A little bit of everything

Fy tusan vilket skitväder det har varit idag. Ösregn och lervälling överallt - men fortfarande varmt, det är ju egendomligt. Som och vara i Dublin igen som sagt. Varmt får det gärna fortsätta vara men lite snö hade inte skadat - kan vädergudarna få ihop den ekvationen måntro?

Som hundägare spelar det dock ingen roll om det är översvämning eller snö upp till dörrhandtaget - hunn ska ut!

I ett anfall av plötslig energi bestämde jag mig för att rota igenom mina lådor i garaget och hittade mina snajsiga Ica Maxistövlar! På med dem, tjockaste, vattentätaste jackan och ett glatt humör och Frolic i fickan, så mötte jag upp min medsyster i hungägandet. Det blev en blöt 100-minuters promenad i Staffanstorp i den värsta gyttjan hittills. Hundarna älskade det ofc. Mattarna var mindre förtjusta i allt vad träsk och lerbad hette.

IMAG0453

IMAG0455

Needless to say, så var man bra nedkyld efter detta, speciellt eftersom vi envisades med att stå stilla på samma fläck när vi diskuterade nåt särskilt intressant och båda lika vant parerade vilddjurens hetsiga framfart runt benen. Varm, visst, men fortfarande med ösregn. Hem och slänga in hunden i duschen och en annan i bästa myskläderna (hittade gamla sweatpants när jag rotade med, score!).

Och appropå sweatpants, så fick jag besök av en mycket bakis, mycket eländig Adde som var ute och röjde igår kväll och lyckades bli plakat trots att hans kostym gjorde det något svårare att halsa öl.

1395986_10151697999731814_958533724_n

DSC_0024

Vi har tittat på Partaj, druckit kaffe och betett oss som ett medelålders Svensson-par i allmänhet...

Vad gjorde jag igår då? Jo, det var tänkt att jag skulle åka in till Linköping och hänga med Niklas på en filmkväll, men jag har tragglat med denna förbaskade huvudvärken hela veckan och den nådde sin kulm när jag spenderade natten hos ovan nämnda man i fredags. Jag älskar min pojk, men natten till lördagen var jag färdig och strypa fanskapet och knöla in honom i skafferiet. Sängen vi sover i är rätt liten för två och dessutom mjuk, inte världens bästa för min rygg men wth, sånt man får ta. Däremot så har ju inte Addelitos kropp riktigt hajat detta med att det befinner sig ytterligare en individ i närheten under sömn. Jag vaknade flera ggr av att han rullade över mig, vilket kanske kan vara angenämt i vissa situationer men absolut inte klockan halv tre på natten och speciellt inte när det står ett skåp på min andra sida och mitt ansikte pressas in i välslipad ekfanér. Lägg sedan på att Adde är storsnarkare, och jag har sedan länge förlorat den hett efterjobbade vanan att kunna sova mig igenom detta oljud. Summan av kardemumman var att om jag inte vaknade av ond rygg, death rolls, och ekfanér, så var det 80 decibel snark. Runt halx sex på morgonen gav jag upp och tog mina kuddar och gick ut och lade mig i soffan. Där lyckades jag väl somna runt nio-tiden och vaknade igen klockan halv tolv och ja - ni kan nog själva räkna ut hur jag mådde vid det här laget.

Adde kompenserade iallafall genom och servera mig plättar till frukost - eller snarare, jag krävde att han skulle fixa det eftersom jag inte alls var på humör att ställa mig och steka pannkakor efter denna natt. Men jag fick Mozartkulor sen också. Nån rättvisa ska det vara.

IMAG0451

Så ja, den här förbannade huvudvärken gick ju inte och få bort med tabletter och jag kände mig allmänt pissrisig, så bestämde mig helt enkelt för och ta en hemmakväll och bara vara. Det var underbart. Jag tog igen Walking Dead avsnitt, käkade massa lösgodis och Mozartkulor, och sov. Bättre Halloweenlycka nästa år.

DSC_0035

Du och jag, Mozze. Du och jag.

Och nu är det söndag och egentligen alldeles för sent för mig och vara uppe så jag får tacka för mig och önska godnatt med en rolig Idun-bild. Spelar ingen roll om det finns mjuka kuddar och varma filtar i soffan och hela hushållet befinner sig där - finns det en liten bit mat nånstans så hittar vi grisen där, diskret spanades. Det kan ju hända att den flyger av tallriken av egen kraft om man tittar tillräckligt länge.

DSC_0021