Skräckiskväll

Kom precis hem efter en senare visning av Paranormal 3 - normalt sett brukar jag ogilla när de gör massa uppföljare till nåt som visat sig populärt, men jag ångrar inte en sekund att jag gick och såg den - helt awesome när det gäller och bli rädd!  Kombinationen av en uppföljare mer välgjord och mer skräckfilm än suggestiva, bisarra händelser som det var i de andra två, plus en fullspäckad biosalong som håller andan och sen skriker i korus - mina nerver satt utanpå kroppen, på helspänn. För första gången skrek jag faktiskt till själv under en biofilm, och vid vissa tillfällen glömde jag till och med bort och andas och fick andas ut i korta stötar för och inte ta kål på mig själv.

Mitt sällskap bestod av Jonas och Johannes, varav den senare var föga imponerad och högdraget hävdade att han höll på och somna efter en halvtimme - den killen är svårflörtad vad gäller skräckfilmer! Medans Jonas... åh herregud, Jonas...

Vid ett tillfälle i filmen, när en kamera som rör sig fram och tillbaka sakta zoomar in till köket, så dyker det helt plötsligt upp en.... barnvakt, som ropar BU!!

Inte den läskigaste scenen precis men 70% av publiken ropade till och Jonas han flög en halvmeter upp i luften och höll på att ramla över på mig, vevandes med armarna som precis strök förbi mitt vänstra ögonbryn - shit vad roligt det var. Och det var inte enda gången detta hände heller :D Så Johannes fick iallafall ut lite av kvällen genom att ha roligt åt en vettskrämd Spiris.

Gillar ni skräckisar, gå och sen den - på bio helst! Men hemma med ett bra ljudsystem funkar säkert med - ljudet är ju halva filmen.

Innan bion satt vi en stund med Jesper, Tom och Anna och chillade på Vineyard med en stek. Börjar bli mer sällan man äter där nu så det smakade himmelskt. Nu ska jag försöka smälta maten, en påse popcorn, och de mentala bilderna av vålnader av gamla damer, barnvakter, otäcka barn, Toby och diverse annat smått och gått som fastnat på näthinnan.