En bonnagård

Fan det är bloggtorka nu alltså, suget finns där men jag vet inte vad jag ska skriva om. Jobbet går sin gilla gång, jag är ganska allmänt less just nu, igen. Har sökt annan roll, vi får se hur det går med den. Kanske man får chilla lite sista tiden. Eller sista och sista, än är det ett par månader kvar. 2 års bonusen tänkte jag och sen lär det väl ta ett tag för mig att få ändan ur vagnen och säga upp mig.

I ett av mina ögonblick av tristess och allmän orkar-inte-ta-tag-i-nåt-anda idag så satt jag och dagdrömde om en av mina barndomsdrömmar; att bo på en stor gård med massa, massa djur. Första dagen i gymnasiet till och med, då vi skulle rita på ett papper vart vi såg oss själva om 20 år eller vad det var, så ritade jag mig själv på en gård. Man är väl bonde i själ och hjärta, tillbringade ju faktiskt mitt första år där, eller halvår kanske. Pappa och mamma bodde i en röd med vita knutar och pappa körde traktor. Bönnera vettö.

Så satt jag och visualiserade vilka djur jag skulle ha på min gård om jag finge välja fritt. Jag fastnade på hästarna. Det finns så himla många fina hästar jag skulle vilja ha. Som liten var jag prickad som allergisk mot hästar och fick således inte embracea hela den här hästgrejen som alla talade sig så varmt om. Jag gör det nu istället, trots att sista gången jag red var typ 5 år sen på islandshäst. Och jag är frisk från allergin idag. Lagen om alltings jävlighet...

Men iallafall. På min gård skulle jag ha dessa hästar, specifikt.

En Appaloosa såklart, en av världens vackraste hästar.

En Friesian - möjligtvis världens vackraste hästras, känd för sin långa, långa man och svans. Orgasm för ögat.

Två islandshästsar - en med mörk päls och ljus man, som denna. Och en som är heltvit.

Sen ville jag ha en Shirehäst och en skimmel och så hittade jag denna underbara varelse som slår två flugor i en smäll! Nu är jag inte helt 100% på att det är en Shire, har jag fel lär jag väl få veta det i kommentarsfältet eftersom hästmänniskor har en kuslig förmåga att nosa upp minsta lilla fel du gör vad gäller arten Equus caballus, och smula dig till småpellets över din oduglighet som människa.

Då har vi betat av hästarna, så vi går vidare till hundarna. Hundar ska jag ju ha, självklart. Ett dussin. Men då blir det lite för mycket bildbomb här och jag är väl ganska ensam om att kunna sitta och dregla över fyrtielva hundbilder i timmar. Så jag får lista mina drömvovvar. Förutom mina två nuvarande då.

Soklar: en pitbull. En röd.

Sen vill jag ha min barndoms Lassievovve, en vackert pälsad Collie av den gamla typen.

En ståtlig, vindssnabb Borzoi - fulaste hunden ever enligt alla jag träffat. För mig väcker den ett sekundsnabbt barndomsminne av att vara typ fem och ligga och snooza i den otroligt mjuka pälsen på dessa då enorma bestar.

Jag kan ha en hel hög med små frallor i varierande färg men helst med vitt som bas.

Och en svart-vit skokrämshund.

Sen kommer jag nog ha åtta staffar också men just nu räcker det med vovvar. Jag ska ju ha plats för ungefär tio stycken sådana här smågrisar med:

Sen ska jag dessutom skaffa mig HÖNS, och det får vara vilka ordinära hönor som helst men jag vill specifikt ha en Brahma tuppesnupp bara för att de har så roliga fötter.

Och så ska jag ju ha en flock Kalle Ankor som följer mig vart jag än går och gör roliga läten och är allmänt underhållande.

Om vi ska dagdrömma ÄNNU VÄRRE så kan jag ju såklart slänga in en varg, en vit tiger, en afrikansk elefant etc etc också men jag tror att det här blir alldeles lagom för en person än så länge.

Crazy bonnagård-lady.