Solitude

_DSC0846

_DSC0848

_DSC0860

_DSC0857

_DSC0858

_DSC0859

4 dagar kvar till semester. 4 dagar kvar till ett helt nytt äventyr, i en helt ny kultur. Jag trodde det inte men det har ändå gått jäkligt fort fram till nu. Och samtidigt oändligt långsamt.

Jag hoppas att mitt skrivsug kommer väckas på nytt när jag befinner mig i en annan världsdel nästa helg. All min energi just nu har gått åt till jobbet, det har varit väldigt tufft ett tag. Mycket tuffare än den lilla procentandel som lyst igenom här, eftersom jag av förklarliga skäl inte kan yppa så mycket om mitt jobb. Men nu har jag fått stöd från flera olika håll och det känns bra. Semestern kommer som ett välbehövligt andningshål för och få ny energi att köra på ett tag till. Helt sjukt att det kommer vara en och en halv månad kvar till jul när jag är tillbaka. Jag hoppas att snön kommer tidigt i år och finns där för att välkomna mig hem sen, så jag kan hoppa över hela tråkbråkvintern. Jag vet inte vad det är, men den här hösten har allt varit så mycket vackrare, mer betagande och intensivt - kanske är det mitt fotointresse som eskalerat, ett nytt objektiv att se världen ur, eller jag som ansträngt mig ännu mer för att se det fina i små detaljer när det har varit lite grått i själen. Eller allting i kombination. Naturen har iallafall aldrig lugnat mig mer än nu.

_DSC1005-2

Jag har suttit i två timmar nu och redigerat bilder och i veckan får jag ge järnet för att trycka ut allting i detta virtuella mecka av kreativitet som bloggen är för mig. Snart kommer den tas över av japanska gatuvyer, bakverk som bajsar (aw yiss, det finns där borta) och alla de tusen pinaler jag tvångsmässigt kommer samla på mig från varenda vending machine jag ser. Vi försökte boka hotell i Osaka och hade bara olika Adult Hotel och välja mellan. Och nej, i Japan betyder inte det att det är barnfria hotell. Det innebär rund säng i mitten av ett rum med röda väggar, en generöst tilltagen samling av olika massageoljor on the house, och morgonväckning bestående av hårdporr på LCD TV:n som tar upp hela väggen. Stefan tyckte vi skulle köra ändå för det var onekligen fina, lyxiga rum - om man fixar ett med sedvanlig rektangulär säng, vänder bort blicken från oljorna och drar ur sladden till TV:n. Men jag är alldeles för cynisk för att inte tro att jag kommer bli bortrövad av valfritt pilskt swingers-par så fort jag är 30 cm ifrån Stefan. Vi valde en lägenhet via airbnb till slut.

Nåväl, klockan börjar närma sig mycket och jag ville mest få ut några bilder och några ord. Vi får höras mer i veckan. Nu tar vi ett djupt andetag och dyker igenom de här 4 dagarna i ultrapid!

Into the woods

Här sitter jag och hinkar kaffe och känner mig fruktansvärt bakis, trots att jag inte druckit en droppe alkohol. Istället har jag blivit bakis av att jag stod och gjorde en tårta till sent inatt, gick och lade mig och vaknade igen sen vid 07 och får RÅPANIK - eftersom jag trodde det var vardag och jag hade försovit mig och jag har börjat 06 varje morgon denna vecka och haft beredskapen under natten så jag blev helt vild av ångest över att det kanske hänt nåt på jobbet och här har jag har legat och sovit som en gris. Nånstans i mitt huvud flög en minnesbild av vår kunds infosida förbi med orden "Brytpass för röda miljöer ikväll 22-06" och jag hann också tänka "shitshitshit det brukar ju ALLTID gå åt helvete med nån server då!" innan jag stannade upp, halvt påklädd i hallen på väg till badrummet, och kom ihåg att jag ju för bara ett par timmar sen stod och lade sista handen vid en tårta. Det skulle jag väl inte göra om jag hade vanlig arbetsdag idag?

De där ögonblicket då du inser att det är lördag morgon, tidigt, du ska inte till jobbet förrän om 2 dar och allt är lugnt - det är jävligt gött ändå och känna hela kroppen och sinnet slappna av och lättnaden som sköljer över dig, och lufsa tillbaka till sängen och somna om igen medans hjärtat återgår till en icke-panikartad rytm.

Däremot när klockan ringde vid 10 sen så hade jag sådan hemsk huvudvärk och var helt groggy, illamående, bakis helt enkelt. Så vare med den lättnaden.

Orsaken till min nattliga aktivitet kan vi ta separat sen. Jag ville mest visa lite drömmiga skogsbilder såhär en lovande fin höstlördag - fortfarande är färgerna med oss och ute är den perfekta kombinationen av lätt dimma, fukt och ändå inte svinkallt och snålblåsigt. När Angelica hämtat upp sin tårta sen tar jag med mig min lilla familj ut i skogen igen.

_DSC0264

_DSC0072

_DSC0068

Sommaren i all ära men hösten är nog min favoritmånad, och har alltid varit. Iallafall september-oktoberdelen, innan allt blir kalt och grått. Jag är ju jordelement och älskar färgerna, myllan, doften, det mystiska och trolska i skogarna när alla svampar poppar upp och dis och dimma ligger tät i gläntorna.

_DSC0074

_DSC0087

_DSC0127

Och skulle det vara alltför kallt eller regnigt för att vara ute någon längre tid i skogen, så kan jag ligga i timmar i soffan med en kopp choklad och bara lyssna och titta på regndropparna i fönstret. Jag blir lugn på ett helt annat sätt under hösten, den känns lite som de introvertas årstid på något sätt. Nu är det "OK" att bara vara inne med en bok som sällskap hela dagen och bara gå ut för att köpa mer chips. Mellan hundpromenaderna då.

_DSC0223

_DSC0234

_DSC0226

De här bilderna är både från Staffanstorp och ett nytt ställe jag stiftade bekantskap med för några veckor sen - Håleberget. En helt fantastisk skog på ett berg där man klättrar mer än promenerar, ett orört naturreservat så det innebär att det är rena sagoskogen med naturliga källor, porlande bäckar och mossövertäcka omkullfallna träd.

Och en underbar utsikt.

_DSC0209

_DSC0276

_DSC0282

Har blitt helt superfascinerad av svampar, fotar alla jag ser - det är nåt speciellt med dem som jag tycker om på bild.

Kolla de här coola! Som blåsvart sammet. De får mig att tänka på spökomgivningen i Raven Hill i WoW. Gud så sugen jag blir på och spela igen när nu när det börjar närma sig Halloween - Hallow´s End var det bästa eventet ever!

_DSC0277

_DSC0287

_DSC0296

_DSC0086

_DSC0297

Nu har tårtan blivit avhämtad under tiden här så nu ska vi bara vänta på att Adde har huggit tillräckligt med ved eller vad det nu är han gör i Rust. Så blir det kanske mer skogsbilder om jag tar med mig kameran. Den är TUNG nu med nya objektivet men hittills så är jag mycket nöjd!

_DSC0302

Egentligen skulle jag åkt in till Vadstena ikväll för lite vin och ost men Malin är uschlig och jag är inte heller på topp så vi sköt på det. Det blir bok i soffan med pizzaresterna från igår och en kramgo vovve istället. Kanske baka nåt gott och höstigt. Pinterest är så härligt amerikanhöstigt just nu med candy corn och pumparecept överallt.

_DSC0101

_DSC0268

Nu så - nu har jag slut på svampbilder. Nu blire promenix.

Ha en toppendag gott folk!

_DSC0093

The week that went

Jag är nyss hemkommen från en fotosession i Vadstena, där jag fick inviga nya objektivet - ett riktigt monster som väger 1.5 kilo och således väger nästan dubbelt så mycket som mitt nätta lilla kamerahus. Det var nästan så jag tippade framlänges ibland när jag glömde bort att jag inte hade mitt fasta lilla 35mm. Jag ska ta ett foto av vidundret senare så får ni se!

Iallafall, så hade Malin önskat att jag skulle fota hela familjen plus hennes bror som var på besök nu i helgen, i ett fint område med massa brandgula löv. Det var inte helt lätt och försöka fånga ögonblicksbilder med två vilda barn som sprang åt varsitt håll hela tiden - jag har nog fått min beskärda del av motion idag bara genom och rusa mellan alla individer och Malins plötsliga nununuNU! rop när det hände nåt alldeles extra fotogeniskt någonstans.

Röjde lite i lägenheten när jag kom hem och nu sitter jag här med en kopp kaffe och försöker besluta mig för vad jag ska göra först - åka till huset och scanna några papper jag behöver filer av, börja redigera dagens, gårdagens eller förra månadens bilder, leta efter hotell i Kyoto, börja med maten så jag slipper stå med den sent ikväll när jag har tidiga passet imorron - eller ta en kaffe till och slösurfa en kvart.

Det vart en kaffe till och ett blogginlägg iallafall, dem ligger jag ju efter med också.

_DSC0565

Förra lördagskvällen var vi placerade runt Jonathans bord inne i Linköping och spelade Munchkin - ett World of Warcraft, the Pun Edition, i kortform. Det här spelet är briljant på det sättet att det innehåller ordvitsar och fyndiga illustrationer som fyller upp min humorquote ända bort till påsk - jag fick pumps som armor och kortet visar skor formade som bensinpumpar liksom - how hilarious is that!?

_DSC0566

Förra gången vart jag brutalt slaktad av mina medspelare och en hjälpande hand till Jonathans fru Fia var det som drog mig ner i fördärvet. Nu har jag lärt mig att vara lika hänsynslös och brutal tillbaka. Spelet går i princip ut på och fucka upp så mycket som möjligt för de andra. Superbt spel om du behöver få ur dig diverse aggressioner.

Den här gången satt jag fast i hundra år på samma lvl eftersom jag aldrig lyckades loota några monster att spela emot - jag fick bara hundraelva andra monsterkort som dungeon loot, och för att skicka in ett monster måste man ha ett specifikt kort. Jag satt på typ tio olika monster som jag fick kasta bort undan för undan och det var först när det var en halvtimme kvar av spelet som de andra kläcker ur sig att jag inte behöver det här specifika kortet när jag vill ge mig själv monster - bara när jag ska ge det till andra. Fucka upp så mycket som möjligt var det ja...

_DSC0569

Niklas hade ett överflöd av kort och öl.

_DSC0571

Trött Munckin-maskot.

_DSC0570

Halvvägs igenom spelet tog vi paus och åt mat. Jonathan och Fia hade fixat tacotillbehör till halva Berga. Och ser ni - hackad halloumi! Genialt! Kommer lätt bli standardtillbehöret för min del hädanefter.

_DSC0572

Munckin-maskoten bidde pigg igen till doften av köttfärs.

_DSC0573

Sen spelade vi fram till klockan halv tolv-tolv typ och jag lyckades lvla upp till en tredjeplats iallafall, men tog inte hem vinsten den här gången heller. Ingen gjorde det faktiskt - vi hade spelat i över fem timmar men bara hälften av oss hade ens fått våra gubbar uppflyttade på spelplanen. Det här spelet kan vara över på en timme eller ta en hel helg. Rekommenderas varmt till aggressiva players.

Sen gjorde ju jag bullar när vi kom hem som åts i torpet dagen efter. Jag och Malin möttes nämligen upp under lördag förmiddag för och åka till en skönhetsmässa som tydligen var i stan. Jag frågade Malin vart det var nånstans och hon sa Folkets Park. Så jag guidade henne dit. När vi börjar närma oss är det shitloads med folk men istället för färgglada skyltar om smink och hårdprodukter så står det "Loppis" överallt.

"Är du verkligen säker på att det var Folkets Park och inte Folkets Hus?"

"Ja jag tror det - jag ska kolla!"

Och en minut senare...

"Du... det VAR Folkets Hus."

Som då ligger i andra änden av stan och kräver att vi måste ta oss till innerstan där det pågår byggarbete modell gigantisk just nu.

 Aja, skitsamma, då går vi på loppis istället! Iklädda bästa skönhetsmässastassen...

_DSC0517

Dock hade vi ju inga kontanter med oss och det var bara de modernare loppistjommarna som tog swish så det var ju inte direkt så att vi storshoppade där inne. Jag köpte en kaktus för en tjuga, alltid nåt.

