Post-jul update

Sådärja, då var denna julen över med - en väldigt stillsam sådan, även med mina mått mätt. Jag har haft någon form av social baksmälla i nästan två veckor nu och varit konstant jättetrött, så julafton blev precis det andrummet som behövdes med massa god mat att sova ännu godare på sen.

_DSC0672 (2)

_DSC0673

Hahaha, ganska många julklappar för och bara vara jag, Lasse och mamma. Och Adde på ett hörn då.

_DSC0674

Och allra största klappen var till mig! Det var länge sen man hade ett så stort paket och öppna. Det innehöll en ny datastol, precis som jag hade önskat mig eftersom min gamla är Addes avlagda Jysk-sak  som inte längre kan rulla och har nåt mystiskt brännmärke på sitsen. Han måste varit seriöst dålig i magen vid något tillfälle.

_DSC0709

Lyckades äntligen se hela Kalle Anka efter ett par åt av sporadiskt tittande då det krockat med diverse andra julaftonsaktiviteter. Saknar dock att det inte längre kommer några nya, tecknade filmer utan bara animerat skit. #oldschooldisneyrulez #detvarbannemigbättreförr #ålderninneförochvaranostalgibitter

_DSC0676

Jag rockade coolaste julklänningen på länge, för en femtiolapp på Ebay! Har en till med snögubbar på men den var så satans tunn. Hade den i Västerås och trots att jag packat ner halva mitt BH-bestånd så syntes alla obönhörligt igenom tyget. Jag fick nöja mig med en enkel modell som dock förvandlade mig till en veritabel Dolly Parton och hela kvällen kändes det som att mina brön var all over the place.

_DSC0687

Mina medposörer visade sig vara icke samarbetsvilliga sådana. Finns väl en gräns även för fyrbenta sådana.

_DSC0690

Vi hade en väldigt entusiastisk och välmusklad jultomte i år. Jag kan för övrigt verkligen förstå alla småglin som blir livrädda för tomten -nog måste väl någon, nån gång, designa en lite mer attraktiv jultomemask? Liksom, nån form av ögon som man ändå kan se igenom så att ansiktet inte blir så... döskallelikt? Kan vi klona diverse djur och göra ansiktstransplantationer borde vi väl kunna fixa hyfsat inbjudande ansiktsdrag till årets viktigaste utklädnad.

_DSC0691

_DSC0692

Vovvarna var såklart med och fick klappar nu med. Ett Dog Domino grävde Fidan fram som redan har använts ett flertal ggr här hemma nu. Fint ska det vara!

_DSC0701

Saga, som annars är så kvick och smart, har inte riktigt hajat det här med och öppna julklappar utan låter Fidan sköta den saken eller väntar på att nån av oss ska riva upp en liten bit av julklappen. Antar att somliga aktiviteter helt enkelt är för simpla för en femtedels Border Collie.

_DSC0704

Mamma hade satsat stort på etiktterna i år.

_DSC0705

Och inslagning överlag var flawless.

_DSC0706

"Vad kan det här vara?"

_DSC0707

Majoriteten av mina julklappar var ju japanska saker - som de här pyttesmå örhängena med origamifåglar.

_DSC0711

Och par-sockor i form av ulliga lamor! (tror jag det ska vara iallafall)

_DSC0723

Adde kom upp lagom till vi gått igenom halva julklappsöppnandet och fick slita upp våra gemensamma under nogsamt övervakande Idunblick. Minuter efter att jag tagit den här bilden sov de båda två.

_DSC0724

På juldagen hade jag tänkt ligga och göra mest ingenting, men istället blev det att vi fick massa energi till att slänga ut en hel hög med prylar och gå igenom hela köket för och få plats med nya grejer och städa ordentligt. Söndagen var mer av en vilodag istället, med Malin som kom på besök med sushi så jag fick inviga mina japanska ätpinnar.

_DSC0732

Och nu i veckan är jag fortsatt ledig, så himla skönt! Jag var i Linköping igår och åkte med när Niklas hade körlektion med körskolan, jag ska ju vara handledare åt honom är det tänkt. Niklas har ju åkt med mig ett par ggr nu och uppenbarligen bedömt mig värdig. Nu gäller det och fejsa sin egna osäkerhet och dåliga vanor i vissa trafiksituationer som jag lagt mig till med.

Hade tänkt och viga veckan åt långa skogspromenader med nu när snön äntligen kommit, men tyvärr är Idun en Halta Lotta här hemma nu och måste ta det försiktigt. Det börjar bli riktigt tröttsamt detta, att vi åker in och ut hos veterinären och de säger att det är höfterna men inte läge och operera. Hon får injektioner eller medicin under en tid och allt är väl - tills efter ett par månader då det är igång igen. Fortsätter det såhär ett par dagar till åker jag in och hijackar väntrummet tills de byter ut åtminstone en höft eller vafan det nu är som felar, om jag så ska sälja min kropp och själ för och bekosta skiten.

_DSC0311 (2)

Julmorgon

Så var julen här äntligen, och jag åkte hem under gårdagen efter ett kaotiskt sista-minuten-besök till IKEA som gjorde hemfärden så där lite extra god och efterlängtad. Tyvärr inte till tonerna av Driving Home for Christmas som jag försöker pricka in vid sådana här hemvändartillfällen (japp, är en vandrande kliché vid den här tiden på året) men självklart till andra mindre önskvärda gamla dängor. Ni kan nog gissa vilken. Tur att jag hade fullt fokus på och köra rakt i ösregnet annars hade jag kanske bränt ut på valfri åker i rent delirium.

Nu under morgonen har vi käkat gröt-och-skinkmacksfrukost, öppnat våra sambojulklappar och myst på promenad i solsken och åtta grader. Adde har dragit iväg till sin första etapp av julfirande under dagen och jag ska egentligen sätta in mitt bidrag till julbordet i ugnen och göra mig själv presentabel - men det är så stillsamt och skönt att sitta här och känna in julaftondagen, de här första timmarna av vardag när allt är klappat och klart och man vet att det bästa ligger ännu framför en. Jag premiärar med en kopp kaffe från vår splitternya kaffemaskin som jag (vi) fick av Adde och vovvarna har redan matkoma av sin egen julaftonsfrukost deluxe och ätbara klappar.

_DSC0639

_DSC0563

_DSC0645

_DSC0652

_DSC0658

_DSC0655

_DSC0672

God jul till er allesammans där ute! <3

Veckobrev tema pre-julmys - så gott det går

Så har vi idag en vecka kvar till julafton, och här hemma preppar jag så gott jag kan - äter kopiösa mängder Boxholms gräddost och lyssnar troget på Mix Megapols 100% jul varje morgon trots att jag vill strypa Peter Jöback medelst julgransglitter varje gång jag hör den där förbannade Jag Kommer Hem Igen Till Jul och jag bar egenhändigt hem våran julgran från Plantagen och hade träningsvärk i armvecken i tre dagar efteråt.

Ute är det just nu 6 grader varmt och i helgen ska det bli 11, så en vit jul kan vi ju fetglömma i år. Förra helgen var det lite frost på marken vilket gjorde att man vart nästan patetiskt upprymd över att det är lite vitt! och nu finner att man har tjugotre bilder på frostiga löv i kameran. Desperata tider.

Vi gjorde iallafall försök till och få upp lite julstämning, vi i tjejgänget, genom att mötas upp i Linköping och lyxa till det med hotellfrukost på Scandic som inkluderade saffransbulle och glögg till flingorna.

_DSC0421

Jag kom tidigt eftersom jag tog pendeln som gick med väldigt långa mellanrum såhär på 3e advent, så jag strosade runt i ett frostbitet och krispigt Linköping med faktiska minusgrader.

_DSC0434

_DSC0443

När det nalkades frukost kom det välbehövlig sol, både i ljus-och-dryckesform.

_DSC0451

Scandics hotellfrukost var himla nice, aningen dyr men å andra sidan var deras äggröra inte av denna värld, för och inte tala om nybakad ciabatta på surdegsbröd med en syndigt tjock skiva brieost, och VÅFFLOR!

Och frukostefterrätt.

_DSC0470

Sedan drog vi in till centrum i jakten på luciatågkläder till allas avkommor och jag stod och tittade på halmgrisar med bondagevarning istället.

_DSC0472

Och hittade nya, passande ordspråk på Lagerhaus inför 30-årsdagen och den annalkande ålderskrisen.

_DSC0473

Ute på torget hittade vi Lucia och då lyckades faktiskt julstämningen hoppa upp ett par snäpp på julometern.

_DSC0476

Och allt julpynt, glitter och granar gjorde sitt med.

_DSC0478

Musikhjälpen valde ju Linköping som sitt herresäte i år med. Bidrog med några kronor vid varje köptillfälle eftersom alla butiker i stan gått ihop om och kunna runda av summor till förmån för dem, riktigt häftigt.

_DSC0486

Vi avslutade vårt Linköpingbesök inne i en blomsterhandel där Angelica köpte på sig hela sortimentet av lagom stor hyacint i kruka med random julpynt.

_DSC0483

Och jag förälskade mig i ett gäng ursöta små kaktustomtar. Ingen fick följa med hem den här gången, men de är kvar i mina tankar och det kan hända att en av dem får ackompanjera mig den 23e när jag kommer finnas i stan en sista gång innan julafton. Om nån finns kvar så att säga. Drömmen vore ju om det fanns bara en enda kvar. Meant to be liksom. Det är betydande andel av mitt krafs här hemma som har kommit innanför dörren på samma sätt. 29 år och fortfarande svag för "ensamma" objekt.

_DSC0485

Åkte hem igen lagom till det var dags att slå upp dörrarna för årets sista adventsfika, och mitt livs minsta pepparkakshusbygge - ihopsnickrad av kärlek, en hel del glasyrhat och genomsyrad av Fairytale of New York på repeat i natten.

_DSC0505

Det satt nämligen på den här lilla rustika jultårtan med massor av pepparkakskryddor, mandariner och en svängig ursäkt till gran som sällskap utöver saffranssnittar, hallonkola och tryfflar.

_DSC0522

Underbaraste hyacinten i full blom och tittut i rutan.

_DSC0507

Och idag är ingen vanlig dag, utan idag fyller min käre farsgubbe 60 bast! Så ikväll ska vi ut och fira, återigen i Linköping, med god mat och rolig present. I helgen är det dags att dra iväg igen, nu till Västerås och våra gamla roomies. Tror aldrig jag varit iväg så mycket om helgerna som den här vintern. Man kan ju tro att jag är extrovert.

Go fredag på er!

_DSC0416

Vin, wienernougat... Wien.

Jaha, jag hade tänkt och skriva ett inlägg med lite julmysiga bilder från helgen eftersom min blogg tydligen blivit nåt slags veckobrev nuförtiden som publicerar efter-helgen-sekvenser endast. Jag måste erkänna att det beror lite på att jag - när jag inte bakar till gryningen då - faktiskt spelar en hel del igen. En kollega påminde mig om gamla Farao som jag satt och nötte i början av 2000-talet, och så tipsade han mig om www.gog.com som säljer de här gamla klassikerna anpassade efter mer moderna operativsystem. Farao + Cleopatra för 4 euro liksom. Hej julklapp till mig själv - hejdå lilla fritiden mellan jobb, mat och promenader!

Anyway - Lightroom strulade, sen skulle det uppdateras, först måste då Creative Cloud uppdateras, och nu klagar den på att det finns för lite utrymme på C: disken och när jag försöker ta bort filer så  klagar den på att den här får du väl inte ta bort, yadayada och det går fan inte och göra någon nöjd!

Så istället kan jag drömma mig bort lite i textform till mitt nästa resmål. Ajemän, det är redan dags igen! - dock har jag än så länge bara kirrat biljetter till orsaken för att just detta resemål blev valt, så hoppas vi att jag inte blir bankrutt eller snavar på en isfläck och bryter halva kroppen innan april månad.

