Soft little paws

Full rulle har det varit under eftermiddagen. Jobbade över två timmar till, jag har lyssnat så mycket på folk nu att jag börjar känna igen deras röstmönster - om det finns nåt sånt ord. Efteråt gick jag hem i solsken (äntligen!) och var hemma tio minuter innan vi gick och såg onsdagsbio. Kostar endast 5 euro :)

Filmen vi såg var Ted, och den var riktigt nice. Seth MacFarlane har gjort den, samma snubbe som gör Family Guy och dess röster och han gjorde också rösten till själva Ted i filmen. Även de andra skådisarna som ger röster i Family Guy dyker upp. Gillar man den serien så gillar man nog den här filmen vågar jag säga, det är i princip samma humor. Själv skrattade jag så jag grät under en specifik scen i filmen när en förbannat asiat kommer in i lägenheten med en anka under armen och ska slåss, och ankan börjar fightas karatestil med Teddybjörnen. Fy fan så roligt, jag tror jag skrattade högst i hela salongen...  ^^

Efteråt vart det en snabb omgång klor och jag vann en tredje vovve och fick den fjärde så nu har jag allihopa. Vete fasen vad jag ska göra med dem sen när jag ska åka hem men so far får de stanna här så jag kan krama dem när hundabstinensen sätter in.

Jag hade en liten meltdown igår då jag saknade dem något fruktansvärt, och fick smsa med mamma och sen snacka lite. Jag är så otroligt sliten mellan att åka hem och vara med dem, och vara kvar här. Det går inte en dag utan att jag saknar att ha en viftande svans som möter mig när jag kommer hem och len päls att stryka och krama när man är ledsen. 19 månader är en lång tid utan hund och vissa dagar vill jag bara sätta mig på första bästa flyg och dra hem till dem. Jag kan hata mig själv för att jag är en sån usel matte som inte är hos mina hundar. Jag vet att de har det så bra de nånsin kan men jag kan ju inte komma ifrån det faktum att de är mina, mitt ansvar, och att jag förlorar den här tiden jag annars skulle haft med dem för att jag ska jiddra runt här. Mina absolut villkorslösa, älskade små livskamrater.

Jag vet inte vad som händer nästa år, när exakt jag ska ta mig hem, med ny roll och allt. Jag vet bara att det är tre månader kvar tills jag får se dem och det känns så jävla långt. Gosedjur är ett sorgligt substitut. Jag vill ha min lilla gris och min vackra varg. Men jag har själv försatt mig i det här, det är bara och hålla ut och bestämma sig...

Nu ska jag försöka sova iallafall. Det har blivit dåligt med sömn sen i fredags, kanske därför jag är mer blödig än vanligt nu. Skönt att det snart är helg så man kan sova ut och ta igen sig.