Back on the Emerald Isle

Då är vi tillbaka i hedrliga gamla Dubban igen, självklart komplett med ett välkomnade ösregn så det var bara att dra på sig myskläder och torka håret när vi kom in. Men det är faktiskt väldigt skönt att vara tillbaka i välkända Dublin, "hemma" just nu. Polen i all ära med sin choklad och de fina fynden jag gjorde men jag har lite fördomar om landet och dess folk faktiskt och har inte känt mig 100% bekväm under resan. Men Auswitchz var en upplevelse och Adde är nöjd och glad så då är jag det med :)

Staden i sig kan jag tänka mig är vacker under vår och sommarmånaderna - Addes jobbarkompis som sa att Kraków var som vackrast nu måste ju ha ett grovt tillyxat estetisk sinne. Gråare stad har jag sällan varit i, och så denna dimma! Några fina byggnader fanns det ju, Market Square med omnejd och Mariakyrkan var riktigt nice men annars var det inte så mycket som tilltalade mig. När man kom ner på de små shoppingstråken och souvenirshopparna gjorde jag många fina små fynd i smyckesväg dock, och så all denna choklad... CHOKLAD! Det var rejält otippat att Polen skulle visa sig vara så superb vad gäller choklad, både att dricka och äta. Har nog aldrig fikat så mycket som vi gjort under denna resa. Minnet av den magiska chokladfonduen kommer jag för alltid bära med mig i mitt hjärta ^^

Maten... tja, det var helt OK. Jag testade faktiskt en av de polska sopporna, med sour rye och bacon/ägg/korv och den var faktiskt riktigt god. Likaså deras syrade kål som man fick med maten (ni vet de där stora burkarna med vitt, orange och lite rött som finns i tusentals i alla polackaffäer?) var också oväntat nice. Som ett mellanting mellan coleslaw och pizzasallad. Men annars var det inget märkvärdigt, vi käkade kebab och annat skräp sista de två sista dagarna för att det dög precis lika bra - förutom fancy pants fika med chokladpraliner då!

Språket - vi stötte aldrig på några större hinder, det gick och göra sig förstådd även då de inte förstod vad vi sade, och det gällde ju främst den äldre generationen, naturligt nog. Jag tyckte det varierade väldigt mycket. Antingen jätteduktig eller väldigt simpel. Och flera gånger hände det att personen i fråga jag pratade med himlade med ögonen när jag inte förstod vad de sa eller bad dem upprepa på engelska. Bara tjejer. Adde hade inga problem alls förutom när han skulle köpa en ganska udda flaska sprit. Påstod att han "charmade dem" hela tiden. Då är väl jag ytterst icke-charmig i så fall. Åtminstone mot kvinnliga polacker. Det kan jag leva med...

Nu väntar iallafall en god natts sömn i egen säng innan det är dags att gå upp och trava bort till vardagen igen och desken. Men sen när vi kommer hem blir det och packa upp alla grejer och ta lite bilder och skriva lite mer inlägg, ta en kaffe och äta lite polsk choklad - det blir ju nice!