_DSC0562

Däremot så träffade jag på Elin, Niklas och farmor där inne och fick reda på att de var nere på snabbisbesök, så jag såg direkt min chans till och bjuda in mig på fika och således få perfekta tillfället och fixa kanelbullar till kanelbullens dag på söndagen!

_DSC0615

_DSC0636

Där ute satt vi sen, mamma, pappa, Lasse, farmor och mina kusiner och åt bullar, snackade skit, och bara njöt av torpetatmosfären.

_DSC0643

_DSC0642

Mycket socialiserande för undertecknad med andra ord! Och då har jag inte ens nämnt fredagen som innebar ännu en sen födelsedagsfika hemma hos oss med tårta, kakor, en hel hög släktingar och en kasse full av kantareller som present.

_DSC0541

_DSC0542

Därför har det varit skönt med en helg som varit betydligt lugnare - endast fotoutflykten idag, annars har vi bara varit med varandra här hemma, gått på bio och sett The Martian (som var riktigt bra, go see!) och jag har sovit och sovit, helt slut. Gick en promenad runt Birgittas Udde igår som höll på och ta knäcken på mig - vet inte om jag börjar bli sjuk eller om det är den allmänna orkeslösheten, kul är det i varje fall inte. Och ja mamma, jag ska börja knapra från de dussin burkarna som står i skåpet med diverse uppiggande örter och pinaler, och jag har faktiskt massa ingefära i alla mina juicer...

Nu ska jag iallafall unna mig lite choklad ur Addes födelsedagstunna och invänta att klockan slår aderton, då ska vi se om vi kan fixa lite kinakäk. Ha det gott peeps!

Läges check

Natten: Sambo som studsade runt i sängen och hostade och snarkade om vartannat så jag tog min tillflykt till soffan. Skulle precis somna in när jag hör Idun smacka och slicka på suspekt vis inifrån sovrummet. Då har hon krupit upp till min huvudkuddsdel av sängen och kräkts upp gräs. Tack för den. Torka hundspya halv tre på natten. Sambon vaknar och undrar vad jag håller på med. "Torkar spyor" konstaterar jag sakligt. "Dina eller hundens" replikerar han sömnigt. "Hundens".

"OK..." och somnar om.

Vardagen: är rätt lättmjölkig just nu. Jag är trött och lite sliten och även fast jag älskar hösten så gör det här annalkande mörkret att tröttheten övergår i orkeslöshet just nu. Det är intensivt på jobbet och det har varit intensiva helger med, mina batterier har liksom gått halvladdade så just nu är det mer soffläge än nånsin, surfandes mellan samma bloggar, forum, Imgur och tre appar. Jag har till och med börjat slötitta på Promzillas på TLC om kvällarna - så stor är min hjärnkapacitet nuförtiden.

Dock har det varit underbara höstdagar de senaste två veckorna nu så jag har försökt åka iväg ofta och njuta av färgerna, doften, mystiken och stillheten i skogarna under helgerna nu. Bäst och mjölka så mycket det går innan allt bara blir en grå, blöt filt om axlarna.

_DSC0038

Pirret: Tre veckor och två dagar kvar till Japan. Så nära men ack så långt bort! Jag längtar verkligen efter att få kasta av mig den här yllefiltsvardagen just nu och dra iväg till fjärran land och möta en helt ny kultur, äta massa spännande och konstiga saker och fylla mina väskor med allsköns krimskrams bara för att det gör en glad. Våra Japan Rail Pass anlände förra veckan som ger oss tillgång till och åka tåg kors och tvärs i en veckas tid. Igår bokade jag tåget upp till Oslo, 1a klass och allt bara för att, och idag inhandlade jag en backpacker rygga som ska tjäna som smidigt bagage. Nu återstår en fjärrutlösare till kameran och nya Converse att blända alla med under kvällspromenaderna.

Uppgivenheten: Jag försov mig igår och tog således bilen till jobbet. Vid något tillfälle har Oil Maintenance lyst på instrumentpanelen och just nu den här morgonen när jag redan var tillräckligt trycka-frukosten-i-käften-på-vägen-till-bilen-stressad så kommer jag halvvägs innan lampan går all in och lyser upp hela panelen, och stannar så - ett tecken på att nu kommer du snart hamna i skiten lilla vän, om du inte gör något. Med min bilhistoria blir jag såklart supernojig och ågrenar järnet hela vägen till OKQ8 där jag parkerar med extrem försiktighet, som om bilen skulle implodera vid minsta felaktiga gastryck. Jag konsulterar Toyotaboken och den säger åt mig att testa och byta olja. Så olja inhandlas, jag får be om hjälp med tanklocket för det sitter som en övergödd hamster i toarulle. Oljenivån var låg så allt blev frid och fröjd efter att den får sörpla i sig lite. Trodde jag. Den där förbannade lampan lyser fortfarande. Och enligt Adde indikerar det här att den ska få service istället. Vilket den redan borde ha varit på när jag köpte den. Vilket kan innebära en hel radda olika scenarion. Lås oss fokusera på drömscenariot just nu: att jag ringer Rejmes idag och de säger "ahmenherreGUD vi hade ju HELT missat och kolla allt oljegrejs, kör in bilen till närmaste verkstad så fixar det allt och så skickar vi fjorton lådor Paradisask på posten också som plåster på såren!"

_DSC0534

Kärleken: Vi var hos Levins förra veckan och beställde våra ringar. Nu håller jag tummarna att de hinner komma innan Japan. Titanring med en liten guldrand i mitten. Jag som inte alls är guldmänniska egentligen föll egendomligt nog för denna rätt omgående. Den symboliserar liksom nåt vackert inbäddat i en hård och säker yta.

Adde har för övrigt köpt McDonalds till mig två dagar i rad nu när livet varit lite extra bitchigt. En hel meny i måndags och det första jag fick när han mötte upp mig vid bilen efter jobbet igår (för och dubbelkolla oljan och felmeddelandet) var en cheeseburgare att tröstäta på medan han räknade upp de övriga scenariona utöver den drömmiga varianten. Jag ser en aptitlig trend här.

_DSC0002

Reflektionen: Folk som går på toa och gör tillräckligt mycket affärer för ett helsideuppslag i Wall Street Journal och sen går ut och stänger dörren efter sig. Alltså varför. Då håller man ju hela stanken inlåst och cirkulerandes i luften där inne för nästa offer. Det enda rätta är och åtminstone glänta på dörren så eventuell odör kan smyga ut istället för och bitchslappa övriga besökare vid ingång.

_DSC0540

Reflektion nummer två: Jag har hamnat i kvinnomagasins-limbo. Det finns inga vanliga, tjejinriktade tidningar som riktigt passar mig. Jag är way past Veckorevyn och Solo. Jag behöver inte veta tio olika sätt att tillfredsställa killen med lillfingret eller en fyrtioelva sidor sminktips för alla scenarion på dygnet. Jag gillar lyxigheten med Elle men halva tidningen består av modeannonser för kläder som kostar som en årsförbrukning av grillchips. Jag blir bara deppig över att de tydligen förväntar sig att deras läsare har råd och köpa Prada-tumvantar för 7k.

Tara och Damernas - där är jag inte riktigt än. Damernas ger mig överklasstantsrysningar.

Jag gillade faktiskt Cosmopolitan trots att de kom med samma slentrianmässiga skit som VR ibland men så lade ju den svenska versionen ner - och jag läser gärna den brittiska men då blir jag istället avis på alla snygga River Island och New Look-kläder jag inte längre har gångavstånd till.

Mama kan jag av förklarliga skäl inte riktigt ta till mig heller och Femina verkar vara snarkmaterial. Då återstår helt enkelt Amelia. Nu har ju jag lite medelåldersvibbar av Amelia eftersom mamma prenumererade på den (no offense mamma) och jag har liksom alltid sett den i handen på fyrtioplussare. Jag stod länge och väl och bläddrade i den och reflekterade över alla de ggr jag snott den innan mamma hunnit se att den kommit. Då var det liksom OK för då lånade jag den i egenskap av allmänt tillgänglig lektyr. Nu skulle jag själv köpa den för eget bruk - för att innehållet tilltalar mig. Gudars, är jag redan medelålders på insidan?

Men så insåg jag att tja, den har inga topp-tio-saker-killar-tycker-tjejer-gör-bäst-med-stortån-i-sängen, inte en massa sminkinstruktioner med tillbehör jag aldrig hört talas om, bra tips om fina vantar som jag faktiskt har råd med... ja, då är väl den här tidningen för mig helt enkelt så får jag svälja mina magasinfördomar ihop med grillchipsen jag köpte för pengarna jag sparade in på höstklädsel.

_DSC0575

Möbeln: Såhär vart då äntligen skänken när den var färdig och på plats. Jag har lärt mig mycket av denna skänk. Aldrig stå i ett garage och måla. Alltid ha extraextrastark belysning för vitt är pain i the ass att måla rent allmänt för ALLT syns och du kommer behöva nån form av terapeut om du inte kan bortse från det ettusenfjortonde mikroskopiska lilla dammkornet i högra hörnet. Att kvisthål i möbler är djävulens påfund till hemmafixarna. Och att bananflugor, husflugor, spyflugor - kort sagt flugor av alla dess slag, är jävligt hooked på ångorna av oljebaserad färg.

Men fint vart det iallafall.

_DSC0443

Shit-pommes-fritten!: Jag har beställt ett nytt objektiv. There, I said it. Jag har funderat och funderat hela sommaren och velat fram och tillbaka och förpestat Niklas på jobbet med alla tänkbara hållbara och icke-hållbara argument till att jag ska införskaffa ett till när jag typ köpte ett alldeles nyss. Men i förrgår så gjorde jag slag i saken och nu är paketet på väg hem till mig, hiskeligt dyrbart och mäktigt och jag kommer ha sån grov ångest i Japan över och få minsta lilla dammoln på linsen men jag tror den kommer vara så jäkla värd det.

_DSC0050

Over and out!

Bullfest!

Jag dual-wieldar två sorters maträtter på spisen för tillfället och håller mina otåliga hundar i schack med hjälp av ryggbiffrester innan kycklingen äntligen är färdigstekt och jag hällt i wokgrönsakerna, sweet chilisåsen, jordnötterna och sojan i en panna och fräst runt dem och kan bege mig ut på den sista promenaden för dagen innan jag kan placera baken i soffan och inleda den lugna söndagskväll jag initialt hade tänkt mig. Så jag har redan kutat ut till köket tre ggr för att se till fågelskrället medans jag skrivit de här få raderna. För mitt i allt så MÅSTE JAG JU HA ETT INLÄGG OM KANELBULLAR PÅ KANELBULLENS DAG!

Jag har lyckats missa en hel radda andra bakrelaterade högtidsdagar (nuförtiden verkar det finnas en dag för varje ingrediens typ) så nu tänkte jag att jag skulle vara förberedd!

Därför stod jag klockan halv fem i morse och bakade ut kanelbullar med sömngrus i ögonen och en lika sömnig Idun vid fötterna som bara satt där av ren princip, och inte ens orkade göra en rörelse till och äta upp kanelsmörsresterna som föll ner på golvet i strida strömmar.

Rebecca som suttit och spelar kortspel i Linköping i fem timmar och tror sig vara supermänniskan som kan ställa sig och sätta en bulldeg klockan ett på natten när hon kommer hem. Glömmer att hon närmar sig de trettio. Sätter klockan på att larma efter en timme då bulldegen ska ha jäst och lägger sig i soffan. Däckar som en klockad boxare och drar en Adde och stänger av alarmet i sömnen - vaknar klockan fyra i vild panik och stapplar ut i köket där bulldegen, tre ggr större än innan, som bäst håller på och undflyr bunken där den står på spisen. Som är på för lite extra värme så den skulle hinna jäsa på en timme.

En timme till och degen hade kunnat ta på sig hatt och kängor och gått ut.

Nu fick den istället en rak höger ner i bunken illa kvickt, och bryskt utsvept över köksbordet och ihopsnurrad till bullar tio minuter senare. Sen går jag och Fidan - som ändå lyckades samla tillräckligt med effort att slicka till sig en vilsen smörklick - och lägger oss, för att kliva upp fyra och en halv timme senare och skjutsa in bullarna i ugnen. Och när de kommer ut sen och doften av kanel och kardemumma sprider sig i köket och fyllningen fortfarande puttrar lite där i mitten eftersom den är så underbart smörig - ja då var det värt lite förlorad sömn och panikbak.

