Trim Castle

Trim Castle är inget speciellt egentligen när man ser det, tills man får reda på att de spelade in delar av Braveheart just där. Då fick jag upp ögonen för de annars ganska ödmjuka ruinerna av slottet i staden Trim. Enligt Google ska Trim föreställa den engelska staden York i filmen så jag får ta mig en extra titt nästa gång jag kollar igenom den!

"Våran" teambuilding började med att vi fick en 45 minuters guidad tur inne i tornet ni ser på nedan bild. Det var ett lätt snöfall och runt nollan och väl inne i själva tornet var det banne mig kallare än utomhus. Så det var ett gäng frusna Sweden Pool:are och två random hermeliner (jag och Bex) som stod och huttrade och lyssnade på en ovanligt vitsig guide som berättade om slottets herre, Hugh de Lacy.

IMG_1830

IMG_1832

IMG_1833

Det var ett ganska litet torn att rumstrera runt i tycker jag men å andra sidan var jag inte riktigt närvarande under den tiden för och kunna ha en åsikt om dess standard. Låt oss bara säga att det var ganska mysigt, med avtryck efter en stor eldstad i de Lacys sovrum. Vi fick lära oss anledningen till att trapporna i dessa slott och torn är så förbaskat trånga och slingriga. Detta var en fördel om det nu skulle hända sig så att tornet blev stormat, så skulle en soldat kunna stå i trappan och hålla anfallet stånget helt själv om han var skillad. Trapporna är nämligen byggda att rotera clockwise åt höger, så soldaten i fråga som höll vakt hade alla fördelar eftersom väggen kurvade sig så att han hade fritt utrymme att svinga sitt vapen och helt sonika hugga ner fienden en efter en allteftersom de dök upp i trappan, hej hopp! De hade ju nackdelen att deras höger arm var blockerad av väggen och vänster arm höll i skölden och skrapade emot kanten på vänster vägg och var allmänt i vägen.

IMG_1845

Det som stannade mest etsat i huvet dock var när vi stod i rummet som hade den extravaganta lyxen av att ha en styck toalett att avnjuta som sig bör. Och dessa avnjutningar rann sen helt sonika igenom en liten kort gång rätt ut på slottsväggen som enligt dåtidens mode var målat uppfriskande vitt och således dekorerades med diverse ränder av varierande jordfärger. Detta, förklarade guiden, användes sedan som måttstock för hur välfärden såg ut i slottet under krigsperioder. Om färgen på, ehrm, ränderna var  pleasantly chocolate brownså var detta ett tecken på att innehavarna hade gott om mat och var vid god hälsa. Efter ett tag började de skifta i en mer skimrande, metallicgrön nyans och var då i logisk ordning tecken på att det började tryta om näring där inne. När ränderna sedan skuggade ut till en någorlunda urvattnad, senapsgul 70-talstapet, då visste man att det var dags och slå till för då jäklar hade alla invånarna både ont i magen och var kanske till och med redan döende. Och anyway så slåss ju inte folk med ständig rännsketa så särskilt entusiastiskt.

IMG_1843

Jag undrade i mitt stilla sinne jag hur fasen fienden kunde avläsa färgen på det hela från  högt uppe på en slottsvägg - skickade de särskilda skitspioner som lurkade runt och hängde ut genom fönster eller tog sig för diverse diskreta metoder att klättra upp och ta en kik?

När vi ändå snackar skit så fick vi också berättat för oss om de första garderobernas ursprung. Ordet garderob är franskt, och betyder "hålla vakt, ett område där tyger hålls samlade" och har blivit mixat med warder, "to keep". De första garderoberna hölls i samma rum som tvätt och badrum och efter ett tag insåg man att ammoniaken i, ehrm... avfallet, höll löss och mal borta från kläderna. Märk väl att på medeltiden badade man typ en gång om året, så såna sötnosar fanns det gott om. Detta gick så långt att de till slut fixade en stor fördjupning som de fyllde med skit, helt enkelt, sedan anställde de en stackars sate vars enda uppgift här i livet var att stå mitt i skiten med en enorm jäkla slev och veva runt för att ammoniaken skulle cirkulera runt rummet där alla kläder hängde.

Japp. Och så klagar jag på mitt skitgöra ibland.

IMG_1846

IMG_1848

Fågelfälla?

IMG_1844

Utsikten från högst upp.

IMG_1852

IMG_1854

IMG_1856

IMG_1860

IMG_1857

Och ja sedan var det inte så mycket mer av den turen, inte som jag är duktig nog att återge här i text iallafall. Vi gick tillbaka till ingången och mötte upp manager och Manpower och gick vidare till puben för själva teambuilding lekarna. Eller leken, snarare sagt, eftersom vi bara hann med en. Ingen fattade vad de skulle göra. Ledarna fick låta oss köra samma sak 3 ggr innan de till slut gav upp och lät det vara övning nog. Vi fick göra en sista liten grej och stå i ring och sen skulle var och en gå in i ringen och folk skulle säga två bra saker om personen. Jag fick höra "cupcakes" (surprise), "the backbone of the Helpdesk" (aaw) och "we still rely on her for every question we don´t have the answer to" (dubbel-aaaaaw).

Sen... började den riktiga teambuildingen! Med tre drinkvouchers var och fler än så som delades ut senare under eftermiddagen, plus att den maten vi trodde vi skulle få visade sig vara enkel fingerplockmat som inte mättade så mycket, så blev de flesta... kanoners. De som inte var det då, blev det senare. Jag började som sagt min bana redan här och fortsatte på  bussen med en liten flaska vin jag smugglade mig, efter att ha fått en söt noob´s sista drinkvoucher. Resten har jag ju flyktigt återgett och under dagen idag har jag fått veta att det gick jävla vilt till utan att jag märkte nåt. Jag var fullt upptagen med att koncentrera mig på att få rummet och stanna ute i fåtöljen och diskutera ollandets märkvärdigheter med Tommy. Jajamensan!

Himla tur iallafall att jag var vis nog att gå hemåt sen och inte haka på till stan för där hade det tydligen urartat helt. Men så är det när det kommer nya noobs till stan! Alla går igenom den här invigningsperioden - även jag, till viss del... (juicepaket, någon?). Men jag måste säga att alla newhires på desken verkar vara ett jäkla skönt gäng och det är faktiskt med sorg i hjärtat som jag inser att jag inte kommer följa deras uppgång (eller förfall) och finnas där och coacha och, till viss del, sola mig i ny strålglans. Det känns mycket märkligt. Jag har skitkul för det mesta borta på UA med min Teamleader och Victor, som kom samtidigt som desknoobsen och är polers med dem, men tja. Det är inte riktigt samma sak. Se där så typiskt. Det är som att ha kommit ur ett långt, smått destruktivt förhållande och äntligen vara fri och göra vad man vill, men istället sitter man och minns hela skiten i ett rosa skimmerljus och allt det dåliga är som bortblåst. Jaja.

Avslutar det hela med en bild på Peter som såg ytterst intelligent ut där han gick omkring och tog bilder med sin tablet - herrejösses.

IMG_1835