Jag och Niklas drar nämligen till Wien då om allt går väl, och förutom att gå runt och dricka vin ungefär hela tiden (hehehe), titta på all underbar, underbar arkitektur och raida diverse würstelstand, så ska vi ta del av Wiens världsberömda musikaliska smörgåsbord genom att se en fullfjädrad konsert med självaste Hans Zimmer. För er som som höjer ett frågande ögonbryn så kan jag informera er, oh ni undermåliga, om att det är mannen som gjort musiken till Gladiator, Pirates of The Caribbean, Batman, Inception etc etc etc - och min absoluta favorit: Chevaliers de Sangreal, från The Da Vinci Code. Förstå hur häftigt det kommer att bli och höra detta mäktiga, vackra stycke musikaliskt guld från en live orkester.

https://www.youtube.com/watch?v=3xsP3u-CVO4

Att sedan Wien är en av världens vackraste städer, full av historiska och kulturella byggnader och mäktiga bakelser på snirkliga små caféer, är ju bara ett enda stort enormt plus. Som Budapest, fast nästan snäppet mer bildskönt.

vienna-highlights-bike-tour-in-vienna-123792

57849wiener_mozart_orchester_orchstre_mozart_vienne_orquesta_mozart_vienna_mozart_orchstra

yo3se

Discover-the-Town-Hall-in-Vienna-on-a-walking-tour

Nu ska här sovas och drömmas om Sachertårta och Mariahilferstrasse, så får jag ta och banta ner min hårddisk imorgon istället.

Schlaf gut!

En Boman, en massa, massa ätande och några nedrans pepparkaksgubbar

När man inte trodde att man kunde få en konstigare vinter, så har vi det varmare nu än på midsommar och istället för snö så får vi ett stormpar som bara sprider bråk och förödelse omkring sig - torgets stora gran vippade över ända och en av våra balkongdörrar hoppade ur sin skena av trycket och stod och slog i otakt mot balkongräcket lagom till läggdags. Hopplöst.

Nu har det iallafall lugnat ner sig med blåst och storm och jag kan ånyo gå till bilen på morgonen och inte få psykbryt för att vinden rätar ut min nylockade hårman på fem sekunder blankt.

Ännu en mysig adventshelg har gått och även den har varit fullspäckad med sociala aktiviteter. Under fredagen var det julbord med jobbet, men jag fastnade inne på Bishop Arms med aiolipommes och den här gynnaren istället.

_DSC0262

Yes, Boman is back in town - eller ja inte nu längre. Nu har han gett sig ut på en Asienresa och landade i Bangkok under söndagen. Men under fredagen virvlade han förbi Linköping i allafall och jag fick äntligen nån att snacka objektiv och kamerainställningar med.

Jag var helt slut efter denna vecka - det flyter på mycket bättre på jobbet nu och jag har grymt bra avlastning, men by the end of the day så är jag ändå rätt urlakad mentalt så det var skönt att ta ett glas vin och bara slappna av. Så pass att jag i princip satt och nickade till. Tur att mitt sällskap bestod av mer eller mindre introverter så man inte behöver vara alert och pratsam klippt hela tiden.

_DSC0263

_DSC0268

När vi fick in våra drycker så märktes det direkt vem av oss som precis kommit hem från Dublin. Dessa underlägg är en gyllene regel där och inget bord är utan minst ett dussin av dem. I Sverige får du hämta själv (Boman var den enda som gjorde det) och det klack till lite i hjärtetrakten när jag insåg att jag legat av mig med denna - för mig - irländska lilla sed.

_DSC0274-2

De andra beställde in hamburgare och stek och Bishop Arms supergoda sötpotatis - jag nöjde mig med pommes och aioli för jag "skulle ju gå bort till julbordet en timme eller två sen". Det slutade med att pommesen kom in tio minuter innan jag skulle gå, jag var glupande hungrig och slukade allt på fem röda och satt sen med pommeskoma och försökte förgäves förmedla styrka till min kropp att resa sig och gå och äta ännu mer. Tröttheten vann till slut.

_DSC0283

Lite piggare vart jag efter obligatorisk Irish Coffee.

_DSC0284

Fnissigt öl-namn.

_DSC0287

_DSC0288

Runt elvahugget hade jag fått nog och det var dags att bryta upp, säga hejdå och ge lyckönskningar till Boman, och dra hem för och sova.

På lördagen skulle jag nämligen upp skapligt och förbereda lite sötsaker att ta med till det här stället på kvällen. Det vankades knytis och julklappsspel!

_DSC0290

Sämsta bilden ever på mina cellofanpåsar med hemgjort godis men jag hann inte ta en bättre bild innan Talitha kom hem till mig och jag var supersen som vanligt och stressade iväg. Det var iallafall lite kolor, knäck, mozartkulor, marängfudge med mera med mera... och de nedrans pepparkaksgubbarna med polkagrisstänger. Vi kommer till dem sen.

_DSC0291

De andra tjejerna hade gjort massor av gott - bland annat egenhändigt gjord sushi. Det var rätt märkligt måste jag säga och äta sushi utan ätpinnar, kändes jättekonstigt. Ibland saknar jag dem faktiskt. Måste packa upp det par jag köpte tror jag.

_DSC0298

Och nu är även Talitha introducerad i gänget!

_DSC0302

_DSC0308

Skrållan tyckte julklappshögen var till för hennes egna höga nöjes skull, precis som det anstår en katt - och kunde inte alls förstå varför vi hela tiden pillade ut snörena ur munnen på henne.

_DSC0311

Massa massa god mat. Köttfärspaj, Talithas goa sausage rolls i mittenpannan, krämig kycklingwrap, munsbitar med räkor och röror som jag aldrig kommer ihåg vad de heter... och ost, kex och annat plock såklart.

_DSC0314

Hungriga brudar som hade radat upp sig och väntade på att jag skulle komma farande med kameran och ta kort på maten innan de högg in. De är luttrade hela bunten nu.

_DSC0315

Yum yum YUM!

_DSC0320

Sen var det dags för huvudattraktionen - Julklappshögen med stort J - att komma upp på bordet.

_DSC0327

Sanna hade inhandlat en ny äggklocka just för detta ändamål men ville testa om ringningen fungerade och plötsligt visade det sig att en tredjedel av oss inte hade en aning om hur man testar äggklocksfunktion på korrekt sätt och tänkte att vi skulle sätta den på några minuter och invänta dess reaktion.

_DSC0342

Men sen var vi igång! Det inledande spelet var faktiskt rätt segt, de där jäkla tärningarna vägrade visa samma färg (vi körde med Unotärningar, tror jag det var) men alla fick iallafall minst varsin present och öppna.

_DSC0345

Och sen brakade det loss fullständigt som det brukar göra när fighten kommer igång på riktigt! Ingen vart skadad (fysiskt iallafall) och ingen av oss slogs - men Malin bröt ut i tårar och jag blev så aggressiv i mitt tärningskastande att de studsade på bordet och försökte påverka resultatet genom att ideligen "släta till" duken när de landade - utan och ens tänka på det. Jag håller på och utvecklas till fulspelare av rang verkar det som...

Jag fick iallafall det bytet jag ville ha från början - ett kakfat! Och så en jättehärlig handkräm som bonus.

_DSC0348

Sedan skjutsade jag hem några av tjejerna och återvände till en Malin som satt och spelade upp massa glada 50-talsdängor till Sannas stora förtret. Vi drack lite mer must och vin och jag åt alldeles för mycket brieost och sen var det åter dags att åka hem och däcka. Jag har i varje fall inte haft några som helst sömnproblem de här helgerna.

Och på söndagen stod jag i köket igen och svängde ihop eftermiddagens adventsfika - butterkaka med mandelmassa och saffran, kladdkakecupcakes med pepparkaka och Pinterestgranar, och en handfull saffranspraliner, mozartkulor, kolor och jordnötsbräck.

_DSC0366

Tycker butterkaka är så himla fin i sin enkelhet, ännu finare med den gyllengula saffransfärgen och rikligt med topping.

_DSC0373

Granarna är färgad vit choklad som spritsats ut på bitar av grillpinnar och dekorerats med strössel och stjärnor. Pinterest inspo som faktiskt funkade!

_DSC0362

En enda pepparkaksgubbe hade jag kvar, och han fick stå och vakta glöggfatet tills Thea kom och fick honom i present. De här tjommarna hittade jag också på Pinterest och bestämde för flera veckor sen att jag skulle göra. Jag jagade runt i hela Motala efter den rätta formen men av nån anledning har vi den fullständigt monstertråkiga pepparkaksMANNEN istället med långa, smala armar och ben och pyttelitet huvud som ALLTID fastnade i bordet när jag var liten och resulterade i att pepparkaksmännen fick oproportionerligt långa halsar och äggformade skallar. Jag hatar dem. Värsta är att jag hade ju stått och fingrat på den rätta gubben på Panduro i Linköping men inte köpt den, eftersom den var av koppar och kostade hutlöst dyra 40 riksdaler och jag i min enfald tänkte att den måste ju finnas hemmavid med till billigare penning. Att jag aldrig lär mig.

Nåväl, svindyra koppargubben inhandlades sen ändå och jag skrev ivrigt till verket hemma. I receptet på Pinterest för de chokladpepparkakor, men jag tänkte att det går nog lika bra med lite tjockare pepparkaksdeg helt enkelt. Så jag pillade upp alla gubbarnas händer så de låg där och såg ut som om de alla unisont såg ljuset under ett väckelsemöte (vilket de visserligen gjorde inne i ugnen sen -  hehehe) men ni som har bakat pepparkakor i ett par omgångar kan säkert räkna ut vad som skedde. Samtliga väckelsemedlemmar sänkte sina armar, insåg bluffen och krävde inträdesavgiften tillbaka så att säga - och jag tog ut dem igen illa kvickt och stod och blängde ilsket på deras halvljumma uppenbarelser och försökte komma på vad jag missat.

En snabb genomläsning av receptet igen så insåg jag att jag lyckats skumma förbi den mest betydelsefulla detaljen - att bloggerskan hade en hel hög med ätpinnar som hon lät sina gubbar ligga och krama i ugnen, så att när de var färdiggräddade sen så kunde hon bara byta ut pinnarna mot polkagrisstänger lite snabbt och smidigt medans de ännu var varma och mjuka.

Snacka om rookiemisstag. Läsa igenom nya recept ordentligt är liksom bakvärldens ABC. Hade jag gått i ettans bakskola hade jag fått stå i skamvrån med en sockertopp på knoppen.

Jag hade ju då en väsentlig brist på ätpinnar. Men skam den som ger sig! Jag testade med en lång, okokt penne-pasta på en av gubbarna. Han kramade den så intensivt att den flöt in i magen på honom. Inte så julmysigt.

Så då drog jag fram min stash av neverending grillpinnar, bunta ihop dem om fyra och lät gubbarna krama trä som värsta miljöaktivisterna. Och se på fan, det funkade - hjälpligt iallafall. Till nästa gång ska jag inhandla lite grövre blompinnar eller nåt. Jag plockade småflisor ur händerna resten av dagen efter att ha brutit av femtioelva grillpinnar på mitten.

_DSC0363

Och sen följde ju då det vanliga tugget av allt gott, glöggdrickande och snicksnackande. Nästa helg är sista adventsfikat eftersom vi kommer vara på väg hem från Västerås den 4e advent, så nu får jag brainstorma fram något litet extra som avslutning. Och förhoppningsvis vara tidseffektiv nog och göra det mesta i förväg så jag inte står fram till gryningen med mina degar och smetar. Men det e la min grej antar jag.