Det här är samma bulldeg som jag använde mig av till längden jag bjöd Malin på (här) och som jag nämnde från förra veckans födelsedagsfika. Det är från en amerikansk blogg som hittas hääär så ni kan ju ge er in dit och sukta över de superläckra bilderna. Det är ingen traditionell vetedeg utan är istället gjord på briochedeg som gör den mycket mer elastisk och lätt, och innehåller syndigt mycket smör. Den behöver inte knådas mycket alls och bullarna blir väldigt luftiga och nästan spröda i konsistensen. Perfekt i kombination med sin tunga, sockerstinna fyllning.

_DSC0592

Förra gången vart de precis lagom stora för att få plats i formar som jag satt i min muffinsplåt, men den här gången stack de iväg rejält och fick det aningens för trångt och växte på höjden istället. Absolut inget negativt, tvärtom! Det vart som en liten ficka av smör, socker och kardemumma där under. Yum!

Här är receptet då:

Deg

0,6 dl varmt vatten

3 teskedar torrjäst (den röda)

3 matskedar strösocker

1,2 dl ljummen mjölk

1 1/2 tesked salt

3 ägg

7-9 dl vetemjöl

170 gram smör, smält

Vaniljsocker eller en halv vaniljstång, om så önskas

Fyllning

100-150 gram smör

1 dl strösocker

1/2 dl farinsocker/brunt socker

1 matsked kanel

1 matsked kardemumma

1-2 matskedar marsanpulver

How to:

Rör ihop vattnet, sockret och jästen i en bunke och stå i ca 3 minuter. Lägg till mjölken, det smälta smöret, ägg och salt och rör på låg hastighet tills allt är väl blandat. Tillsätt lite mjöl i taget tills du har en smidig deg som släpper ifrån kanterna. Den får vara lite kladdig. Ta ut degen ur bunken och knåda ihop den på mjölat bakbord till en boll, och låt den sedan jäsa i bunken igen under plastfolie i 1-2 timmar eller tills degen har dubblat i storlek.

Under tiden rör du ihop fyllningen av rumstempererat, nästan smält smör, sockret, marsanpulvret och kryddorna. Jag brukar alltid höfta min fyllning så måtten är ungefärliga. Pulvret är där för att den gör fyllningen lite fastare och den rinner inte ut lika lätt under gräddningen.

När degen är färdigjäst - knåda ut den på mjölat bakbord och kavla sedan ut den i en rektangel. Bred på fyllningen och rulla ihop rektangeln från långsidan till en rulle som du sedan skär bitar i av den storlek du önskar. Mina var ca 2 cm. Lägg i formar eller direkt på bakpapper på en plåt, och skjutsa in i kylskåpet där de får stå över natten.

På morgonen sätter du ugnen på 200 grader, penslar bullarna med uppvispat ägg och pärlsocker, och gräddar i 10-15 minuter beroende på hur mörka du vill ha dem. Mina fick sitta i 10 minuter och vart sådär härligt segmjuka. Låt det inte gå mer än 10 minuter efter att de är ute ur ugnen, innan du tar dig ett provsmak med ett stort glas mjölk till.

_DSC0594

_DSC0597

Mina bullar fick omgående fara iväg med mig i bilen ut till torpet där de vart förtärda under söndagsfikat. Nu har jag en handfull kvar som nog får följa med mig till jobbet imorgon istället. Bullar på språng!

Och nu är kycklingwoken klar och blogginlägget klart så nu tar jag mina vildar och dar ett par sprints runt huset innan jag djupdyker ner i soffan med det sista i min godispåse. Må gott!

_DSC0595

Födelsedagsfika, födelsedagsfest, och ett frieri

Jag har inte riktigt haft ro till och sitta ner och skriva de senaste veckorna. Det har varit fullt upp, både dag och kväll så den lilla tiden som blivit över har jag bara ägnat i soffan eller sängen med hjärndöd sysselsättning, typ scrolla Instagram. Men jag har hur mycket fina bilder som helst och en hel del och skriva om så nu får jag ta mig i den berömda kragen lite.

Framförallt har jag en händelserik helg att förtälja som nog en del av er är rätt nyfikna på.

Det var ju Addes födelsedag i tisdags, och jag ägnade hela måndagkvällen innan åt att baka en pytteliten prinsesstårta och slå in presenterna hos mamma eftersom det ju är betydligt svårare att försöka smyga med sånt när man har max fem meter till den andre i lägenheten. Dessutom hade jag fullt sjå med att smuggla in en påse frallor och gömma på säkert ställe så han inte nosar upp dem OCH så de inte går och blir torra och träliga under natten. Vilket sjå.

Tisdag morgon väcker jag min gamle kärlek med skönsång och frallor med kaviar, den lilla tårtan och nybryggt kaffe. Min gamle kärlek hör inte ett skit och snarkar vidare. Jag sätter mig bredvid honom och låter min klingande röst vibrera tätt intill örat på honom. Inte en muskelryckning. Då knuffar jag honom romantiskt i sidan och gapar "JAMÅHANLEVA!!" och DÅ sätter han sig upp med ett ryck och jag hinner precis rädda undan brickan och dess brinnande teljus i kattljushållaren och mysiga födelsedagsmorgonen kan äntligen börja.

På kvällen sen käkar vi plankstek och dricker kaffe hemma hos Jonas där jag kelar med Chili som nu är en Idun i Sagastorlek, och sen tog firandet en paus på ett par dagar och drog igång igen på lördag eftermiddag då den inleddes med fika.

_DSC0321

Hade ju såklart stått uppe och bakat halva natten i sann tidsoptimistanda. Mazariner hade Adde beställt.

_DSC0322

Och jag fixade daimsnittar som numera är en permanent medlem av kakfatet här hemma, både i snitt-och-cookieform. Beroendeframkallande!

Samt dessa nya godingar - mjuka, fluffiga chokladkakor med en gömma av kola-och-jordnötssmör.

_DSC0337

Bullarna var en riktig hit - jag har gjort dem på ett briochedegsrecept som jag hittade i en amerikansk blogg, ska försöka hinna översätta det i veckan och lägga ut för det är verkligen en ny favorit!

_DSC0339

Våra fikagäster var mamma och Lasse, och svärmor Karin och Kent, syster Sofie och systerdotter Thea.

_DSC0343

_DSC0352

Jag tog bild på syskonen ihop med men de lyckas båda två och blunda på varenda kort så jag väntar tills jag gör ett blogginlägg om sömn eller nåt annat passande.

_DSC0374 (2)

Idun placerade sig på lämplig post.

_DSC0338 (2)

Tårtan var en riktig beslutsångestkälla men till sist bestämde Adde vilken han skulle ha, och det vart en lite roligare tårta för och göra Thea förtjust. Det är verkligen ingen liten bi-sak!

_DSC0385 (2)

Det bidde onekligen en del surr när tårtan kom på bordet.

_DSC0384-2

Adde och Thea skar upp tårtan under glatt bi-fall från omgivningen.

_DSC0393-2

Sedan blev tårtan helt bi-ndgalen, fick bi-håleinflammation och fick ett bi-drag och stödja sig på för och klara bi-ffen. Nu ska jag sluta.

_DSC0422-2

Ok, EN till - Idun fick till sin stora lycka chansen och bi-ta!

_DSC0401

_DSC0406

Sedan var alla proppmätta och satt och skvallrade och löste världsproblem tills det var dags att byta ut dem mot nästa firargäng. Fikabrödet plockades undan till förmån för chips i mängder.

_DSC0448

Addes polers droppade in en efter en, och till slut kom ett gäng som hade med sig en stor svart tunna i present. Och det var inte direkt tunn-sått med godsaker i den, hehehe!

_DSC0470

Massa öl. Lakritspipor. Vingummina gick hädan rätt tidigt.

_DSC0478

Chiiiiiips!

_DSC0481

Adde var mycket nöjd!

_DSC0483

Sen var det bara och börja lasta i allt igen. Nu står den här tunnan i vardagsrummet och tauntar oss med sitt förrädiskt lockande innehåll.

_DSC0488

Det mest fotogeniska gänget av dem alla.

_DSC0486

Adde plockade fram sitt nyinköpta brädspel från Ullared - 3 Snabba hette det och går ut på att man ska nämna tre saker som är nånting som man läser ifrån ett kort. Exempelvis mjukt. Och du har bara fem sekunder på dig.

Jag kom in lite senare i spelet än de andra och fick vara en deformerad kapsyl.

_DSC0493 (2)

Spelet var riktigt roligt och riktigt svårt ibland, även för en ordbajsare som jag - när du är stressad som fan så blir det världens kortslutning även vid de enklaste frågorna.

Bäst var Jonas brainfreeze när han skulle nämna tre saker som började på "SEX".

"Eeeeeeh - SEX!"

Och när jag skulle räkna upp tre frukter man skalar innan man äter och drar till med melon...

_DSC0489

Sedan var det dags för frågesport. Adde hade på förhand bestämt att jag var den som skulle läsa frågorna. Sagt och gjort. Alla frågorna handlade om var och en av oss i rummet. Frågan om mig var vad mitt familjesmeknamn var och det var faktiskt några som lyckades pricka in det.

Sedan skulle allting rättas och Marcus var vinnaren som fick nåt slags cylinderskumgummiskjutande vapen... och så vart det lika poäng mellan Kurtill och Hugoo. Detta skulle då avgöras i en utslagsfråga. Och det är här, mina vänner, som det händer grejer.

Utslagsfrågan fick jag i ett rosa, förseglat kuvert, Oscargalanstyle, och den löd:

Efter en blöt kväll på barerna i Prag så vinglade Kurtill, Hugoo och Andreas hemåt. Andreas hade bestämt sig för något.

Han gapade högljutt upprepade gånger att "De är klart","Det är redan bestämt", "Det är ingen diskussion".

Vad hade Andreas bestämt sig för?

Hugoo är den som ropar snabbast och högst och får således ordet. Jag sitter och stirrar förväntansfullt på honom för jag är bombsäker på att det är något typiskt Adde-banalt, typ att han ska äta 10 cheeseburgare i veckan fram till jul eller nåt och jag är nyfiken och ivrig att se om jag hade rätt.

Då tittar han istället på mig och säger "att han ska gå ner på knä och fria till dig".

Och då ser jag Adde till vänster om mig gå ner på ett knä, räcka fram den lilla, lilla asken och yttra de sex orden: Vill du gifta dig med mig?

Alltså jag tror inte ni kan ta in den chocken jag fick. Det var så fullständigt, fulländat överrumplande, det finns inte en chans i världen att han kunde ha valt ett mer överraskande sätt och göra detta på. Med vår historia, alla våra turer, vi har pratat om förlovning ibland men varit överens om att det finns en tid för allt och att vi inte har bråttom, är inte förlovningstyper. Och där sitter jag på en stol framför alla hans vänner och brister ut i storgråt och har blivit religiös i och med att jag åkallar Herren Guds namn upprepade ggr  och hulkar fram ett "ja såklart!" och dänger utslagsfrågepapprena i ansiktet som nån slags skyddande mask och hulkar nåt om att fulgråta inför allihopa. Precis lagom bubblig i kroppen av två glas vin för att jag ska bli hundra ggr mer känslofull på det liksom. Sen följer kramkalas och grabbarna ryggdunkar och går ut och tar en cigg och jag skickar bild på ringen till mamma som ringer och påpekar att jag satt den på fel hand (höger, måste omedvetet flyttat den i mitt chockade tillstånd) och sen är det bara leenden och lyckogråt all the way. Mitt i allt ändrar jag min relationsstatus på Facebook för att jag "vill ha med det här som livsevent!" för det är liksom en priosak att göra i dagsens samhälle och sen blippar det hela dagen och natten och ända fram till idag av folk som önskar grattis. Jag blir överlycklig över att Facebook väljer att visa en bild på mig, Adde och Sara från S:t Patrick´s Day över eventet och det hojtar jag i skrift till henne med. Ja ni hör ju, jag var helt nipprig. Det trodde jag aldrig om mig själv.

