Cannot be hurried

(Haha nu har jag egentligen precis kommit hem på lördagkvällen, jag började skriva imorse men sen fick jag rusa när de andra beställt taxi och lämna inlägget halvgjort. Jag låter det vara, orka skriva om allt...)

Testing, testing... rösten är nästan tillbaka, tack gode gud. Jag tror sällan jag varit så glad över att höra mitt eget kväkande försök till att uttrycka ord som när jag gick mot Donken igår och testade att öppna munnen. Jag låter ju som en eunuck dock, det är inte vackert nånstans but I´m getting there. Nu har jag dessutom hosta of doom men den välkomnar jag faktiskt - det betyder ju att nåt händer där nere i halsen.

Jag har aldrig gått igenom så mycket för att få min röst tillbaka :D med ändlösa honungsteer med vitlöksklyftor (äckligt!) och complete silence har jag tagit mig igenom jobb och en utekväll - ain´t no stopping here alltså. Dock fick jag kasta in handduken igår när Sara ville till Alchemy. Ok att sitta och skriva roliga lappar på en liten pub ute på gården och dricka drinkar, en annan sak att trängas med massa folk och höggljudd musik och försöka skriva lappar medans man dansar? Dessutom tar det som fan på krafterna att ens försöka prata med och jag var helt slut. Får ta igen det nästa helg.

Men. The Counter. Underbart ställe. De har Cosmos för 5 euro styck och man kan få kycklingfilé med getost, Montery Jack cheese och rostad vitlöksaioli  eller saftig hamburgare på ett och samma ställe. Awesome.

Vi hamnade på en pub med en liten men mysig uteplats där jag satt och försökte kombinera en kur för min  hals medelst alkohol/supa ner Johannes men jag fick tag i de sockrigaste shotsen i hela Dublin tror jag :D och när Sara hjälpte mig be om nåt rosa fick hon en frågande blick och två flaskor Rosévin, hahaha!

Det här var nog det som visade mest bevis på min effort ikväll... ser ni den lilla juiceflaskan? Det är whiskey i den. Som Markus tog med från sitt förråd. Det var min allra sista, desperata utväg. Kanske var den som funkade? Säg det inte till Markus dock...

Resten är shots som jag köpte för att försöka supa Johannes under bordet men då de bestod av typ 80% socker vart det lite dåligt på den fronten ;)

Och så fick jag skicka Sara att beom "något rosa", eftersom jag länge skämtat om att jag ska bjuda J på sådana. Meeeeen Rosé var det enda de hade. Pubar och cocktails går inte ihop.

Ovanligt sofistikerad Markus:

Lite suddig bild på en del av gänget, men den ende som godkändes av herr Kaustinen.

Vi var kvar fram till elva, halv tolv tror jag, sen skulle Sara till Alchemy och jag fick ta med mig ickepartyarna Jönsson, Karlsson och Borgenstrand och åka hem. De två sistnämnda lyckades iallafall bli på lyset någorlunda ;)

Ja fy fasen, och nu är jag hemkommen från 9.5 timmars vandring i bergen i Bray, mer om det efter en stunds stilla döende i fåtöljen...