Grisigt

Så var då Elins sista dag på desken förbi. Jag är nu officiellt sista helpdeskagenten kvar på kontot. Om man inte räknar med våran teamleader. Last of the Mohaicans.

Bilder på Elins avskeds cupcake/mini cupcakes:

Det kanske märks att Elin är en person som tycker om grisar? Hon fick även en liten tea cup pig leksak som pratade när man tryckte på trynet av mig och Amanda, som vi åkte ner till stan och fixade i måndags :)

Första gången jag träffade Elin visste jag inte ens att vi skulle bli kollegor. Jag var bara på besök tillsammans med Adde när han hade sin intervju, och hon hade precis anlänt med sin kompis utan och ha något jobb ännu, för att söka det på plats. Om jag kommer ihåg rätt. Vi stod och snackade på ovanvåningen i en lägenhet i Ashtown där det var fest, i väntan på ledig toa. 3-4 månader senare kommer jag ner och då hade hon jobbat på IBM i ca tre månader, men då kom vi nog inte ens ihåg att vi snackat innan. Det kom vi fram till mycket senare. Jag fick shadowa henne lite och minns att jag var glad över att en annan superoteknisk liten blondin verkade klara av detta - då skulle JAG göra det ;) Elin var iofs den typen som skrattade och fnittrade väldigt mycket och sån är ju inte jag, så där skiljde det sig lite. Man kommer undan med en hel del då faktiskt, speciellt med manliga individer, krasst sagt. Men nu har jag börjat göra det själv, speciellt under samtal, bara för att jag är influerad av att ha suttit bredvid henne en längre period. Där ser man! Inge fel med det dock, det är ju ganska trevligt att skratta ;)

Elin kunde man alltid stanna till hos och diskutera riktigt tjejiga problem, för vi var på ungefär samma våglängd. Killsnack och relationer blandades med Kissies blogg och marsvin (!).

Hoppas det går bra för dig nu hemma i Sverige gumman, lycka till!

Hon hade även släpat med sig en IKEA kasse till jobbet med kläder och skor till mig. Jag tog allt utom två plagg typ och en mössa... jag är fortfarande trött på att KÖPA kläder men gratis e gött :) bland annat en långklänning i orange leopardstil, en stickad kortärmad Rebecca-tröja och ett par gråa jeansleggins. Och två par flats. Får nog göra andra inventeringen av garderoben snart.

Nu ska jag sova. GDF tar kål på mig. Jag kom hem, käka och gick och lade mig med blixtrande huvudvärk. Adde väckte mig klockan nio. Jag skulle kunna sitta uppe en stund till men då kommer jag vara ÄNNU mer död imorrn. Röd dag, och inga samtal, men istället för och hinna klart med en massa arbete och träna på nya ticketsystemet vi går live med på måndag, så lovade föreläsaren att imorgon kommer bli "very thick, very long and heavy!". Yay...