Crashing down

Jag är i sånt jäkla stort behov av att gå på toa men jag har inte kunnat ta mig ur sängen på en timme nu och jag måste dessutom duscha, eftersom jag är genomsvett efter nån intern klimat-vallning som pågår i min kropp just nu, men jag orkar bara inte resa mig från sängen. Det är så skönt och bara ligga ner och läsa igenom bloggar och göra... inget vettigt alls.

De senaste dagarna har varit riktigt roliga och lärorika och en upplevelse jag alltid kommer uppskatta, men detta "jetset/business"-liv skulle jag nog inte kunna vänja mig vid :D tre dagar räcker gott och väl och då reser mina managers var och varannan vecka så min lilla tredagars tripp är en fis i rymden egentligen. Men inga mer varma handdukar och lyxbrödransoner för mig. På hemvägen idag satt jag där jag hör hemma, längst bak i planet med alla turister och en tummad flygplanstidning ;)

Vi har varit och käkat stek under kvällen, och igår på hotellet åt vi världens godaste oxfilé med chillibernaisesås. Japp, oxfilé igen - fint ska det bara! Pappa måste vara riktigt stolt över mitt val av födointag, han talar sig alltid så varm om oxfilé :)

Nu skulle jag kunna kasta mig in i ännu en redovisning av resan känner jag men nu måste jag masa mig till duschen så jag kan torka håret någorlunda sen med. Hatar o sova med blött hår.

Jag får skriva mer imorrn, när slappfredagen börjar - efter att jag packat upp all skit, och packat NER dem igen i flyttkartonger. Suck.