_DSC0397

Julstämning i närbilder

Hej hopp sockertopz - då var vi inne i December då, helt sjukt vad fort November försvann. Fast så blir det kanske när man är halvvägs över jordklotet halva månaden.

Jag har fortfarande inte gått igenom alla Japanbilder så det är lite fattigt på inlägg än så länge - jag väntar helt enkelt till en ledig helgdag eller längre kväll innan jag skrider till verket för det kommer ta en stund, och en hel del koncentration. För allt ska ju redigeras såklart. Jag har blivit totalallergisk mot alla sorters flaws i mina bilder nu. Och det finns det ju såklart gott om eftersom jag de facto är en nybörjare på foto och redigering så ja - ni vet ju. Diverse psykbryt etcetera.

Det har varit rätt fullt upp nu ända sen vi kom hem från Oslo. Var och varannan vardag har jag varit iväg och sen blev hela helgen fullproppad - först mycket trevlig after work på fredagen med jobbarkompisarna (Pinchos, matkoma, vidare till nästa ställe och dra en Irish Coffee som efterrätt, hemma halv ett och äter upp en halv påse chips i förebyggande bakfylleyfte) sedan nån form av adventsstädning/adventspyntande eller vafan det nu var för ryck jag fick på lördagen, sen iväg och se sista delen av Hunger Games (som sög tallkotte) och sedan tyckte jag att det var en bra idé och börja julbaket när vi kom hem efter 21. Blev klar nånstans i gryningen där på söndagen och så vart det adventsfika på eftermiddagen. Tror nu jag däckade hårt på kvällen sen eller?

Men nu backar vi tillbaka några dagar till onsdag - då inleddes Jakten på Stämningen.I sann pre-julanda hade Malin bjudit hem mig till ost och vin i hennes splitternya, stämningsfulla myshörna.

Jag angav tonen för kvällen dirr genom att ha med mig Espresso House mysigaste kaffemuggar ever.

_DSC0190

The place to be - komplett med myskatt och lagom loppisfyndigt retrobord.

_DSC0199

Och Instagramtrendiga mässingsstakar och plättar i luften!

_DSC0207

Malin var så gullig, hon är så himla mån om att det ska bli så Stämningsfullt som möjligt och sprang runt och släckte alla lampor och tände alla ljus som fanns och flyttade dem så att det lös i alldeles perfekt riktning och brasan i kaminen fick sig en åthutning när den var fräck nog att svalna av med jämna mellanrum.

_DSC0224

Men vinet skötte sig exemplariskt iallafall.

_DSC0213

Likaså alla ostar och kex som bara låg och väntade på att bli både stämnings-och-njutningsfullt uppätna.Hur man nu äter ost och kex stämningsfullt. Jag brukar oftast gobbla ner varje kombo i ett svep...

Tack vare Malin och tjejerna har jag nu lärt mig älska fikonmarmelad på osten och massor av ädelost på pepparkakorna. Så många års gottighet jag missat när jag trodde att det smakade bläk (!)

_DSC0218

Sen satt vi och letade efter den mest stämningsfulla musiken att lyssna till - inte för högt då givetvis, så vi inte hör sprakandet från elden och krasmandet från brieosten. Lite pianoklink först, sen bytte vi till jumusik - men nja, julstämning hade vi inte än iallafall. För mycket avsaknad av gran, snö och kanel/apelsinluktskombination i luften.

_DSC0221

Mystisk i mörkret.

_DSC0225

Och rödvinssugen myskatt igen.

_DSC0230

Här satt vi sen, åt, mös och löste lite världsproblem på ett sätt som diffar ganska markant från om vi hade suttit framför TV:n. Det vart liksom en helt annan grej att verkligen sitta ner bekvämt på en designated cozy place och titta på en eld och varandra istället för TV:n. Bra fixat Malin!

Sen var det första adventshelgen och jag inledde ju den med AW som sagt, och med en svag antydan till baksmälla kravlade hoppade jag upp relativt tidigt ur sängen på lördagmorgonen och satte igång med städning, pyntning och bakning hela dagen lång inför det årliga (det räknas som årligt när det är andra året va?) adventsfikat på söndagen.

Prima lyxsaffran från Kryddskafferiet som jag köpte av Eva i receptionen på jobbet, älskar den mysiga lilla asken och de små burkarna istället för tråkiga kuvert med skrikiga bokstäver.

_DSC0236

Och här är vad första saffransburken förvandlades till - saffranskladdkakecupcakes med grädde och trinda små maripangrisar, varav hälften förärats med en tomteluva.

_DSC0247

_DSC0248

Jag hade fixat risgrynsgröt med kanel och mjölk till frukost, bara för att det skulle vara adventsfrukost och skilja sig lite från andra frukostar och vi skulle ha en extra mysig adventsmorgon med doften av gröt och kanel och våra kärleksfulla endorfiner i luften. Tio minuter efter den här bilden togs så brakade tjafset igång efter ett smärre utbrott från mig där önskad reaktion från motparten uteblev och vi skildes som ovänner över gröten och jag argbakade pepparkaksbulldeg så mjölet flög i vida bågar över köksväggarna tills Adde kom in med en peace offering i form av dammsugning och ömt bankade dammsugarmunstycket in i fötterna på mig.

_DSC0244

Och det här var resultatet av argbaket, ett pull-apart-bread med pepparkakskryddor.

_DSC0246

Som jäste som sjuttsingen i ugnen och smet ur på båda sidor om formen. Men superdupergott! Recept från här.

_DSC0252

Pepparkakor serverades också såklart.

_DSC0251

Och jag hade kostat på mig riktigt lyxiga snittblommor som räckte till både vasen i vardagsrummet och köket - krispiga vita tulpaner med riktigt giftgröna blad, eukalyptus, brudslöja och grankvistar som jag hämtade in från skogen. Ska försöka ta en bättre bild på vardagsrumsblommorna innan de blir dåliga - curse this darkness!

_DSC0249

Sen kom Karin och Co och vi fikade på cupcakes, bulle, kolor och knäck resten av eftermiddagen denna första advent. Sen vart det pizza och nostalgispelande av Farao innan jag staplade i säng och drömde om saffransgrisar och mjöliga dammsugare.

_DSC0261

Och nu gör vi snart om allt igen för snart är det helg igen och 2a advent! Dessutom har jag jobbfikat denna vecka så nu ska jag gå och doppa mina glutenfria saffransbullar i lite smör och socker så att jag kan göda upp mina kära kollegor lite till... och slå en bläng på nya julkalendern!

Kärlek, kyla och måssafari i Oslo

Näe, det vart inge blogginlägg från Norge. Jag överskattar grovt hotellens wifi-kapacitet precis hela tiden, och min egen energinivå med för den delen... den är för övrigt på all time low just nu, efter intensiv utlandsresa, några dagars jobb och sedan iväg på resa igen och tillbaka lagom till och börja jobba. Har sovit dåligt hela helgen och lite hostelände är kvar efter förkylningen. Det är mörkt och kallt som satfläsk trots att det bara visar på en minusgrad och jag förmodligen kommer tycka att det ändå var en varm nivå om några veckor när vi börjar närma oss tvåsiffrigt minus.

Anyway. Vem hade kunnat tro att av oss två, så är det Stefan som går och gängar sig först? Kanske föga förvånande i och för sig med tanke på att det tog mig och Adde runt 6 år att ens förlova oss och Stefan är lite mer... "det känns rätt, vi KÖR!"

_DSC0091

Giftermålet ägde rum på Oslo tingshus - borgerlig vigsel som varade i knappa fem minuter kanske men jag hann ändå börja böla under den tiden. Jag måste vara Sveriges mest blödiga individ som dessutom påstår mig vara oromantisk på det.

_DSC0092

Sedan bar det av till bröllopsfest! Jag fick uppleva hur det är att åka norsk buss i 93 km/timmen uppför en krokig kulle, ståendes på klackar med bara en liten gummistump i taket att hålla i. Jag sträckte nog samtliga senor runtom fötterna under de tjugo minuter som eländet höll på.

Gåvor till gästerna från Japan, i utbyte mot en personlig liten lapp i ett fint träd. Himlans bra idé måste jag säga, kanske snor den tills det är dags för mig och Addelito.

_DSC0097

_DSC0099

Ett photoboot med tillhörande rekvisita.

_DSC0103

_DSC0098

Första dansen bjöd också på en filippinsk tradition som innebar att folk sprang upp och nålade fast pengar på brudparet för att ge dem en liten startslant inför sitt nya liv ihop.

_DSC0106

 Det serverades massa godsaker!

_DSC0100

_DSC0125

_DSC0138

Och bröllopstårta såklart - som jag faktiskt inte hann smaka för jag kastade mig över den gudomliga chokladtårtan som står där till höger och vid andra svängen till dessertbordet så var nästan alla tårtor borta - det var en rejäl mängd sötsaksälskare på den här festen!

_DSC0113

_DSC0118

_DSC0142

_DSC0102

Det öppnades en hel hög presenter. De lyckliga tu fick typ ett helt nytt kök sammanlagt.

_DSC0139

Alla gåvor lika hänfört beundrade.

_DSC0140

Photobooth-shoot - Adde ska såklart trolla in i det sista.

_DSC0128

Men det var han inte ensam om.

_DSC0129

_DSC0132

Och efter mer godsaker, mer kaffe, mer underhållning i form av alla dansanta filippinier, så bar det av hem till hotellet igen och välbehövlig sömn. Bara det att jag inte sov alls pga förkyld fästman som byggde en hel jävla timmerstuga. Det var segt att komma upp morgonen efter, speciellt när man visste att vi skulle checka ut kl 12 och tåget hem inte gick förrän 17. Men vi gjorde det bästa av det och spatserade runt fina Oslo i frostkylan. Vi återupprepade mitt nära möte med diverse måsar på Operahuset.

_DSC0152

Lite fågelyoga.

_DSC0147

Århundradets pose framför icke impad fågel.

_DSC0158

"Huh? Mat?"

_DSC0171

_DSC0172

Vi gick bort till kungliga palatset och tillbaka, kikade efter en julmarknad som visade sig ligga inomhus och inte vara så pre-julemysig som jag hoppades så vi spankulerade vidare ett tag innan vi beslöt oss för att det vart för kallt och styrde kosan mot centralstationen.

_DSC0178

_DSC0177

Där vi mös med kaffe och pepparkakslatte och tittade på folk.

_DSC0180

Och sedan avnjöt en tidig middag med hamburgare för Addes del och en färgglad getostsallad med parmaskinka för min - göttigt!

_DSC0182

Och ja, resten är tågskumpande fram till klockan midnatt då vi vart hämtade i Linköping och åkte hem och sov, sov och sov.

Önskar all lycka och välgång till min fina vän och finaste Rachelle - må ni aldrig somna osams och aldrig ha nån dispyt som inte går och lösa med hennes goda mat och Stefans knasiga humor ;)

<3

Sömnlös i Moskva

Skulle ha skrivit för länge sen egentligen men det var så himla skönt o vara hemma i lördags, och söndagen ägnades åt att packa upp och mysa med familjen och måndagen bara njöt jag av hundar och promenader och - tystnad. Ensamhet. Balsam för introvertsjälen som sannerligen inte haft det lätt alla gånger de här veckorna.

Vi kom fram till Oslo till slut, efter ännu en sömnlös flygresa trots att jag såg i kors och hade migränvarning på flygplatsen innan avgång. När vi landade i Moskva var jag så väck att jag inte kunde beställa nåt och dricka på korrekt vis ens - jag skulle ha grapefruktjuice men tänkte av nån anledning på svenska blodapelsin och översatte det verbalt till "blood grape juice". Den stackars ryska servitrisen tittade på mig som om jag precis kläckt ur mig att jag var Norman Bates psykotiska avkomma. En annan ryss bakom mig i kön försökte vara hjälpsam och räknade upp olika sorters citrusar på engelska och jag stod där som ett fån och tänkte fortfarande "blood grape" på svengelska innan polletten trillade ner en halv evighet senare.

