Continuing to love the 80:s!

Kan ju tugga på med lite av favoritmusiken också! Se om jag tycker likadant när jag läser det här om några år... Denna har fastnat i huvet på både mig och Amanda som sitter och nynnar den tillsammans (jag har flyttat desk btw och sitter på den ärade ATL-desken bredvid henne nu, därav hennes ökade inflytande här i bloggen).

 

http://www.youtube.com/watch?v=Lrwynz4613g

 

UB40 - underbart soft chillmusik.

 

http://www.youtube.com/watch?v=5b4ZDNBmWfU

 

Favoritlåten, OCH videon, från Madonna. Det är faktiskt den här videon som startade min förkärlek för och bära kors.

 

http://www.youtube.com/watch?v=79fzeNUqQbQ

 

Genesis - åh jag älskar Genesis, och Phil Collins, och den här videon är både frän och skrämmande på en och samma gång.

 

http://www.youtube.com/watch?v=Ac-wto_Ur6A

 

Hm, får denna vara med? Den spelades in 1989 men gick inte i release förrän Februari 1990 - äsch, det gills!

 

http://www.youtube.com/watch?v=pG-JA-5xE1Y

 

Och självklart, Michael Jackson... min personliga 80-talsfavorit, vars originalvideo jag inte får kolla på i detta land enligt YouTube... det får bli med text.

 

http://www.youtube.com/watch?v=jqsKYmqLV80

 

 

Mash it up!

Älskar dessa mashups... ofta blir det så jäkla bra att man vill ladda ner den och lyssna på dem som en vanlig låt också.

Passar bra såhär in i sista månaden av år 2012.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=If5MF4wm1T8#!]

Baby just come to me

Idag är en bra dag. Jag har haft det relativt lugnt och kunnat ägna mig åt att skapa kunskapsdokument och annat och ska förmodligen ägna mig åt det under eftermiddagen om det är lika lugnt. Detta ligger mig lite extra varmt om hjärtat, det är mitt sätt att lämna ett avtryck på desken och se till att den kunskapen jag har fått stannar här även fast jag inte finns kvar i framtiden. Brukar skämta om att jag ska skapa ett "Rebecca" dokument eller kanske "How to be an Escalation Manager".  För det är så otroligt mycket insider info och sånt som numera sitter i ryggraden som man pysslar med dagligen och som inte alltid syns. Jag hanterar ju inte bara högre severitys utan även små "uppdrag" från en hel hög olika personer. Ska nåt undersökas, om det är en process, ett ärende eller om det har gått snett nånstans, så hamnar det på mig. Saknas det info om något, om något måste eskaleras till nån instans, så är det jag som letar fram info och skickar mail till de rätta kontakterna. Man blir liksom spindeln i nätet verkligen. Jag tror nästan det bara är vi som varit escalation managers som förstår hur det egentligen är. Jag är mäkta impad av Jesper som dessutom var ATL och disp samtidigt också. Eller ja, när man tänker efter så är ju jag faktiskt nån slags inofficiell ATL plus utgående dispatcher också... nice, haha!

Jag fick lite värmande feedback igår iallafall som är värt det här jobbet. Management här i Dublin kan man ju säga vad man vill om... men det är ju dem man jobbar närmast med som Esc som man verkligen lyssnar på och tar åt sig av, för dem vet hur mycket man gör. Jag undrade alltid varifrån Jesper och Markus fick all sin kunskap men efter snart ett år som Esc vet jag att det handlar om att odla kontakter med framförallt SM och vara oerhört frågvis. Jag har verkligen lärt mig massor av det. Jag hoppas verkligen det kan komma till användning i Sverige sen när jag väl flyttar hem. Och det ska faktiskt bli ledsamt då när man tappar kontakten med alla man sitter och pratar med dagligen (och vissa man har träffat IRL med) eftersom de blir en så stor del av ens jobb.

Oj vilken tirad det vart om detta nu då, jag hade bara tänkt skriva lite allmänt men tydligen behövde jag skriva av mig :D det här får hamna i "Workrelated" nästan tror jag.

