Triss i Sverige

Om man tjatar tillräckligt mycket så! :D Trots all god mat vi käkade i Milano så var jag ständigt sugen på kaviarmackor efter att Jonas postat att han åt det under sin Sverigevistelse. Och nu ikväll har jag fått äta det för första gången sen i somras <3 efter konstant wainande om mitt sug efter kaviar på Sametime så tröttnade Jonas och köpte mig en helt egen tub plus en egen skogaholmslimpa. Så nu ska här ätas kaviar så det stinker om det, bokstavligt talat. Plus mina lantchips som jag beställde innan avresan :)

Stefan beställde Marabouchoklad och kebabchips men dem lyckades han inte hitta i lilla Orsa.

Kebabchips fan, när kom det till Sverige egentligen? Adde kom också hem med dem. Vilka saker man missar nu ju.

När man är hos Jonas och Markus känns det som att hälsa på hemma hos ett gammalt gift par sen åttio år tebaks... ett sånt där par som inte kan visa sin tillgivenhet annat än genom smädelser, diverse hot och smärre fysiska tilltag. Konversationer består oftast av att Jonas säger en typisk Jonas-replik - till exempel att det inte finns några bra filmer längre. Och Markus svarar blixtsnabbt med att joho då -de gamla bra filmerna är ju fortfarande kvar!

Det är trots allt ganska charmigt mitt i allt - innerst inne tycker de säkert jättemycket om varandra! ;) Och de kommer hata mig för denna mening...

Jag var iaf tvungen att ta en bild på deras spis efter att ha vågat mig in i köket efter att ha lämnat tillbaka smöret. Det är alltså såhär den veckovisa födan ser ut för tre ungkarlar i en och samma lägenhet:

En gigantisk påse makaroner, 4 paket spaghetti, tre paket cornflakes och ett paket nougatfyllda chokladpuffar som tydligen innehöll mer socker än en snickers. Och en bunke proteinpulver på det. För hälsans skull.

Aja, nu är det iaf dags att sova för att orka med morgondagen. Urk. Positivt är iaf att jag har cookie friday denna vecka så jag får inviga min italienska spritser. Men det är låååångt till fredag :(

För övrigt var vi också och såg bio igår - Real Steel. Riktigt awesome film alltså, kan verkligen rekommendera den. Den innehåller ögongodis för oss tjejer i form av Hugh Jackman, som vid ett par tillfällen bjuder på flexande muskler och bara armar - plus massa coola robotfighter som ögongodis för killarna (och oss tjejer där med - jag gillade dem skarpt). Och en lillgammal 11-åring som sakta bondar med sin pappa över en hög med skrot som visar sig bli en riktig superrobot - som jag genom hela filmen trodde hette Adam (inser sen att han besitter det med robotpassande namnet Atom ) - trots att den inte alls är lika cool som de övriga high -techrobotarna - och detta ger en lagom dos snyft som faktiskt fick mina tårkanaler att svämma över mot slutet. Se den!