Auschwitz

Först  och främst kan jag verkligen rekommendera att ta ett guidepaket om man ska åka till Auschwitz. Det kostar några hundralappar men är lätt värt det för bussen som hämtar och lämnar dig vid hotellet, en guide och sen färden till Birkenau med. Hade vi varit  själva hade vi blitt fast där ute. Guiden hade dessutom en mic som var kopplad till hörlurar och sändare man får med sig under turen så att du hör vad han/hon säger även fast ni inte är i samma rum. Superbra.

Sen kan jag säga att det var mycket jobbigare än jag trodde att besöka Auschwitz. Speciellt om du som jag är en känslosam person.  Jag skämtade om att jag blir lessen över en död sparv vid vägen om jag är på det humöret, men det här sträcker sig så oändligt mycket längre än en enda liten fågel. Var beredd på att det blir tufft vid vissa tillfällen om du är lättpåverkad. Eller, lättpåverkad... det här påverkar nog alla i någon form, konstigt vore det annars.

Det börjar iallafall vid den berömda grinden, vars signumskylt "Arbeit macht frei" just nu inte är originalet utan en kopia, medans den riktiga fortfarande pusslas ihop efter stölden för ett tag sen. Av en svensk och två polacker, typiskt nog.

Här tänker jag i mitt stilla sinne då att det mesta här inne är rekonstruktioner och inte de faktiska byggnaderna som fanns då. Det slår dock guiden hål på genom att informera att i princip allt är original. Alla baracker, block, torn... har blivit vidrörda av hundratusentals individer som mötte sitt öde i detta läger. Vi går på samma vägar, mark, stenar som de. Redan här kommer en ofrivillig klump i halsen, jag hade inte riktigt väntat mig  det.

Ovanför visas byggnaden där lägerorkestern fick stå och spela marschmelodier som de utmärglade fångarna skulle marschera till, morgon och kväll.

Rundturen börjar med att gå in i några baracker som tjänar som utställningslokaler för bilder som tagits, papper från fångarna, biljetter till tågresorna hit (yes, vissa fick köpa biljett till sin egen dödsresa) och andra dokument som räddats undan. Det finns även en urna innehållandes aska från offren. Bilderna är stora, svartvita, såna bilder som vi känner igen från lektionerna i skolan, böckerna jag läst och dokumentärer jag sett. De visar familjer som stiger av tågen, fortfarande i tron att det värsta är över och att de ska få ta ett bad och nåt att äta. I nästa rum visas hur de delas upp - vilka som skickas direkt till gaskammaren och vilka som skickas till lägren. De står vid en byggnad som vi sen kommer stå bredvid på samma sätt.

Vi får sen komma in i de baracker där de har samlat offrens tillhörigheter. Alla fick packa med sig 25 kilo bagage. Männen packade med sig skoputsarutrustning - vi ser mängder av skokrämsburkar, borstar och verktyg. Kvinnorna tog med sig köksredskap.

Vi får sedan fortsätta in i ännu en barack där de går upp ett snäpp. Vi får se ett rum fyllt med skor på båda sidor. Ett rum med väskor. Samtliga har offrens namn och födelsedata på dem. Här blir det plötsligt än mer verkligt. Jag kan inte riktigt förmå mig att ta kort på väskorna, det känns så personligt på nåt sätt med deras namn i vit färg lysandes emot en.

Vi får se en hög med tomma burkar som en gång innehöll giftgasen som användes till att ta livet av fångarna i gaskamrarna. Grå/turkosa kristaller - Zyklon B. Fångar inom lägret fick leda andra fångar in i gaskammaren, de kunde få se vänner och släktingar och fick inte säga ett ord om vad som väntade dem. Bästa de kunde göra var att ge rådet att ta ett djupt andetag när "duscharna" satte igång. Då avled man direkt.

Sen kommer vi in till den delen av lägret som är förbjuden att fotografera. Jag ser en glimt av vad som kommer och redan där brister det för mig.

Håret. En hel långsida, full med människohår. Mestadels kvinnohår. På kortsidan en vävstol, och ett tygstycke. Resultatet av kapandet.

