Inte ett rätt.

Man skulle kunna tro att mitt i allt det gråa och deprimerande som omger oss just nu, så finns ens guldkorn till kollergor där redo att ljusa upp tillvaron lite.

Eller inte.

Speciellt inte om man heter Rebecca och precis blivit totalslaktad i nästan alla aspekter.

"Asså ditt hår är ju lite halm-gul-grönt-aktigt, som typ... ärgad koppar!"

*Promenerar från cafeterian och Rebecca har inga klackar på sig och är således ungefär en tvärhand hög jämfört med 1.90 centimeterskollegan*

*Får en armbåge slängd över höger axel som om man vore ett jävla armstöd*

"Asså det här är ju perfekt, du är ju precis som en stol - eller, mer som en pösig fåtölj!"

*Under en av User Admins oändligt ologiska diskussioner kommer förslaget upp om att ha varsin fågel på desken. Kollegan vill ha en falk. Undertecknad vill ha en fiskmås.*

"Asså men det kan du ju inte ha... du låter ju redan som en fiskmås så fort du öppnar munnen!"

...

Och när vi ändå håller på med quotes - så kan jag dra mig till minnes ytterligare en konversation, denna gång om håriga ben och hur jobbigt detta är eller inte är.

"Men du är ju inte kvinna ju!"

Och dessutom - när jag stjäl en halvtimmes vila och frid på desken istället och muntert diskuterar min annalkande födelsedag med Amanda så får jag frågan hur gammal det är jag blir nu igen. Jag ger sanningsenligt mitt svar och får då tillbaks ett "åh herreGUD!"

Over and out, liksom.