Curses

Fan vad jag älskar Panodil. Jag kan känna direkt när det sätter in, sprider sig och breder ut ett lindrande täcke över eländet. Om man finge välja en drog att vara beroende av ligger jag farligt nära smärstillandeskaran. Morfin måste vara rena himmelriket.

Jag tror jag har kommit på vad jag mått konstigt av de senaste dagarna. Konstig mage, feber, värk i kroppen, humöret som dippat lägre än lägst, har nu eskalerat till det värsta utbrott av PMS jag nånsin haft. Jag har varit lyckligt lottad hela mitt liv, haft lite ont i magen max en halvtimme och blivit lite deppig, that´s it. Sen är det bara och räkna ner tills   man kan få tillbaka sin frihet från sin egen kropp igen.

Men idag under eftermiddagen bröt helvetet löst, seriöst - jag har fått en helt ny förståelse för de stackars kvinnfolk där ute som går igenom detta varje gång. Jag kom hem från IKEA med magont och melankoli och sen gick det så jävla snabbt - helt plötsligt ligger jag dubbelvikt i sängen medans något djävulskt väsen försöker slita ut mina äggstockar ur kroppen på mig med en slö skalpell, hela min kropp verkar vara med på den sadistiska festen och värker värre än jag nånsin trodde var möjligt (tänk att det sitter en idiot och karvar in plastbitar under huden på dig överallt på en och samma gång) och sen kommer frossan. Jag vet inte vilket som var värst. Förmodligen att jag med jämna mellanrum var tvungen att fly till toa och bara sitta där med huvet mellan knäna för och inte tuppa av medans min kropp går på automatik.  Nu förstår jag varför min mage är fucked up. Jag har ju för fan inte skitit på hela veckan, sorry alltså men det här var för jävligt.

Efter ännu en sådan omgång fick jag i mig en fet jävla en-grams panodil och tio minuter senare kommer det smärre underverket... inte helt, jag har fortfarande värken kvar i kroppen och frossan kommer och går, men de helvetiska kramperna har slutat för tillfället. Jag ska proppa i mig tre eller fyra till under kvällens gång för och hålla detta stånget, sen får jag ligga där och yra bäst jag vill. Jag funderade till och med starkt på att krypa ut och skrämma skiten ur Peter genom att vråla efter whatever droger han har i sitt förråd, kanske till och med rulla lite med ögonen sådär som folk gör när de är hysteriska. Men jag vet inte hur man gör.

Fy fan vad jag hatar att vara tjej vid dessa tillfällen. Fuck biologin. Jag ska snöpa mig.

Anyway... när jag kommit till mina sinnes fulla bruk igen och orkar ta mig upp, har jag min salvation i frysen - en snickersglass. Min bästa vän just nu. Och jag har enorma cravings efter ett stort glas FRYST mjölk. Wtf.

Jag hade det nice innan detta bröt ut iallafall. En stilla söndagsutflykt till IKEA och en rågad tallrik köttbullar och kanelbulle och en välsignad kaffekopp.

Mitt resesällskap satt och retades för att jag kollade Facebook EN gång och sedan sitter han och läser min blogg, med mig IRL framför sig. "Det kan ju vara något du missat och berätta som jag kan ge input till sen! Typ - vilken fin klänning du hade igår, den måste till och med Sara tyckt om?"

"Ursäkta mig jag ska bara läsa vad du gjorde igår..."

Obligatorisk köttbullebild. Undrar hur många av dessa jag har sammanlagt i denna blogg nu.

Jag fick en fin present också (mycket presenter nu, jag kanske blir värsta bratsen snart) i form av en spöklampa som håller vakt nu över sängen och tröstar mig lite i mina plågor.

Vi köpte inte så mycket, jag köpte mig en ny stor mugg och decilitermått, eftersom jag blir vansinnig på att inte kunna mäta nånting här hemma. Plus en rökt korv med älgkött. Vi åkte mer för middan och för och komma bort lite.

Nu är det nog dags att hämta min glass och mjölken som jag lagt i frysen. Om detta skulle fortsätta under morgondagen, ber jag redan nu om ursäkt till alla mina medmänniskor som eventuellt skulle komma att drabbas av det eventuella vansinne som kan komma att sippra ut ur mig vid obevakade tillfällen, då det gått för långt emellan chokladen... hur fan jag ska hålla mig med fryst mjölk på jobbet är ett mindre mysterium.