Kotknackarn!

Idag har jag varit på  mitt första möte med en kiropraktor, riktigt intressant. Vårdcentralen hade inte hand om höftproblem så de ville att jag skulle till en sjukgymnast, men de var uppbokad sen länge framåt så de rådde mig till att uppsöka en privat kiropraktor. Vilket jag gjorde nu då och ringde till Mathiason på Rygghälsan nere i stan och bokade en tid.

Först och främst hade de världens pratgladaste receptionist som berättade att hennes dotter (tror jag) hade blitt förföljd av en man hela vägen hem, ringt polisen som sen inte hade gjort nåt, och sen satt vi och diskuterade rättsväsendet i Sverige. Trevligt värre.

Sen kom mannen själv inspankulerandes och ledde in mig i hans rum där ena väggen var täckt med alla certifikat han fått, och på skrivbordet stod en kota som fungerade som pennställ och nåt som liknade en miniryggrad som var en penna. Snacka om och smycka efter sina intressen :)

Jag fick strippa ner till bara underkläderna (tur att man var nyrakad!) och han klämde och kände på varenda ben jag hade kändes det som, medans han förhörde mig om vad som kan tänkas vara orsaken till det hela. Sen fick jag ligga ner på en brits medans han kände på höften. Tydligen löper en "stor fet sena" från höften neråt benet och slutar vid foten nånstans och han misstänkte att det var den som blivit för spänd eller ligger snett, för mitt bäcken var snett. Så han mjukade upp den genom att trycka och massera på höftbenet, precis där det ömmade, och satan vad ont det gjorde! Jag kunde känna exakt vart den där senan löpte eftersom den molande smärtan letade sig neråt benet allteftersom.

När han var klar med det och hade smörjt in benet med nån salva, plus dratt nån vibrerande grej över det, fick jag lägga mig i en förvriden ställning med överkroppen åt ett håll och underkroppen åt ett annat med höften rätt upp i vädret. Sen klättrar karl upp på britsen och PÅ mig och HÄVER sig på min höft samtidigt som han knycker till och det hördes en ljudlig smäll när bäckenet la sig till rätta. Samma sak från andra hållet. Jag kunde inte låta bli och undsläppa mig ett "åh herregud!" när han började klättra på mig men han bara garva. Pappa berättade att han trodde hans svendom i bakpartiet skulle ryka när han gjorde exakt samma grej med honom vid ett tillfälle och dessutom slängde upp hans ena ben på axlen och började klättra på honom bakifrån. Ja jösses.

Det var för övrigt en riktigt trevlig man, småpratade hela tiden om alltmöjligt vettigt och när vi snacka ortopedi berättade han att han en gång närvarat vid en operation av just skolios , där de kommit in med en skiftnyckel eller bultsax eller vad det nu var, ett stort åbäke till redskap, som det stod BILTEMA ingraverat på. Tydligen var det billigare än specialistgrejerna och minst lika effektiva, bara man steriliserade dem. Har ni nånsin sett en höft/rygg/knäoperation? Grejerna de använder påminner om betongborrarna de har ute på gatan vid vägarbeten. Inte konstigt att folk är alldeles vimmelkantiga av smärtstillande efteråt, när deras höftben har borrats sönder och samman och tjocka metallpålar och plattor borras in i skelettet. När jag var liten och de regelbundet undersökte min skolios var det ett tag prat om en operation har jag för mig. Tur ändå att det inte blev så. Då hade jag aldrig kunnat gå igenom en metalldetektor obemärkt på en flygplats igen.

Nu babblarjag på om det här besöket som om det vore världens grej men jag tycker det är skitintressant. Jag var rejält öm efteråt och ska tillbaka på torsdag för ännu en omgång. Nu har jag också varit ute i skogen hela eftermiddagen med pappa och hundarna, ute vid Stockholmssläktens sommartorp, och plockat en massa kantareller i ösregn...

Så nu ska jag nog hålla mig stilla för det värker som satan i höften. Drog med mig några Dean Koontz böcker som jag ska avnjuta en stund innan jag germig på och baka paj till kvällsfika!