This is it

Nu är det snart dags. Om en timme ca kommer min manager för att eskortera mig ut, jag kommer få lämna in min förhatliga badge som jag burit på alla sätt och vis utom på det sättet man ska göra, till vakternas stora förtret. Min sista frukost var toast och hash browns (inte att förväxla med hasbrownie), en av de få saker man gillat i matväg på det här stället. Lunch blev en liten chipspåse och cola - mitt fredagstreat som vanligt.

Jag har haft en sista huddle med UA teamet som var precis så hawkward jag tänkt mig. Fick ett kort med lyckönskningar och jag gav ett lika hawkward tacktal, om man ens kan kalla det för det. Har rensat ur min desk och packat ner de saker jag ska ta med hem. Har sparat två bragletters men inte attendance awardsen.

Jag har skickat min sista ticket till Markus utan att be om hjälp eller ragea över någons inkompetens - bara en vanlig lokal admin transfer. Aldrig mer kommer vi skicka Sametimebilder till varann på det beröm vi turas om att få. Eller särdeles dumma beställningar eller problem.

Jag har inte varit över på desken ännu och kommer förmodligen inte vara där innan jag går heller. Det har varit OK större delen av dagen förutom en mindre meltdown imorse - på jobbet kan jag hålla min composure, men det är nära att smulas ner nu så vill inte riskera nåt. Jag har redan tagit adjö av en del personer på annat sätt. Eller ja, de få som jag faktiskt känner där nu. Andra omgången noobs är där nu sen jag stack och nu är jag som Kausti och Co var - nån udda filur som kommer och sätter sig och snackar skit och är med i gruppchatterna och äter deras kakor, medans de undrar vem fan jag är.

Det är inte så illa just nu ändå. Jag kommer inte sakna IBM särskilt mycket, inte den här dassiga gamla lagerlokalen med andrahandsutrustning och radon i mattan. Svårigheterna kommer ikväll sen när jag ska äta en sista stek med personer jag räknar som mina närmaste här.

Nu ska jag sitta här den sista timmen och göra mina allra sista tickets och sen får jag väl gå runt och säga hejdå till allt en sista gång. Eller, jag har inte mycket och säga hejdå till här just nu. Men still.

Sista blogginlägget från IBM - woop woop!

final