_DSC0503

Grejen är ju den att vi på senare tid har varit fullständigt på det klara med att det kommer vara vi framöver. Dagarna då allt bara var en ond knut i magen av osäkerhet är förbi och som jag sa i inlägget om vår årsdag så pratar vi barn och grejen med en lätthet som bottnar i att vi båda vet att det kommer bli den naturliga utvecklingen nu. Då har vi ibland snuddat vid giftermål men ingen av oss har väl känt nåt "sug" eller vad man ska säga. Och jag har alltid sagt att jag inte är nån giftastyp, aldrig har fantiserat om mitt bröllop. Då har jag ju inte fantiserat om frieri heller, och det var nog det som bidrog till hur chockad jag blev. Chockad över hur starkt det kändes och vilken stor gest det var trots våran självsäkerhet om varann. Och på ett så kreativt sätt med, helt perfekt.

Nu har vi två tunna, släta guldringar som ska bytas in hos juveleraren till de riktiga ringarna - eftersom jag så sällan bär ring var det inte lätt för Adde och välja storlek så därför garderade han sig med de här "låneringarna". Så idag bär det av till Levins för och införskaffa the real deal!

3 snabba

Förra helgens vettiga inlägg uteblev katastrofalt trots stadigt intag av grillchips och denna helgen ser inte ut och bli mycket bättre - och nu har vi tre fulla skålar chips som står och väntar i vardagsrummet och en farlig häxbrygd till bål i köket. Ikväll är det Addes födelsedagsfest, för en och en halv timme sen vinkade vi adjö till fikagästerna och jag försöker frenetiskt hejda min introverttrötthet med ett stort glas citrusspäckat J.P Chenet. Partyliteljusen är tända och nyinköpta Ullaredsspelet ligger och vibrerar av spänning  - ikväll kör vi HÅRT!

_DSC0410

_DSC0415

_DSC0463

Hänt i veckan (eller veckorna)

Veckans:

Ursäkt till bloggfrånvaro - infektion, förkylning, förlamande trötthet och allmänt jämmer & elände.

Tillhörande kuckelimuckmedicin: Chai thé och lösgodis.

_DSC0579

Synd-om-dig-du-får-en-tröstgåva-men-bara-om-du-får-din-skänk-klar-i-helgen-present: en råsaftcentrifug!

_DSC0587

Muta till Lasse för och få skänken klar till helgen: kaktryffelkottar!

_DSC0541

_DSC0547

Nakenchock: samtliga råsaftcentrifugoffer.

_DSC0590

Svartvita: jag kallar den juize in the making.

_DSC0609

Frukostbild: nypressade juicen, nybakade frallor, nyperkulerade kaffet.

_DSC0612

Juiceinnehåll: grapefrukt, apelsin, äpple och kiwi.

_DSC0623

Frallreceptsrekommendation: http://tidningenhembakat.se/bloggar/lindas-bakskola/knadfria-kalljasta-frukostbullar/

_DSC0628

Grönaskönabild: gullranka på uppgång.

_DSC0554

Helgplaner: eventuell fikadejt imorgon, middag hos svärmor + inledande födelsedagskakbak på lördag, otippad brädspelsdejt med flera på söndagen.

Närliggande planer: Se Hela Sverige Bakar och låta bli den sista slatten Nutella.

Prognos för vettigt blogginlägg: utsikterna är goda under helgen så länge det finns grillchips att stärka sig med.

_DSC0629

Söndagssurr

Just nu sitter jag och sippar på det sista av kaffet, redigerar lite bilder och äter upp de sista Gott & Blandat, och lyssnar på Adde och hans polare som jämför penisstorlekar på deras karaktärer i Rust. Onekligen en av de mer bisarra diskussioner som har kommit från hans hörn av datarummet. En av deras teorier är att storleken ökar beroende på hur många spel du har samlade i Steam. Tydligen var det en bluff men det är en inte helt förkastlig idé faktiskt, att vidarebefordra till utvecklarna - så mycket energi som uppenbarligen läggs ner på denna aspekt även i spelets värld.

Anyway... själv var jag ute i snålblåsten på Birgittas Udde i en och en halv timme med dogsen, och denna dag var jag extra produktiv genom att försöka valla ett förrymt får tillbaka in i hagen. Av någon outgrundlig anledning har de förkastat den stora hagen som finns längre bor och bestämt sig för att fösa in fårskallarna i den hage som leder ner till själva udden, en särdeles utmärkt fikaplats och typ hela poängen med att gå genom snålblåst och småspiksregn men nu är den delen av Birgittas marker alltså oåtkomlig för oss tvåbenta och bebos av sagda ullhögar. Som bevisligen då inte har vett att uppskatta sina flotta betesmarker utan ska ta sig till andra sidan lik förbannat.

Idun var den förste som upptäckte fåret och stod endast två meter ifrån det med en förvirring större än pungen på Jonas Rust-gubbe. Hon visste nog inte riktigt vart hon skulle placera detta vidunder eller vad hon skulle göra av det faktum att den stod och stirrade lystet på henne, något som annars brukar trigga rest ragg och kax-terriern i henne. Tack och lov att hon har en matte som kan ta hand om situationen. Jag försökte locka, valla och truga fåret bort till en lägre sekvens av staketet men se det ville hen inte utan bestämde sig för att försöka knöla sig igenom en av de 15x15 cm stora rutorna i taggtrådsstängslet istället. Det gick ju sådär.

I gott och väl tio minuter försökte jag mig på operation Sheep Rescue innan fåret helt plötsligt bara materialiserade sig igenom stängslet och försvann på typ en nanosekund. Kvar står jag och stirrar på den plats där det för 1.5 sekunder sen fanns ett får, och när jag går fram för och kolla hur i helvete det gick till, så är hela stängslet intakt, inga större rutor eller revor nånstans. Tanken slår mig att jag nu gått och blivit komplett galen och börjat hallucinera random kreatur nu också. Jag fattar fortfarande inte hur det gick till. Men men, nu var hen i säkerhet iallafall. Tills nästa gång.

Hem kom vi sen, trötta, kalla och med lite solsken i form av solrosor från en närliggande åker. Man får göra vad man kan för och ljusa upp vardagen nu i det begynnande höstmörkret.

_DSC0490-1

_DSC0493-1

_DSC0492-1

Andra goda nyheter - min garderob är fixad! Inte av mig dock - utan av en Malin som älskar och organisera lika mycket som jag älskar att slippa det. Hon röjde och jag bakade och bjöd på garderobsfika - win-win.

Ursäkta bildkvalitén men jag glömde ta med min kamera och det vart så blurrigt när jag gjorde collage av detta i Lightroom.

garderob

Om ni också vill ha en Malin som fixar er garderob så är det bara och PM:a mig så ska vi se till och fixa det - jag tar endast 15% provision.

_DSC0359-1

_DSC0360-1

_DSC0362-1

Jag bjöd på nybakat kanelbullebröd och carmelitas - smöriga bars späckade med havre, choklad och kola.

_DSC0367-1

_DSC0374-6

Det här brödet är så kallat pull-apart-bread efter ett amerikanskt kanelbullerecept - tyvärr var jag otippat nog för snål med fyllningen så det här blir och göra om en gång till med dubbel sådan, innan det kanske kan hamna här som vedertaget receptinlägg.

_DSC0377-1

_DSC0391-1

När Malin  lämnat mig och Adde anlänt, skickade jag ut honom igen på hundpromenad och fixade fredagsmyset med helgblommor, gigantiska schnitzlar, pommes och små potatiskakor och massor bearnaisesås.

_DSC0394-1

Finaste buketten för en femtiolapp hos Lidl.

_DSC0485-1

Dagen efter var vi på tvåårskalas och åt supergod tacos och tårta som passade ypperligt ihop med den tighta linningen i nygamla kjolen Malin grävde fram ur garderoben.

_DSC0398-1

Sedan skjutsades Adde in till Borensberg för lite galej och jag dök ner i min senaste Glossybox - en låda med random skönhetsprodukter som man kan prenumerera på för en hundring i månaden Egentligen skulle jag bara testa på den, och vart rät missnöjd med första paketet som bara innehöll en massa rabattkuponger typ. Men så glömde jag i vanlig ordning och boka av nästa, och de som kommit nu har varit helt OK - dessutom är det rätt nice att få hem en liten överraskning varje månad.

_DSC0525

Den här gången var det väldigt bra grejer i.

_DSC0501-1

Ett serum från Wella som skyddar håret mot bland annat värme, vilket mina testar jublar över eftersom jag lockar dem var och varannan dag men begår hårdödssynden genom att inte ha en enda värmeskyddande produkt i. Nu är det fixat iallafall.

Sminkpenna, läppglans, en standardeyeliner, standard rabattkupong och så anticellulitkräm... tja, man fick ju faktiskt fylla i ålder när man reggade sig och det är väl dags att börja använda sånt här skit nu.

_DSC0514-1

Nu börjar klockan närma sig tvättid, sedan vankas det pizza till middag - glassigt värre hemma hos familjen Andersson/Larsson. Tänkte hinna med och fixa nåt litet gott åt Lasse med som under gårdagen var så snäll och både slipade och målade min skänk medans jag kalasade. Man känner sig aningens bortskämd med dessa fixarmänniskor omkring sig <3

_DSC0484-1

Vacay

Veckan har gått alldeles för fort för att ha gjort alldeles för lite.. den där förbannade garderoben står fortfarande och räcker ut tungan medelst skjortärm åt mig och jag får väl göra en kraftansträngning imorgon så att jag kan slippa skämmas över att jag haussat så dant över att jag minsann ska vara duktig under semestern...

Men så är det ju faktiskt just semester, så jag tycker jag lyckats ovanligt bra med den hittills ändå..

Helgen som kickade igång semestern var ju en av de bästa på länge, med födelsedagsfirande på fredagen och sen tillbaka till Pincos på lördagen för mer räkor och tre nya rätter, därefter bio och den fetaste popcornmenyn som efterrätt.

_DSC0186

Lika elegant som vanligt. Kan ju tillägga att fetingpopcornen som jag var så glad över, de hamnade på golvet inne i salongen innan filmen ens hade börjat rulla. Hela stället vibrerade av röster och skratt men när jag tappade popcornen kunde jag svära på att det vart knäpptyst i en nanosekund och bara raspandet från fallade popcorn hördes - och så Addes kvävda fnissningar bredvid då. Awkward.

_DSC0190

Söndagen inleddes med pannkaksfrukost på finporslinet. Checka checka checka nya vasen! Den gav jag mig själv i present när jag fick en hygglig lön den här månaden och sålde min själ till Hemtex kundklubb och fick den femtio spänn billigare, så jag på köpet kunde justifiera ett inköp av en topp från Gina Tricot för de pengarna jag sparade! Woop woop!

_DSC0203

Pussgurkor vid frukostbordet.

_DSC0213 (2)-1

Idun scannar tallriken efter mikroskopiska pannkaksbitar och håller samtidigt ögonen på mig så att jag inte ska se att hon gör det.

_DSC0216-1

Vilken tur då att det vart en ensam pannkaka över.

_DSC0220

Och på kvällen vankades det äggsmörgås, cider och Bingolotto med farmor! Jag hörde reklamen på TV och vart faktiskt sugen (Shit - betyder det här nånting? Kommer jag börja sukta efter fotriktiga skor och mandelkubb snart med? Aaaaah!) eftersom jag och farmor brukade spela när jag var liten och hade helkvällar hemma hos henne och farfar med massa gott och övernattning. Farmor blev supertaggad på idén och två timmar senare var jag där med två lotter. Jag hade bra feeling men vann dessvärre inget. Men nästa gång!

_DSC0228

Sen kom måndagen och jag behövde inte gå upp och intog min frukost i sängen med Sex and The City på repeat.

_DSC0257

Det ösregnade och jag plockade fram alla teljus från sina hörn och vrår och tände överallt i lägenheten tills jag började bli smått hög av Vita Snöbär.

_DSC0273

_DSC0324

Sen har jag bakat, promenerat enorma mängder i blöta promenadskor som skriker och jämrar sig av fukten, lagat pulled pork med gräddsås och potatis som lockade fram hyllningar från Adde, målat fötterna på min skänk och planerat och ta hem den tills jag öppnade garagedörren och såg alla penselhack och var nära att göra en #ragequit tills Lasse rekommenderade lättare finslip så nu väntar jag på att all färg ska bli tillräckligt hård för det... igen...och jag har läst och läst och spelat massa Dragonvale på mobilen och handlat ingredienser till ännu mer bakning... och under gårdagen klev jag ut i det sociala igen och spenderade dagen inne hos Malin där jag bjöds på italienskt och tretton kronor av Even att "köpa nåt fint till mig för!"