Jag har checkat in och skrivit ut flygbiljetter till Polen nu med! Snart så är det dags för lite semester, det ska bli så skönt. Jag googlade lite på shopping i Kraków nyss och det finns en hel del fint i framför allt gamla stan och ett stort köpcentrum. Förmodligen kommer det mesta vara stängt under helgen när vi kommer men då kan vi bara strosa runt och kika och äta gott istället.

Dagens bild får bli ett vackert självporträtt som Sara gjorde av mig :D det finns en till variant med två plåster i ett kors för munnen. Nog för att östgötskan inte är särskilt vacker men det är väl lite och ta i...

Funderar på att byta ut originalbilden på Sametime mot denna, se om folk märker nåt ;)

Bjuder på en dagens låt med, som Peter önskade i en låtspelare på puben vi var på innan Tenacious D konserten för ett par veckor sen. Jag har nästan lyssnat sönder den nu men det är en av mina favoriter bland de gamla goda 90/2000-talslåtarna med all dess autotune.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=GsEjDaxeBBo]

Coco!

Kan någon snälla ta mig ur detta elände... jag kan inte få skiten ur huvudet. Den går på repeat här, om och om och om igen...

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=cOrc37wNUqU&feature=related]

Djupaste textraden på hela 90-talet...

You whisper coco I hold you in my arms And you say Jamboo Scream and shout Turn and say columbo Now I gotta go yo coco

So let me show you round As you sip your tee gee But no coco Loco boom While I take a pee pee

I like my chicken With rice and lemonada And that's what you get When she shout out Jamboo Now I gotta go so coco

National Anthem

Älskade Sverige. Jag hoppas allt och alla firar vårt land utan förbehåll, idiotiska bestämmelser och annan jävla bullshit om att vi inte får stoltsera med vår svenskhet av "respekt" för andra religioner.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=MKtZVeSAK40&feature=results_main&playnext=1&list=PL242B5DD7F4A7E394]

Nästa års ESC - Stockholm City

Fan vilken skräll! Har inte ägnat en enda tanke åt Eurovision under de här månaderna, knappt hört låten ens, ser Loreen på Vineyard och går sen hem och ser finalen och Sverige tar hem hela skiten helt överlägset! Sista kvarten var det ju bara och plocka 12:a efter 12:a - var vi inte med bland de låga poängen fick vi de höga, det vart en regel utan undantag. Och så får vi en 12:a av Irland med :)

Nu har jag fått lyssna flera ggr på låten och den är helt klart värd sin vinst - enkel, suggestiv, Loreen i enkla, svarta kläder och barfota låter sin röst (som för övrigt ger mig gåshud) vara i total fokus under framträdandet, utan lull-ull. Magiskt. Sen hörde man ju nästan med hur tagen publiken vart under och efter hennes framträdande, jämfört med de andra.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=madKcxGNH7o]

Somebody that I used to know

Ligger i sängen och njuter av att vräka på lite musik. Andreas x 2 är och ser Avengers. Jag försöker tagga till lite inför leaving pint ikväll. Jag vet inte ännu om jag ska gå eller inte, jag är sjukt otaggad och på ett så konstigt, uselt humör. Extremt sarkastisk ena stunden, andra är jag glad igen, för att sedan till och med ha nära till tårarna. Det är snart den veckan i månaden men vafan... sån här har jag inte riktigt känt mig annars. Inte riktigt det humöret att ta med sig på party. Men det kanske hjälper att vara själv lite. Typ alla ska ut så det vore synd om jag inte joinade när för en gångs skull alla är samlade.

Det är intressant hur man kan ändra uppfattning om musik. Denna till exempel... jag tyckte den var askonstig i början. Massa skumma strängar, nån som gapade, och Blinka-Lilla-Stjärna-melodi mitt i allt? Men nu gillar jag den faktiskt väldigt mycket. Och jag fascineras verkligen av mannen själv, hans ansikte, och denna video. Jag älskar folks ögon, speciellt när de är så intensiva som hans. Och vad pågår med hans mun egentligen? Det är som att han har lite för mycket tänder och läpparna far lite överallt, men han är fortfarande intressant och se på. Jag som har en thing för folk med speciella utseenden...

Diggar också deras samspel och framförallt hans mimik.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=8UVNT4wvIGY]

Impiccherranno Geordie con una corda d’oro

Kommer ni ihåg den här? Adde letade fram den i förrgår när jag samlade träningsmusik. Det var riktigt länge sen en hörde den! 2002 kom den ut närmare bestämt.

