Rewind

Urk, nu sitter jag och ligger efter med en hel helgs bloggning, men så går det när man är en lazy bastard. Jag är lite sån att när jag är inne i en rutt då jag inte känner för och skriva, så skriver jag inte. Ni har väl märkt i de senaste blogginläggen att det inte är mycket mer än faktabeskrivningar om innehållet i mina bakverk. Inga direkt witty comments. Till och med min mamma anmärkte på det?

Nåja, jag vill inte att det ska bli en rant detta så vi kör en snabbspolning! I fredags var det Red Carpet Award, Manpowerfest. 4 gratisdrinkar visade sig vara mer än nog för att få mig att tippa över ändan men så har jag inte druckit på ett tag heller. 3 Cosmos och en Mojito, följt av en och en halv drink jag blev bjuden på. Jag säger en halv, för det var så fruktansvärt, olidligt trångt inne på Everleigh Gardens, my lord! Hann knappt på drinken i min hand förrän hälften låg utspillt på golvet efter alla knuffar. Manpowers high praise över detta ställe som skulle vara fancy och så är det typ lika stort som vardagsrummet i Achill Terrace, plus en bar då och fyra kvadratmeter dansgolv. Där var jag ändå en frekvent besökare under sista delen av kvällen och jag är lite rädd att jag i mitt översvallande merry mood eventuellt var en sån jag själv hatar som smått nykter. Hoppar runt som en groda på acid och känner inte att man bumpar in i alla stackars satar omkring en. Men sen kom finska gänget och joinade och då vart det liksom norm.

Jag vann inte Best Dress Award även fast jag lätt var den färggladaste i rummet med min superduperfina röda klänning och min frisyr som gjorde att jag påminde om en glammig housewife från 50-talet. Vann gjorde den bruden som normalt sett klär sig som en grå mus i polotröjor och svarta byxor. Lite halvsurt faktiskt, men å andra sidan relativt logiskt. Tröstade mig med att jag ändå klär mig rätt neat som standard de flesta dagarna.

Otroligt nog fick vi inte en enda bild på mig i min klänning! Förutom den nedan tagen med Rickard, och jag lyckas återigen se ut som en uppblåst guppy som suger sugrör för glatta livet. Varför envisas jag med att köra den här dassiga posen så fort jag fått några drinkar i mig... jeez. Jag fick göra den svartvit för allt röda ljus fick mig att se inflammatorisk ut.

IMG_0079

Men jäkligt snygg var jag annars måste jag säga!

Hade otroligt roligt under kvällen, man märker inte att man ändå saknat lite dans och drink då och då och kunna släppa loss. Klockan två bestämde jag mig för att det var dags att gå HEM. Jag minglade runt i rummet för och hitta de få gäster som bor i mitt område numera för och se om jag kunde få sällskap, men både Kemi och Håkan hade hittat varsin blondin som de av resonabla skäl inte ville lämna. Men som en mangariddare i rosa hår och armékängor kom Rickard och erbjöd mig sitt sällskap i en promenad ner till O´Connell Street, so off we went! I vanlig ordning tar jag av mig mina klackar och vandrar barfota genom Dublins regndoftande gator - ett rent under att jag inte fått en halv flaska i vardera fot vid det här laget. Rickard tjattrade glatt på om precis allt och avbröt sig bara för och styra undan mig från glas eller för och ge en översvallande kram. Muntrare individ än Rickard får man leta efter och det var verkligen jättegulligt av honom att följa med hela vägen ner till city center och se till att jag kom i en taxi. Fast innan dess käkade vi Donken såklart.

308347_10152843080585246_223197606_n

 

Väl hemma så hade Adde legat vaken och väntat och hörde väl mina klackar mot asfalten för han var nere vid ytterdörren och öppnade den innan jag ens hunnit öppna väskan efter mobilen. Jag var vid det här laget dödstrött men hade ändå sense nog att tvätta av sminket och dra bort mina stackars strumpbyxor som avslöjade två kolsvarta par fötter som jag vaskade av i duschen, mirakulöst nog utan olyckor. Sen frös jag som en hund och lade mig typ på Adde och raljerade samtidigt om att jag borde ha vunnit Best Boobs Award (!). Sedan däckade jag. Och han hade fått pusta och frusta och försöka lägga bort mig och jag låg där som en klubbad gädda och snarkade. Charming.

Dagen efter vaknade jag med Saharaöknen i munnen. Nu var det Adde som var riddaren i bomullsshorts och som kom med vatten, huvudvärkstablett och, God bless, en bit pizza han hade sparat från kvällen innan. Det tog mig ett par timmar att bli människa igen men solen sken ute och han behövde köpa present åt sin far så vi drog ner till stan. Strosade runt, jag köpte bok och en box att skicka med godsaker till mamma i, och vi köpte whiskey åt hans farsgubbe. Åt fish´n chips på Beshoff. Köpte lite gott inför kvällen, åkte hem, däckade återigen i sängen.

Och idag åkte Adde till Sverige på morgonen och jag är gräsänka för några veckor framöver. Spenderade hela förmiddagen i sängen, läste bok och åt en utdragen frukost och njöt av husfriden ;) sen bar det av till stan igen för och möta upp Amanda och Bex för en fotolektion. Amanda är en van användare av systemkameror och lärde mig the basics. Platsen för min träning var den Botaniska Trädgården, som var helt fantastisk. Men nu är klockan tolv här och det är måndag imorgon, så det får bli ett nytt inlägg imorrn. Varning för oförskämt mycket blombilder!