Tired of being sorry

Uschan vilken dag det har varit. Inte så stressig, men jag har liksom kommit till en punkt där jag blir superirriterad och störd för minsta lilla, det bara kryper i kroppen på mig och jag är så dödligt trött på desken och management och hela alltet. Det är absolut inte likt mig men nu snäser och fräser jag. Inte fick vi flytta in igår heller för att ägarna var kvar. Och jag har fått nån konstig skit att jag går och är hungrig konstant. Asirriterande.

Adde tror att det har med stress och göra och feedar mig med diverse grejer. Får akta så jag inte börjar slentrian eller tröstäta eller nåt - vore ju djävulskt om jag skulle gå och bli tjock på kuppen.

Vi gick igenom mina grejer som är kvar i gamla lägenheten igår. Eller, skräpet snarare, eftersom det är sånt som blev kvar efter min flytt som jag sa åt honom att kasta. Men han har resolut vägrat och menar på att om han gör det kommer jag sen en dag komma på nåt jag vill ha som fanns med där och då kommer han få skit av mig för att han inte förutsåg det och fiskade upp den innan han slängde. Eller nåt.

Vissa är så fördomsfulla.

Nu plockade jag ju i och för sig på mig ett par småsaker men det var bara för att han tvingade mig att gå igenom allt och sen när jag säger nej så kommer han med nån random grej och bara "men ska du inte ha KVAR den här?" och då tvekar jag ju såklart och bara jooo jag kanske ska ha kvar den här kartongen med manualen för min Nokia som jag har hemma i Sverige... eller den här jackan som jag köpte för fem år sen och aldrig använt men har släpat med mig till Irland och fortfarande inte använt men vem vet, jag kanske kommer använda den om två år framåt...

När vi var klara iallafall och hivat ut säckarna så hittar vi en kabel som hänger ner från översta hyllan. Adde klättrar upp för att kolla vad det är för nåt. Och ner kommer en stor jävla fiberoptiktavla med inbyggd klockradio och digital kalender som spelar en skrällig melodi från tidigt 90-tal som man förväntas vakna upp mjukt till. Adde blir överförtjust och springer ner och samlar till familjemöte och spelar upp melodin - jag är bara glad att vi inte hittade den från början och hängde upp den. Jag hade ju mördat nån om jag hade fått vakna upp till den varje morgon.