Jag minns videon, och att jag tyckte den var läskig - det tycker jag fan fortfarande. Dock är Gabry själv ganska het, så länge han håller sig med en seriös min. När han ler så ser han lite creepy ut faktiskt.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=GwzUki6YZkc&ob=av2n]

Fan vad bortskämd man är digitalt alltså... jag tittar på videon och bara... tyckte vi DET DÄR var häftigt för 10 år sen? :D

Jag som är älskar italienska tog ju reda på vad versen de sjunger betyder, så kan man lära sig den sen ifall man skulle behöva brista ut i sång vid nästa Italienresa ;)

Impiccherranno Geordie con una corda d’oro  È un privelegio raro  Rubò sei cervi nel parco del re  Vendendoli per denaro

They Will Hang Geordie With A Gold Rope  It Is A Rare Privilege  He Stole Six Deers In The Park Of The King  Selling Them For Money

One Moment in Time

Oavsett hur mainstream det här är, så ska jag göra ett inlägg om det faktum att sångerskan som har gett upphov till flera av mina favoritballader har gått bort. Det kom inte som någon överaskning. Men det är många av musikens finest som har lämnat oss de senaste åren. Större delen av en hel generation eliter är snart borta och inte många av dem gör det med den värdighet de förtjänar. Ledsamt att tänka på, men musiker lever alltid vidare <3

Jag sjöng "I will always love you"när vi hade Sikta mot Stjärnorna i skolan i mellanstadiet. Jag tränade som en tok på att ta alla oktaver och lära mig waila. Musikläraren vart jätteimponerad och sa att han aldrig hört en 12åring klara av "en sådan svår låt" förut. En av de finaste komplimangerna jag fått här i livet. Jag lärde mig genom att lyssna på hur hon formade munnen när hon sjöng. Det var tider det.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Iiu23ogcMOQ]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=IYzlVDlE72w]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=FxYw0XPEoKE&ob=av2n]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=3JWTaaS7LdU&ob=av2n]

Fairytale of New York

Låten som blivit framröstad som världens bästa jullåt på otaliga listor varje år, är faktiskt till största delen en irländsk ballad och bandet själva är irländska. Det visste jag inte förrän jag precis researchade lite efter att ha hört om det på julradion (mycket intressanta fakta där alltså!), men jag tyckte mig känna att stuket på musiken med flöjter och grejer, och dess text (ett kärlekspar som förtärs av alkohol och droger ska det tydligen vara) var typiskt irländskt.

Egentligen är ju den här jättesorglig. Eller åtminstone oerhört bitterljuv. En kärlekssaga mellan en irländsk immigrant och hans kärlek under julaftonskvällen, nykomna till New York for att söka lyckan, och sen går allt åt fanders. Men samtidigt finns där en liten sträng av ömhet emellan dem nånstans. Jag gillade inte låtens alls först men nu tycker jag jättemycket om den utan att riktigt veta varför. Det kanske är det som är charmen med den.

Namnet The Pogues btw, skapade de som en ommodifiering av irländska uppmaningen póg mo thóin som betyder "kyss mig i arslet"... Den första meningen man får lära sig på irländska här.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=j9jbdgZidu8]

Sankta Bettan!

Hörde den här på julradion för ett tag sen - hade fan glömt den! En riktig favorit och väcker massa minnen till liv den med - när mina kusiner i Västervik var raggare  och vi lyssnade på sån här musik hela tiden, åkte massor raggarbil (babyblå Dodge Lancer från 50-60-talet var det va?) och min första fylla var på Power Meet, när kusinen gav mig en flarra päronsplittdricka med mer vodka i än vad som sades från början. Tyckte det var asstarkt först men ju mer jag drack, desto mindre starkt blev det, och eftersom vi satt i bilen under cruisingen så drog jag i mig hela flaskan sittandes och sen när vi väl stannade och jag reste mig - TJONG!!