Glömde dessutom kvar min skinnjacka där inne på caféet och upptäckte det först när vi skulle gå ombord på bussen ut till flygplanet - greps av ren och skär panik när jag insåg det förfärliga och över tanken på att min fina, betald-med-loppispengar-där-jag-fick-lite-mer-än-Adde-för-och-kunna-köpa-just-den-jackan ska ligga alldeles ensammen i RYSSLAND av alla ställen. Tvärvänder och frågar vakten om jag kan springa igenom gaten en gång till för och leta reda på den. Upp tio trappor till sagda gate vilket resulterar i att jag är så andfådd när jag kommer dit att jag bara kan väsa ur mig några pipande raspläten där passkontrollanten vagt uppfattar "jacket" och "forgot" och har skills nog att kunna tyda mina flämtningar och tar passet som pant medans hon vinkar iväg mig. Tack och lov hänger jackan kvar och jag återvänder glädjestrålande och flåsar - fortf andfådd - fram ett lyckligt "found it!" Passkontrollanten ler ett ansträngt leende som verkar återspegla tanken över om jag är lite långsam i sinnet eller bara allmänt knäpp...

Väl ombord på det lilla planet med Gud-vet-vad-flygbolaget lyckades jag äntligen slumra till lite - precis då kommer en av flygvärdarna och trycker en plastlåda i bröstet på mig med ett uppmanande "sandwich and kaffeeee!" och jag fladdrar med händerna och njet njet, ingen macka och kaffe tack låt mig bara få sova herreGUD! Men näe, äta skulle vi, och han väckte även Stefan fast jag försökte förklara att han förmodligen inte var intresserad heller. Stefan somnade sen med lådan i händerna och jag åt upp osten och försökte slumra om, i samma minut som den välsignade sömnen äntligen kom - så återvänder Herr Sandwichkaffeeee och rycker bryskt lådan ur händerna på mig och väcker mig igen. Spasiba...

Anyway... att några timmar senare få lägga mig raklång hemma i Stefan och Rachelles bäddsoffa och vila huvudet mot en rejäl kudde, närmare Nirvana kommer jag inte i mitt liv alltså.

Tyvärr vaknade jag upp till nyheterna om Paris och det fruktansvärda som hände samtidigt som mitt välsignade sömntillstånd - vårat plan från Japan till Moskva skulle fortsätta till Paris och jag undrar om någon av dem ombord skulle, hann komma, till den konserten eller hade anhöriga som var där. Paris är ett av de drömresemål jag har kvar, en stad fylld av elegans, skönhet och högtidliga fransmän - gärningsmännen visste exakt vad för skada de gjorde också på resten av världen när de valde att riva ett stort, otäckt hål i den tavla av sinnesro och sorglöshet som Paris representerar. Världen känns oerhört osäker och mer och och mer otrygg och mina tankar är både med de drabbade, deras anhöriga, och vart det här sker härnäst...

Därför kändes det extra i hjärtat och komma hem till min alldeles egna välkomstkommitté <3

_DSC0080

Tomteboss, ballonger på hundarna och hela fadderullan. Vilket gäng! Så glad och tacksam över att de finns i mitt liv.

_DSC0084

Nu imorgon bär det av till Norge igen, eftersom Stefan och Rachelle gifter sig på fredag så jag har två och en halv arbetsdag innan det blir minisemester igen. Dock har jag kämpat mot en huvudvärk som inte är av denna värld som inträdde efter bara två timmar på jobbet i tisdags, så nu blir det och boka tid hos Synsam för synundersökning. Nåt vajsing är det. Den sitter fortfarande i, får se om den försvinner under fredagen när ögonen får vila från inkorgar och Exceldokument.

Iallafall, vi hörs väl i Norge nästa gång! Så ska jag ta tag i alla dessa Japan-inlägg med som förtjänar mer plats i bloggen än vad vårt lilla pocket wifi kunde ge.

_DSC0082

Up and away

Då sitter vi här på flygplatsen och väntar på vårt flyg - det går inte förrän en och en halv timme men vi är båda lika anala när det gäller att vara ute i god tid på flygplatser.

Har precis avnjutit en hutlöst dyr kaffe och vaniljfläta för och fira att vi växlat in cash och nu bär omkring på 50k yen var. Vilket i runda slängar blir 3732 kronor. Men vi låtsas att 50 000 yen är en liten förmögenhet i min bakficka!

Jag har ju gått och sagt att det tar väl i runda slängar 8 timmar till Tokyo, men sanningen är att det snarare är 12-13 timmar. Plus de två timmarna till Frankfurt. Ops. Tur att man är trött som en bäver trots tidigt sänggående under dagen, efter att jag fått matkoma av Rachels goda mat. Och har en rykande färsk bok med att läsa, ett säkert kort för och bli sömning i kombination med flygets monotoma hummande.

yenyen

Nästa gång hörs vi i Japan, eller om vi mot förmodan lyckas få till några minuter i Tyskland - vi har en dryg timme på oss att hitta vårt flyg på en av Europas största flygplatser och Stefan har som mål att dessutom smälla i sig X antal brawtwurstar också. Wir werden sehen...

Höstdagar

Vi har verkligen varit bortskämda med fina, varma hösthelger nu i Oktober, strålande sol och allt. Det har verkligen varit en fröjd att vistas ute och insupa de sista rejäla doserna av D-vitamin.

Söndagen förra veckan mötte jag upp min farsgubbe för just en sådan solskenspromenad. Vi inleder med att jag öppnar dörren och pappa utbrister "men HERREGUD är du SJUK, eller har du sovit dåligt!?!" 

Då vet jag att min vinterblekhet har satt in för säsongen. Inte av Snövitslaget med elfenbensvit hy och rosa kinder, utan grådaskig genomskinlig blekhet. Dags att stacka upp på ansiktskrämer med bronze-effekt...

Spanargänget.

_DSC0865

Vi satt en stund vid en parkbänk längs Vätternpromenaden och kontemplerade över livets väsentligheter, innan vi gick några hundra steg bort till låga, röda byggnaden i bilden ovan och tog årets kanske sista utekaffe och uteöl.

_DSC0870

Glanade på måsmaffian.

_DSC0868

Och söndagsseglarna.

_DSC0875

På vägen tillbaka passerade vi ett träd med väldigt söta små äpplen som såg precis ut om plommon. #mindblown!

_DSC0877

Vi stannade till hos farmor där pappa delade dosett och jag försökte debattera med fåglarna. Det blev mest bara tjatter.

_DSC0880

Ännu är träden så där rikt guldsprakande.

_DSC0882

_DSC0885

Och den här söndagen vankades det förlovningsfika med Addes familj så jag gjorde den somrigaste tårtan med den höstigaste dekoren. Marängstubbe med massa grädde, bär, lemoncurd och hackad daim.

_DSC1114

_DSC1132

_DSC1138

Jag vart så himla förtjust i de små pumporna, hade jag inte varit iväg nu i helgen hade jag definitivt knåpat ihop någon Halloweentårta eller kakor till jobbet bara för skojs skull. Åtminstone några pumpa-cakepops.

_DSC1144

_DSC1149

Stubben var enda fikat förutom några köpta (gasp!) mazarinbitar men den avverkades i rask takt tillsammans med starkt kaffe i farmors arvegodsporslin.

_DSC1151

Dagen till ära fick även mina ljusskålar byta innehåll till ett mer säsongspassande sådant.

_DSC1122

_DSC1124

Ska ni köpa något från ett ljusparty så är det den här trion - går att variera i det oändliga med mycket små medel.

_DSC1126

Resten av kvällen spenderades med att baka tårtbottnar - jag har en sista liten Minion-tårta att fixa innan jag reser. Har ju Angelicas superhjältetårta och visa med. Men det får bli onsdagsinlägget!

Solitude

_DSC0846

_DSC0848

_DSC0860

_DSC0857

_DSC0858

_DSC0859

4 dagar kvar till semester. 4 dagar kvar till ett helt nytt äventyr, i en helt ny kultur. Jag trodde det inte men det har ändå gått jäkligt fort fram till nu. Och samtidigt oändligt långsamt.

Jag hoppas att mitt skrivsug kommer väckas på nytt när jag befinner mig i en annan världsdel nästa helg. All min energi just nu har gått åt till jobbet, det har varit väldigt tufft ett tag. Mycket tuffare än den lilla procentandel som lyst igenom här, eftersom jag av förklarliga skäl inte kan yppa så mycket om mitt jobb. Men nu har jag fått stöd från flera olika håll och det känns bra. Semestern kommer som ett välbehövligt andningshål för och få ny energi att köra på ett tag till. Helt sjukt att det kommer vara en och en halv månad kvar till jul när jag är tillbaka. Jag hoppas att snön kommer tidigt i år och finns där för att välkomna mig hem sen, så jag kan hoppa över hela tråkbråkvintern. Jag vet inte vad det är, men den här hösten har allt varit så mycket vackrare, mer betagande och intensivt - kanske är det mitt fotointresse som eskalerat, ett nytt objektiv att se världen ur, eller jag som ansträngt mig ännu mer för att se det fina i små detaljer när det har varit lite grått i själen. Eller allting i kombination. Naturen har iallafall aldrig lugnat mig mer än nu.

_DSC1005-2

Jag har suttit i två timmar nu och redigerat bilder och i veckan får jag ge järnet för att trycka ut allting i detta virtuella mecka av kreativitet som bloggen är för mig. Snart kommer den tas över av japanska gatuvyer, bakverk som bajsar (aw yiss, det finns där borta) och alla de tusen pinaler jag tvångsmässigt kommer samla på mig från varenda vending machine jag ser. Vi försökte boka hotell i Osaka och hade bara olika Adult Hotel och välja mellan. Och nej, i Japan betyder inte det att det är barnfria hotell. Det innebär rund säng i mitten av ett rum med röda väggar, en generöst tilltagen samling av olika massageoljor on the house, och morgonväckning bestående av hårdporr på LCD TV:n som tar upp hela väggen. Stefan tyckte vi skulle köra ändå för det var onekligen fina, lyxiga rum - om man fixar ett med sedvanlig rektangulär säng, vänder bort blicken från oljorna och drar ur sladden till TV:n. Men jag är alldeles för cynisk för att inte tro att jag kommer bli bortrövad av valfritt pilskt swingers-par så fort jag är 30 cm ifrån Stefan. Vi valde en lägenhet via airbnb till slut.

Nåväl, klockan börjar närma sig mycket och jag ville mest få ut några bilder och några ord. Vi får höras mer i veckan. Nu tar vi ett djupt andetag och dyker igenom de här 4 dagarna i ultrapid!

Into the woods

Här sitter jag och hinkar kaffe och känner mig fruktansvärt bakis, trots att jag inte druckit en droppe alkohol. Istället har jag blivit bakis av att jag stod och gjorde en tårta till sent inatt, gick och lade mig och vaknade igen sen vid 07 och får RÅPANIK - eftersom jag trodde det var vardag och jag hade försovit mig och jag har börjat 06 varje morgon denna vecka och haft beredskapen under natten så jag blev helt vild av ångest över att det kanske hänt nåt på jobbet och här har jag har legat och sovit som en gris. Nånstans i mitt huvud flög en minnesbild av vår kunds infosida förbi med orden "Brytpass för röda miljöer ikväll 22-06" och jag hann också tänka "shitshitshit det brukar ju ALLTID gå åt helvete med nån server då!" innan jag stannade upp, halvt påklädd i hallen på väg till badrummet, och kom ihåg att jag ju för bara ett par timmar sen stod och lade sista handen vid en tårta. Det skulle jag väl inte göra om jag hade vanlig arbetsdag idag?

