Where the Sun is

Yeps, det var Sverige jag skulle till. Hade en arbetsintervju under torsdagen. Har redan gått igenom telefonintervju och skickat referenser som blivit uppringda och så ville de att jag skulle komma och träffa kunden också. Så efter några alternativ vart det att jag reste tidigt på torsdag morgon och åkte direkt till Linköping för och ha intervjun. Det var en pärs kan jag ju säga. Det började med att jag missade den förbannade flygbussen som åker ifrån Skavsta den tiden som planet landar - ingen rum för eventuell väntetid. Nästa buss skulle gå halv ett - och mitt möte var klockan två och jag visste inte till 100% hur man kom ut till kunden ännu. Det var bara och bita i det jävligt sura och dessutom maskätna äpplet och ta en taxi till Linköping. En taxi! 1500 riksdaler. Jag satt och kramade knäna i baksätet och vaggade hela vägen fram till resecentrum...

Väl framme låste jag in mitt bagage och scoutade runt efter den buss jag blivit informerad skulle ta mig dit jag skulle. När jag hade koll på allt slog jag mig ner med en drickyoghurt och en tidning och väntade. När tiden var inne bytte jag om blixtsnabbt precis som Stålmannen, fast på en toalett och i strikta jobbkläder istället för en telefonkiosk och trikåer. Tighta förbannade kostymbyxor som obevekligt grävde sig in i hullet - jag käkade ju gröt på Starbucks och trodde magen skulle bli glad men lik förbannat sväller jag upp som ett ruttet kadaver. Dessutom var det varmt som satan och jag är ju superglad för det nu, men just då önskade jag mer än nånsin att ett Irlandsregn skulle komma och rädda mig ur den alltmer svettiga situationen.

Anyway - går på bussen, åker ut dit jag ska, går av - stället är förbannat asstort och jag ska till Norra Porten. Ska gå emot en höghus sa dem. Kollar mig omkring - inte ett enda höghus i sikte. Tar sikte på receptionen och går in och flashar mitt allra mest professionella leende och ber om direktioner till Norra Porten. Receptionisten kollar på mig som om jag var sänd från månen.

"Jaa oj... då är du långt borta. Den ligger på andra sidan om vart du är nu"

*Satans jävla k*khelvete!*

"OK, attans! Finns det möjlighet att ringa en taxi härifrån?"

Här väljer Fru Fortuna att le mot mig för en gångs skull och receptionisten meddelar att de har en interntaxi som hon kan ringa och som kommer och hämtar mig. Chauffören är en ung tjej som har Epic Sax Guy som ringsignal på mobilen och hon blir min saviour. Hon släpper in mig till Norra Porten och hojtar till kurvakten att ta över. Han i sin tur visar sig vara en riktigt schysst tjomme, glad i och sjåka, och vi står och småpratar medans vi väntar på att min kanske kommande arbetsledare ska anlända.

Sen kom hon och ja, intervjun kunde börja. Jag ska inte dra allt i detalj, men det verkar verkligen vara ett supernice jobb - i deras requestroll är man IMAC, Orderdesk och UA i en och samma, plus att man hjälper till med IT support vid behov och ofta blir utlånad till projektjobb. Första jag hörde när vi satte oss var det välbekanta ljudet av en Sametimeping - de använder Lotus Notes, och jag har aldrig blivit så glad över Notes som jag blev just då. Det kändes... hemma!

Vi pratade om jobbet, diskuterade skillnader och likheter mellan dem och IBM och det kändes som att vi klickade. Hon sa det också sen till mig, att jag verkligen kändes aktuell för den här rollen och att det redan kändes jättebra. Ååh! Sen visade hon mig runt. Och jag lärde mig att IBM är skit, rent ut sagt. Helt otroligt. Här var det rejäla deskar från IKEA, två skärmar och en laptop direkt hos 1st Line Support, stora öppna rum med fönster och växter, fikabröd framme, fikarum - och inte en enda radonfylld heltäckningsmatta så långt ögat nådde!

När intervjun var slut leddes jag tillbaka till kuren och tog adjö, och vakten kollade genast upp när nästa buss gick och hittade en annan än den jag tog som släpper av en fem minuter ifrån Norra Porten. Timeade in bussen precis och åkte tebaks till stan där jag stämde av med rekryteringsbolaget och gick och hälsade på dem. Vid det här laget var jag så genomvarm, uppsvullen och dan och dessutom stapplade jag fram på mina skyhöga klackar - jag måste ha varit en rolig syn när de öppnade dörren och jag stod där, genomsvett och härligt flämtande med min väska i handen och de ska såklart ha femtioelva jävla trappor. Tur är så var de två väldigt laid back snubbar så de bara skrattade och sen diskuterade vi intervjun och jobbet. Arbetsledaren hade skickat mail till dem och belyste hur bra jag kändes och att de ville ha mig - score!

Enda kruxet nu... är att de inte vet när de kan tillsätta tjänsten. Det kan bli om en vecka eller en månad. Senast september. Så inget är skrivet i sten än, jag kan inte ännu säga att jag fått jobbet. Men det kändes jäkligt bra.

Jag sa inget till nån mer än ett par få, för jag blir så vidskeplig och vill inte jinxa nåt genom och prata om förhoppningar. Sen så var Sverigeresan en överraskning till mina föräldrar med, mest mamma då, så skrev inget om det heller. Adde visste såklart, och Malin som från början var aktuell som eventuell skjuts från Linköping sen.

Hade bara igår och idag, så det blir ingen tour whatsoever. Jag ska vara med på en tjejmiddag ikväll, det är det enda jag hinner med. Orkar inte flänga runt som ett torrt skinn på två dagar - jag kommer ju hem snart.

Så nu ska jag börja göra mig iordning och försöka få lite mer sol på min stackars bleka lekamen innan jag drar. Får bli mer blogg när jag är hemma imorgon sen.

blommor

collage

collagesaga

Bild 054

Bild 055

Bild 015

Bild 006

Bild 002

Bild 047