Fy fan alltså, jag skulle in i en jävla bajamaja och höll på att stå på huvet i alla möjliga vinklar där inne, försök dra ner byxorna, hålla balansen och pricka rätt inne på ett kvadatmeter litet kolsvart skjul. Helt otroligt att jag lyckades. Jag lyckades också tappa min gamla LG telefon därinne med, och än mer otroligt är att en vänlig själ sen gick runt bland alla runtomkring bajamajorna och frågade vems telefonen var - och ÄNNU mer otroligt så var det ingen annan som tjuvade åt sig den. 5 minuter efter att jag fått tillbaka den ringde Stefan mitt i allt. Jag minns att jag satt i bilen och lyssnade på honom och nåt han skulle berätta och bara "mmmm:ade" hela tiden och när jag väl sa nåt var det bara sludder.

Good times.

Swedish raggers ftw.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=DQ_v0iny-Hw]

I´m sexy and I know it...

... eller inte. Var på NAC igår och fick ett program utformat. Tränade. Nu är jag ett vrak. Massa skit i halsen och hostar. Stelheten börjar smyga sig på. Lyfter jag armarna så knakar det. Win!

Och jag ska dit imorrn igen och köra igenom programmet igen. Fick en superseriös tränare som jag hade tid bokad med igår men nu har jag ett kort och en dator som säger åt mig vad jag ska göra, hur många gånger och hur länge. Kan det bli bättre? Hon satte ihop både lite styrka för armar, lår och speciellt ryggen, och kondition i form av löpband och crosstrainer. Det blir nog awesome det här. Kan kanske strunta i simning och köra detta fullt ut istället. Hur ofta är det man får ett skräddarsytt träningsschema liksom?

Nu peppar vi torsdag och längtar efter fredag. Det körs uppdateringar hit och dit på jobbet som fuckar upp våra applikationer och vi står handfallna i ett par timmar innan vi får nån info och lär oss hur vi ska hantera dem. Works every time.

Kärlek.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=wyx6JDQCslE&ob=av2e]

Will You Be There

I väntan på att mitt spel ska laddas ner sitter jag och lyssnar på gamla favoritlåtar och finner mig själv browsandes en massa videos av Michael Jackson. Det var ett tag sen jag lyssnade på hans musik nu, men att höra rösten igen nu är som balsam för själen. Helt otroligt att det är över 2 år sen han gick bort nu. Jag glömmer aldrig den dagen. Jag har varit ett fan sen jag var 13 år gammal och jag satt bara och stirrade på TV:n, helt lamslagen. Fick sms från mitt ex, som också var Michael Jackson fan, och vi hade inte hört av varandra på ett halvår. Nu var det bara "Har du sett..?" "Ja..." Och inget mer. Och sen satt jag hemma och spelade hans musik om och om och om och om igen... fan vad ledsen jag var. Och kan fortfarande bli. Hans musik har betytt så oerhört mycket för mig genom alla dessa år och som MJ fan får du ständigt kämpa för att försvara både dig själv och honom. Tror det är därför alla MJ fans är så trogna och unika.

Jag vet att det fanns saker med Michael som var tvivelaktiga, men som sagt... ingenstans fanns det svart på vitt, bekräftat, det som sades. Så länge det förblev så, förblev han en förebild och inspirationskälla. Och hans musik kommer alltid vara awesome, ett alldeles eget kapitel i historien och som förändrade musikvärlden, oavsett vad som försiggick i hans privatliv. En av mina stora sorgen här i livet är att jag aldrig fick chansen att se honom live. Han var i Sverige samma år som jag fick upp ögonen för hans musik. Kommer aldrig finnas nån som han igen.

RIP

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=z9tw7luxEfc]

Party Rock Halloween

Hittade denna förut och måste bara postea den i ett inlägg, USA är oslagbara när det gäller dekorationer till högtider! ^^

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=UfcNoMnKjrY&feature=player_embedded#!]

Kommer ni ihåg denna?  Den här familjen/mannen har iallafall en  hel hemsida dedikerad till sina husdekorationer :) www.holdman.com

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=mnk0KjWxgMA]

Do you remember?

Efter diverse tillsägningar här under dan, både muntligt och i textform så försäkrar jag att jag nästa gång jag stöter på en "trevlig" individ av manssläkte med ett välsmort munläder så kommer jag vända på klacken och kuta därifrån omgående, oavsett hur vackert han kvittrar. Jonas erbjöd sig till och med och fixa tårgas till mig. Jag som själv snackar om naivitet har en alldeles för naiv approach själv. Lite hyckleri där må jag erkänna. Men det får vi ändra på. Tuffa till oss. Bli lite elaka. Och prata om mig själv som en duo. Jag och mig.