300g väger ungefär ett normallångt hår, och här inne finns flera hundra kilo. Det är groteskt, det är som ett slag i magen och tårarna bara rinner. Jag är inte ensam om det. Jag kan inte se länge på den här upplysta, gråbruna massan utan måste titta bort. Fy fan så vidrigt. De dödas hår. Det går inte att beskriva känslan.

Vi får gå ut i friska luften igen och promenera lite. Guiden berättar lite om de olika blocken. Utanför ett block som är stängt för allmänheten ligger en bukett röda rosor. Bara blombäraren själv vet vad de symboliserar på just denna trappa. Överlag är det mycket blommor i lägret, året om. Det finns en minnesvägg som vi får besöka sen, under tystnad, där rad efter rad av vackra dagsfärska blommor finns.

Härnäst får vi gå in i barackerna där fångarna sov. Det är inte mer än en stia med lite halm på marken, i bästa fall några madrasser av grov väv och halm. De fångar som utför arbete åt SS soldaterna har det snäppet bättre, med en riktig säng, toalett och så lyxiga saker som ett bord och en vattenkaraff. På väggarna trängs bilder av fångar. Kvinnor på vänster sida, männen på höger, och alla stirrar de rätt fram, hålögda och med skuggor överallt i ansiktet.

Vi stannar också utanför Block 10,där obehagskänslorna kryper tätt inpå när guiden berättar att det var här de utförde experiment på kvinnor, framför allt steriliserings metoder. Många, många dog till följd av dessa experiment, och de som överlevde fick permanenta skador.

Bredvid block tio finns en liten gård med stora järngrindar och murar. Här inne, där blommorna ligger nu, finns "Dödsväggen". Där radades fångar regelbundet upp och sedan sköts de. Fönstren i byggnaderna bredvid är igenbommade - "för att de andra inte skulle se vad som hände" där innanför väggarna.

När vi går mot utkanten av lägret möter vi en grupp spanjorer där en av killarna frenetiskt torkar sina kinder. Man kan inte riktigt veta på förhand hur detta påverkar en känns det som. Antingen går du runt med tårar i ögonen,  eller med nåt stilla lugn för stunden och bearbetar intrycken senare. Vi har en tjomme i vår grupp, med rastaflätor och bombarjacka som envisas med att ha kolsvarta solglasögon hela tiden trots att det stengrått ute. Undrar lite smått vad hans motiv är. Han liksom struttar fram och scannar allt utan att röra en ansiktsmuskel. Eller ja, det jag kan se under feting-glasögonen då.

Men nu kom jag av mig lite här... vi går alltså till utkanten av lägret, en bit bort kan vi se villan där Rudolf Höss bodde, mannen som var kommendant över Auschwitz och den som introducerade giftgasen. Han hängdes senare här inne när han dömdes för de massmord han beordrat.

Bortanför denna plats till vänster fanns gaskammaren. Och dit gick vi in. Här brast det för andra gången för mig. Det fanns rivmärken. På golvet stod en ensam vas med två blommor, och på samma golv kämpade dessa tusentals människor för sina liv, förgäves. Här inne ekade skriken och härifrån släpades döda kroppar ut medans nya stod och väntade på att få gå in. Och på det golvet står jag med mina slitna Converse och det bara snör sig i bröstet på mig. Det tar emot att ta ett kort på detta golv, dessa väggar, men den enkla blombuketten är otroligt rörande. Det finns ingen blomster i hela världen praktfull nog att hedra alla de själar som mötte sitt öde här inne.

Gaskammaren är det sista steget i rundturen och vi går sakteligen mot utgången igen för en snabb paus innan vi åker till den andra delen av koncentrationslägret, Birkenau. Jag får skriva den delen imorgon. Jag känner mig ganska fattig på ord att beskriva Auschwitz med, det måste helt enkelt upplevas. Tveka inte och åka hit.

Auschwitz-Birkenau

Del två. Låter bilderna tala lite för sig själva.

Den berömda ingången med järnvägen.

