Let there be cake and snow

Jaa... imorse var det ju inte nådigt och kliva upp kan jag ju säga. Det var bara skutta ur sängen fort som fan och med ljuset från mobilen hitta mig fram till toan och placera ändalykten rätt på ringen och sen borsta tänderna i mörker. Ut igen och känna sig fram efter vad som kändes som en tjockare tröja och jeansleggins. Sminka sig och fixa håret var ju inte och tänka på, det fick göras på jobbet. Sätta sig och huttra med en filt i tio minuter innan avgång. Nyss fick jag dock nyheterna att elen kommer idag så vi slipper iallafall en lång helg med kallt mörker.

Får se om jag väljer att ha min ensam hemma-kväll med bok och popcorn eller om jag hänger med på avskedsmiddag på TGI:s. Jag känner inte den som drar hem så bra så det känns lite sådär. Vore nice och vara hemma själv med. Å andra sidan har jag inget planerat för helgen, nånting ska man väl göra utanför väggarna. Idag är det klarblå himmel och strålande solsken ute (!) så jag hoppas det kommer åter under morgondagen, då kan man ge sig ner på stan kanske.

Här på jobbet är det lugnt iallafall, än så länge. Veckans kakansvariga bjussar på chokladbollar och kladdkaka, vilket har varit min frukost och lunch och nersköljt med kaffe. Energikick incoming.

cake

Looking out

Yep, jag lever fortfarande. Jag känner mig bara lite Borderline för tillfället, jag vill inte se tillbaka på livet i min blogg och tro att jag hade Borderline under nån knas perios. Fast å andra sidan, har vi inte alla det med jämna mellanrum?

Vissa dagar är jag Queen of the World och vissa dagar vill jag bara kura ihop mig som en liten taggig boll och skjuta alla förbannade känslor utåt som taggar. Men så funkar det ju såklart inte. Så jag köper en fantastisk klänning och ger mig ut och är stunning. Så kan man må jäkligt bra en stund. Så kanske man kan hantera de dåliga stunderna lättare. "When I´m sad, I stop being sad, and be awesome instead". Jag vet att andra använder det också...

Skitsamma, det är som det är. Jag är så glad för det stöd som finns, både väntat och oväntat. Vi tar en dag i taget och sen en dag kommer det kännas mycket bättre och möjligheter öppnar sig igen. Eller hur?

Här, två söta ugglor. Enjoy.