Ska försöka se Jane Eyre ikväll istället. Sara har gratisbiljetter, sen blir det och hålla sig inne i två veckor framåt. Spara pengar, så man kan köpa nåt fint i Italien. Presenter, utflykter och bio takes its toll. Min stackars vovve hemma i Sverige är krasslig med så hon måste ha medicin :(

Och nu är lunchen återigen slut så ska sätta mig och pyssla med lite av varje - lyssna av kollegor, skriva utvärderingar av ärenden, lite pendtickets.

Från chatten fick jag min kära Michael Jacksons "Remember the time" i huvet men videon får av nån urbota dum anledning inte visas i detta land!? Idioti. Jag som ville se Micke i egyptenutstyrsel... nu får jag hålla till godo med musiken och en bild.

RIP

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=ruOp66ClMBs]

What are words

Lite halvdeppig dagen innan avgång så sitter jag och lyssnar om och om igen på Chris Medina - killen är en gudagåva. Jag kan ärligt talat inte säga till 100% att jag skulle ha styrkan och modet att ta hand om någon så nära mig på det här sättet. Det går säkert ett tag men hur länge dröjer det innan man inte orkar hålla sorgen inne över allt man förlorar tillsammans? Kan man verkligen överstiga allt det, alla drömmar och mål man hade, och bara varje tag tacka att personen i fråga är i livet, men att själva levandet blir så begränsat? Kan kärleken överstiga allt? Vad händer om den tar slut, och man inte kan lämna situationen utan att ses som en svikare?

Jag hoppas verkligen att jag har den styrkan om, gud förbjude, nåt liknande skulle hända nån gång i livet. Jag tror det.  Alltför många tar till flykten så fort nåt känns oöverkomligt.  Men man måste alltid kämpa för det som är värt nåt. Ett av mina synsätt här i livet är att det viktigaste och det man har allra mest kärt aldrig kommer lätt till en.

Samt att vi måste, MÅSTE, uppskatta våra nära och kära och det vi har, varje dag. För livet är så skört och kan vända på ett ögonblick.

Det behövs flera av denna man på jorden.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=K1qtf-qJpnM&feature=related]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=nQY4dIxY1H4&ob=av2e]

AiluCrash

Haft en härlig dag, spenderad på det bästa sätt man kan spendera med sin mamma. Vi shoppade, åt god mat och gick på bio och såg Jag Saknar Dig - en film om att förlora någon, att sörja och till sist läka, och jag tjöt som en stucken gris och flera med mig i biosalongen. Jag är inget fan av svenska filmer och den var kanske inte superbra men den berör verligen och jag har fått en ny favoritlåt i form av Turn the Tides av AiluCrash, som är ett till största delen lappländskt band som funnits sen 2006, och huvudsångaren har en roll i filmen och deras musik genomströmmar hela filmen. Låten är jättefin i sig men efter att ha sett filmen är den ännu bättre, och ledsångaren Ludvig Nilsson är riktigt bra i sin roll som Ailu, men ännu bättre som artist. Jag är fortfarande ganska tagen av filmen så ska inte blanda ihop stämningen med en massa modebilder av det jag köpt, det får bli imorgon. Istället bjuder jag på ledmotivet till filmen, finns på Spotify med och där är även versionen från scenen i filmen. Bara jäkla synd att de inte har med fiolen i den släppta musiken.

Lyssna och njut.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=P8MxapXJKdo]

I wish it would rain down...

...nej, det vill jag inte. Men jag sitter och lyssnar på en av mina favoritlåtar som är väldigt passande just nu. Vad jag har märkt idag så har det inte regnat nåt iaf, solen sken faktiskt lite förut men nu  är det mulet igen, och igår spöregnade det hela dagen. Jag vet att jag flyttade till helt fel ö om jag ville ha sol och värme så egentligen får jag skylla mig själv... mutter mutter...