Utsikten både till höger och vänster. Kilometervis med gröna vidder och rester av baracker och krematorier. Det är alldeles vindstilla här ute, och knäpptyst.

En av vagnarna som fångarna fördes hit med.

Här är samma bilder som vi såg inne i Auschwitz I - nu står vi alltså utanför den byggnaden som visas på bilden, där de radades upp och de arbetsdugliga fick gå vidare, medans äldre, kvinnor och barn fick gå raka vägen till gaskammaren.

Vi går längs med järnvägen som slutar vid en stor minnesplats, med stenar fulla av inskriptioner och blommor. De har alla olika språk, norska är det närmaste Norden vi kommer.

Ovan är fyra minnesstenar på olika språk:

To the memory of the men, women, and children who fell victim to the Nazi genocide. Here lie their ashes. May their souls rest in peace.

Bredvid stenarna är ruinerna från en av gaskamrarna.

Vi går vidare och får gå in i en av barackerna som fångarna bodde i. Det är kolmörkt där inne, proppat med träalkover där de fick sova fem i varje. Inga toaletter i närheten, så de fick trängas där inne med diarré, dysenteri och alla andra sjukdomar som florerade under såna här omständigheter.

Undrar vilka individer det var som låg på de här plankorna, lutade sig mot de här tegelväggarna, och gick på det här stengolvet - i väntan på den död de visste skulle komma, i form av utmattning, svält eller misshandel. Här fick de sina få timmars vila, och Gud vet alla oerhörda sorger de fick gå igenom i det här mörkret, var och en med sitt eget helvete. Och på samma plats står vi.

Det börjar skymma, och solnedgången sänker sig över lägret. Vi promenerar vidare bland byggnaderna, ser köket som ligger mitt emot fler krematorier. Sen får vi gå över järnvägen ner mot ytterligare några baracker, de så kallade stallbarackerna.

Det här är de enda bilderna vi tog på oss själva i lägret. Tankfullt seende över detta helvetet på jorden, som nu ligger så fridfullt tyst och badar i det sista av dagsljuset. Jag kan inte förstå de som stod och tog kort på varandra klättrandes på olika attribut, brett leende och vinkandes. Alla vill ha minnen på sitt sätt och jag ska inte döma någon, men det kändes väldigt konstigt att fixa snygga Instagram tags på ett sånt här ställe. Eller flamsbilder.

De här stallbarackerna inhyste ursprungligen ca 52 hästar. Istället trängde de ihop 400 människor där inne.

Vi fick också se toaletterna - det går inte att föreställa sig den sanitära misären som den här byggnaden innehöll. Toaletterna var stenväggar en bit ner i marken och fick skrapas rena med jämna mellanrum. Fångarna kunde få en halv minut på sig och fick bara besöka toaletten en gång på morgonen och en gång på kvällen. Men ibland fick de gå in i flera minuter, och eftersom SS soldaterna vägrade befatta sig med en så smutsig anordning, var arbetet och vistelsen här inne ändå ganska fri i den mån att de kunde tala ostört med varandra, förmedla hemliga meddelanden och dokument och annat om nån mot förmodan lyckats gömma undan nåt.

Vistelsen här nere markerade slutet på den här rundturen, som tagit 4-5 timmar.

Därmed fick vi några sista minutrar att se på Auschwitz-Birkenau en sista gång innan vi åkte bussen tillbaka till hotellet. Det är ett besök som jag aldrig kommer glömma, och bara att skriva om det får mig att uppleva känslan av närvaro återigen, och det bränner bakom ögonen. Det är helt otroligt att vissa påstår att detta aldrig har hänt. Jag KÄNDE det, i varje fiber av min kropp. Vi får aldrig glömma, det får aldrig, aldrig, hända igen.

