Vackra Råssnäs

Tro det eller ej men idag har vi haft sol! Mellan molnen och regnskurarna så har det faktiskt varit varmt och solsken så har passat på att njuta så mycket en kan. Ätit glass och promenerat. Vi har jättegod mjukglass nere i Borenshult där slussen är. Tror detta är min andra eller tredje glass denna sommar. Inte katigt.

Vi fick sällskap av både familjen Quacksson och några små orädda sparvar. Det var inga som helst problem att stoppa näbbarna fulla med glass och strössel och till slut gick mer än en fågel runt med glass i hela ansiktet.

Den här damen var som en liten hund. Hon gick raka vägen fram till oss och stod och gjorde halsen lång som en styv kobra för och få en smakbit. Likadant när det kom en annan familj, då rattade hon genast in sig i mitten och la inställsamt huvudet på sned ochf ick både isglass och våffla. Bakom henne kom hennes snubbe lunkandes för att få sin del. Så typiskt. Alltid skicka fram frugan att göra grovjobbet...

Idag har jag tatt två promenader i Råssnäs, en snabb i förmiddags och en längre nu under kvällen. Råssnäs är nog bland de platser jag saknar mest i Dublin. Väster är inte direkt nåt fancy område att bo i (min bilförsäkring gick upp med en hundring bara av bytet från Ekön till Väster) men det är det bästa området att bo i promenadmässigt sett. Några av de bästa stunderna av de åren jag bodde där, är när man vaknade på morgonen och inte hade någonting inplanerat på hela dagen. Jag tog vovvarna och promenerade bort till Råssnäs, som är en udde som kantas av Vättern precis hela vägen. Det tog kanske tjugo minuter att komma dit, och vi gick alltid på de smala stigarna precis intill vattenbrynet där vi inte störde någon vid badstället. Om våren och hösten var det folktomt och hundarna sprang alltid lösa och badade och jagade diverse attribut jag hade med. Fortf hänger det säkert 3 bollar med snöre i träden där ute som jag råkat kasta upp. Sen gick vi runt heeeela udden och de badade ännu mer, klättrade på stenar, sprang i skogen, letade gömt godis. Vi kom fram till ännu en badstrand med hundbadet längst bort, och sen hem igen. Detta kunde ta en och en halv - två timmar. Inte undra på att jag blev tjockare när jag la av med detta...

Det var så skönt att komma hem sen, hundarna blöta och smutsiga men trötta och belåtna, och när de fått sin frukost visste man att de skulle sova ett par timmar. Min frukost har aldrig smakat så gott som efter dessa rejäla promenader. Kaffe, skogsbärsyoghurt med min egen blandning av frön, korn, mandel och russin, och lingongrova med de fyrkantiga, färdigförpackade cheddarosten som jag lärde mig älska i Skottland. Sen slog jag mig ner vid datorn i köket med hundarna snarkandes omkring mig och loggade in på WoW för att spela med Adde och Stefan.

Sen satt man där och umgicks med dem, tog ett break för att gå med hundarna igen och då gick vi till Varamon, där de ännu en gång fick rasa av sig i vattnet medans jag gick på stranden och letade pinnar och grejer att kasta. Bästa promenaderna, hundarna fick alltid varierande motion och aktiviteter. Och jag kunde med gott samvete sitta och spela och hinka kaffe till långt in på småtimmarna. Både innan jag och Adde blev ihop och efteråt. Jag älskade de här dagarna. På den tiden, efter strulet med förhållandet jag avslutade då, var det här helande. Även fast jag kunde reta ihjäl mig på Addes uppkäftiga kommentarer ibland... och var lika uppkäftig tillbaka.

Det kom så mycket minnen tillbaka av hur skönt det var att ha Råssnäs så nära och veta att dessa långpromenader var de bästa, med hundarna lösa i princip hela tiden och vattnet precis intill en. Älskar vatten.

Så här kommer en liten bildbomb från kvällens promenad - fler ska det bli, innan jag åker hem sen.

Nu ska jag strax slänga mig i säng och sova, ska upp tidigt imorgon för och hinna med allt innan Malin och jag drar till Linköping för en heldag och kväll med Kiddan.

Gonatt!