Just another day

Det blev inte av att jag stack till B-town igår - det var för skönt i sängen, med popcorn, mjölk och några filmer på datorn i bakgrunden. Jag trodde inte att jag hade saknat ensamheten så mycket, men det underbart att ha en hel dag med sig själv som enda sällskap och inte prata med någon. Vissa anser det vara weird men jag tycker det är en bra egenskap att inte vara beroende av sällskap och kunna vara tygg med sig själv. Jag bodde själv i så många år innan Irland och har alltid varit ensamvarg och det här har varit som balsam för själen.

Nu börjar jag känna mig otålig dock att få komma hem till Sverige och träffa tjejerna, vovvarna, familjen och Adde, som kom i mål sen igår eftermiddag med bravur! Jag blir så stolt av den här bilden, av tanken på att han kämpade på ute i pissväder för att fixa de här 30 milen som han kämpat så mycket för, oändliga timmar på den förbannade träningsscykeln på gymmet - stort grattis till dig gubben!

Det här får till och med mig, som alltid varit en motståndare till allt vad längre cykelturer heter och alltid haft ett smått mostånd emot "galenskapen" att karva runt på cykel i över ett halvt dygn, att bli (nästan) lite, lite, lite småsugen på att testa.

Men jag ska ta mitt mindre krävande promenadlopp in till  B-town nu och se om jag kan hitta Malins skor hon efterfrågade och kanske unna mig lite söndagsshopping bland reagrejerna inne på Penneys... ikväll ska jag riva ur min garderob en gång till med och plocka med mig en del som ska hem till Sverige.