De där ögonblicket då du inser att det är lördag morgon, tidigt, du ska inte till jobbet förrän om 2 dar och allt är lugnt - det är jävligt gött ändå och känna hela kroppen och sinnet slappna av och lättnaden som sköljer över dig, och lufsa tillbaka till sängen och somna om igen medans hjärtat återgår till en icke-panikartad rytm.

Däremot när klockan ringde vid 10 sen så hade jag sådan hemsk huvudvärk och var helt groggy, illamående, bakis helt enkelt. Så vare med den lättnaden.

Orsaken till min nattliga aktivitet kan vi ta separat sen. Jag ville mest visa lite drömmiga skogsbilder såhär en lovande fin höstlördag - fortfarande är färgerna med oss och ute är den perfekta kombinationen av lätt dimma, fukt och ändå inte svinkallt och snålblåsigt. När Angelica hämtat upp sin tårta sen tar jag med mig min lilla familj ut i skogen igen.

_DSC0264

_DSC0072

_DSC0068

Sommaren i all ära men hösten är nog min favoritmånad, och har alltid varit. Iallafall september-oktoberdelen, innan allt blir kalt och grått. Jag är ju jordelement och älskar färgerna, myllan, doften, det mystiska och trolska i skogarna när alla svampar poppar upp och dis och dimma ligger tät i gläntorna.

_DSC0074

_DSC0087

_DSC0127

Och skulle det vara alltför kallt eller regnigt för att vara ute någon längre tid i skogen, så kan jag ligga i timmar i soffan med en kopp choklad och bara lyssna och titta på regndropparna i fönstret. Jag blir lugn på ett helt annat sätt under hösten, den känns lite som de introvertas årstid på något sätt. Nu är det "OK" att bara vara inne med en bok som sällskap hela dagen och bara gå ut för att köpa mer chips. Mellan hundpromenaderna då.

_DSC0223

_DSC0234

_DSC0226

De här bilderna är både från Staffanstorp och ett nytt ställe jag stiftade bekantskap med för några veckor sen - Håleberget. En helt fantastisk skog på ett berg där man klättrar mer än promenerar, ett orört naturreservat så det innebär att det är rena sagoskogen med naturliga källor, porlande bäckar och mossövertäcka omkullfallna träd.

Och en underbar utsikt.

_DSC0209

_DSC0276

_DSC0282

Har blitt helt superfascinerad av svampar, fotar alla jag ser - det är nåt speciellt med dem som jag tycker om på bild.

Kolla de här coola! Som blåsvart sammet. De får mig att tänka på spökomgivningen i Raven Hill i WoW. Gud så sugen jag blir på och spela igen när nu när det börjar närma sig Halloween - Hallow´s End var det bästa eventet ever!

_DSC0277

_DSC0287

_DSC0296

_DSC0086

_DSC0297

Nu har tårtan blivit avhämtad under tiden här så nu ska vi bara vänta på att Adde har huggit tillräckligt med ved eller vad det nu är han gör i Rust. Så blir det kanske mer skogsbilder om jag tar med mig kameran. Den är TUNG nu med nya objektivet men hittills så är jag mycket nöjd!

_DSC0302

Egentligen skulle jag åkt in till Vadstena ikväll för lite vin och ost men Malin är uschlig och jag är inte heller på topp så vi sköt på det. Det blir bok i soffan med pizzaresterna från igår och en kramgo vovve istället. Kanske baka nåt gott och höstigt. Pinterest är så härligt amerikanhöstigt just nu med candy corn och pumparecept överallt.

_DSC0101

_DSC0268

Nu så - nu har jag slut på svampbilder. Nu blire promenix.

Ha en toppendag gott folk!

_DSC0093

The week that went

Jag är nyss hemkommen från en fotosession i Vadstena, där jag fick inviga nya objektivet - ett riktigt monster som väger 1.5 kilo och således väger nästan dubbelt så mycket som mitt nätta lilla kamerahus. Det var nästan så jag tippade framlänges ibland när jag glömde bort att jag inte hade mitt fasta lilla 35mm. Jag ska ta ett foto av vidundret senare så får ni se!

Iallafall, så hade Malin önskat att jag skulle fota hela familjen plus hennes bror som var på besök nu i helgen, i ett fint område med massa brandgula löv. Det var inte helt lätt och försöka fånga ögonblicksbilder med två vilda barn som sprang åt varsitt håll hela tiden - jag har nog fått min beskärda del av motion idag bara genom och rusa mellan alla individer och Malins plötsliga nununuNU! rop när det hände nåt alldeles extra fotogeniskt någonstans.

Röjde lite i lägenheten när jag kom hem och nu sitter jag här med en kopp kaffe och försöker besluta mig för vad jag ska göra först - åka till huset och scanna några papper jag behöver filer av, börja redigera dagens, gårdagens eller förra månadens bilder, leta efter hotell i Kyoto, börja med maten så jag slipper stå med den sent ikväll när jag har tidiga passet imorron - eller ta en kaffe till och slösurfa en kvart.

Det vart en kaffe till och ett blogginlägg iallafall, dem ligger jag ju efter med också.

_DSC0565

Förra lördagskvällen var vi placerade runt Jonathans bord inne i Linköping och spelade Munchkin - ett World of Warcraft, the Pun Edition, i kortform. Det här spelet är briljant på det sättet att det innehåller ordvitsar och fyndiga illustrationer som fyller upp min humorquote ända bort till påsk - jag fick pumps som armor och kortet visar skor formade som bensinpumpar liksom - how hilarious is that!?

_DSC0566

Förra gången vart jag brutalt slaktad av mina medspelare och en hjälpande hand till Jonathans fru Fia var det som drog mig ner i fördärvet. Nu har jag lärt mig att vara lika hänsynslös och brutal tillbaka. Spelet går i princip ut på och fucka upp så mycket som möjligt för de andra. Superbt spel om du behöver få ur dig diverse aggressioner.

Den här gången satt jag fast i hundra år på samma lvl eftersom jag aldrig lyckades loota några monster att spela emot - jag fick bara hundraelva andra monsterkort som dungeon loot, och för att skicka in ett monster måste man ha ett specifikt kort. Jag satt på typ tio olika monster som jag fick kasta bort undan för undan och det var först när det var en halvtimme kvar av spelet som de andra kläcker ur sig att jag inte behöver det här specifika kortet när jag vill ge mig själv monster - bara när jag ska ge det till andra. Fucka upp så mycket som möjligt var det ja...

_DSC0569

Niklas hade ett överflöd av kort och öl.

_DSC0571

Trött Munckin-maskot.

_DSC0570

Halvvägs igenom spelet tog vi paus och åt mat. Jonathan och Fia hade fixat tacotillbehör till halva Berga. Och ser ni - hackad halloumi! Genialt! Kommer lätt bli standardtillbehöret för min del hädanefter.

_DSC0572

Munckin-maskoten bidde pigg igen till doften av köttfärs.

_DSC0573

Sen spelade vi fram till klockan halv tolv-tolv typ och jag lyckades lvla upp till en tredjeplats iallafall, men tog inte hem vinsten den här gången heller. Ingen gjorde det faktiskt - vi hade spelat i över fem timmar men bara hälften av oss hade ens fått våra gubbar uppflyttade på spelplanen. Det här spelet kan vara över på en timme eller ta en hel helg. Rekommenderas varmt till aggressiva players.

Sen gjorde ju jag bullar när vi kom hem som åts i torpet dagen efter. Jag och Malin möttes nämligen upp under lördag förmiddag för och åka till en skönhetsmässa som tydligen var i stan. Jag frågade Malin vart det var nånstans och hon sa Folkets Park. Så jag guidade henne dit. När vi börjar närma oss är det shitloads med folk men istället för färgglada skyltar om smink och hårdprodukter så står det "Loppis" överallt.

"Är du verkligen säker på att det var Folkets Park och inte Folkets Hus?"

"Ja jag tror det - jag ska kolla!"

Och en minut senare...

"Du... det VAR Folkets Hus."

Som då ligger i andra änden av stan och kräver att vi måste ta oss till innerstan där det pågår byggarbete modell gigantisk just nu.

 Aja, skitsamma, då går vi på loppis istället! Iklädda bästa skönhetsmässastassen...

_DSC0517

Dock hade vi ju inga kontanter med oss och det var bara de modernare loppistjommarna som tog swish så det var ju inte direkt så att vi storshoppade där inne. Jag köpte en kaktus för en tjuga, alltid nåt.

_DSC0562

Däremot så träffade jag på Elin, Niklas och farmor där inne och fick reda på att de var nere på snabbisbesök, så jag såg direkt min chans till och bjuda in mig på fika och således få perfekta tillfället och fixa kanelbullar till kanelbullens dag på söndagen!

_DSC0615

_DSC0636

Där ute satt vi sen, mamma, pappa, Lasse, farmor och mina kusiner och åt bullar, snackade skit, och bara njöt av torpetatmosfären.

_DSC0643

_DSC0642

Mycket socialiserande för undertecknad med andra ord! Och då har jag inte ens nämnt fredagen som innebar ännu en sen födelsedagsfika hemma hos oss med tårta, kakor, en hel hög släktingar och en kasse full av kantareller som present.

_DSC0541

_DSC0542

Därför har det varit skönt med en helg som varit betydligt lugnare - endast fotoutflykten idag, annars har vi bara varit med varandra här hemma, gått på bio och sett The Martian (som var riktigt bra, go see!) och jag har sovit och sovit, helt slut. Gick en promenad runt Birgittas Udde igår som höll på och ta knäcken på mig - vet inte om jag börjar bli sjuk eller om det är den allmänna orkeslösheten, kul är det i varje fall inte. Och ja mamma, jag ska börja knapra från de dussin burkarna som står i skåpet med diverse uppiggande örter och pinaler, och jag har faktiskt massa ingefära i alla mina juicer...

Nu ska jag iallafall unna mig lite choklad ur Addes födelsedagstunna och invänta att klockan slår aderton, då ska vi se om vi kan fixa lite kinakäk. Ha det gott peeps!

Läges check

Natten: Sambo som studsade runt i sängen och hostade och snarkade om vartannat så jag tog min tillflykt till soffan. Skulle precis somna in när jag hör Idun smacka och slicka på suspekt vis inifrån sovrummet. Då har hon krupit upp till min huvudkuddsdel av sängen och kräkts upp gräs. Tack för den. Torka hundspya halv tre på natten. Sambon vaknar och undrar vad jag håller på med. "Torkar spyor" konstaterar jag sakligt. "Dina eller hundens" replikerar han sömnigt. "Hundens".

"OK..." och somnar om.

Vardagen: är rätt lättmjölkig just nu. Jag är trött och lite sliten och även fast jag älskar hösten så gör det här annalkande mörkret att tröttheten övergår i orkeslöshet just nu. Det är intensivt på jobbet och det har varit intensiva helger med, mina batterier har liksom gått halvladdade så just nu är det mer soffläge än nånsin, surfandes mellan samma bloggar, forum, Imgur och tre appar. Jag har till och med börjat slötitta på Promzillas på TLC om kvällarna - så stor är min hjärnkapacitet nuförtiden.

Dock har det varit underbara höstdagar de senaste två veckorna nu så jag har försökt åka iväg ofta och njuta av färgerna, doften, mystiken och stillheten i skogarna under helgerna nu. Bäst och mjölka så mycket det går innan allt bara blir en grå, blöt filt om axlarna.