_DSC0361

_DSC0365

Lekte lite med överexponerade kort i det fina ljuset.

_DSC0368

Och begav oss ut för och äta bullar, fota barnen och leta valnötter hos Vadstena Pilgrimscentrum.

_DSC0392

_DSC0408

_DSC0409

Det kom sparvar som var riktiga bull-junkies.

_DSC0407

"Please ma´am, can I have some more?"

_DSC0410

Så mycket underbar sol att det blev svårt att fota.

_DSC0413

_DSC0414

Och när vi vände ryggen till gick sparvmaffian loss på de kvarvarande bullarna. Attacken var omedelbar, ljudlös, komplett med en lookout.

_DSC0415

_DSC0417

_DSC0418

Och sen åkte jag hem och hade lite dåligt samvete för hundarna så vi åkte till Kalle Ringelskogen där jag kastade boll, dök ner i mossa och buskar och förde ett allmänt spektakel för att se till att hundarna roades maximalt. Ni som tycker jag är weird nog när jag ligger på marken och krälar mig till ett bra foto - ni ska bara veta hur jag är när jag är ensam med hundarna i en skog. Räcker till minst tre separata diagnoser.

Och på kvällen kom darlingen hem med McDonalds och vafan det ÄR ju semester så då käkar vi donken på en helt vanlig torsdag, och idag är sista dagen och jag har redan lite smått efter-minisemestern-ångest och försöker dämpa den genom att dricka enorma mängder citrusvatten, mitt nya beroende, och surfa efter en countdown-app till Japanresan. Snart semester igen, snart semester igen...

_DSC0333

6 år - ish

I lördags var det min och Addes årsdag. Den vi helt enkelt bestämde i Dublin eftersom ingen av oss riktig kommer ihåg vilken vår förra årsdag var. Eller exakt när vi ska räkna ifrån, och ska vi dra bort nåt..?

Jag tror inte det finns en enda bland våra familjer och vänner som inte nån gång tänkt något i stil med "men vad håller de PÅ med?" under alla dessa år som vi skavt mot varandra, två kantiga klossar som ska ner i det runda hålet, två nordpoler som dansar runt och knuffar bort och envist försöker länka ihop. Vår historia är en intensiv, brokig sådan och det är kanske inte så överraskande att den startade med att vi faktiskt ogillade varandra. Väldigt mycket. Eller ja - jag var ju som jag var och tyckte Adde mest var en pretentiös drygjävel som älskade ljudet av sin egen röst. Adde och Anton skapade en Hata-Rebecca-klubb. Och så började vår kärleksresa <3

Det där med klubben dock vete fasen hur seriöst det var. Det jag gjorde som var så förargelseväckande var att jag, som introverter så ofta gör, anpassade mig efter Addes sätt och prata. Vilket innebar att när han och Stefan kom gåendes till vårt band på Dometic så fick jag ögonkontakt, himlade med ögonen och suckade "åh NEJ inte DEN DÄR igen!"

Och BAM! så hamnade jag på Addes svarta lista. Han har talat om för mig såhär i efterhand att jag var "fruktansvärt uppkäftigt" och begick därmed den yttersta försyndelsen i hans mentala vett-och-etikettbok.

(Ironiskt är ju dock att jag under alla dessa år blivit uppkäftig på riktigt i vår förhållande och verkligen kan gå in för det när jag är på det humöret. Suck on that, BITCH!)

Ni som känner mig vet ju också att det där är ett verb som någon annan aaaaaaldrig skulle ta i sin mun om denne ska beskriva lilla beskedliga mig...

Long story short, WoW och Ventrilo skedde och långa kvällar och nätter med bara Stefan, mig och Adde och vi började forma nåt slags band där i Azeroth och Addelito insåg att jag inte var så pjåkig ändå och detsamma kan väl sägas för min del - förutom när Anton drog den mest hårresande, megaprovocerande kommentaren i världshistorien under en av mina tjurskallekvällar när jag rageade om Gud vet vad... och det är isande dödstyst i ca 3 sekunder innan Adde fullkomligen imploderar av skratt och drar med sig Anton och Stefan och de garvar och garvar och jag sitter där paralyserad eftersom jag var litet prydare då än vad jag är nu och chocken över obsceniteterna fortfarande har mig i ett järngrepp, sen får jag helt enkelt spel - megafuckingspel a´la Monopol goes schizo och bara sliter av mig hörlurarna och stormar runt i min dåvarande etta med min dåvarande pojkvän som sitter i min dåvarande fula gröna soffa och kollar TV med fjärrkontrollen i hand och fryser mitt i en zappning när jag kommer in och primalvrålar. Herrejösses vad arg jag var. Och typ en månad senare gör vi slut och ett halvår senare träffas vi igen och då droppar jag lite casually att jag och Adde är, ehrm... ihop.

"Va, han som du var så arg på den gången då du fick megafuckingspel i lägenheten och förstörde ditt bästa headset?"

"Ehrm, ja."

581181_10201297795960358_689015178_n

Då hade vi däremellan mäklat fred och hunnit åka till Orsa tillsammans och där lade Adde in några moves medelst The Notebook under natten när vi inte kunde sova och vi såg den tillsammans och jag grät som en stucken gris så Stefan vaknade och hans första initiala tanke var att Adde hade misshandlat mig.

Och sen började hela vårat alldeles egna tivoli med både vilda karuseller som går upp och ner och in och ut och skrämmer skiten ur barn, lustiga huset och radiobilar som okontrollerat rejsar runt i presentshoppen. Och en jäkla massa flumride.

Och ni som varit med oss vet att det inte varit så lätt alla gånger, vi har verkligen varit ett omaka par som trots alla vilda åkturer ändå dragits tillbaka till varandra - magneterna har blivit nord och syd och klossarna har slipats och anpassats och kommer till slut igenom.

Och nu så firar vi 6 år-ish, och diskuterar hus och barn och överkast och hela fadderullan. Men nu är olikheterna en tillgång och en komplettering, även fast Adde fortfarande tycker jag är för uppkäftig och tjurskallig för mitt eget bästa... och jag kanske tycker att han fortfarande är en smula dryg ibland... men kaoskarusellen har stannat och likaså radiobilarna och det är bara flumride som fortsätter förgylla vardagen för oss nu <3

Eeh, ja...

ladda ned (1)

Anyway.

Efter de åren som gått nu så har Adde blivit romantikern i vår relation, och hade sen tidigare bokat bord inne på Pinchos under lördagkvällen och dessutom bio efteråt - Inside Out, på engelska såklart. Han kan den där <3

Och igår när vi sprang i Bondebacka och skulle småjogga sista biten hem så vrålar han plötsligt "VI REEJSAAAAAR!!" och drar iväg som en avlöning och jag efter men mina ben är ju hopplöst kortare och min springstil hopplöst Quasimodo så han kommer fram till porten två meter framför mig och brister ut i ett "jaaaahahahahahahahah SOPA!!!" - mitt framför vår granne som står och kvällsröker och häpet stirrar på oss. Jag försvarar mig med att Adde kände lukten av cigg och därför kunde lubba mer motiverat än jag.

Som sagt, vi har en knepig relation emellanåt.

Med det sagt, så hoppas jag på minst 66  knepiga år till med dig min skatt!

img-thing

484293_4082657228500_1458410093_n

us-3

1441328_10151741562371814_453688299_n

Fredag - Yellow Fellow, Pinchos och födelsedagssurprise

Semeeesteeeer! Gud så skönt att vakna upp en måndag och få knuffa sambon ur sängen men själv ligga kvar med en kopp kaffe och Instagram och höra världen vakna till liv utanför, och skita i och joina den på ett par timmar. Det här känns som mer semester än min ynkliga vecka i somras - nu har man ju faktiskt något och ta semester ifrån. Förra veckan jobbade jag non-stop alla 8 timmarna, shit has got serious efter sommaren och nu visas resultatet av alla nya procedurer vi jobbat med och speciellt Problem. Och det är tufft med förändringar.

Därför var det också extra skönt att sluta fredagen med att promenera ner till Linköpings innerstad och möta upp resten av gänget för och kuppa Hanna som satt inne på Yellow Fellow med Angelica och trodde att hon kunde fylla år i lugn och ro, utan nåt spektakel. Icke sa Nicke. Bara några meter ifrån henne stod Födelsedagsfanatikerna och blåste upp ballonger och klarade struparna inför allsång.

_DSC0005

_DSC0006

Här skulle vi storma in och brista ut i skönsång tänkte vi. Självklart med personalen varnad då. Men de övriga gästerna sneglade lite nervöst på alla sprängfyllda ballonger och vassa klackar.

_DSC0007

Sagt och gjort, in stormade vi, sjöng gjorde vi, och kastade en årsförbrukning av serpentiner på det överraskade, men glada födelsedagsbarnet.

_DSC0010

Sedan lugnade allting ner sig en smula och vi beställde in färgglada drinkar. Yellow Fellow har mycket gott i sortimentet.

_DSC0019

Och en lätt tropisk atmosfär.

_DSC0025

Komplett med vindspel av snäckor.

_DSC0026

Som jag faktiskt vart lite småkär i.

_DSC0027

Både Sanna och Kiddan råkade försäga sig i vår gemensamma gruppchatt på Facebook och båda ggrna räddade vi upp det men in i det sista trodde vi ändå att Hanna hade en viss aning om vad som skulle ske. Som tur var hade hon inte det! Men vi andra kommer nog ha en toppoljad radar för eventuella andra felsägningar i framtidens överraskningsplaner.

_DSC0037

Vi beställde in en pitcher med Strawberry Daiquiri och delade på 4 pers. Mumma!

_DSC0041

Dock kanske världens bästa drink att halsa flera av innan tapasmiddag. De är rätt mättande om man säger så.

_DSC0047

Brainfreeze!

_DSC0055

Angelica var taggad!

_DSC0068

För tapas på Pinchos!

_DSC0072

Pinchos har lite annorlunda utbud än traditionella tapasrätter, man får minisar av andra goda rätter också. Du beställer via en app i telefonen och väntar bara på att du får en trudelutt därifrån sen när du kan gå och hämta den. Sen betalar du via telefonen med om du vill, eller beställer in mer om du vill det. Interaktionen med personalen är nedsatt till ett minimum. Världens alla introverter jublar ikapp inombords.

_DSC0076

_DSC0074

_DSC0085

Här är mitt käk - miniplankstek, mini fish´n chips, räkor med aioli och såklart, gestost.

_DSC0088

Stort plus för att man kunde ställa upp brickan på den lilla hyllan mitt på bordet och således inte sitta och trängas med alla skålar överallt.

Minus för det röda skenet som var överallt, inte så fotografvänligt. Men det var nog inte tanken heller.

_DSC0090

Räkorna var absolut godast, vitlöksmarinerade och superdupergod aioli.

_DSC0094

Blev helt betagen av alla söta små minipannor och skålar.

_DSC0096

_DSC0101

Vi kämpade dock en del med de större munsbitarna, som planksteken - vi hade en minigaffel, men ingen minikniv? Servitören sa heller ingenting att det fanns ifall vi behövde och vi såg inte heller nån plats med typ extra salt och servetter och sådant. Jag och Hanna satt och pekfingrade fast vårt kött och drog småbitar med gaffeln och först senare fick jag höra att medans jag var på toa, hade de frågat och servitören sa att självklart fanns det kniv - och pekade på ett bord precis bakom hörnet framför oss, fullt med miniutrustning. Doh.

_DSC0110

Spelkorten från Göteborg åkte fram en stund med. "Vem tror du har mest grejer i sin handväska?" "Ja DET kom vi ju överens om sist att det definitivt är Rebecca...". Jag hade vid tillfället två par skor, en systemkamera och en bok i min. Utöver smink, nycklar, hårspännen, tuggummi, borste, pennor, småmynt, två par solglasögon och cirka tusen kvitton.

_DSC0113

Pinchos har cirkustema och det var clowner överallt - lite småcreepy faktiskt.

_DSC0114

Hittade en jätterolig Hollywoodinspirerad spegelplats.