Back on the Emerald Isle

Då är vi tillbaka i hedrliga gamla Dubban igen, självklart komplett med ett välkomnade ösregn så det var bara att dra på sig myskläder och torka håret när vi kom in. Men det är faktiskt väldigt skönt att vara tillbaka i välkända Dublin, "hemma" just nu. Polen i all ära med sin choklad och de fina fynden jag gjorde men jag har lite fördomar om landet och dess folk faktiskt och har inte känt mig 100% bekväm under resan. Men Auswitchz var en upplevelse och Adde är nöjd och glad så då är jag det med :)

Staden i sig kan jag tänka mig är vacker under vår och sommarmånaderna - Addes jobbarkompis som sa att Kraków var som vackrast nu måste ju ha ett grovt tillyxat estetisk sinne. Gråare stad har jag sällan varit i, och så denna dimma! Några fina byggnader fanns det ju, Market Square med omnejd och Mariakyrkan var riktigt nice men annars var det inte så mycket som tilltalade mig. När man kom ner på de små shoppingstråken och souvenirshopparna gjorde jag många fina små fynd i smyckesväg dock, och så all denna choklad... CHOKLAD! Det var rejält otippat att Polen skulle visa sig vara så superb vad gäller choklad, både att dricka och äta. Har nog aldrig fikat så mycket som vi gjort under denna resa. Minnet av den magiska chokladfonduen kommer jag för alltid bära med mig i mitt hjärta ^^

Maten... tja, det var helt OK. Jag testade faktiskt en av de polska sopporna, med sour rye och bacon/ägg/korv och den var faktiskt riktigt god. Likaså deras syrade kål som man fick med maten (ni vet de där stora burkarna med vitt, orange och lite rött som finns i tusentals i alla polackaffäer?) var också oväntat nice. Som ett mellanting mellan coleslaw och pizzasallad. Men annars var det inget märkvärdigt, vi käkade kebab och annat skräp sista de två sista dagarna för att det dög precis lika bra - förutom fancy pants fika med chokladpraliner då!

Språket - vi stötte aldrig på några större hinder, det gick och göra sig förstådd även då de inte förstod vad vi sade, och det gällde ju främst den äldre generationen, naturligt nog. Jag tyckte det varierade väldigt mycket. Antingen jätteduktig eller väldigt simpel. Och flera gånger hände det att personen i fråga jag pratade med himlade med ögonen när jag inte förstod vad de sa eller bad dem upprepa på engelska. Bara tjejer. Adde hade inga problem alls förutom när han skulle köpa en ganska udda flaska sprit. Påstod att han "charmade dem" hela tiden. Då är väl jag ytterst icke-charmig i så fall. Åtminstone mot kvinnliga polacker. Det kan jag leva med...

Nu väntar iallafall en god natts sömn i egen säng innan det är dags att gå upp och trava bort till vardagen igen och desken. Men sen när vi kommer hem blir det och packa upp alla grejer och ta lite bilder och skriva lite mer inlägg, ta en kaffe och äta lite polsk choklad - det blir ju nice!

Honeynut and cream

Så har vi gjort vår sista heldag här i Polen. Det blev en lätt middag med polsk McDonalds eftersom vi fortfarande var mätta efter kebaben vi åt, otroligt nog :) tog en medium meny till mig och en stor till Adde, då fick man en en-och-en-halv liters Cola Zero till. Ironin där!

Efter maten tog vi en till tur runt centrat och Adde köpte lite mer kläder. Sen placerade vi oss på ännu ett café och tog vår sedvanliga (om man kan kalla det så efter tre dagar?) kvällsfika. Honeynut latte för mig och Adde var wild´n crazy och köpte en kaffe med vit choklad och grädde ;)

Imorgon lyfter flyget förhoppningsvis runt sextiden på kvällen. Det har varit dimmigt alla dagar sen vi kom nu så lite vanskligt känns det, risken finns att de ställer in flyget för att det inte går att lyfta - dimman blir ju tätare på kvällen dessutom. Vi håller tummarna.

Shoppingspree Zloty style

Separat inlägg om Auschwitz kommer sen. Känner jag vill ha tid till att lägga in de bästa bilderna och ta mig igenom rundturen igen i textform. Det var en stark upplevelse kan jag säga iallafall.

Idag har vi shoppat för hela zlotyn. Vi har promenerat till Market Square och shoppat loss bland stånden inne i själva hallen där det fanns mängder av bärnstenssmycken, ryska/polska dockor, vackra skrin, godis, pälsar etc etc. Vi har också varit runt bland shoppinggatorna som ringlar sig omkring och köpt julklappar till dem där hemma. Hoppas bara vi får med oss allt hem, vissa av grejerna är lite... suspekta.

