela ansiktet, blev en lång väg tillbaka hem... Idun var förtvivlad över blåsten och kylan och pinnade på så fort hon kunde på stelfrusna ben, matte hade felbedömt och trodde inte hon skulle behöva täcke :(

Nu är vi iaf hemma i värmen igen och bägge hundarna ligger ihopkrupna i sina bäddar och sover, och jag sitter såklart och fikar på varm choklad :) Har lite ångest över att klockan är så mycket allaredan men jag får försöka kompensera med att jobba snabbt och ägna kvällen åt packningen med.

Snöstorm of doom.

Fy satan vilket väder alltså... den här blåsten tar livet av huden i princip. Vår snälla hundterapeut Ewa ringde mig tidigt imorse och ville inte att jag skulle åka hela vägen in till Linköping in i detta väder, eftersom hon "bodde på landet och vet allt om hur det är på vägarna när det är snöyra ute". Så hon ville att vi skulle stanna hemma och komma in nästa vecka istället. Mitt dilemma igår kväll löste sig alltså och jag kunde somna om - och sov stenhårt fram till klockan halv ett.. O.o. Jag måste verkligen ha varit i behov av sömn. Det var bara att kliva upp och ge sig ut på promenad direkt, och var ute i nästan två timmar eftersom vädret var rätt hyfsat först och hundarna var så glada över snön :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men sen började det blåsa så in i h-e med sylvassa snöflingor, kändes som att de skar upp hela ansiktet, blev en lång väg tillbaka hem... Idun var förtvivlad över blåsten och kylan och pinnade på så fort hon kunde på stelfrusna ben, matte hade felbedömt och trodde inte hon skulle behöva täcke :(

Nu är vi iaf hemma i värmen igen och bägge hundarna ligger ihopkrupna i sina bäddar och sover, och jag sitter såklart och fikar på varm choklad :) Har lite ångest över att klockan är så mycket allaredan men jag får försöka kompensera med att jobba snabbt och ägna kvällen åt packningen med.

Vinterpromenad

Idag mötte jag upp Hanna och hundarna Nellie och Alma för en rejäl långpromenad i Fålehagen :) Hade inte en aning om att det hade börjat snöa ute och att det skulle bli den första riktiga vinterpromenaden. Vi var ute i en och en halv timme och gick på alla möjliga stigar inne i skogen, medans hundarna for överallt över stock och sten. Ja förutom lilla Idun då, som fick finna sig i och vara i koppel som vanligt. Vi ska in till djurkliniken imorgon, då ska jag fråga när hon kan få springa lös igen. Jag släpper henne en stund i taget på plana ytor och än så länge har det gått bra. Det blev gruff mellan Nellie och Idun, inget allvarligt hände dock men jag får nog finna mig i att Idun helt enkelt tycker det räcker med Saga som kompis och att hon kan följa med på promenader och hälsa på andra vovvar, men för att hon ska kunna leka med dem måste samspelet funka till 100% och den andre hunden bör vara generös med lugnande signaler och kunna läsa av henne. Idun verkar dessutom vara en hund med mycket resursförsvar, även gentemot saker som egentligen inte är hennes, och möter hon en likasinnad hund funkar det inte om nån av dem plockar upp en sak den andre vill åt. Det är synd det här, jag har ändå jobbat med att Idun ska kunna gå bra ihop med andra hundar och vara en självsäker och trygg staffe men jag råder tyvärr inte över gener och andras inflytande. Jag försöker nöja mig med att folk tycker hon är söt och trevlig och väluppfostrad (även om jag är av annan åsikt =) så får hon sitta med de människor hon skattar så högt och överlåta det hundsociala åt Saga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Promenaden var annars jättetrevlig och skön och den lilla flocken gick bra ihop, vi människor var nog rätt trötta vi med när vi kom tillbaka till huset för lite te. Hundarna slocknade på golvet och inomhus gick det bra med Idun och vovvarna. De poserade som små tända ljus inför gruppfotot :) Tyvärr var min kamera död och alla bilder med mobilen vart skakiga men det får duga.

När jag sen klev ut i kylan igen blev jag rätt genomfrusen och det första jag gjorde när jag kom hem var att tappa upp ett hett bad och tina lite. Nu är jag fit for fight igen och ska fortsätta slipa på mitt CV och åka till apoteket för att hämta mer medicin till Sagas ögon. Och ute snöar det fortf och de skriver om snökaos återigen. Håhå jaja...

