The board game of life

Söndagar är fortfarande lite knepiga, jag vaknar med en melankoli som håller i sig hela dagen. Jag saknar den andre lägenheten och att göra pannkakor till folket. Jag har ännu inte kommit mig för att packa upp väskorna här, vilket medför att det ser ut som att samtliga av dem har varit på väskparty och nu ligger och spyr upp sitt innehåll över hela golvet. De har dessutom krämat in en fåtölj och en datastol i denna lilla fyrkant. Får hitta nånstans att flytta ut dem till vardagsrummet utan att de är i vägen för fyra människor som delar utrymmet där om dagarna. It´s a challenge.

Sen har jag ju fortfarande en anselig mängd grejer att gå igenom i den andre lägenheten... jag ska gå dit och rensa en gång till sen, ska bara lägga några dagar till emellan. Det är lite för tidigt att bara acceptera allt och vara polers och sitta och ha kafferep lite hursom. Fast kaffe ska jag fan ha när jag ska dit... bryggaren är en fjärdedel min och jag pallar inte mer än en kopp av instantkaffe här ^^

Jag är lite förvånad över mig själv och min förmåga att så snabbt acceptera det som skett och dessutom fortfarande inte ha kommit till ett stadie av att bli riktigt, riktigt arg. Folk blir irriterade på mig och uppmanar mig att ryta ifrån och markera, bryta och gå vidare och vara vild och fri. Men jag är inte sån, har aldrig varit och jag kan inte tvinga mig själv till att bli sån heller, även fast jag önskar att jag kunde. Det som skedde och har skett dessförinnan är bara mellan oss två och det har varit jävligt speciellt, så vad är egentligen rätt och fel... jag kanske är naiv och mesig och allt det där men jag kan inte ändra den jag är.

Visst, det kommer såklart stunder, varje dag, då jag får enorma styng i hjärtat av minnen, eller situationer som jag vet inte kommer igen. Saknaden finns alltid där, och ledsenheten över vad som gått förlorat och hur detta hände. Fysisk saknad. Men jag är ändå oerhört tacksam över vänskapen som består. Jag tror detta kommer bli bättre. Jag hoppas jag kommer kunna ha kvar en oerhört nära vän.

Vem vet, ilskan och förbittringen kanske kommer ikapp mig snart men då är det så.

Nog med detta blödiga pladder. Killarna fick äntligen med mig på deras senaste nyck här hemma i Geekville - brädspel. Settlers of Catan. Det var antingen det eller ligga och deppa inne i sängen bland klädhögarna jag inte orkade fixa. Så släpade mig ut och gav det en chans och det var faktiskt oväntat underhållande. Det höll på att gå åt fanders för mig i början men sen hittade jag min strategi och var till och med nära och vinna, om inte Rexas hade hunnit före mig med lite tur bland korten.

Jag specialiserade mig på FÅR. Jag hade så jäkla mycket får som jag kunde byta bort hela tiden. Får, får får får. Jag kände väl att det var mitt kall. Ett visst släktskap.

Jag var röd. Byggde runt hela fårkullen. Och så hade jag tur och kunde bygga mitt i smeten där ovanför där all värdefull trä och sten fanns.

Fårstad:

Nu ska jag försöka få lite sömn innan måndagen och hetsen som kommer. Fast egentligen kan det inte bli mycket hets. Vi kommer aldrig kunna ta varenda samtal under morgonen ändå så det är bara att vara lugn och göra sitt bästa helt enkelt.

Sov gott allihop, vilka ni nu är :)