Mission Possible: Cupcake Pancake

Nyduschad, nysmord, strax nya sängkläder med och sen blir det kaffe och en chokladbit nerkrupen mitt i all härlighet och välja nån av alla filmer jag precis laddat ner. Först ska jag bara hänga upp alla mina kläder på sina hängare, ett typiskt tråkgöra som jag skjutit på allt för länge.

Det har varit en lugn helg - spenderade lördagen inne på jobbet med Sara, Kausti, Markus och en Jesper närvarande på Sametime hemifrån. Det var dags att ta tag i vår miserabla ticketkö, vilket vi gjorde, och nu har de lagt in kanoner och granater på måndagmorgon för att fighta den förväntade, explosiva samtalsvolymen.

Men det var inte enbart jobb iallafall, gick på bio senare på kvällen och såg Mission Impossible 4 med Adde och Andreas. Omdöme: Ok film. Var aldrig direkt tråkig - men inte heller nån jätteunderhållande film. Och den är så... osannolik! Seriöst, hur många behändiga , multifunktinella superteknologiska attribut kan du proppa in i en och samma film? HAR USA all den där utrustningen? Jeez alltså! Och det finns gömda superrum med alla dessa supergrejer runt om i världen med, alltid påpassligt nära våra huvudpersoner oavsett vart i världen de befinner sig. Och i Indien kör de runt i värsta futuristiska - just det - super BMW:S. Undrar om våra kollegor nere på helpdesken gör det också...

Jag tänkte att jag får iallafall smygspana lite på Tompan, men sanningen är att ... visst Tom Cruise är jäkligt fräsch för sin ålder (49) men man kan inte heller förneka att det inte går att bibehålla en super (ha!) fasthet i all evighet heller.

Äsch, nu är jag orättvis. Och Tompan är inte direkt min typ heller och jag är inte den fastaste personen i världen jag :D så vi lämnar ämnet.

På morgonen idag önskades pannkakor, och Adde kom på den briljanta idén att hälla i pannkakssmet i cupcakemaskinen. Jag hade mina tvivel. De första vart alldeles för tjocka för min smak. Men när man halverade mängden och hade i lite mer smör och socker så fick man som små, öppna petit choux, perfekt att klicka jordgubbssylt i och ganska så smidigt och äta faktiskt.

Nu ska jag hämta mina varma, doftande täcken och hänga upp de förbaskade galgarna och sen ska jag inte göra ett smack mer innan morgondagen brakar loss. Adieu!