_DSC0038

Pirret: Tre veckor och två dagar kvar till Japan. Så nära men ack så långt bort! Jag längtar verkligen efter att få kasta av mig den här yllefiltsvardagen just nu och dra iväg till fjärran land och möta en helt ny kultur, äta massa spännande och konstiga saker och fylla mina väskor med allsköns krimskrams bara för att det gör en glad. Våra Japan Rail Pass anlände förra veckan som ger oss tillgång till och åka tåg kors och tvärs i en veckas tid. Igår bokade jag tåget upp till Oslo, 1a klass och allt bara för att, och idag inhandlade jag en backpacker rygga som ska tjäna som smidigt bagage. Nu återstår en fjärrutlösare till kameran och nya Converse att blända alla med under kvällspromenaderna.

Uppgivenheten: Jag försov mig igår och tog således bilen till jobbet. Vid något tillfälle har Oil Maintenance lyst på instrumentpanelen och just nu den här morgonen när jag redan var tillräckligt trycka-frukosten-i-käften-på-vägen-till-bilen-stressad så kommer jag halvvägs innan lampan går all in och lyser upp hela panelen, och stannar så - ett tecken på att nu kommer du snart hamna i skiten lilla vän, om du inte gör något. Med min bilhistoria blir jag såklart supernojig och ågrenar järnet hela vägen till OKQ8 där jag parkerar med extrem försiktighet, som om bilen skulle implodera vid minsta felaktiga gastryck. Jag konsulterar Toyotaboken och den säger åt mig att testa och byta olja. Så olja inhandlas, jag får be om hjälp med tanklocket för det sitter som en övergödd hamster i toarulle. Oljenivån var låg så allt blev frid och fröjd efter att den får sörpla i sig lite. Trodde jag. Den där förbannade lampan lyser fortfarande. Och enligt Adde indikerar det här att den ska få service istället. Vilket den redan borde ha varit på när jag köpte den. Vilket kan innebära en hel radda olika scenarion. Lås oss fokusera på drömscenariot just nu: att jag ringer Rejmes idag och de säger "ahmenherreGUD vi hade ju HELT missat och kolla allt oljegrejs, kör in bilen till närmaste verkstad så fixar det allt och så skickar vi fjorton lådor Paradisask på posten också som plåster på såren!"

_DSC0534

Kärleken: Vi var hos Levins förra veckan och beställde våra ringar. Nu håller jag tummarna att de hinner komma innan Japan. Titanring med en liten guldrand i mitten. Jag som inte alls är guldmänniska egentligen föll egendomligt nog för denna rätt omgående. Den symboliserar liksom nåt vackert inbäddat i en hård och säker yta.

Adde har för övrigt köpt McDonalds till mig två dagar i rad nu när livet varit lite extra bitchigt. En hel meny i måndags och det första jag fick när han mötte upp mig vid bilen efter jobbet igår (för och dubbelkolla oljan och felmeddelandet) var en cheeseburgare att tröstäta på medan han räknade upp de övriga scenariona utöver den drömmiga varianten. Jag ser en aptitlig trend här.

_DSC0002

Reflektionen: Folk som går på toa och gör tillräckligt mycket affärer för ett helsideuppslag i Wall Street Journal och sen går ut och stänger dörren efter sig. Alltså varför. Då håller man ju hela stanken inlåst och cirkulerandes i luften där inne för nästa offer. Det enda rätta är och åtminstone glänta på dörren så eventuell odör kan smyga ut istället för och bitchslappa övriga besökare vid ingång.

_DSC0540

Reflektion nummer två: Jag har hamnat i kvinnomagasins-limbo. Det finns inga vanliga, tjejinriktade tidningar som riktigt passar mig. Jag är way past Veckorevyn och Solo. Jag behöver inte veta tio olika sätt att tillfredsställa killen med lillfingret eller en fyrtioelva sidor sminktips för alla scenarion på dygnet. Jag gillar lyxigheten med Elle men halva tidningen består av modeannonser för kläder som kostar som en årsförbrukning av grillchips. Jag blir bara deppig över att de tydligen förväntar sig att deras läsare har råd och köpa Prada-tumvantar för 7k.

Tara och Damernas - där är jag inte riktigt än. Damernas ger mig överklasstantsrysningar.

Jag gillade faktiskt Cosmopolitan trots att de kom med samma slentrianmässiga skit som VR ibland men så lade ju den svenska versionen ner - och jag läser gärna den brittiska men då blir jag istället avis på alla snygga River Island och New Look-kläder jag inte längre har gångavstånd till.

Mama kan jag av förklarliga skäl inte riktigt ta till mig heller och Femina verkar vara snarkmaterial. Då återstår helt enkelt Amelia. Nu har ju jag lite medelåldersvibbar av Amelia eftersom mamma prenumererade på den (no offense mamma) och jag har liksom alltid sett den i handen på fyrtioplussare. Jag stod länge och väl och bläddrade i den och reflekterade över alla de ggr jag snott den innan mamma hunnit se att den kommit. Då var det liksom OK för då lånade jag den i egenskap av allmänt tillgänglig lektyr. Nu skulle jag själv köpa den för eget bruk - för att innehållet tilltalar mig. Gudars, är jag redan medelålders på insidan?

Men så insåg jag att tja, den har inga topp-tio-saker-killar-tycker-tjejer-gör-bäst-med-stortån-i-sängen, inte en massa sminkinstruktioner med tillbehör jag aldrig hört talas om, bra tips om fina vantar som jag faktiskt har råd med... ja, då är väl den här tidningen för mig helt enkelt så får jag svälja mina magasinfördomar ihop med grillchipsen jag köpte för pengarna jag sparade in på höstklädsel.

_DSC0575

Möbeln: Såhär vart då äntligen skänken när den var färdig och på plats. Jag har lärt mig mycket av denna skänk. Aldrig stå i ett garage och måla. Alltid ha extraextrastark belysning för vitt är pain i the ass att måla rent allmänt för ALLT syns och du kommer behöva nån form av terapeut om du inte kan bortse från det ettusenfjortonde mikroskopiska lilla dammkornet i högra hörnet. Att kvisthål i möbler är djävulens påfund till hemmafixarna. Och att bananflugor, husflugor, spyflugor - kort sagt flugor av alla dess slag, är jävligt hooked på ångorna av oljebaserad färg.

Men fint vart det iallafall.

_DSC0443

Shit-pommes-fritten!: Jag har beställt ett nytt objektiv. There, I said it. Jag har funderat och funderat hela sommaren och velat fram och tillbaka och förpestat Niklas på jobbet med alla tänkbara hållbara och icke-hållbara argument till att jag ska införskaffa ett till när jag typ köpte ett alldeles nyss. Men i förrgår så gjorde jag slag i saken och nu är paketet på väg hem till mig, hiskeligt dyrbart och mäktigt och jag kommer ha sån grov ångest i Japan över och få minsta lilla dammoln på linsen men jag tror den kommer vara så jäkla värd det.

_DSC0050

Over and out!

Födelsedagsfika, födelsedagsfest, och ett frieri

Jag har inte riktigt haft ro till och sitta ner och skriva de senaste veckorna. Det har varit fullt upp, både dag och kväll så den lilla tiden som blivit över har jag bara ägnat i soffan eller sängen med hjärndöd sysselsättning, typ scrolla Instagram. Men jag har hur mycket fina bilder som helst och en hel del och skriva om så nu får jag ta mig i den berömda kragen lite.

Framförallt har jag en händelserik helg att förtälja som nog en del av er är rätt nyfikna på.

Det var ju Addes födelsedag i tisdags, och jag ägnade hela måndagkvällen innan åt att baka en pytteliten prinsesstårta och slå in presenterna hos mamma eftersom det ju är betydligt svårare att försöka smyga med sånt när man har max fem meter till den andre i lägenheten. Dessutom hade jag fullt sjå med att smuggla in en påse frallor och gömma på säkert ställe så han inte nosar upp dem OCH så de inte går och blir torra och träliga under natten. Vilket sjå.

Tisdag morgon väcker jag min gamle kärlek med skönsång och frallor med kaviar, den lilla tårtan och nybryggt kaffe. Min gamle kärlek hör inte ett skit och snarkar vidare. Jag sätter mig bredvid honom och låter min klingande röst vibrera tätt intill örat på honom. Inte en muskelryckning. Då knuffar jag honom romantiskt i sidan och gapar "JAMÅHANLEVA!!" och DÅ sätter han sig upp med ett ryck och jag hinner precis rädda undan brickan och dess brinnande teljus i kattljushållaren och mysiga födelsedagsmorgonen kan äntligen börja.

På kvällen sen käkar vi plankstek och dricker kaffe hemma hos Jonas där jag kelar med Chili som nu är en Idun i Sagastorlek, och sen tog firandet en paus på ett par dagar och drog igång igen på lördag eftermiddag då den inleddes med fika.

_DSC0321

Hade ju såklart stått uppe och bakat halva natten i sann tidsoptimistanda. Mazariner hade Adde beställt.

_DSC0322

Och jag fixade daimsnittar som numera är en permanent medlem av kakfatet här hemma, både i snitt-och-cookieform. Beroendeframkallande!

Samt dessa nya godingar - mjuka, fluffiga chokladkakor med en gömma av kola-och-jordnötssmör.

_DSC0337

Bullarna var en riktig hit - jag har gjort dem på ett briochedegsrecept som jag hittade i en amerikansk blogg, ska försöka hinna översätta det i veckan och lägga ut för det är verkligen en ny favorit!

_DSC0339

Våra fikagäster var mamma och Lasse, och svärmor Karin och Kent, syster Sofie och systerdotter Thea.

_DSC0343

_DSC0352

Jag tog bild på syskonen ihop med men de lyckas båda två och blunda på varenda kort så jag väntar tills jag gör ett blogginlägg om sömn eller nåt annat passande.

_DSC0374 (2)

Idun placerade sig på lämplig post.

_DSC0338 (2)

Tårtan var en riktig beslutsångestkälla men till sist bestämde Adde vilken han skulle ha, och det vart en lite roligare tårta för och göra Thea förtjust. Det är verkligen ingen liten bi-sak!

_DSC0385 (2)

Det bidde onekligen en del surr när tårtan kom på bordet.

_DSC0384-2

Adde och Thea skar upp tårtan under glatt bi-fall från omgivningen.

_DSC0393-2

Sedan blev tårtan helt bi-ndgalen, fick bi-håleinflammation och fick ett bi-drag och stödja sig på för och klara bi-ffen. Nu ska jag sluta.

_DSC0422-2

Ok, EN till - Idun fick till sin stora lycka chansen och bi-ta!

_DSC0401

_DSC0406

Sedan var alla proppmätta och satt och skvallrade och löste världsproblem tills det var dags att byta ut dem mot nästa firargäng. Fikabrödet plockades undan till förmån för chips i mängder.

_DSC0448

Addes polers droppade in en efter en, och till slut kom ett gäng som hade med sig en stor svart tunna i present. Och det var inte direkt tunn-sått med godsaker i den, hehehe!

_DSC0470

Massa öl. Lakritspipor. Vingummina gick hädan rätt tidigt.

_DSC0478

Chiiiiiips!

_DSC0481

Adde var mycket nöjd!

_DSC0483

Sen var det bara och börja lasta i allt igen. Nu står den här tunnan i vardagsrummet och tauntar oss med sitt förrädiskt lockande innehåll.

_DSC0488

Det mest fotogeniska gänget av dem alla.

_DSC0486

Adde plockade fram sitt nyinköpta brädspel från Ullared - 3 Snabba hette det och går ut på att man ska nämna tre saker som är nånting som man läser ifrån ett kort. Exempelvis mjukt. Och du har bara fem sekunder på dig.

Jag kom in lite senare i spelet än de andra och fick vara en deformerad kapsyl.

_DSC0493 (2)

Spelet var riktigt roligt och riktigt svårt ibland, även för en ordbajsare som jag - när du är stressad som fan så blir det världens kortslutning även vid de enklaste frågorna.

