Pinntanten

Så har även jag lyckats skrämma någon i dessa Halloweentider, och helt utan kostym eller smink också. Vilket i och för sig inte är så förvånande egentligen - de som har sett mig klockan fem en måndagmorgon när jag precis har stigit upp, de kan inte sova gott om nätterna. Tänk er Uncle Fester och Cousin It från Familjen Addams, om de skulle avla ett barn ihop (ponera då att Cousin It är av honkön) och där har ni alltså mig. En något kortare Fester, med hår. Då hade ni nog också hajat till.

Iallafall, jag var ute och gick i Fålehagen med mina vilddjur och stod på en sidoväg som höjde sig lite över den upplysta vägen, och bröt pinnar till hundarna att leka med. Snäll som  man är. När jag står där och bryter som bäst så kommer det två småtjejer och går längs vägen. Eller ja, en fjortis och en något yngre. Tänker inte mer på det utan har precis fått till en pinne till Idun och tar itu med pinne nummer två när de går förbi och naturally så börjar det knaka. Då hör jag bara hur de drar efter andan och ropar till och när jag kikar på dem igen går de förbi mig med uppspärrade ögon, handen för munnen och hysteriskt fnittrande.

Lite smått oroad nu bara att jag blir märkt som "den galna pinnbrytartanten i skogen".

Annars blir det inte mycket skrämselhicka för min del denna helg. I Dublin och på IBM har det varit sedvanlig Halloweentävling, utklädnad och utgång efteråt och det har huggit rejält i sakna-nerven. Här i Motala har vi Harrys liksom, där alla brudar kommer ta tillfället i akt och klä ut sig till diverse sexiga föremål. Orka.

Min rysare kommer istället bestå av skräckläsning - var på loppis med mamma förra helgen och hittade två riktiga guldklimpar i form av Dean Koontz och Stephen King, rejäla tjockisar som räcker ett tag. Jag låg och läste lite i Främlingar i början av veckan och sen när jag somnat så drömde jag helt åt helvete. Koontz har ju en sån subtil skräck, som byggs upp allteftersom och lämnar väldigt mycket utrymme till egen fantasi. Jag har ju haft en lång period nu av att bara läsa den ena deprimerande livshistorian efter den andra (typ alla Lesley Pearse) med samma utgångspunkt, och av den orsaken började jag törsta lite smått efter lite hederlig thriller att stimulera de grå med. Men de är ju lite ringrostiga på de här med fantasidelen så det vart väl överslag där på natten.

DSC_0958

Kom på också att jag återigen missat massa Walking Dead avsnitt så det blir ju perfekt när ögonen blir för trötta för läsning - då går vi över till zombies istället, och äter dessutom alldeles för mycket lösgodis till det. Och sen löper jag fullständig amok under natten. Kanske värt och rigga upp en kamera?