Sticks and stones

Efter gårdagens jobb åkte jag direkt in till Vadstena och mötte upp Malin och E för lite pizza i hamnparken. Sommarknäppen är igång i Vadstena, kan inte minnas att jag nånsin gått på den dock. Men vi satt där på vår filt i värmen och åt upp vår pizza, följt av mjukglass på uteservering. Hallonsorbet, lemoncurd och peccanöt, uuuuuuusch vad gött! Sen tog vi ett varv inne bland karuseller och stånd och E fick åka både tåg och bil. Kvällen avslutades hemma i Malins soffa som är farligt enkel att fastna i, med lite vattenmelon och CSI. När jag åkte hem var jag supertrött men hann ändå Skypea med Adde nån timme och var fast besluten att stanna uppe efteråt och äta chips och slötitta på TV. Vaknade sen halv fyra av att jag låg med halva kroppen utanför soffan och hade både dreglat och snarkat. Classy.

Idag vaknade jag upp till moln men det var fortfarande varmt, och med förhoppning om en annalkande sol så packade jag en lite matsäck och drog med hundarna till Kalle Ringel-skogen som vi kallar den. Ligger på vägen mot Borensberg. Normalt sett brukar jag och pappa promenera upp till ett stort träd som finns på vägen, har gjort det sen jag var liten. Jag och hundarna kom upp dit och delade på våra ost-och-skinkmackor och hade det allmänt mysigt. Sen tänkte jag att vi tar hela vägen runt så får vi en rejäl promenad. Sagt och gjort, vi gick på där, och solen gassade allt mer och det var fjärilar precis överallt, klungor av dem, det är väl högsäsong för fjärils-orgier nu. Så fick jag syn på en avgrenande väg jag inte sett innan och tänkte lite spontant att "den kan väl vara rolig och testa!"

Jo tjena. Vi gick helt vilse. Veti fan vart vi hamnade alltså, Karlsby nånstans eller vad fan det nu heter. Vi gick och gick och gick och så kom vi till en sjö som jag vet ligger en bra bit bort. Vilket var ganska nice egentligen eftersom Saga hade badat i ett gyttjedike i ett obevakat ögonblick och var helt stinkande bajsbrun, samt att båda vovvarna var bra varma. Efter lite bad och lek vid en liten brygga hade alla energi att fortsätta vara vilse. Vi gick och gick och gick, förbi hus, förbi stora öppna kalhyggen. Kollade på klockan som var närmare tre, och vi hade gett oss av strax efter tolv.Långt om länge så kom vi in på en grusväg som ledde ner till motorvägen och det råkade vara infarten precis innan den vi tar in till skogen. Så det enda jag behövde göra då var att gena över en stor åker och hoppa in i tätskogen och pusha mig fram, jungle-style, genom all vegetation. Jag vågar inte tänka på alla kryp som måste ha fallit över mig och på mig från alla satans granar. Efter ett tag fick vi börja klättra över en massa fällda träd och grenar och då visste jag att det var ett tecken på att vi närmade oss vägen - fan jag borde klara det här med och överleva i naturen plättlätt, med min intuition och skarpa slutledningsförmåga!

Och mycket riktigt. Vi kom upp på vägen tio meter ifrån bilen. Score. Bara hem och duscha och sköta om alla miljoner myggbett och frenetiskt leta fästingar. Jag hade förbränt min Vesuvio med kebabsås, hundarna var helt slut och var till och med fortfarande trötta vid kvällspromenaden sen. Så det blev väl en ganska bra grej i slutändan.

Nu blire lösgodis och film! Mamma stökar runt i rummet i källaren som ska bli mitt igen alldeles snart, och kommer upp med Olivers gamla leksakstraktor. Idun blir som förbytt när hon hör den. Man kan trycka på den så låter den som en traktor med grava kommunikationsproblem och en läskig röst som säger "Lets´get to work!" Brorsan brukade jaga mig med den när vi var små, och slå den i huvet på mig. Jag förstår Fidans reaktion helt och fullt. Jag får lust och göra detsamma.

DSC_0413

DSC_0414