Götteborrrrrrrg... och Öschötska

Mycket roligheter när man sitter som halvtossig fullblodig östgöteblondin ihop med en lika halvtossig, halvgöteborgareblondin.

Hugo är som ett litet duracellbatteri som nåt har tippat ner lite extra bränsle i så det går fort som fan under en begränsad tid, för att sen dala något när orken tryter men är lika snabbt uppe igen efter en tillfällig återhämtning och smattrar på som utav helvete.

Som sig bör för en göteborgare (eller ja, vissdels) har han kombinationen av att vara slagfärdig och rapp i käften och även under de mest långsamma, tråkiga dagarna måste jag säga att jag alltid skrattar åt något nytt påfund eller kommentar från min deskgranne.

Det faktum att jag är östgöte och således inte pratar riktigt lika klingande och rent som denne herre anser sig göra, har gett upphov till många uppgivna blickar och tillrättavisningar. Bland annat ordet "Fluga" som jag fick kastat efter mig under en hastig, aggressiv marsch mot utgången som han liksom i förbifarten kände att han var tvungen att delge mig innan dagens slut - "Men Rebecca det heter FLUUUGA, inte FCHLUGA!"

Needless to say så sitter jag ju nu och kastar in ett "fchluga" lite då och då i konversationerna, bara för att.

Nästa dråpslag för den uttalskorrekte mannen kom idag, när jag yttrar ordet "flodhäst" på östgötska. Ni vet, vi liksom sväljer l:en... "Flohäst!"

I ett alldeles särdeles passionerat utbrott får jag tiraden " Vaddå FLOHÄST!!? Det låter som en överviktigt vidrig jävla flodhäst med en sån där ölhatt på huvet och strutar överallt (?)  och som luktar svett under armarna (?) och ba WOHOHOHSCHHLOO!! (frenetiskt vevande med armarna och nedslagande av en styck plastmugg).

Övertrött som jag är halvlåg jag över desken och skrattade så tårarna rann. Såna vildsinta små uppror över min dialekt!

En liten ljuspunkt, bokstavligt talat, på den annars gråmelerade desken.