February fever

Teknikens vägar äro ougrundliga. Helt plötsligt har Wordpress bestämt sig för att vårt nätverk är för dåligt för att hantera bilder i, så varje bild jag laddade upp blev missfärgad eller avklippt. Jag slet mitt hår, bokstavligten, och with the combined strenght av en Helpdeskagent, en CTS:are och en SIMA som togs in för eskaleringen av problemet, så lyckades vi felsöka varenda jävla vrå tills vi kom fram till att det måste vara nätverket. Samma problem uppenbarade sig på allas datorer i vårt hushåll, men inte Stefans. Så, nu måste jag göra min mobil till en hotspot och connecta till dess lilla nätverk varenda gång jag ska blogga. Ingenting ska nånsin vara lätt här i livet.

Helgen har kommit och gått utan några större överraskningar och imorrn är det dags för jobb igen. Helt plötsligt har det också gått och blivit Februari. Jag har känt mig alldeles för urlakad för att ens märka det. Överlag känner jag mig väldigt oengagerad och innehållslös just nu och vill helst bara dra täcket över huvet och sova, samtidigt som jag är väldigt rastlös. Men nu i veckan ska jag hem till Sverige en snabbis så jag har iallafall det och se fram emot, och hoppas på en liten energiboost och att jag är frisk nog för långpromenader.

Inspirationen för mat och matlagning ligger på 0 just nu hos både mig och A. Bägge går med långdragen förskylning och känner oss allmänt oengagerade och trötta på kött och ägg och att behöva stå vid spisen varje dag. Men skam den som ger sig. Båda kommer nog gå över till en mer liberal LCHF snart där man tillåter sig äta bra kolhydrater då och då. Jag vill pressa ner till 60 innan iallafall. När jag vägde mig nu i onsdags eller vad det var, låg jag på otroliga 61.01 kilo. Så lite har jag inte vägt sen jag flyttade. När jag inte kunde motstå vågen som låg och lockade på golvet i helgen så visade den en helt annan siffra... men det var dagen efter fuskdagen och dessutom morgon så den siffran är egentligen helt irrelevant. Måste stoppa undan den där fördömda vågen så jag inte utvecklar nån ohälsosam relation till den.

Ikväll blev det sedvanlig LCHF pizza, båda valde salami men jag måste ju upprätthålla mitt rykte som ostoman, så jag hade lite ädelost på min med. Färsk basilika, olika sorters lök och paprika, toppat med en kryddig creme fraichesås fick duga.

IMG_1498

Burning

Jag har fått vara ledig några dagar från matlagningen nu, det har varit skönt. Det är roligt och laga mat och fixa nya recept men har varit så matt efter jobbet nu så det har varit oändligt lättande att inte behöva ställa sig vid spisen direkt när man kommit hem. Att jag dessutom fått kaffe serverat till fåtöljen har ju gjort sitt med. This needs to keep on going!

Men imorrn är det dags och då blir det en fiskgratäng, vi behöver lite omega3 här tycker jag. Vi har anpassat oss väldigt bra till LCHF nu, det känns inte riktigt lika tungt längre att inte äta kolhydrater och man börjar bli van vid att äta diverse sallader och grönsaker som tilltugg. Och det ser ju så fräscht ut! Vi äter med ögat, som ordspråket säger. Jag känner dessutom att min mage börjar bli bättre och den sväller inte upp lika mycket längre, vilket är oerhört skönt då jag för det mesta helst har tighta klänningar och dylikt på jobbet.

Igår bjöds det på revbensspjäll och broccoli/blomkålsgratäng med ädelost. Supergoda revben, grillade och mörka, med precis lagom kött och som får mig att minnas barndomen då revbensspjäll var en av mina favoriter och det bästa var att sitta och gnaga på benen efteråt. Jag kan ju säga att det gjorde jag nu med, i primitiv anda.

Idag serverades det kyckling i en riktigt het sås med wokade grönsaker till. A och jag balanserar varandra ganska bra - jag står för det mer ostiga, med vitlök som bas, och han gör mer kryddiga, starka grejer. Precis när han började med käket kommer han in med en rågad tesked sås till mig och ber mig smaka. Jag öppnar munnen och tar in nästan hela skeden, redo att sörpla i mig i tron att det var nån god gräddsås, när mina läppar känner av det första brännheta stinget och jag reflexmässigt stänger käften och börjar spotta och fräsa. Outspädd, chili-liknande sås som spred sig som en löpeld över tungan och upp på insidan av kinderna och jag vart så helig asförbannad att jag bara kunde glo på det skrattande fanskapet som tog sin flykt ut genom dörren. Jag planerar redan vart jag ska smeta in den där förbannade såsen en natt när han sover och det involverar en hud som inte sitter på någon synlig del av kroppen i bara underkläder...

Anyway, bort med såna snusk och in med en bild på resultatet av djävulssåsen:

IMG_1376-001

Varma sockerärtor med lite smör och salt...mmmmmm... måste dock ätas i moderation.

Nu, är det dags att hoppa i säng med min nya bok som jag inhandlade i eftermiddags, när jag ackompanjerade herr Karlsson och herr Borgenstrand till B-town.

Sweet dreams!

Say cheese!

Kvällens middag är något jag längtat efter att få laga, efter att ha varit ivrigt påhejad av både Amanda och Bex med försäkringar om att detta är bland det bästa du kan käka när du LCHF:ar.  Och visst känns det extremt lyxigt att fixa till en alldeles egen pizza och bara proppa den full med alla goodies du älskar.

Sagt och gjort och pizza blev det! Så förbannat gött alltså, lätt det bästa jag har gjort hittills. Fast då krämade jag ju på okristligt mycket ost på min så det kan inte bli annat än gott ;)

Receptet kommer ofc härifrån och passar även de som inte kör LCHF, så nice är det. A tyckte det var lite äggigt i kanterna medans jag tyckte det smakade som vanliga pizzakanter, smaken är som akterdelen. Tips är att ha i mer ost i degen och låta den stå tio minuter längre i ugnen. Jag hade också på lite aromsmör med vitlökssmak över botten innan jag bredde på kryddad tomatsås.

Min pizza: getost, ädelost, rödlök, paprika, färsk basilika och vitlökssås.

A:s pizza: salami, rökt strimlad skinka, lök, paprika och vitlökssås.

collage

IMG_1371-001

Kanske inte den vackraste pizzan med slabbigt är mättande ;) Jag gjorde en pizza var och nu har vi båda lunch för 3-4 dagar framåt. Awesome.