Men nu börjar jag bli rejält trött på detta. Snart är juni slut (fy fan, tidsångest!) och ingen så kallad värmebölja i sikte. Kan man utföra nån slags regndans, fast för sol istället? Tål att googlas på...

Enda trösten är att det regnar hemma i Sverige med nu. Pratade med en Linköpingsbo förut (jag blir så himla glad nuförtiden när jag märker att det är en östgöte som ringer, sitter med ett fånleende långt efteråt, nästan som om jag vore kär) och som rapporterade att det hade regnat på Vätternrundedeltagarna i år igen. Ack och ve.

Hade väl egentligen inget mer vettigt och säga med detta inlägg. Bjuder som sagt på en riktigt nice Phil Collins låt som får sammanfatta det hela. Första gången jag hörde den så satt jag i en bil medans det spöregna ute, en av de saker jag uppskattar mest här i livet. Ärligt alltså. Finns inget bättre än och glida fram inne i värmen och lyssna på soft musik.

Och btw, jag vann inte den där förbannade tårttävlingen... jag fick inte ens en placering. De hade inte ens smakat på alla tårtor, utan gått på utseende. Fail, FAIL!! Nån FAKE-tårta fick en placering istället, färdigköpt från affär! *morrrrrr*

Hädanefter ska jag hålla bakningen inom desken enbart. Mina kollegor har iallafall vett att uppskatta dem <3

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=YcY3FH208l8]

Chilla tjommen, chilli känns...

Sitter på jobbet, ena örat i headsetet, andra med hörlurar, dricker mitt kaffe som jag lyxat till med lite hasselnötssirap, det var ett bra tag sen... lyxtimes. I ena luren dånar gammal 80-talsmusik, jag har snöat in på det nu av nån anledning. Det är så lugnt och skönt här nu, det är ju Kristi Himmelfärd i Sverige och alla på ABB är lediga, förutom 4 som ringt in till oss. Den ene satt i Abu Dabi, den andre hemma, en satt ensam på kontoret och den siste vet jag inte. Vi är tre stycken som tar samtal här, och så Sara med mailen och våra två ATL och vår teamleader. That´s it, de andra har gladeligen tagit emot ledigheten som erbjöds. Har inget och göra hemma så lika bra att stanna här och njuta av lugnet, och komma ikapp med andra uppgifter. För tillfället sitter jag med tre långa listor med ärenden som jag ska lägga i två specifika uppgifter i.

När våra ärenden läggs i vänteläge, när kunden ska höra av sig, är det viktigt att vi lägger i två uppgifter som dels markerar början på vänteläget, sen när det avslutas, när kund hör av sig. Det här har inte alla vetat så då kommer ärendena tillbaka sen för att vi ska fylla i det här. Så det är vad jag gör. Öppna, lägg i början (som förkortas PB) och avslutet (PE). Öppna - PB-PE-stäng, öppna-PB-PE-stäng... party! ;)

Men det är faktiskt riktigt rogivande att sitta med detta. Enda kruxet skulle isf vara att nu efter ett par timmar så flimrar siffror och PE:s och PB:s framför ögonen på mig... men har ett par timmar kvar, sen är det förhoppningsvis lugnt imorrn och på måndag med då. Ack så man uppskattar detta att kunna ta det lugnt - jag som för fem månader sen fick kämpa för att hålla mig vaken på jobbet... ^^

I övrigt så är det mycke man har lärt sig att uppskatta här. En kvarts avail (telefon) tid som man kan pusta ut på innan nästa samtal, är guld värt. Vi ska få in tre nya peeps snart, plus att det  blir semestertider, så då kommer nog de där kvartarna oftare.

Och framförallt så har jag lärt mig ta vara på beröm; speciellt från kunder, eftersom vi människor tyvärr är allmänt dåliga på att säga till varann att vi uppskattar nåt de gör, alternativt ger beröm för nåt som är väl utfört. Vi är en helpdesk, och får betalt för att göra som kunden vill, så egentligen ska vi väl inte ha beröm på det sättet. Men jag blir ändå alldeles varm om hjärtat när det kommer nåt guldkorn ibland. Jag har tre stycken från den senaste veckan som jag kan dela med mig av;

