Bray Head and Greystone

Adde kom ju på den briljanta idén att vi skulle bestiga det lilla berget Bray Head, i Bray som jag skrivit om tidigare, under gårdagen. Högst upp där har de ju ett kors som vi många ggr sagt att det skulle vara kul att klättra upp till. Nå, nu skulle det bli av! Jag har massor av bilder därifrån nu så detta får bli en smärre bildbomb.

Vi kom dit runt klockan ett, hurtiga och glada. Vi hade fantastisk tur med vädret, 25 grader varmt och strålande sol så det såg ut att bli en riktigt nice utflykt.

Innan vi begav oss dock så gjorde vi lite sightseeing i byn, kollade in lite godisstånd och liknande och fastnade inne i en spelhall med massa, massa klor!

Jag kan ju aldrig ge mig in på ett sånt här ställe och komma ut tomhänt, så jag körde på tills jag fick napp - i form av en Hello Kitty som fick bli vår sjätte teammember.

Tom var pigg som en vessla och kilade runt överallt :)

Vi gick fel först och tog en väg om gick rakt framåt och nedåt, liksom runt hela berget och som var en 5.5 km väg till Greystone. Vi skulle ju upp på berget så fick vända och gå tillbaka. Först verkade det som att det var trappor hela vägen upp, och när vi gått ett tag började vi inse hur väldigt, väldigt varmt det egentligen var... särskilt i kombination med motionen. Sen tog trapporna slut... och det var bara lerig skogsväg uppåt, tätt följt av stenig bergssluttning, så det visade sig att vi fick the workout of our lives. Shit alltså, enda gången jag svettats såhär mycket är när jag pushat mig själv att springa tio minuter extra på löpbandet. Det ångade om oss, så varmt var det, svetten rann i stora strilar på mig så ni kan ju tänka er hur det var för resten av gänget. Förutom Fabolous Tom då som skuttade uppåt som en yster bergsget.

Men det hjälpte att kolla åt sidan och sen en försmak av den fantastiska utsikten, och se det där förbannade korset komma närmare,

Och till slut kom vi upp! 241 meter ovanför havet (tuffare än det låter, faktiskt...). Bray Head är en del av Wicklow Mountains, och korset blev placerat här 1950 under ett så kallat heligt år. Tydligen nåt som påven utlyser med jämna mellanrum. Lokalborna klättrar upp här under Good Friday (röd dag i Irland) som ett sista led i religöst firande.

Utsikten är fantastisk, och som sagt, vi hade sån otroligt tur med vädret så vi kunde se riktigt långt, och det blåste svalt här uppe.

Hela bergsklättrarteamet med Kitty i spetsen. Fråga mig inte varför jag ser så mopsig ut, men kan ju tycka jag har rätt till det efter denna strapats ^^

Efter varsin öl så var det dags att vandra vidare. Utflykten slutade ju inte här! Vi hade fotfarande Greystone att promenera till och vi tog den övre vägen som går från korset. Om nån läser detta som funderar på och klättra upp hit kan jag varmt rekommendera att ta denna promenad. Andra vägen är 5.5 km, den här är nog snäppet längre men vet inte exakt. Himla mycket fin natur och utsikt, och små toppar att klättra på om man inte fått nog av det.

Tom klättrar över imaginärt staket.

Den här bilden är ju guld... jag hade poseat lite på en sten när Andreas helt oförhappandes knuffar mig av stenen och Adde lyckas knäppa detta kort sekunden innan jag hoppar till marken. Jag far upp och hamrar på honom i rent raseri och försöker kväka skällsord samtidigt med min obefintliga stämma...

Men men, sen var det fritt från misshandel och mordförsök på resten av vandringen. Gröna kullar så långt ögat kan nå. Älskar denna sida av Irland.

Vi stötte på några hästar mitt i allt också. Irländska havremoppar, lite halvt förvildade.

Adde är något osäker på havremoppe nummer två.

"Bump it bro?"

Den här pållen började lunka efter oss när jag klappade lite på låret som för och kalla på den.

Adde: "Nej Rebecca för fan, du kan inte ta med dig en häst! Du vet inte hur man tar hand om den!"

Men den stannade nere vid sina polare ändå så.

Vi gick och gick och gick.

När vi började gå nedåt var det lite som att befinna sig i en Jurassic Park film. Vegetationen blev tätare och tätare och nästan djungelaktig. Väntade mig nästan se en Raptor skutta ut lite random.

Sen nådde vi äntligen civilisation som började med några små hus och åkrar. Efter den, säkerligen över, 5.5 km långa vandringen så tog det ytterligare en 40 min att gå in till något som liknade en stad. Greystone.

Är man creepy om man tar kort på en kyrkogård? Jag tycker bara det är så vackert med alla kors.

Efter en halv evighet kom vi så in till lilla centrum av Greystone och gick raka vägen för att leta resturang. Vi hittade en liten röd en vid namn Hungry Monk. Massa bilder och figurer föreställandes munkar där inne! Men det var riktigt fancy pants, röd inredning och jättefina bord och supertrevlig personal. Vi kände oss som tattare där vi dundrade in, svettiga, stinkande och allmänt tilltufsade men de var så glada så. Beställde in sirloinstek - bara det bästa gott nog efter alla kalorier vi brände.

Och appropå kalorier... Catrine tog en sidorätt som bestod av potatis, smör, vitlök och ost. Efter att vi smakat denna så sammanfattade Adde det hela med att det "känns hur DÅLIGT det är för dig" så vi beställde in fyra portioner till... "You all want one!?" utbrast servitören och kom sen in med två större skålar att dela på. Fettosar är vi allihopa, om nom nom...

Och DÄR har jag slut på bilder. Vi satte oss sen på tåget tillbaka mot Dublin, trötta, med värkande fötter och solheta ansikten, men det var riktigt, riktigt gött. Kom hem strax efter nio, halv tio, med 9.5 timmars sammanlagt vandring och utflykt bakom oss. Riktigt nice dag, somnade som en Gud den kvällen!