_DSC0127

Det här är en ny pose jag börjat lägga mig till med. "Hemlighetsfulla flörtkulan".

_DSC0131

Placerade Malin framför spegeln med och knäppte ett Hollywoodkort. Malin som äntligen är brunett efter år av ivrigt medhåll från mig var gång hårfärgning har kommit på tal, och snyggare än nånsin.

_DSC0142

Försökte knäppa en helkroppsbild på mig men det var lättare sagt än gjort med ett objektiv som har en brännvidd större än min chipsbudget. Jag har nu börjat snegla på ett annat objektiv som kombinerar högt bländartal med zoomfunktion - apdyrt med mina mått mätt men det kanske är värt det för att slippa att folk vrider och vänder på kameran för att allt är för nära och får inte plats i bild. Kan ju inte begära att alla ska gå bananas med akobatik som jag. Kanske inte är helt praktiskt för min del heller när jag ska fota tempel i Japan sen och råkar klättra upp på nån antik helgedom bara för att jag vill ha med den där lilla stolpen i bilden.

Har haft kundmöte denna vecka btw, därav min lite formella klädsel med svart och kavaj.

_DSC0145

I luften hängde hästar och hattar.

_DSC0132

Vi avslutade med några drinkar och jag hade taggat för passionsmojito hela veckan men blev tyvärr grymt besviken - surt som satan och smakade inte mycket passion alls. Jag vart inte passionerad så att säga.

_DSC0167

Det verkade vara ett genomgående tema för dem att vara extrema med sina drycker för Angelicas hallon/lakritsskalledrink var åt andra hållet istället och alldeles för sockersöt. Synd för de har verkligen vad som låter som goda smakkombinationer och de är rätt dyra med.

_DSC0171

Sen hade vi egentligen taggat för utgång men nu är vi ju alla runt de trettio och blir golvade av mat istället för en spritindränkt dansyta, och begav oss hemåt med en nöjd Hanna som sov gott i bilen.

Sen besökte jag Pinchos återigen på lördagkvällen när jag och Adde skulle ut, men det tar vi nästa gång!

Chokladtårta med jordnötssmörfrosting, jordnötsnougat, salt kolasås och shitloads med dekor

När det kommer till fika på jobbet är ju inte jag riktigt som alla andra. Medans de raidar Ica kvällen innan efter nåt gott eller drar till konditoriet en timme innan vi har vårt möte som normala fikaindivider, så planerar jag minst två veckor i förväg under extrem beslutsångest och väljer noggrant ur den samlade repertoar som mina Pinterestboards består av och mina preferenser brukar likna dem vid ett bröllop - nånting gammalt, nånting nytt, nånting blått... eller ja, något blått har jag ännu inte bjudit på men jag brukar sitta och välja mellan att göra nån hederlig klassiker eller ta chansen och göra något nytt. Jag menar således inte att jag drar fram en dammig burk med havrekakor från 2014 när jag pratar om något gammalt.

In i det sista tänkte jag först göra nåt gammalt hederligt, var sugen på jordnötssmörfrosting och har gjort chokladtårta innan som var uppskattat. Men så på bussen hem så råkade jag stöta på Katherine Sabbath på Instagram- och sen var det kört.

Hon gör tårtor som fullkomligen exploderar i färg och form och är en fröjd för ögat och barnasinnet, och ett av hennes signum är chokladskärvorna med en massa härligt strössel och glitter. Jag ville direkt testa på och göra en variant och för att passa bäst ihop med mitt sug efter jordnötssmör, så fick det helt enkelt bli en sån tårta som jag ursprungligen tänkt - men med en explosion av dekorationer, i färgskalan choklad/jordnöt.

Åtminstone en relativt kontrollerad explosion.

_DSC0452

_DSC0471

Dock så höll den här tårtan på och inte bli av alls - jag gjorde tårtbottnarna och chokladskärvorna på måndagen, sen hade jag tänkt göra frosting och maränger på tisdagen. Men det var då jag kom hem efter en snabb tripp till affären och Idun hade tuggat upp sko, strumpa, bandage och sitt bensår som le grande finale. Då hivade jag bara upp hundfan under armen och slängde in henne i bilen eftersom alla omläggningsgrejer var hos mamma. Så där rök den  förmiddagen.

Gjorde iordning allt på onsdag förmiddag sen och även om momenten är rätt lätta så tar det ju sin lilla tid - kvar när jag åkte jag in till jobbet då var jordnötsnougaten som skulle vara fyllningen. "Den tar jag när jag kommer hem!" tänkte jag. Jo tjena.

Det kom en högprio precis när jag hade lyft på rumpan för och packa ihop klockan tre minuter i tio, så det var bara att sätta sig ner och dra igång konkarongen, och där satt jag sen tills klockan var kvart över två och jag lämnade över till en kollega. Med tre kilo grus i vardera öga körde jag hem i den dimmigaste natten i mannaminne och anlände lagom till klockan slog kvart över tre. Då stängde jag helt sonika in mig o köket och drog igång elvispen och började koka upp kondenserad mjölk och skära tårtlager - så fan heller att jag ska starta ett tårtprojekt som jag inte kan avsluta.

Tur att man har en sambo som kan sova sig igenom apokalypsen.

_DSC0475

Det här är alltså en glutenfri chokladtårta med en frosting gjord på jordnötssmör,smör och Philadelphia - frostingen kan man höfta ihop genom att vispa rumsvarmt smör länge med florsocker och sedan tillsätta jordnötssmör och Philadelphia efter tycke och smak. Färskosten gör att det inte blir så isande sött och ju längre man vispar florsocker och smör, desto mindre smörsmak.

Receptet på tårtbotten är härifrån - en riktigt tung sak med yoghurt/filmjölk, massa kakao och kaffe för och förstärka chokladsmaken. Rekommenderar att ta ut den några minuter innan den ska vara klar för och få den riktigt saftig.

Jag kokade också upp en snabb gräddkolasås och smaksatte med salt som jag sedan penslade bottnarna med. Och så den underbara jordnötsnougaten! Receptet på den är amerikansk och jag har ännu inte översatt den, tänkte dock testa den på hemgjorda snickers nästa vecka och får skriva ner det då. Underbart krämig, lagom söt och len och sprängfylld med jordnötssmak.

_DSC0478

Och så olika sorters strössel, maränger och några daimkulor som visst smet in där emellan...

Chokladskärvorna är easy peasy - bara smält mörk choklad sakta över vattenbad, bred ut på bakplåtspapper. Sedan tar man antingen som jag, jordnötssmör och smälter snabbt i mikron och kluttar ut på chokladen, swirlar runt med en kniv. Eller så tar du annan, färgad choklad. Sen är det bara och gå apeshit med strösslet.

Det här är en riktigt maffig sak som mättar nåt oerhört och har en rik smak som kanske inte är för alla, om man föredrar lättare och luftigare tårtor. Luftigt i all ära men ibland vill man bara ha en rejäl feting som man drar i sig i en nästintill pervers njutning över hur syndigt och fullständigt himlastormande dekadent det är.

Mer fetingtårtor till folket!

_DSC0468

Fånga fjärilar och kajor med skumraket

Lagom mör efter en intensiv dag på jobbet. Längtar till nästa vecka då jag plockat ut den semestervecka jag har innestående sen i somras. Visserligen ska det bli nedåt 14 grader och regn typ hela veckan... men fine, då har jag anledning och inne och baka, krypa upp i soffan med alla våra filtar och bara läsa hela dagarna. Och ta itu med alla måsten då som jag så finurligt kom på i helgen att jag kan skjuta upp till min ledighet. Kändes som en alldeles förträfflig idé just för stunden - men nu? Not so much.

Ångrar dock inte att jag skippade allt skitgöra och låg i gräset hela lördagseftermiddagen dock. Det känns som att det var sista tillfället nu.

_DSC0555

Hittade en hel svärm av fjärilar bland mammas buskar, de första jag sett som inte är citronfjärilar som kör nån slags obskyr gruppaktivitet i luften hela dagarna.

_DSC0523

Sista greppet om sommaren.

_DSC0551

Framåt eftermiddagen kom ytterligare två fjärdedelar av familjen också och avhandlade livets väsentligheter på trappan.

_DSC0600

Kruktrollet lyssnade uppmärksamt.

_DSC0605

Sedan anlände Lasse och dök genast ner på filten med en solvarm tröttmössa till vovve.

_DSC0606

Mot seneftermiddagen styrde jag färden hemåt igen bara för och byta bil och sällskap och dra till Borenshult för lite lördagsglass.

_DSC0607

Där var det sedvanlig raggarbilsträff och tillhörande musik skrålandes i högtalarna.

_DSC0608

Adde bjussade på en glassbåt som gjorde sig väldigt bra på bild, och ännu bättre i min mage.

_DSC0616

Där satt vi och åt av hjärtats fröjd och tittade på alla fina bilar som rullade in.

_DSC0620

Sen tyckte Adde att han fått för mycket glass (!) och slängde bort en klutt som genast drog till sig ett annat, mindre celebert sällskap.

_DSC0629

Här gäller det att lära ungdomarna hur man näbbar glass på korrekt sätt.

_DSC0634

En av kajorna förärades med en bit skumraket.

_DSC0640

"Hmmm... skumt..."

_DSC0642

Till ungdomens stora förtret.

_DSC0644

"Asså...var e MIN raket?"

_DSC0645

Kajornas glasskung.

_DSC0648

Och kungen av veteranbilar.

_DSC0649

Sedan drog Adde iväg och krökade lite med polers och jag passade på att köpa en stor fet Vesuvio med kebabsås och surfa efter den perfekta sjöborredekorationen i soffläge. En alldeles perfekt chill lördag <3

Fransk kärlek

Klockan är lunchtid , ute skiner solen och inte ett moln på himlen och magen är full av Östenssons rågbäck och apelsinjuice - det är en alldeles underbar lördag och jag har egentligen en hel hög måsten som behöver betas av, men jag tänker skita i dem för stunden och åka upp till gräsmattan i huset istället och bättra på pigmentet. Men först tänkte jag bara slänga in ett inlägg medans jag dricker upp mitt kaffe och väntar på att magen ska lugna sig från glutenchocken.

Eftersom jag jobbat sent hela veckan och kommit hem mellan 23-03, så har Addes och mitt umgänge i stort sett bestått av mina frustrerade knuffar på honom de fjorton gånger hans alarm ringer mellan 06-07 om mornarna. Så igår möttes vi upp på International Street Market som är i Linköping nu, och lunchade ihop.

Förra gången köpte jag ju en hel hög med engelsk fudge eftersom jag förälskade mig i färgerna och smakkombinationerna - sen var det faktiskt inte så mycket smak på dem trots allt. Så denna gången nöjde jag mig med att bara titta på allt det fina.

Väldoftande tvålar och lavenderpåsar från Frankrike, som stora härliga karameller att ha framme och bara lukta på.

_DSC0479

Pinfärska frukter och grönsaker.

_DSC0480

Mer fransmän som stod och sålde salami och ost. Jag var väldigt nära på och köpa en korv som även innehåll getost men skulle gå en betänkar-tur och glömde bort det - ångrar det lite idag faktiskt. Hade kunnat vara helt awesome eller helt superweird.

Note to self med: måste åka till Frankrike. Det får bli nästa mål efter Japan. Deras stilrena hörnor väckte en plötslig längtan efter att uppleva små pittoreska franska uteserveringar med café au lait och croissants och artiga mustaschmän i silkestunna skjortor med äppelknyckarbasker som kallar mig madame. 

_DSC0481

Det här blev Addes food of choice - amerikanska hörnan såklart, där du får mest kalorier för pengarna och där jag spekulerade i om cheese steak var en faktiskt stek i ett korvbröd - komplett med friterad lök, avskedade svampar och friterad paprika.

_DSC0482

Addes California Steak Sandwich diffade dock lite från bilden.

_DSC0495

Jag som redan hade fallit pladask för Frankrike valde till sist en av deras rätter - vitlöksrostad potatis och kyckling i krämig blåmögelost med massa parmesan och svartpeppar ovanpå- SNUSKIGT gott kan jag meddela!