Bäst var Jonas brainfreeze när han skulle nämna tre saker som började på "SEX".

"Eeeeeeh - SEX!"

Och när jag skulle räkna upp tre frukter man skalar innan man äter och drar till med melon...

_DSC0489

Sedan var det dags för frågesport. Adde hade på förhand bestämt att jag var den som skulle läsa frågorna. Sagt och gjort. Alla frågorna handlade om var och en av oss i rummet. Frågan om mig var vad mitt familjesmeknamn var och det var faktiskt några som lyckades pricka in det.

Sedan skulle allting rättas och Marcus var vinnaren som fick nåt slags cylinderskumgummiskjutande vapen... och så vart det lika poäng mellan Kurtill och Hugoo. Detta skulle då avgöras i en utslagsfråga. Och det är här, mina vänner, som det händer grejer.

Utslagsfrågan fick jag i ett rosa, förseglat kuvert, Oscargalanstyle, och den löd:

Efter en blöt kväll på barerna i Prag så vinglade Kurtill, Hugoo och Andreas hemåt. Andreas hade bestämt sig för något.

Han gapade högljutt upprepade gånger att "De är klart","Det är redan bestämt", "Det är ingen diskussion".

Vad hade Andreas bestämt sig för?

Hugoo är den som ropar snabbast och högst och får således ordet. Jag sitter och stirrar förväntansfullt på honom för jag är bombsäker på att det är något typiskt Adde-banalt, typ att han ska äta 10 cheeseburgare i veckan fram till jul eller nåt och jag är nyfiken och ivrig att se om jag hade rätt.

Då tittar han istället på mig och säger "att han ska gå ner på knä och fria till dig".

Och då ser jag Adde till vänster om mig gå ner på ett knä, räcka fram den lilla, lilla asken och yttra de sex orden: Vill du gifta dig med mig?

Alltså jag tror inte ni kan ta in den chocken jag fick. Det var så fullständigt, fulländat överrumplande, det finns inte en chans i världen att han kunde ha valt ett mer överraskande sätt och göra detta på. Med vår historia, alla våra turer, vi har pratat om förlovning ibland men varit överens om att det finns en tid för allt och att vi inte har bråttom, är inte förlovningstyper. Och där sitter jag på en stol framför alla hans vänner och brister ut i storgråt och har blivit religiös i och med att jag åkallar Herren Guds namn upprepade ggr  och hulkar fram ett "ja såklart!" och dänger utslagsfrågepapprena i ansiktet som nån slags skyddande mask och hulkar nåt om att fulgråta inför allihopa. Precis lagom bubblig i kroppen av två glas vin för att jag ska bli hundra ggr mer känslofull på det liksom. Sen följer kramkalas och grabbarna ryggdunkar och går ut och tar en cigg och jag skickar bild på ringen till mamma som ringer och påpekar att jag satt den på fel hand (höger, måste omedvetet flyttat den i mitt chockade tillstånd) och sen är det bara leenden och lyckogråt all the way. Mitt i allt ändrar jag min relationsstatus på Facebook för att jag "vill ha med det här som livsevent!" för det är liksom en priosak att göra i dagsens samhälle och sen blippar det hela dagen och natten och ända fram till idag av folk som önskar grattis. Jag blir överlycklig över att Facebook väljer att visa en bild på mig, Adde och Sara från S:t Patrick´s Day över eventet och det hojtar jag i skrift till henne med. Ja ni hör ju, jag var helt nipprig. Det trodde jag aldrig om mig själv.

_DSC0503

Grejen är ju den att vi på senare tid har varit fullständigt på det klara med att det kommer vara vi framöver. Dagarna då allt bara var en ond knut i magen av osäkerhet är förbi och som jag sa i inlägget om vår årsdag så pratar vi barn och grejen med en lätthet som bottnar i att vi båda vet att det kommer bli den naturliga utvecklingen nu. Då har vi ibland snuddat vid giftermål men ingen av oss har väl känt nåt "sug" eller vad man ska säga. Och jag har alltid sagt att jag inte är nån giftastyp, aldrig har fantiserat om mitt bröllop. Då har jag ju inte fantiserat om frieri heller, och det var nog det som bidrog till hur chockad jag blev. Chockad över hur starkt det kändes och vilken stor gest det var trots våran självsäkerhet om varann. Och på ett så kreativt sätt med, helt perfekt.

Nu har vi två tunna, släta guldringar som ska bytas in hos juveleraren till de riktiga ringarna - eftersom jag så sällan bär ring var det inte lätt för Adde och välja storlek så därför garderade han sig med de här "låneringarna". Så idag bär det av till Levins för och införskaffa the real deal!

3 snabba

Förra helgens vettiga inlägg uteblev katastrofalt trots stadigt intag av grillchips och denna helgen ser inte ut och bli mycket bättre - och nu har vi tre fulla skålar chips som står och väntar i vardagsrummet och en farlig häxbrygd till bål i köket. Ikväll är det Addes födelsedagsfest, för en och en halv timme sen vinkade vi adjö till fikagästerna och jag försöker frenetiskt hejda min introverttrötthet med ett stort glas citrusspäckat J.P Chenet. Partyliteljusen är tända och nyinköpta Ullaredsspelet ligger och vibrerar av spänning  - ikväll kör vi HÅRT!

_DSC0410

_DSC0415

_DSC0463

Hänt i veckan (eller veckorna)

Veckans:

Ursäkt till bloggfrånvaro - infektion, förkylning, förlamande trötthet och allmänt jämmer & elände.

Tillhörande kuckelimuckmedicin: Chai thé och lösgodis.

_DSC0579

Synd-om-dig-du-får-en-tröstgåva-men-bara-om-du-får-din-skänk-klar-i-helgen-present: en råsaftcentrifug!

_DSC0587

Muta till Lasse för och få skänken klar till helgen: kaktryffelkottar!

_DSC0541

_DSC0547

Nakenchock: samtliga råsaftcentrifugoffer.

_DSC0590

Svartvita: jag kallar den juize in the making.

_DSC0609

Frukostbild: nypressade juicen, nybakade frallor, nyperkulerade kaffet.

_DSC0612

Juiceinnehåll: grapefrukt, apelsin, äpple och kiwi.

_DSC0623

Frallreceptsrekommendation: http://tidningenhembakat.se/bloggar/lindas-bakskola/knadfria-kalljasta-frukostbullar/

_DSC0628

Grönaskönabild: gullranka på uppgång.

_DSC0554

Helgplaner: eventuell fikadejt imorgon, middag hos svärmor + inledande födelsedagskakbak på lördag, otippad brädspelsdejt med flera på söndagen.

Närliggande planer: Se Hela Sverige Bakar och låta bli den sista slatten Nutella.

Prognos för vettigt blogginlägg: utsikterna är goda under helgen så länge det finns grillchips att stärka sig med.

_DSC0629

Söndagssurr

Just nu sitter jag och sippar på det sista av kaffet, redigerar lite bilder och äter upp de sista Gott & Blandat, och lyssnar på Adde och hans polare som jämför penisstorlekar på deras karaktärer i Rust. Onekligen en av de mer bisarra diskussioner som har kommit från hans hörn av datarummet. En av deras teorier är att storleken ökar beroende på hur många spel du har samlade i Steam. Tydligen var det en bluff men det är en inte helt förkastlig idé faktiskt, att vidarebefordra till utvecklarna - så mycket energi som uppenbarligen läggs ner på denna aspekt även i spelets värld.

Anyway... själv var jag ute i snålblåsten på Birgittas Udde i en och en halv timme med dogsen, och denna dag var jag extra produktiv genom att försöka valla ett förrymt får tillbaka in i hagen. Av någon outgrundlig anledning har de förkastat den stora hagen som finns längre bor och bestämt sig för att fösa in fårskallarna i den hage som leder ner till själva udden, en särdeles utmärkt fikaplats och typ hela poängen med att gå genom snålblåst och småspiksregn men nu är den delen av Birgittas marker alltså oåtkomlig för oss tvåbenta och bebos av sagda ullhögar. Som bevisligen då inte har vett att uppskatta sina flotta betesmarker utan ska ta sig till andra sidan lik förbannat.

Idun var den förste som upptäckte fåret och stod endast två meter ifrån det med en förvirring större än pungen på Jonas Rust-gubbe. Hon visste nog inte riktigt vart hon skulle placera detta vidunder eller vad hon skulle göra av det faktum att den stod och stirrade lystet på henne, något som annars brukar trigga rest ragg och kax-terriern i henne. Tack och lov att hon har en matte som kan ta hand om situationen. Jag försökte locka, valla och truga fåret bort till en lägre sekvens av staketet men se det ville hen inte utan bestämde sig för att försöka knöla sig igenom en av de 15x15 cm stora rutorna i taggtrådsstängslet istället. Det gick ju sådär.

I gott och väl tio minuter försökte jag mig på operation Sheep Rescue innan fåret helt plötsligt bara materialiserade sig igenom stängslet och försvann på typ en nanosekund. Kvar står jag och stirrar på den plats där det för 1.5 sekunder sen fanns ett får, och när jag går fram för och kolla hur i helvete det gick till, så är hela stängslet intakt, inga större rutor eller revor nånstans. Tanken slår mig att jag nu gått och blivit komplett galen och börjat hallucinera random kreatur nu också. Jag fattar fortfarande inte hur det gick till. Men men, nu var hen i säkerhet iallafall. Tills nästa gång.

Hem kom vi sen, trötta, kalla och med lite solsken i form av solrosor från en närliggande åker. Man får göra vad man kan för och ljusa upp vardagen nu i det begynnande höstmörkret.

_DSC0490-1

_DSC0493-1

_DSC0492-1

Andra goda nyheter - min garderob är fixad! Inte av mig dock - utan av en Malin som älskar och organisera lika mycket som jag älskar att slippa det. Hon röjde och jag bakade och bjöd på garderobsfika - win-win.

Ursäkta bildkvalitén men jag glömde ta med min kamera och det vart så blurrigt när jag gjorde collage av detta i Lightroom.

garderob

Om ni också vill ha en Malin som fixar er garderob så är det bara och PM:a mig så ska vi se till och fixa det - jag tar endast 15% provision.

_DSC0359-1

_DSC0360-1

_DSC0362-1

Jag bjöd på nybakat kanelbullebröd och carmelitas - smöriga bars späckade med havre, choklad och kola.

_DSC0367-1

_DSC0374-6

Det här brödet är så kallat pull-apart-bread efter ett amerikanskt kanelbullerecept - tyvärr var jag otippat nog för snål med fyllningen så det här blir och göra om en gång till med dubbel sådan, innan det kanske kan hamna här som vedertaget receptinlägg.

_DSC0377-1

_DSC0391-1

När Malin  lämnat mig och Adde anlänt, skickade jag ut honom igen på hundpromenad och fixade fredagsmyset med helgblommor, gigantiska schnitzlar, pommes och små potatiskakor och massor bearnaisesås.

_DSC0394-1

Finaste buketten för en femtiolapp hos Lidl.

_DSC0485-1

Dagen efter var vi på tvåårskalas och åt supergod tacos och tårta som passade ypperligt ihop med den tighta linningen i nygamla kjolen Malin grävde fram ur garderoben.

_DSC0398-1

Sedan skjutsades Adde in till Borensberg för lite galej och jag dök ner i min senaste Glossybox - en låda med random skönhetsprodukter som man kan prenumerera på för en hundring i månaden Egentligen skulle jag bara testa på den, och vart rät missnöjd med första paketet som bara innehöll en massa rabattkuponger typ. Men så glömde jag i vanlig ordning och boka av nästa, och de som kommit nu har varit helt OK - dessutom är det rätt nice att få hem en liten överraskning varje månad.

