Betongsugga

Brorsan skickade mig två bilder på lilla Idun igår, den ene söt och rolig och den andre en riktigt fin poseringsbild.

Blir så varm i hjärtat när jag ser min lilla betongsugga. De här dagarna har varit rough, har kommit hem helt utmattad från jobbet och somnat så fort jag lagt mig en stund på sängen, sen varit håglös under kvällen och inte orkat ta mig för nåt av det jag satt mig i sinnet att göra... fixa musik till min iShuffle, HITTA min iShuffle först, tvätta och städa undan mina kläder på golvet, fixa naglar etc etc... har bara orkat läsa en bok och ha lite verklighetsflykt.

Det är när dagarna är som dessa som man verkligen, verkligen saknar att ha hund. De drar ut en, ger en frisk luft och motion och ett lite lättare sinne, de tröstar med sin blotta närvaro, kravlösa som de är - ja du är lessen men klappa lite på mig istället så blir vi båda glada.

Det är vetenskapligt bevisat, att genom att klappa en hund så sänker man stresshormonet kortisol genom att frigöra höga doser av oxytocin - ett glädjehormon med avslappnande verkan som kan jämföras med den känsla som nyförlösta mödrar har.

Nu vet jag ju inte riktigt hur det känns och jag kan väl inte påstå att jag känner mig något sånär som en sån men det är iallafall oerhört lugnande att ha en vovve och klappa på.

Tills jag åker hem igen får jag nöja mig med de fina bilderna.