Oh snap

Hade ett litet surrealistisk scenario på vägen hem från jobbet idag. Det var varmt, jag var svettig, sminket satt på sniskan och lite halvt uppsvullen om magen efter tårtbit på jobbet, håret slarvigt uppsatt i den lilla tofs jag får till. Lyssnar på musik i godan ro och ska gå över vägen när jag ser två snubbar modell standard knacker (läs; irländskt white trash) på andra sidan vilt gestikulera och vinka åt mig att ta ur hörlurarna. Jag gör så och de ropar åt mig, jag går lite närmare för och höra vad de säger, och följande konversation utspelar sig;

"Hey there, what´ya listening to?

Jag: (sanningsenligt) "Bruce Springsteen!" 

Är inne i en 80-talssvacka just nu.

Två rödmosiga huvuden nickar samstämt en approval, tror jag.

"So, heya, where´ya coming from? Lituania, Estonia?"

(Åh nej, tänker jag... nu ser jag ut som en estländsk hora eller whatshit. Snacka om att hamna på den yttersta botten!)

"No, I´m from Sweden"

Båda snubbarna tittar menande på varandra och stämmer upp i ett gemensamt "AaaaaahAAAA!"

"Well I guessed ya must have been from somewhere nordic, because (brace urselfs!) - only people from the nordic can look as good as you do!"

Menande blickar som ögnar mig uppifrån och ner. Seriöst. Jag bestämmer mig för och ta det med en klackspark och sjåka lite.

"Oh really? Do you say that to all the blonde chicks you meet?"

"No, only the ones as gorgeous as you are! Wanna come have a few drinks with us?"

Nu när jag står närmare dem så känner jag ju att de här gossarna har ju redan downat a few pints allaredan. Och de är ju ändå knackers - deras standard är ju redan lika låg som antalet soldagar under ett Irlandsår. Och nu är jag inte taskig mot mig själv - jag såg verkligen ut som jag blivit släpad bakom en ångvält och kände mig som en sådan med. Ångvält alltså.

"Nah, I´m fine, I´m having a friend moving tomorrow, must be home to have last supper with him".

"Oh come ooooon, only one?"

Sedan snabbt växling.

"Do you have a boyfriend?"

"Yeah I do"

"Naaaah you´re lying!"

"No, I really do have one"

"Comeon, you know you can´t lie to an irishman!"

Jasså?

"Well, I´m not, honest to God".

"Get another one then! You can have several you know"

"Oh really?"

"Yeah! Like, I have four girlfriends - you can be number five!"

...

Då kändes det som att det var dags att lämna denna lilla konversation som jag, honest to God, inte vet varför jag gav gensvar till anyway men hey - jag är artig och social och svarar på tilltal, även från klumpigt koketterande knackers.

"Haha, ah no, If I ain´t number one guys, It ain´t gonna happen..."

Men ja - inte varje dag man blir tillfrågad om och vara det femte attributet som formar en irländsk knackerkvintett av erotisk stämma...

pr-yikes