Snooze

Satans i gatan vad jag är trött... sitter här på jobbet och håller på och nicka till i omgångar, kaffe hjälper inte ett dugg och smakar inte ens bra, och inte hjälper det heller att vi just nu  gör mängder av nya konton. Bara copypaste, copypaste, copypaste...

När Adde kom tillbaka i söndags var det ju såklart med buller och bång och stor fanfar, det tog en timme och sen satt han, Peter och Rexas och lirade LoL ihop i varsitt rum. Inte nog med att de satt och gapade åt varandra fast de bara satt med några meters mellanrum, de hade ju varandra på Skype med, så deras härjanden ekade i allas datorer och det var en öronbedövande kakafoni av svärord, uppmaningar och allmänt tjoande som rullade över Aran Court. Självklart satt de ju alla tre med hörlurar med och förstod inte alls vad jag gick runt och grinade illa åt.

Sen var det ju såklart dags för att anpassa sig för och dela säng under natten och det slutade med att jag släpar mig ut med en kudde under vardera arm nån gång vid tvåtiden och resignerat placerar mig i soffan. Det tar inte lång tid innan man har vänjt sig av med snarkanden och knuffanden men sen tar det hundra år att vänja sig vid det igen. Och då ska ju jag åka hem.

Sen har jag jobbat en halvtimme övertid dagligen för att arbeta in 4 timmars semester jag ligger back på. Mulligans igår, som för övrigt var asnice, följdes åt av ett spontant biobesök och sen kom jag inte i säng förrän halv ett. Så ja, I have no one else to blame but myself.

Allt regn gör en ganska sömnig med. Hoppas verkligen att solen kommer skina hemma i Sverige sen så jag får mer sommar än den drygt en vecka långa Irländska varianten. Om jag nu hinner få i mig sol mellan jobbet och boendet.

Bild från i söndags tagen med Addes nya (andra) älskling, en HTC One. Sol och värme och blå himmel och nyduschad Rebecca med solkysst face. Charmigt.

975091_10151429601471814_1009074714_n (1)