Nödig liten vovve utanför Mariakyrkan :) vi gick in där och kollade också, magnifik kyrka, överdådig i sin utsmyckning.

Tog en fikapaus såklart med varm Kahlua/caramel-kaffe.

Nu är vi tillbaka på hotellet och vilar lite innan vi drar ut igen för att avnjuta sista kvällen här i Kraków, kanske ta en sista sväng i köpcentrat och sen hitta nånstans att äta. Tog bara varsin lätt kebab på stan. Har gjort av med bra mycket mer pengar än jag tänkt på den här resan så det blir och spara resten nu till maten och taxi imorgon :)

Morning

Snart dags att åka iväg till lägret.Ville mest hoppa in och säga hej. Det är ganska så perfekt atmosfär för hemskheter idag - tjock, fuktig dimma och gråmulet överallt. Yikes.

Jewish star

Till och börja med så har jag fått klagomål på att att jag far med osanning i bloggen så jag får väl ta åt mig av kritiken då och erkänna att det var väl kanske Adde som påpekade att jag skulle kolla igenom vad min klädhög kostade på New Yorker... men sen valde jag ju själv bort allt utom det jag faktiskt behövde i klädväg och det tyckte jag var alldeles utomordentligt moget!

Det blev ett par svarta, tighta byxor, en superskön blåmönstrad tjocktröja, en neongrön luvtröja och en grå hoodie med diverse snören och dragkedjor. Så har jag äntligen lite vinterkläder i garderoben.

Köpte lite småsaker med. En liten cupcake-ask, mer choklad som man doppar och rör ut i varm mjölk, örhängen i form av snöflingor och små julkulor och en Elizabeth Arden parfym med lukt av grönt te och körsbärsblomma.

Mycket fina julgrejer finns det.

Efter pausen på hotellet promenerade vi ner till judekvarteren. Tyvärr blir det ju mörkt så fort så det var redan becksvart när vi kom dit men det fanns massor mysiga resturanger och fullt med synagogor. Vi gick runt där ett tag och sedan promenerade vi en bit till och hamnade helt åt fanders ett tag där och hamnade på nån bro utanför alltihop. Tack gode gud för Google Maps! Efter en omstyrning var vi så tebaks på rätt väg igen. Drog en pizza på vägen, med fyra sorters ost och vitlökssås, attans så gött! Sen gick vi vidare in till köpcentrat igen som fortfarande var öppet och köpte lite förnödenheter inför kvällen (läs; chips och cola) och sen tog vi en kvällsfika på ytterligare en av dessa chokladhak som finns överallt och tog varsin kaffe med tilltugg. Jag en chokladsufflé och Adde en hallon tiramisu. Behöver jag säga att det smakade himmelskt? Jag har fan ätit mer choklad nu på två dagar i Polen än jag gjort under hela resten av året.

Nu ska jag äntligen få duscha av mig min svetthinna som kombinationen stickad tröja + vinterkappa + fem timmar köpcentrum gav. Imorgon kommer vi ägna hela dagen åt Auswitch. Vi gick in på en turistbyrå idag och bokade en buss som kommer och hämtar oss imorgon och kör oss till och från hotellet, och ger oss en engelsktalande guide som går igenom alla områden. Kostar ca 30 euro styck men det är det värt för att ha transport fixad och ett schema så man hinner se alla viktiga delar och verkligen upplever stället. Vi åker tjugo i tio imorrn så vi får lite sovmorgon iallafall.

Sov gött på er allesammans, hoppas ni får det ASJOBBIGT imorrn när jag ligger och sover, mohahahaha!

Death by mall...

Fy fan, jag trodde det var dåligt om shopping i Polen... hittills idag har vi spenderat fem timmar inne i galleria Krakowska, 240 butiker på fyra plan. Fy satan.

