Sleepmode

Det är ett smärre under att jag lyckades ta mig helskinnad till jobbet denna morgon. Det känns som om jag blivit överkörd av en ångvält och sen dragen igenom en mangel i en smått shady tvättstuga, bara för och krama ur den sista energin. Har varit dyngförskyld i veckan och är fortfarande helt igenkörd i näsan vilket ställer till lite problem när jag ska sova och har vissa svårigheter att andas ordentligt. Hatar o sova med öppen mun för då snarkar jag och vaknar med dödens hals.

Har försökt kurera mig på alla sätt i vis inför helgen, nu när Stefan och Maria är här. Igår spelade vi minigolf ihop med ett gäng folk och fortsatte sen hemma hos Anton med käk och fika. När vi kom till kladdkakan hade jag seriösa problem med och äta utan o kväva mig själv. Förbannat är det.

Men idag är det fredag och i eftermiddag är det fler äventyr, så bara bita ihop, dricka kaffe och gråta en skvätt när jag snyter min stackars sönderskavda näsa för tretusenfyrtiotredje gången. Och just det, Adde gjorde mig uppmärksam på att igår var vår "årsdag" som vi bestämde förra året när vi insåg att vi tappat bort det ursprungliga bland alla vändor som varit. Ingen av oss vet riktigt hur länge vi kan säga att vi varit ihop egentligen. Stefan nämnde 4 1/2 år så vi kör på nåt sånt. Helt otroligt. Vi får fira detta faktum när han återvänder i övermorgon :)

Nu - frukost. Kaffe och Ipren.

IMAG0274_1_20130830080451306