Kund nr 1; En IT-coordinator, som jag satt med i nästan en timme och försökte reda ut varför hennes beställda Windowskonto för en tjej inte hade kommit igenom. Sen visade det sig att hon helt enkelt skrivit fel namn. Hon blir väldigt moloken och ber om ursäkt så mycket att jag nästan själv blir förkrossad å hennes vägnar. Men som tur är har vi då riktigt schyssta User Admins, som hanterar kontona; de kunde fixa ett nytt, i rätt namn på stört, och gav sen mig den ärofyllda privilegiet att ringa upp henne och berätta det här. Efter många om och men får jag tag i henne, och hon låter nästan gråtfärdig av tacksamhet och jag får nästan lyckorus av att kunna meddela så goda nyheter; tänk då hur det känns för de som går runt o delar ut vinster på flera miljoner i Postkodlotteriet, eller barnmorskor! :D Nu var det ju user admin som ska ha cred, men det var ändå skönt när kunden blir så himla glad.

2: Igår satt jag med en kund som ringde in från USA. Hans Lotus Notes hade slutat funka. Som tur var kunde jag koppla upp mig och kikade runt ett bra tag, försökte mig på att göra en breakdown (typ återuppsättning/uppfräschning av programmet) men den visade det sig att kundens ID-fil, som man använder för att sätta upp det personliga kontot, antagligen inte funkade längre. Jag ber då kunden vänta en minut medans jag konsulterar med kollegor, och när jag tryckt på mute hör jag honom säga till sina kollegor i bakgrunden "Ja hon är ju iallafall RIKTIGT trevlig flickan!" Då hade jag småpratat under hela samtalet och speglat hans egen pratsamhet. Då blev jag nästan tårögd, så fjantig som man är ^^

3: Kommer från idag, första samtalet jag fick och det andra denna morgon. En kund vars dator fallit ur domänen. Jag har gett mig på att försökte återplacera en dator där en enda gång, och det gick åt helvete och slutade med att kunden inte kunde komma in öht i sin dator och jag tyckte det var asjobbigt, även fast mina rutinerade kollegor tog det med en klackspark. Men med steg-för-steg support från falla-ur-domänen-experten Elin och med rätt uppgifter från User Admin återigen, lyckades jag guida kunden in i datorn, plocka ur den ur domänen manuellt, starta om, logga in igen och lägga till den, starta om, och sen kunde han logga in till fanfarer och stjärnraketer - inte riktigt kanske, men det kändes så :) och trots att detta tog nästan 40 minuter och kunden fick vänta ett bra tag på att jag skulle få mina uppgifter, så säger han i slutet; "Tack för riktigt, riktigt bra support, det är så skönt att ha er, jag vet inte vad jag skulle gjort annars". Awwww...

Det kanske inte låter mycket för världen men för en småsleten helpdeskagent betyder ett par positiva ord mycket <3

Nu ska jag fortsätta mitt pendande, sen ska vi ner till stan en snabbis och växla in kopparmynt. Spännande!

Låten som upptagit större delen av min hjärna idag, av okänd anledning;

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Yt-KMPvgKPo]

Every day I´m Shufflin

Frajdäj again peeps!

Så jäkla gött, det har inte varit nån rolig vecka - kort om folk, folk som är sjuka och lediga, och många samtal på varandra är ingen rolig kombination och vi har väl inte lyckats fixa allt som ska fixas denna vad gäller samtal och ärenden. Men nu är det snart helg iallafall och bekymmer får ta ledigt i två dagar. Två och en halv, om man räknar med ikväll :)

Ikväll är det för övrigt IBM-fest. 4 gratisdrunkar och bara 5 euro i inträdesavgift, bara och dricka två öl så har man gått med vinst. Ska bli riktigt kul, känner mig faktiskt riktigt taggad, så länge jag lyckas hasta ihop en bra frisyr o smink efter jobbet sen.

Jobbet med mina två karikatyrer går framåt, nu har jag fått första skissen för Saga:

Blir riktigt sugen på att återuppta mitt egna skissande och tecknande...

Och imorgon kommer Andreas Larsson nummer två hit. Han landar på eftermiddagen. Se om man är tillräckligt pigg och alert då för och följa med Stefan och möta upp honom, eller om man måste ligga hemma och vara bakis. Who knows ;)

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=KQ6zr6kCPj8]