_DSC0488

_DSC0494

Hade denna stiliga herre bredvid mig medans jag väntade på att Adde skulle få sin mat. Honom hade nog inte ens Idun sagt nej till, nu när hon är löphynda och allt. De har till och med samma vita bläs. Tänk vilka goa små Idunsar det hade blitt <3

_DSC0487

Till sist kom Adde och avbröt mina valpodlardrömmar och vi slog oss ner på gräsmattan som alla andra hungriga Linköpingsbor.

Jag med sämsta hållningen i världen.

_DSC0499

Vi tog även en vända till efteråt och kikade efter dessert.

_DSC0483

Slog till på en näve turkish delight och olika baklavas, varsin fullspäckad kokoskaka med pistage och tranbär, och ett mandeläggsnäste som jag köpte enkom för att jag tyckte det var så fint.

_DSC0506

_DSC0508

Sedan lämnade vi matmarknaden för det här året och vandrade vidare till våra respektive jobb.

_DSC0509

Och nu efter våran lilla rågbräcksfrulle så tar jag med mig dogsen och en bok och parkerar min breda bak i på vår gamla strandfilt  och skapar mig en egen strandfiltsö som jag inte kommer kliva av på bra många timmar.

Vi hörs!

_DSC0484

Sommarhelg

Här går det undan, nästan lite väl fort - hade tänkt skriva det här inlägget förra veckan men dagarna bara for förbi och kvällarna likaså. Vi har ju annorlunda arbetstider på jobbet nu och jobbar både sen kväll, tidig morgon och beredskap, och under de "normala" veckorna kan det ändå bli en del 17 och 18 pass, vilket ger mig rätt få timmar att hushålla med under kvällarna. Samtidigt som det är nice att veckorna går undan - eftersom det för mig närmare avresan till Japan - så blir man aningens småstressad av det med och alla hundra grejer man fortfarande vill hinna med och göra innan sommaren officiellt dragit sin sista suck. På riktigt - nu snackas det ju värmebölja och skit. I augusti liksom. Vilken TUR då att jag tagit ut min innestående semestervecka i början av september - en perfekt lucka för den däringa värmeböljan att göra entré i Motala. It was meant to be!

Annars har det ju tyvärr inte varit så gott om de där härliga sommardagarna jag skrev om i början av sommaren, med iskaffe på balkongen och hundbad och ligga i solen och läsa massa böcker. Jag försökte med det en enda gång uppe i huset och det slutade med att jag rullade in mig i filten som en annan kålmask för att det blåste så mycket.

Men förra lördagen - DÅ var det iallafall en varm sommardag, tillika sommarkväll, och den spenderades i det sagda huset med grill och kubb i sann svenneanda.

Jag fick ett ryck och bara SKULLE ha sangria - hade en box Tre Apor vin i kylskåpet och åkte och shoppade upp halva citrusbeståndet på Ica Maxi - till och med så kassörskan noterade den ansenliga mängden. Sen hade jag en smärre orgie i frukt, bär och härliga färger hemma i köket.

DSC0306

Att jag inte druckit mer sangria alltså - det är ju den ultimata sommardrinken! Lätt att göra och variera, underbart vacker och fräsch och man blir så glad bara av och stå och slicea upp rent solsken.Som en jäkla Bravo Juice-reklam fast med alkohol.

DSC0323

Hela två burkar fick jag fyllt.

DSC0324Sen invigde jag mina fina Mason Jar-inspirerade muggburkar, från min celebration shoppingspree på Dollarstore i Hallsberg efter att jag köpt min bil, och packade en Sangriakorg.

_DSC0332Well look at that. Sommar i en muggburk. _DSC0348

Det grillades grillbacon som aldrig nånsin vart hårda, knappt ens när man brände dem till oigenkännlighet. The fettsvål is strong with this one.

_DSC0350

Apropå fett och svål, så hade någon samlat Iduns alla stackars stympade grisar i ett och samma hörn. Tillsammans har de nog grymtat ca 10 minuter innan de tystades för evigt och förlorade diverse kroppsdelar. Vildsvinet är inte riktigt där ännu men av hans min att döma har han just insett vilket jäkla elände han befinner sig i.

_DSC0353

Massa massa maaaat.

_DSC0357

Och mamma som nu joinat smartphoneligan och tjusningen med matrelaterade foton - Instagram nästa?

_DSC0360

Saga #nofilter <3

_DSC0364

_DSC0369

En ganska talande bild på den samlade dryckeslistan vi utgick ifrån. Vin, kaffe, whiskey. I tur och ordning.

_DSC0380

Adde är världens mest casual kubbspelare.

*schläng*

_DSC0381

*spankulera*

_DSC0382

Idun var lite tveksam till festligheterna. Hon har för övrigt varit rätt billig kan jag ju säga. Klon är helt OK nu och har växt ut väldigt bra. Dock har hon ju skaffat sig ett skavsår på smalbenet av bandet som höll strumpan uppe, och gjorde sen det hela värre genom att bita upp såret och nu i omgångar har hon varit på det under de få sekunder vi inte haft hökögon på henne. Så nu är det rätt stort och läker väldigt långsamt, och behöver egentligen gå icke-omlagt så luften gör sitt men då måste ju fröken ha tratt på sig. Och DÅ får man en blick som gör att man känner sig som världens sämsta människa omlott med frustrationen över att ingen ännu lyckats uppfinna nån slags jäkla telepatiapparat så man kan förklara det här med orsak och verkan och KONSEKVENSTÄNK hos hundar!

_DSC0386

Och när man talar om orsak till Iduns tvek så har vi den ju här när partajandet började urarta en smula. Mamma i spetsen för det såklart.

_DSC0388

Och jag har mer rumpbilder av min familj än vad som bör anses brukligt i kameran nu.

_DSC0389

Mörkret föll och likaså nivån på vinet i min sangriamugg.

_DSC0393

Så vi gick inomhus och fikade på kaffe, likör och min hallon/citron/marängpaj som jag hade fixat. Kubbspelandet tog sån tid att det hade hunnit bli störningar i paj-litosfären som synes men den var smaskig ändå. Oerhört syrlig.

_DSC0397 _DSC0404

Åts ihop med jordgubbsglass om Åke så beredvilligt visar upp, och en whiskeypinne på det. Ja, inte för min del då. Dock har jag planer på att börja bli en whiskey sour-drickare - det låter gott och kanske stillar allas förfäran över att jag inte dricker whiskey. Eller så blir det tvärtom när jag vanhelgar drycken.

_DSC0408

Och ungefär här kraschar jag sömnmässigt och blir helt slut av all sangria, bränt bacon och kubbspel så åker hem och dyker i säng. Bra skit!

Ooey gooey chocolate caramel bars

Jag älskar orden ooey gooey!  Det finns ingen bra svenskt översättning för vad de innebär, nånting som är segmjukt och kladdigt och ofta fullspäckat med massa olika godsaker i en. Jag har kommit in i nån slags kakperiod nu med då den Pinterestboard som besöks allra flitigast av mig är min Brownies and Bars board, med nästan uteslutande amerikanska recept som är fullständigt over the top. De är de allra bästa! Ofta lätta och svänga ihop med även om det ser avancerat ut med många olika ingredienser.

De här dock har inte särskilt många sådana, och går att svänga ihop på ett kick - det enda som tar tid och kräver lite effort är när man ska stå och röra i den kondenserade mjölken, men det är lätt värt det. Det här är en godiskaka i sin oooey gooeyaste form, läckra små munsbitar fulla med kaka och kola. Originalreceptet finns här, och där används Rolo-kolor ursprungligen i receptet. Motsvarigheten till dem i Sverige är typ våran Dumle, eller som i det här fallet: Werther´s Original, de mjuka med choklad.

_DSC0213

Ingredienser:

Kakan:

85 gram smör

2 matskedar socker

80 gram (eller 1,6 dl) mjöl

4 matskedar kakao

Fyllning:

En påse Dumle eller Werther´s Original mjuka kolor, hackade

113 gram smör

1 burk sötad kondenserad mjölk

0,5 dl socker

Choklad topping:

200 gram valfri choklad

1-2 matskedar vispgrädde

How to:

Sätt ugnen på 175 grader. Klä en 20x20 form med bakplåtspapper.

I en matberedare eller med handvisp, blanda smör, socker, kakao och mjöl tills det blir en smidig deg.

Pressa ut degen så den täcker botten av formen, pricka sedan med en gaffel över hela degen innan du skjutsar in den i ugnen och låter den bakas i 25 minuter. Låt sen svalna helt och sprid ut hälften av de hackade kolagodisarna.

För och göra fyllningen: smält smöret i en kastrull på låg värme. Häll i den kondenserade mjölken och sockret och låt blandningen koka upp under konstant omrörning - var försiktigt så det inte bränns, låt det hellre ta lite längre tid på låg till medelvärme. Låt det puttra i ca 5 minuter tills krämen tjocknar och ändrar färg. Du kan sen låta det puttra några minuter till om du vill ha en mer gyllene kulör.

Häll sedan hälften av kolakrämen över kakbotten och alla godisarna - strö över mer kolor, och häll sedan resten av krämen över. Låt svalna helt.

För och göra chokladtoppingen - smält chokladen försiktigt i kastrull på låg värme, eller i mikron på högre värme i omgångar. Häll i lite grädde och vispa tills chokladen har önskad konsistens, och häll över kakan.

Om du har tålamod nog - låt svalna helt och skär sen upp i små fyrkanter. Eller gå loss med en sked direkt. Ingen dömer dig för det.

_DSC0221

Så mycket kola!

_DSC0222

De får en ljuvlig blandning av konsistens med den knapriga, smuliga botten och den lena kolakrämen och så de små fickorna med halvsmält Werther´s kola - riktig kolakärlek <3

_DSC0229

Skriv upp de här sötnosarna inför fredagsmyset nu!

Statuscheck Augusti

Jahopp, då var juli förbi och det är dags för augusti och göra entré. Den här sommaren blåste förbi helt. Jag som skrev om mina planer att dricka iskaffe på balkongen och återinföra pigment i mina celler? De hände ju väldigt inte.

På jobbet håller vi nu andan inför nästa omgång folk som kommer tillbaka efter semestern och det är väldigt mycket vardagslunk i hemmet just nu. Jag har åkt på någon slags halvdan förkylning som innebär att jag släpper ifrån mig ca 8 liter snor per dag och blir flåsig av trapporna som en annan kärring. Förmodligen efter att jag promenixade i monsunregn till bussen förra veckan efter jobbet, somnar som en dränkt sten på tåget och vaknar upp och lunkar ut på perrongen och upp till parkeringen, betydligt lättare än när jag steg på eftersom min väska låg kvar under sätet på tåget... den insikten slår mig såklart när det är alldeles för sent och trots min improviserade parkourtripp upp till tåget igen så hinner jag precis se dess arsle innan det parkerar sig 100 meter bort på växelspåret. Ett samtal till kundservice ger mig den lugnande upplysningen om att tåget kommer åka tillbaka till perrongen när nästa tur ska gå - om en halvtimme. Så där sitter jag och huttrar och svär och våndas i 28 minuter tills tåget behagar återvända och jag kan återförenas med min väska - och säga hej till den annalkande förkylningen.

Annars då, så suger livet ganska rejält för den här donnan just nu.

_DSC0270

Inte nog med att hon måste springa runt i diverse småsockor med larvig sockiplast som tål att jämföras med det lika förnedrande löpskyddet - hon får inte heller följa med på långpromenaderna med syrran och det största dråpslaget av allt är ju att det innebär mindre mat! Klokapselbrott är tyvärr inte och leka med så hon får stå ut med det här ett tag till tyvärr. Inte lätt och vara olycksfågel. Inte lätt och vara matte till en olycksfågel heller och ängsligt granska en kladdig och rödskimrande pulpa och försöka avgöra om den är för kladdig och för rödskimrande och då ta ännu en akuttur till veterinären. De borde seriöst skicka med kladd-och-färgskalor så man har NÅT hum om vad som räknas som för mycket. De ser ju ut så per default liksom.

Vad har jag mer för veckobilder i kameran... jo, här hade vi amerikanska pannkakor jag lagade förra helgen efter Icas recept. Kan ju inte låta det gå för långt mellan frukostbilderna liksom. Rekommenderar starkt amerikanska pannisar. De blir nästan som ett litet bakverk, en mjuk rund kaka - såklart därför det är alldeles för gott.

Åt dem med en burk av mammas jordgubbssylt <3

Så nu vet ni det och kan sova tryggt.

