Longing

Vad skönt det var att vakna upp till total tystnad imorse. Missförstå mig inte, det är klart jag gillar och ha Peter och Adde här, men jag har craveat total ensamhet så länge nu och att inte kunna vara själv och andas sliter hårt på mitt humör ibland.

Jag gav mig själv frukost på sängen, tack så mycket! Jag hade först tänkt göra en hel del grejer på min lediga dag men nu börjar jag överväga om jag ska stanna i sängen hela dagen och bara mysa. Det är så förbannat kallt ute, man blir helt nedfrusen efter fem minuter. Dock måste jag gå ut vid nåt tillfälle sen och posta brev.

IMG_2277

När jag bor hemma sen ska jag se till att fixa en lyxig frulle i sängen oftare. Jag låg igår kväll och insåg med en chock att det inte alls är lång tid kvar till jag har tänkt komma hem. Även fast jag längtar hem så det gör ont ibland så känns det fortfarande som ett så oerhört stort steg och jag har omedvetet tänkt i vaga termer att det fortfarande är flera månader kvar.

Och för er som undrar, nej, jag kommer inte ta IBM-kontraktet. Eller, jag gjorde inte det valet, utan jag gick in till min manager och sa som det var. Att det finns aspekter som gör att jag inte kommer kunna stanna tillräckligt länge för ett sådant kontrakt, och att jag inte kunde  vara ohederlig nog att acceptera det, stanna några få månader, och sen dra. Jag debatterade det här om och om igen veckorna efter jag fått erbjudandet och det var mycket ångest inblandat. Jag vet att det finns dem som tycker jag är fullständigt dum i huvudet som gjorde detta valet, men det handlar inte om att vara otacksam. Det handlade bara om dålig timing. Och om att jag värderar andra saker högre än ett välbetalt jobb med karriärmöjligheter. Allt detta har jag redan pratat med management om och det första de sa var att de var oerhört tacksamma, överraskade, över att jag var så ärlig. Att de förstod varför jag fått erbjudandet in the first place, som den person jag var. Då visste jag att jag hade gjort rätt val. Och efteråt var det som att en stor sten föll från mitt hjärta. Och ändå får jag smått ångest vid tanken på att dra hem med, men så kommer det vara och har alltid varit, detta att vara sliten mellan två världar. Och så är det hela karusellen med att jag precis fått User Admin och folk kommer säkert bli upprörda över att jag inte stannar längre där. Men inget av detta kunde jag veta när jag fick jobbet förra hösten, att det skulle ta över fyra månader att ens få komma dit, när allt jag ville var att börja så snart som möjligt. Men det var val som inte jag styrde över tyvärr.

Nej, nu ska jag fortsätta njuta av min heliga måndag och snuggla ner i mitt tjocka täcke med mitt kaffe, och lyssna på vindens tjutande utanför. Hoppas ni andra har det jäkla gött på jobbet! ;)