_DSC0525

Den här gången var det väldigt bra grejer i.

_DSC0501-1

Ett serum från Wella som skyddar håret mot bland annat värme, vilket mina testar jublar över eftersom jag lockar dem var och varannan dag men begår hårdödssynden genom att inte ha en enda värmeskyddande produkt i. Nu är det fixat iallafall.

Sminkpenna, läppglans, en standardeyeliner, standard rabattkupong och så anticellulitkräm... tja, man fick ju faktiskt fylla i ålder när man reggade sig och det är väl dags att börja använda sånt här skit nu.

_DSC0514-1

Nu börjar klockan närma sig tvättid, sedan vankas det pizza till middag - glassigt värre hemma hos familjen Andersson/Larsson. Tänkte hinna med och fixa nåt litet gott åt Lasse med som under gårdagen var så snäll och både slipade och målade min skänk medans jag kalasade. Man känner sig aningens bortskämd med dessa fixarmänniskor omkring sig <3

_DSC0484-1

Vacay

Veckan har gått alldeles för fort för att ha gjort alldeles för lite.. den där förbannade garderoben står fortfarande och räcker ut tungan medelst skjortärm åt mig och jag får väl göra en kraftansträngning imorgon så att jag kan slippa skämmas över att jag haussat så dant över att jag minsann ska vara duktig under semestern...

Men så är det ju faktiskt just semester, så jag tycker jag lyckats ovanligt bra med den hittills ändå..

Helgen som kickade igång semestern var ju en av de bästa på länge, med födelsedagsfirande på fredagen och sen tillbaka till Pincos på lördagen för mer räkor och tre nya rätter, därefter bio och den fetaste popcornmenyn som efterrätt.

_DSC0186

Lika elegant som vanligt. Kan ju tillägga att fetingpopcornen som jag var så glad över, de hamnade på golvet inne i salongen innan filmen ens hade börjat rulla. Hela stället vibrerade av röster och skratt men när jag tappade popcornen kunde jag svära på att det vart knäpptyst i en nanosekund och bara raspandet från fallade popcorn hördes - och så Addes kvävda fnissningar bredvid då. Awkward.

_DSC0190

Söndagen inleddes med pannkaksfrukost på finporslinet. Checka checka checka nya vasen! Den gav jag mig själv i present när jag fick en hygglig lön den här månaden och sålde min själ till Hemtex kundklubb och fick den femtio spänn billigare, så jag på köpet kunde justifiera ett inköp av en topp från Gina Tricot för de pengarna jag sparade! Woop woop!

_DSC0203

Pussgurkor vid frukostbordet.

_DSC0213 (2)-1

Idun scannar tallriken efter mikroskopiska pannkaksbitar och håller samtidigt ögonen på mig så att jag inte ska se att hon gör det.

_DSC0216-1

Vilken tur då att det vart en ensam pannkaka över.

_DSC0220

Och på kvällen vankades det äggsmörgås, cider och Bingolotto med farmor! Jag hörde reklamen på TV och vart faktiskt sugen (Shit - betyder det här nånting? Kommer jag börja sukta efter fotriktiga skor och mandelkubb snart med? Aaaaah!) eftersom jag och farmor brukade spela när jag var liten och hade helkvällar hemma hos henne och farfar med massa gott och övernattning. Farmor blev supertaggad på idén och två timmar senare var jag där med två lotter. Jag hade bra feeling men vann dessvärre inget. Men nästa gång!

_DSC0228

Sen kom måndagen och jag behövde inte gå upp och intog min frukost i sängen med Sex and The City på repeat.

_DSC0257

Det ösregnade och jag plockade fram alla teljus från sina hörn och vrår och tände överallt i lägenheten tills jag började bli smått hög av Vita Snöbär.

_DSC0273

_DSC0324

Sen har jag bakat, promenerat enorma mängder i blöta promenadskor som skriker och jämrar sig av fukten, lagat pulled pork med gräddsås och potatis som lockade fram hyllningar från Adde, målat fötterna på min skänk och planerat och ta hem den tills jag öppnade garagedörren och såg alla penselhack och var nära att göra en #ragequit tills Lasse rekommenderade lättare finslip så nu väntar jag på att all färg ska bli tillräckligt hård för det... igen...och jag har läst och läst och spelat massa Dragonvale på mobilen och handlat ingredienser till ännu mer bakning... och under gårdagen klev jag ut i det sociala igen och spenderade dagen inne hos Malin där jag bjöds på italienskt och tretton kronor av Even att "köpa nåt fint till mig för!"

_DSC0361

_DSC0365

Lekte lite med överexponerade kort i det fina ljuset.

_DSC0368

Och begav oss ut för och äta bullar, fota barnen och leta valnötter hos Vadstena Pilgrimscentrum.

_DSC0392

_DSC0408

_DSC0409

Det kom sparvar som var riktiga bull-junkies.

_DSC0407

"Please ma´am, can I have some more?"

_DSC0410

Så mycket underbar sol att det blev svårt att fota.

_DSC0413

_DSC0414

Och när vi vände ryggen till gick sparvmaffian loss på de kvarvarande bullarna. Attacken var omedelbar, ljudlös, komplett med en lookout.

_DSC0415

_DSC0417

_DSC0418

Och sen åkte jag hem och hade lite dåligt samvete för hundarna så vi åkte till Kalle Ringelskogen där jag kastade boll, dök ner i mossa och buskar och förde ett allmänt spektakel för att se till att hundarna roades maximalt. Ni som tycker jag är weird nog när jag ligger på marken och krälar mig till ett bra foto - ni ska bara veta hur jag är när jag är ensam med hundarna i en skog. Räcker till minst tre separata diagnoser.

Och på kvällen kom darlingen hem med McDonalds och vafan det ÄR ju semester så då käkar vi donken på en helt vanlig torsdag, och idag är sista dagen och jag har redan lite smått efter-minisemestern-ångest och försöker dämpa den genom att dricka enorma mängder citrusvatten, mitt nya beroende, och surfa efter en countdown-app till Japanresan. Snart semester igen, snart semester igen...

_DSC0333

6 år - ish

I lördags var det min och Addes årsdag. Den vi helt enkelt bestämde i Dublin eftersom ingen av oss riktig kommer ihåg vilken vår förra årsdag var. Eller exakt när vi ska räkna ifrån, och ska vi dra bort nåt..?

Jag tror inte det finns en enda bland våra familjer och vänner som inte nån gång tänkt något i stil med "men vad håller de PÅ med?" under alla dessa år som vi skavt mot varandra, två kantiga klossar som ska ner i det runda hålet, två nordpoler som dansar runt och knuffar bort och envist försöker länka ihop. Vår historia är en intensiv, brokig sådan och det är kanske inte så överraskande att den startade med att vi faktiskt ogillade varandra. Väldigt mycket. Eller ja - jag var ju som jag var och tyckte Adde mest var en pretentiös drygjävel som älskade ljudet av sin egen röst. Adde och Anton skapade en Hata-Rebecca-klubb. Och så började vår kärleksresa <3

Det där med klubben dock vete fasen hur seriöst det var. Det jag gjorde som var så förargelseväckande var att jag, som introverter så ofta gör, anpassade mig efter Addes sätt och prata. Vilket innebar att när han och Stefan kom gåendes till vårt band på Dometic så fick jag ögonkontakt, himlade med ögonen och suckade "åh NEJ inte DEN DÄR igen!"

Och BAM! så hamnade jag på Addes svarta lista. Han har talat om för mig såhär i efterhand att jag var "fruktansvärt uppkäftigt" och begick därmed den yttersta försyndelsen i hans mentala vett-och-etikettbok.

(Ironiskt är ju dock att jag under alla dessa år blivit uppkäftig på riktigt i vår förhållande och verkligen kan gå in för det när jag är på det humöret. Suck on that, BITCH!)

Ni som känner mig vet ju också att det där är ett verb som någon annan aaaaaaldrig skulle ta i sin mun om denne ska beskriva lilla beskedliga mig...

Long story short, WoW och Ventrilo skedde och långa kvällar och nätter med bara Stefan, mig och Adde och vi började forma nåt slags band där i Azeroth och Addelito insåg att jag inte var så pjåkig ändå och detsamma kan väl sägas för min del - förutom när Anton drog den mest hårresande, megaprovocerande kommentaren i världshistorien under en av mina tjurskallekvällar när jag rageade om Gud vet vad... och det är isande dödstyst i ca 3 sekunder innan Adde fullkomligen imploderar av skratt och drar med sig Anton och Stefan och de garvar och garvar och jag sitter där paralyserad eftersom jag var litet prydare då än vad jag är nu och chocken över obsceniteterna fortfarande har mig i ett järngrepp, sen får jag helt enkelt spel - megafuckingspel a´la Monopol goes schizo och bara sliter av mig hörlurarna och stormar runt i min dåvarande etta med min dåvarande pojkvän som sitter i min dåvarande fula gröna soffa och kollar TV med fjärrkontrollen i hand och fryser mitt i en zappning när jag kommer in och primalvrålar. Herrejösses vad arg jag var. Och typ en månad senare gör vi slut och ett halvår senare träffas vi igen och då droppar jag lite casually att jag och Adde är, ehrm... ihop.

"Va, han som du var så arg på den gången då du fick megafuckingspel i lägenheten och förstörde ditt bästa headset?"

"Ehrm, ja."

581181_10201297795960358_689015178_n

Då hade vi däremellan mäklat fred och hunnit åka till Orsa tillsammans och där lade Adde in några moves medelst The Notebook under natten när vi inte kunde sova och vi såg den tillsammans och jag grät som en stucken gris så Stefan vaknade och hans första initiala tanke var att Adde hade misshandlat mig.

Och sen började hela vårat alldeles egna tivoli med både vilda karuseller som går upp och ner och in och ut och skrämmer skiten ur barn, lustiga huset och radiobilar som okontrollerat rejsar runt i presentshoppen. Och en jäkla massa flumride.

Och ni som varit med oss vet att det inte varit så lätt alla gånger, vi har verkligen varit ett omaka par som trots alla vilda åkturer ändå dragits tillbaka till varandra - magneterna har blivit nord och syd och klossarna har slipats och anpassats och kommer till slut igenom.

Och nu så firar vi 6 år-ish, och diskuterar hus och barn och överkast och hela fadderullan. Men nu är olikheterna en tillgång och en komplettering, även fast Adde fortfarande tycker jag är för uppkäftig och tjurskallig för mitt eget bästa... och jag kanske tycker att han fortfarande är en smula dryg ibland... men kaoskarusellen har stannat och likaså radiobilarna och det är bara flumride som fortsätter förgylla vardagen för oss nu <3

Eeh, ja...

ladda ned (1)

Anyway.

Efter de åren som gått nu så har Adde blivit romantikern i vår relation, och hade sen tidigare bokat bord inne på Pinchos under lördagkvällen och dessutom bio efteråt - Inside Out, på engelska såklart. Han kan den där <3

Och igår när vi sprang i Bondebacka och skulle småjogga sista biten hem så vrålar han plötsligt "VI REEJSAAAAAR!!" och drar iväg som en avlöning och jag efter men mina ben är ju hopplöst kortare och min springstil hopplöst Quasimodo så han kommer fram till porten två meter framför mig och brister ut i ett "jaaaahahahahahahahah SOPA!!!" - mitt framför vår granne som står och kvällsröker och häpet stirrar på oss. Jag försvarar mig med att Adde kände lukten av cigg och därför kunde lubba mer motiverat än jag.

Som sagt, vi har en knepig relation emellanåt.

Med det sagt, så hoppas jag på minst 66  knepiga år till med dig min skatt!

img-thing

484293_4082657228500_1458410093_n

us-3

1441328_10151741562371814_453688299_n