_DSC0245

_DSC0249

Hade också den här bilden - nu när solen visade sina sällsynta strålar i lördags. Man kunde riktigt höra hur alla växter oooh:ade och aaaah:ade.

_DSC0258

Hittade också en himla massa bilder på ungersk korv och inser att jag fotade ett helt korvgryterecept och en lovsång till dessa charkuterier som inte hamnat på bloggen ännu. Händer rätt ofta att jag hittar en massa bildserier jag tagit med en baktanke och sen helt glömt bort dem till förmån för något annat tema. Kanske dags och gå igenom alla "Random skit 2015-xx-xx" foldrar...

_DSC0547

Och den här bilden faller under samma kategori - jag skulle visa upp både mina nya sticklingar och min nya äggklocka - från innan sommaren när jag hamnade i nån slags stickling-craze.

Den till vänster heter Karlbergare och växer i rasande fart - den i mitten kallas Vandrande Jude, oklart varför - för mig får den tillhöra vilket trossamfund den vill, så länge den vandrar iväg i storlek så att säga. Ni kanske känner igen den från solbilden ovan och där har den ju tyvärr inte vandrat särskilt mycket. Kanske på grund av att jag googlade på den först häromdan och läste att om det var något den absolut inte ville ha, så var det direkt sol. Dags och inse att man inte utvecklar gröna fingrar på och gissa sig till saker.

_DSC0241

Och den häringa äggklockan fick jag av Adde när han kom hem från Prag. Den är för fin för och inte få visas upp lite random.

_DSC0242

Sådärja, då lyckades jag få ihop ett litet inlägg trots allt! Jag har faktiskt ett nytt litet recept på kolakladdiga godsaker som jag tänkte lägga ut med, men först måste jag få ur den där åttonde litern snor ur snoken och ta igen mig litet på soffan efteråt. Mycket varierande former av kladd idag...

Sköldpaddsfudge - eller ja, supergod chokladfudge med pekannötter

Det var längesen jag hade bakverk med på bloggen nu - jag bakar fortfarande en del men det är inte mycket av det som hamnar på bloggen (läs: inte är tillräckligt snyggt eller fancy på bild) men nu tänkte jag faktiskt lägga upp en liten goding som jag varmt rekommenderar. Den går snabbt och lätt och göra och det är så jäkla gott med choklad, kola och pekannötter ihop!

Jag har faktiskt inte hittat varför det heter just turtle men amerikanska bakbloggar fullkomligen svämmar över av olika slags turtle cookies, bars och cupcakes. Eftersom jag är en sucker för just pekannötter så har jag en del sköldpaddsgodisar och beta av på min lista.

Men det börjar alltså med fudgen.

_DSC0398

Mjuka, chokladiga, kladdiga och knapriga <3

_DSC0400

Det du behöver är:

1 burk karamelliserad mjölk (ser ut såhär) eller valfri, relativt fast kolasås

I burk sötad, kondenserad mjölk (ser ut såhär eller såhär )

125 gram valfri mörk choklad

125 gram valfri mjölkchoklad

1/4 tesked salt

2 teskedar vaniljpulver

2 1/2 dl pekannötter

Olja in en 20x20 cm form eller klä med bakplåtspapper.

I en kastrull på medelvärme, smält den hackade chokladen ihop med den kondenserade mjölken och salt. Hacka nötterna och tillsätt dem och vanilj och rör snabbt ihop.

Häll halva fudgesmeten i formen - fördela sedan kolan över fudgen, ta gärna en kniv eller gaffel och swirla runt chokladen och kolan.

Häll sedan resten av fudgesmeten ovanpå. Dekorera med lite mer finhackade nötter, ringlad kolasås eller vad du nu känner för.

Klart!

_DSC0403 _DSC0413

Om du är en sweet-tooth kan du även ta enbart mjölkchoklad, eller vilken av din favvochoklad som helst för den delen. Jag hade i lite extra choklad för att jag ville ha en rätt fast fudge som kunde hålla inne kolasåsen. Man kan också köpa halvmjuka kolagodisar och smälta ihop med lite vatten på låg värme i kastrull eller hög värme i intervaller i mikron. Då får man en lite lagom kolasås som stelnar ihop med fudgen och inte kletar överallt.

_DSC0421

En salig blandning av klokapselbrott och Göteborg

Jaha, nähä, det vart visst ingen bilbild. Bilen är hemma välbehållen, även om varenda kotte hade bestämt sig för och åka och campa i Örebro just den här fredagen - hela vägen från Hallsberg till Askersund och en bit till Nykyrka var det proppat med husbilar, husvagnar och lastbilar på vägen, så pass att det bildade en kö som omöjliggjorde snabbare körning än 60 på 90-väg. Jag hade tre bilar framför mig som otålig lade sig i ändalykten på varandra hela vägen ner till Askersund, där de fick sällskap av en skåpbil som svängde in från parkeringsficka precis framför tredje bilen som fick tvärnita och väja. Och jag låg ca 20 meter bakom den eftersom jag är extremt försiktig i trafiken nuförtiden. Tack och lov. Som sagt, jag fattar mig inte på mina medtrafikanter...

Men iallafall - när jag kom hem, mentalt slut och lagom mör efter den långdragna färden, så upptäcker vi att Idun har slagit av en klo på höger baktass. Och inte lite heller - klon är tudelad så att hela pulpan syns, röd och svullen, och rester av klon sticker fram och utåt på varsin sida. Jahapp, klokapselbrott. Hög infektionsrisk, måste åtgärdas direkt. Ringer Jägarvallen som vill att vi kommer in samma kväll, men när vi talar i telefonen kommer det in ett akutfall så då fick det bli lördag morgon istället. Jag förberedde mig på att få hoppa Göteborg men eftersom vovvarna numera har en mycket dedikerad husse så ordnade det sig - dock blir jag inte ens förvånad längre. Klart att nån av hundarna ska skada sig när jag äntligen lyckats fixa bilproblemet ordentligt.

Så tidigt lördag morgon drar jag in till Vadstena för att joina Malin och Kiddan i vår efterlängtade tripp till Göteborg. Strax innan vi ska stanna vid en mack och köpa frukostkaffe ringer Adde. Då hade vi kvällen innan satt på ett självhäftande bandage runt tassen för att hindra att hon slickar och att det kommer in skit. På morgonen nu så hade hon lyckats dra av det, och jag satte resolut på det igen. Adde transporterar jycken in i bilen med bandaget på, och väl framme hos veterinären öppnar han bagageluckan och konstaterar att jycken är kvar - men inte bandaget. Finns ingenstans och finna. Och hunden sitter där och smackar.

Jahopp.

Förklarar situationen för veterinären och eftersom de inte kan operera om det finns misstanke om föremål i magsäcken, så får hon kräkmedel för att säkerställa om det finns något där eller inte.

Det gör det inte - stackars Fidan hulkar och dreglar och Adde lider lika mycket han, men inget bandage kommer upp och vi har till dagsens datum ännu inte hittat det. Vart det månne befinna sig är det bara Fidan som vet.

Men i och med att hon fått i sig kräkmedlet så kan de inte heller vara säkra på hur hon kommer reagera på och bli sövd, så Adde får åka hem med en lagom groggy vovve och en ny tid på måndag morgon. Och vi gråter båda lite blod över det fruktansvärt onödiga i att åka in till Linköping  en lördagmorgon och betala en saftig dubbeljourtaxa bara för att Idun ska kräkas. Jag blir så upprörd och självanklagande att jag börjar grina där inne på macken och tjejerna försöker trösta med att gjort och gjort och nu är det enda rätta och köpa godis till frukost. Så jag tuggar i mig en brownie och en smoothie och efter ett tag känns det lite bättre. Vad ska man göra annat än och garva åt det idiotiska liksom.

Och igår då så hämtade jag hem en ytterst olycklig och nedslagen hund med tratt på huvudet och ett neongrönt bandage med ett litet rosa hjärta, så blir det konvalescens resten av veckan med smärtstillande och sårrengöring och extra många pussar.

 Och där tappade jag bort kontexten lite ser jag men det bidde iallafall så att jag tappade lust till och ta en bilbild där på fredagen och sen har det ju ösregnat och stormat om vartannat så det har inte riktigt varit läge och gå ut med systemkameran nånstans.

Men Göteborg var himla nice iallafall, jätteskönt att komma iväg med kompisar och bara ta det lugnt, shoppa och äta god mat.

Sushi exempelvis, blev vår lunch när vi anlände.

_DSC0118

Vädret var ju som sagt uselt tyvärr, med 13-15 grader och regn - sämsta sommaren på länge detta. Nu hoppas vi på lite förlängd. värme i augusti/september.

_DSC0120

Men efter shoppingrundan köpte vi med oss jordgubbar och bigarråer och varsitt glas vin upp till hotellrummet och hade det mysigt.

_DSC0124

Malin drack juice eftersom hon åt starka värktabletter som jag langat till henne, på grund av ett ryggskott. Men det går alldeles utmärkt och festa på det med!

_DSC0146 Shoppingpåsar överallt i sann tjejstökanda. Jag hade faktiskt avvarat lite pengar till och köpa nåt och hittade bland annat två perfekta, längre kavajer, precis sådana jag letat efter i flera år och så kostade de bara 250 kr styck. Tog en svart och en vit, kommer säkert med på bild snart._DSC0147Kiddan köpte med sig några små spel som vi körde lite halvseriöst medans vi gjorde oss i ordning för kvällen.

_DSC0149

Jag innan min omgång av iordninggörande - med regnrufsigt hår och ett stadigt grepp om min cava.

_DSC0156

Och såhär såg vi ut lite senare, nyfixade och tapastaggade.

_DSC0168

_DSC0172

Vi hade tänkt testa nya appresturangen Pinchos men de var jättefullbokade så vi gick till ett annat tapasställe som jag glömt namnet på, men som Malin ätit på innan och talade gott om.

10 rätter delade vi på, så himla gott! Bland annat gambas i chili/vitlöksås, heta köttbullar, kycklingvingar, getost med vinägrett och nötter, lufttorkad skinka och mycket annat.

_DSC0187

Servitören tog ett kort på oss men där var bara Malin fokuserad medan jag och Kiddan hade totalblurrade ansikten. Bordet bredvid oss var snälla och tog kameran istället när jag muttrade lite surt om fokusfailen, och de lyckades ju mycket bättre!

_DSC0192-2

Och efter den goa maten och vinet så gick vi faktiskt hem till hotellet igen, Malin kände av lite bieffekter från tabletterna och samtliga vart lagom matkomiga så det var inte läge för partaj riktigt. Nästa gång!

Istället piggnade Kiddan till när hon väl låg i hotellsängen och ville spela Du Swipa Höger halva natten istället och mitt i allt kom vi på att vi inte sett när frukosten var så Malin började rota bland alla papper men det stod ingenstans. Kiddan tog kommandot och ringde receptionen strax efter midnatt och frågade när frukosten öppnade. Undrar om de trodde vi var totalt uthungrade...

Men hotellfrukost är ju helig! Och den var öppen från 07-11 så kl 10 gick vi ner och bänkade oss med flera omgångar brieost, frukt och kaffe.

_DSC0195

Sen var det dags att checka ut och styra kosan mot Borås och Nelly Outlet, som Malin hypeat järnet ur - dock var det faktiskt ingen av oss som storshoppade där, det var lite mycket klädkaos och det mesta fanns bara kvar i jättesmå eller stora storlekar tyvärr.

_DSC0197

En hel del läckra skor fanns det men alla 37:or var slut såklart och jag hade ju redan köpt nya basicpjucks från H&M med spetsig tå och klack så behövde egentligen inte fler. Men ordet behöva är ju visserligen relativt i sammanhanget...

_DSC0196

Jag hittade iallafall en färgglad klänning med massa blommor mot beige bakgrund som stack ut lite ur mainstreammängden och som fick följa med hem. Och där slutar min klädshopping för denna sommar. Nästa rejäla shoppingspree blir i Tokyo. Eeeek!

Denna vecka går jag upp efter 04 nån gång varje morgon eftersom jag har tidigt pass och var superglad åt att få lite mer tid under eftermiddagen - hittills dock har jag fått minimalt med sömn på grund av krukhistoria x 2 (som vi tar nästa gång) och varit halvt död på kvällen så vi hörs igen när jag vilat upp mig lite.