Första jag ser är New Yorker och där inne går jag loss fullständigt innan jag hejdar mig och inser att det inte är lika superbilligt som jag trodde och plockar bort hälften. Bra Rebecca!

Där inne har vi alltså ägnat större delen av dagen på att spankulera runt så nu är vi en snabbis på hotellet igen för och byta om, blogga, och sen ge oss ut igen. Vi tänkte promenera bort till judekvarteren och hitta oss nåt att äta.

Appropå äta så tog vi en riktig fancy fika med belgiska chokladpraliner. Polen kan sin choklad alltså. Shit vad mycket gott det finns, rena konstverk i choklad och hur mycket vackra kartonger och delikatesser som helst.

Dinner in Krakow

Så har vi då äntligen anlänt till Krakow och ska faktiskt törna in för natten här i vårt lilla hotellrum. Vi har varit vakna sen klockan sex och det var inte helt problemfritt att ta sig hit. Vädret var så dåligt i Kraków att vi inte kunde landa där utan fick fortsätta till Katowice flygplats och ta bussen därifrån tillbaka till Kraków. Bussresan tog ca en timme och under hela resan fick jag bränsle till mina fördomar om att Polen är grått och sjabbigt typ - skjul med plåttak överallt och små myrer i skogarna och åker efter åker med gråbrunt gojs. Nu är jag kanske lite orättvis eftersom det är superdimma också vilket ger allt ett oerhört dystert sken. Det är samma i staden nu, dimman ligger tät och får allting att se riktigt läskigt ut. Jag hoppas det klarnar upp imorgon så jag kan ge en mer rättvis bedömning. Byggnaderna verkar riktigt gamla och fina och kyrkorna (tre stycken inom loppet av fem minuter) är enorma!

Vi bor här på Alexander II som är ett litet lagom hotell längst in i en sidogata bland alla hostels. Vårt rum är ganska litet men just boende är jag inte så kräsen med. Efter Hostel Fresh i New York som var allt annat än fresh så har vi redan varit nere på botten inom det området. Sängarna är sköna, Katten Gustav dubbad till polska går på  TV och vi har tågspåret 20 meter utanför fönstret som kommer vagga oss till sömns ^^

Eftersom det varit så taskigt väder och alla affärer är stängda, och ingen av oss är särskilt sugen på polsk nattklubb (även fast vi vart nyfikna på en ytterst suspekt "Erotic Club" nere i nån källare med galler för fönstren) så har vi bara spenderat kvällen med att äta massa mat på en mysig restaurang en tio minuter från hotellet. Så hela det här inlägget kommer bara ha bilder på mat men det är ju ett av grundkraven för en bloggare!

Jag håller fortfarande på och lär mig och experimenterar med kameran så bear with me om bilderna är olika eller konstiga ^^

Körde all in och tog som förrätt: rostad vaktel med karamelliserade äpplen och hallonsylt. Nu såhär i efterhand har jag lite dåligt samvete över att ha ätit den lilla fågeln :/ kan inte tänka mig att de har vaktlar frigående i det här landet... usch.

Huvudrätten - en hel forell fylld med mountain cheese (ost gjord i berhskedjor som Alperna, från kor som betar från den typiska alpina floran där, ger tydligen speciell ost) och örter och en slags rösti. Riktigt nice.

Före:

Efter:

Efterrätten var dock bäst av allt. Choklad och chilli fondue med frukt. En liten värmekruka som såg ut som en djupare variant av doftoljekrus, full med varm chokladsås med en hint av chilli, och så en skål fruktbitar att doppa. Sjukt gott, och himmelskt ihop med Addes parafait av vit choklad och hallon. Lätt en av de bästa efterrätter jag ätit. Efter ett tag vart kombinationen av choklad o fruktsocker för mycket för mina tänder men då satt jag och slurpade choklad direkt med kaffeskeden istället. Här lämnas inga rester av gudaföda.

Nu är det som sagt läggdags, så hoppas vi på lite sol imorrn när vi ska strosa runt och göra stan och kika i butiker, om nåt är öppet. Såg en hel del fina små prylaffärer på vägen till hotellet. Farligt, farligt...

Dobranoc!

/Snusarn