Vinterpromenad

Idag mötte jag upp Hanna och hundarna Nellie och Alma för en rejäl långpromenad i Fålehagen :) Hade inte en aning om att det hade börjat snöa ute och att det skulle bli den första riktiga vinterpromenaden. Vi var ute i en och en halv timme och gick på alla möjliga stigar inne i skogen, medans hundarna for överallt över stock och sten. Ja förutom lilla Idun då, som fick finna sig i och vara i koppel som vanligt. Vi ska in till djurkliniken imorgon, då ska jag fråga när hon kan få springa lös igen. Jag släpper henne en stund i taget på plana ytor och än så länge har det gått bra. Det blev gruff mellan Nellie och Idun, inget allvarligt hände dock men jag får nog finna mig i att Idun helt enkelt tycker det räcker med Saga som kompis och att hon kan följa med på promenader och hälsa på andra vovvar, men för att hon ska kunna leka med dem måste samspelet funka till 100% och den andre hunden bör vara generös med lugnande signaler och kunna läsa av henne. Idun verkar dessutom vara en hund med mycket resursförsvar, även gentemot saker som egentligen inte är hennes, och möter hon en likasinnad hund funkar det inte om nån av dem plockar upp en sak den andre vill åt. Det är synd det här, jag har ändå jobbat med att Idun ska kunna gå bra ihop med andra hundar och vara en självsäker och trygg staffe men jag råder tyvärr inte över gener och andras inflytande. Jag försöker nöja mig med att folk tycker hon är söt och trevlig och väluppfostrad (även om jag är av annan åsikt =) så får hon sitta med de människor hon skattar så högt och överlåta det hundsociala åt Saga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Promenaden var annars jättetrevlig och skön och den lilla flocken gick bra ihop, vi människor var nog rätt trötta vi med när vi kom tillbaka till huset för lite te. Hundarna slocknade på golvet och inomhus gick det bra med Idun och vovvarna. De poserade som små tända ljus inför gruppfotot :) Tyvärr var min kamera död och alla bilder med mobilen vart skakiga men det får duga.

När jag sen klev ut i kylan igen blev jag rätt genomfrusen och det första jag gjorde när jag kom hem var att tappa upp ett hett bad och tina lite. Nu är jag fit for fight igen och ska fortsätta slipa på mitt CV och åka till apoteket för att hämta mer medicin till Sagas ögon. Och ute snöar det fortf och de skriver om snökaos återigen. Håhå jaja...

Let it snow, let it snow, let it snow...

Vaknar av att jag får ett sms med en klämkäck person som glatt meddelar att det är "så härligt väder ute" och masar mig upp for och kolla ut. Jajamen, fullt snökaos, ajaj... visst är det gött med lite vitt i måttliga mängder men jag blir lite orolig över att det ska bli problem med flyget. Håller tummarna för att det inte blir så. Var bara och klä sig tjockt och bylsigt och ge sig ut med två snötossiga vovvar. Saga var överlycklig och skopade upp snö i mängder och kastade runt sig, Idun var förtjust till en början men när blåsten ökade och blev hårdare var det inte lika roligt längre. Då skrynklar hon ihop nosen och hela sig och studsar fram som en överfull, stoppad korv :)

 

Saga hittade en tennisboll som har legat på samma stig i evigheter nu, de leker med den och lämnar den där till nästa gång, men nu beslöt hon sig för att den skulle med hem och bar den ända från Råssnäs till dörren :)

 

En positiv sak med det här vädret är ändå att det är så gött och komma in i värmen sen, hundarna somnar direkt i sina bäddar och jag får plocka ihop lite vinterdagsfrukost, varm choklad såklart <3 Ska chilla lite vid datorn, sen ska jag åka runt och inhandla diverse varor som folket i Irland har önskat sig samt packa. Några saker ska jag nog lämna kvar denna gång så får vara väldigt eftertänksam. Annars brukar jag alltid slänga ner en massa plagg och saker i sista minuten, hur goda mina intentioner att packa smart i tid än är. Det funkar nästan aldrig...

Let it snow, let it snow, let it snow...

Vaknar av att jag får ett sms med en klämkäck person som glatt meddelar att det är "så härligt väder ute" och masar mig upp for och kolla ut. Jajamen, fullt snökaos, ajaj... visst är det gött med lite vitt i måttliga mängder men jag blir lite orolig över att det ska bli problem med flyget. Håller tummarna för att det inte blir så. Var bara och klä sig tjockt och bylsigt och ge sig ut med två snötossiga vovvar. Saga var överlycklig och skopade upp snö i mängder och kastade runt sig, Idun var förtjust till en början men när blåsten ökade och blev hårdare var det inte lika roligt längre. Då skrynklar hon ihop nosen och hela sig och studsar fram som en överfull, stoppad korv :)

 

Saga hittade en tennisboll som har legat på samma stig i evigheter nu, de leker med den och lämnar den där till nästa gång, men nu beslöt hon sig för att den skulle med hem och bar den ända från Råssnäs till dörren :)

 

En positiv sak med det här vädret är ändå att det är så gött och komma in i värmen sen, hundarna somnar direkt i sina bäddar och jag får plocka ihop lite vinterdagsfrukost, varm choklad såklart <3 Ska chilla lite vid datorn, sen ska jag åka runt och inhandla diverse varor som folket i Irland har önskat sig samt packa. Några saker ska jag nog lämna kvar denna gång så får vara väldigt eftertänksam. Annars brukar jag alltid slänga ner en massa plagg och saker i sista minuten, hur goda mina intentioner att packa smart i tid än är. Det funkar nästan aldrig...