Vovvar, vovvar, vovvar överallt!

Det som jag saknar allra mest när jag är borta, det är hundarna. Hundar har alltid varit en så stor del av mitt liv och mitt första mål här i livet var att skaffa egna. Utan hund känner man sig halv, när man är van vid att de alltid finns där oavsett. Mina hundar har det superbra hos min mamma, även fast Fidan får lite väl mycket godsaker, det är iallafall en tröst.

Jag mötte upp Jenny för en redig hundpromenad i Fålehagen med hennes yrväder till dalmatiner :) Sookie och Saga fungerar superbra ihop och det är en fröjd att se dem gallopera över ängar ihop. Fidan är ju som bekant inte så förtjust i andra hundars sällskap och blir alldeles för skrajsen så hon fick följa med mig på fika hos farmor innan Jenny kom. Om jag och Malin diskuterar förhållanden och stövlar, så är det hundsnack för hela slanten med Jenny! Hundarnas nycker, senaste utvecklingar, sjukdomar, stamtavla, tips och råd, foder, hundiga anekdoter, allt sånt som bara hundmänniskor kan roa sig med emellanåt :)

"Det här är MIN sten! Ner med dig!"

Det känns skönt och veta att när jag kommer tillbaka till Sverige sen så väntar långa promenader och utflykter i skogarna med Jenny och jyckarna. Jag saknar verkligen att ha möjlighet till hundsällskap, både fyrbent och tvåbent, här borta.

Tack för sällskapet till både J och S:et! <3

Under torsdagkvällen kom också Adde på besök och fick ett hejedundrande mottagande av vovvarna, speciellt Idun som inte visste vilken ände hon skulle vända upp och försökte med bägge samtidigt :) Adde gör dem ju superlyckliga genom att komma och bröla och sätta sig ner på golvet och hetsa upp dem ännu mer.

Vi bytte julklappar, och förutom redan nämnda socka och halsband så fick jag också en jättefin lila klocka som jag ska försöka ta en bra bild på senare. Adde fick i sin tur parfym, en Angry Birds-gris som lät som han fick EP-anfall och Hello Kittygodis som smakade möglad kanel - fail! Men det finns mer godis väntandes på honom här hemma, och en till julklapp. Jag kan sällan hålla mig till det måttliga...

Vi barrikerade oss på mitt lilla rum, fikade på macroons som jag fick av mamma, och så släpade jag med Adde på en svinkall promenad i regnet med hundarna innan han skulle hem. Romantiken som flödar igen ;) Och just det, så satt vi och kollade på YouTube klipp av en serie  som Adde lyssnade på när han var liten - Svingelskogen. Jag har för min del aldrig hört talas om dem men han brukar gå och nynna på en jätteirriterande låt som heter "Palltrall" (bara namnet!). Nu fick jag höra resten av repertoaren som höll ungefär samma stil. Och han kunde dem utantill. Jösses.

Bara för att ni också ska få ta del av denna hemskt enerverande truddelutt så bifogar jag den här - lyssna, and be DOOMED!

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=gpbdPLJPRqU]

Nu ska jag låta bloggandet om hundar vara, jag blir bara kelsjuk efter Fidans snörvlanden och Sagas försynta nosande. Men nu har jag sammanfattat en del iaf :) Nu blire och fixa matlåda - jag har redan köpt ingredienser till en nyttig grönsaksgratäng med fullkornspasta och philadelphiaost. Sen nämner vi inget om de nya cheddar and onionchipsen jag var "tvungen" och testa eller chokladmuffinsen jag fick av Stefan... jag börjar imorrn! ;)