Land of confusion

Sitter och vilar mina stövelklädda fötter inne på ett Starbucks och avnjuter den första Caramel Macchiaton på länge. Fuck LCHF idag. I need sugar. Jag blev inkallad till min managers kontor idag för "some news". Jag förväntade mig info om deskens bonus, lr kanske en reprimand för o hänga där för mycket. Istället får jag ett brett leende och ett IBM-kontrakt. Jag bara gapade. Sen var min första fråga "why?!"

För mig är det bara TLs, folk som varit här minst 3-4 år, som kan få det. Inte jag med mina knappa två år men jodå. En sån asset har jag varit. Och varje manager kan bara ge ett begränsat antal kontrakt. Och han gav det alltså till mig.

Största förändringen... Bättre lön. Månadslön. Mycket lättare att vara sjuk och ledig. Och ingen Manpower.

Ingen.Manpower.Inge.Strul.

Men... De ger kontrakten till de som de vill stannar länge. Det finns inga krav, inget minimum. Men ändå. Ni som känner mig vet hur jag velat och hur mitt samvete jobbar. Jag har bollat tankar hela eftermiddagen. Jag tror jag har en plan.

Oavsett, så känns det här som en oerhörd ära, precis som Västeråsresan. Acknowledgement från alla håll, bevis på hur högt de tydligen värderar mig. Ni vet hur jag var med Vås -tänk er hur överväldigad jag är nu :)

Jag har iaf idag unnat mig shopping. Färgglatt o kreativt. Ni får se sen. Nu ska jag bara njuta av min karamellkaffe o låta tankarna stå still lite.

image